Behovet av nytt avloppssystem

I mitten av 1990-talet började killarna i min egen generation ta livet av sig i min hemstad. Och dom fortsatte att ta livet av sig. Och fortsatte.

I sitt Sommarprat beskriver sportjournalisten Erik Niva sin uppväxt i Malmberget. Berättelsen berörde mig i djupet. Delvis beror det säkert på min egen koppling till orten. Mina barn har sin farfar där. Dessutom gjorde jag mitt första besök dit just i den period som Niva talar om. Jag minns hur snön låg kvar på husets skuggsida i juni 1995.

Men det var framför allt hans skildring av tystnaden kring alla dessa självmord som gjorde ont. Ungdomarnas oförmåga att sätta ord på sin ångest, sin sorg och sina frågor. Och tystnaden i media. Faktum är att jag inte kan minnas att jag hörde något då, trots att många måste ha känt dessa killar. Det talades tyst om tragiken.

Niva drar också paralleller till gängvåldet. Samma antal mord med skjutvapen i en storstadsförort skulle ha skapat betydligt större rubriken, menar han.

Kanske har han rätt. Åtminstone i den dagsaktuella debatten har gängvåld en stor plats. Dessutom var nog självmord ett större tabu på 90-talet än i dag. Men faktum är att en enkel sökning bland nyheter ger något fler träffar på självmord än gängvåld.

Vilket på något märkligt vis ändå känns rättvist, med tanke på statistiken. I fjol dog 1 268 personer i Sverige av självmord. Hos ytterligare drygt 300 fall fanns misstanken. Detta kan jämföras med 108 fall av dråp och mord.

En gemensam nämnare för båda siffrorna är den oroande utvecklingen bland unga. Självmordsrisken är visserligen relativt större högre upp i åldern, särskilt bland män. Men den allmänt sjunkande trenden sedan åtminstone 30 år tillbaka gäller inte de allra yngsta, 15–24 år. Bland unga och medelålders män är självmord fortfarande den vanligaste dödsorsaken. I de allra flesta fall finns mer eller mindre långvarig psykisk problematik bakom.

När det gäller gängvåld ser det än värre ut för ungdomar. Den generella ökningen av dödligt skjutvapenvåld sedan 2006 består av en gigantisk ökning bland unga män 20–29 år. Bara under de senaste fyra åren har risken att dö i skjutning tredubblats i den gruppen, enligt Dagens Nyheters sammanställning. Ökningen kopplas tydligt till just gängvåld. I övrigt har våldet minskat.

Var lämnar dessa siffror oss, förutom i allmänt magont?

Både psykisk ohälsa och gängkriminalitet är exempel på komplexa samhällsproblem. Det betyder att dessa problem inte följer en entydig orsak och verkanskedja. Därmed finns heller inte någon enskild åtgärd som löser det en gång för alla. Snarare måste man kombinera olika strategier och samla många olika aktörer för att hitta lösningar. Den naturvetenskapligt grundade komplexitetsteorin, som försöker förklara den här typen av problem, tar ofta klimatförändringar som ett exempel. Ytterligare en av vår tids stora utmaningar.

Medan klimatförändringar är ett hot mot den miljömässiga hållbarheten, hotar psykisk ohälsa och gängkriminalitet den sociala hållbarheten. Som blivande hållbarhetschef känns det därmed särskilt viktigt att förstå hur komplexiteten hos alla dessa ska bemötas.

För att åstadkomma förändring måste många samhällsaktörer samverka. Att ropa på polisen när det gäller skjutningar räcker inte. Lösningar bör också sökas betydligt tidigare i dessa ungdomars uppväxt – hos skolan, boendemiljön, faktiskt redan hos mödravården och föräldrastödet. Likaså vad gäller psykisk ohälsa. Det går inte att lösa genom att för starkt luta sig mot hälso- och sjukvården, som ofta kopplas in när problemen redan är stora. Poängen är att alla dessa aktörer behöver samlas och skapa en gemensam förståelse av problemets komplexitet. Forskarsamhället är givetvis ytterligare en viktig aktör. Lösningar på komplexa problem måste nämligen testas fram.

Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare hos Sveriges Kommuner och Landsting och framför allt en mycket klok kvinna, brukar efterlysa ett nytt avloppssystem. Hon talar förstås bildligt när hon drar paralleller till 1700-talets framgångar i bekämpningen av infektionssjukdomar. Det var inte antibiotikan som gav den största hälsoeffekten utan uppbyggnaden av avloppssystem och tillgång till rent vatten. Tidiga förbyggande åtgärder.

Hur ser de samhällsomfattande system ut som effektivt och hållbart förebygger psykisk ohälsa, gängkriminalitet och klimatförändringar? Ganska mycket vet vi redan, så låt oss börja gräva där vi står.

Fristående rådgivare och docent i nationalekonomi med lång erfarenhet av forskning och ledarskap i offentlig sektor.

Självmord är betydligt vanligare bland män än kvinnor. Skillnaden är störst i åldersgruppen 85+ där risken bland män är femfaldig: 44,6 mot 8,9 fall per 100 000 personer år 2018. I nio fall var personen barn under 15 år, fem pojkar och fyra flickor.