Becker: Samma löneökningar för alla yrken skadar Sveriges tillväxt

Vissa höglöneyrken förefaller ha lägre lön i Sverige än i jämförbara länder. Jag frågade en läkare i familjen om det inte kändes trist att tjäna hälften av vad en schweizisk läkare gör, och fick till svar att anställningsvillkoren kändes rimliga och att familjen ”har råd med allt som behövs”. Detta var både tankeväckande och svårt att invända mot.

Sedan började jag fundera vidare på vad orsakerna till, och de ekonomiska effekterna av, jämna löner kunde vara, och då kom några norska experter till min hjälp for å klargjøre begrepene.

I en ny studie diskuterar Magne Mogstad från University of Chicago och medförfattare vad de kallar den nordiska modellen. En speciellt tankeväckande observation är att nordiska stater inte omfördelar mer än andra OECD-länder, kanske till och med mindre.

Det som gör att levnadsstandarden är så jämn i Norden är i stället att inkomsterna innan skatter och bidrag är ovanligt jämna. De jämna lönerna har enligt studien framför allt kommit till stånd via en centraliserad lönesättningsmodell med sina rötter i exportbranschernas problem på 1930-talet.

Konkreta exempel

Denna modell bygger på att branscher kan ha olika löner men samma löneökningar.

I Sverige kan en arbetsgivare ge individuella anställda olika löneökning. Individuell lönesättning, men med märket från industrin som norm för varje grupp på arbetsmarknaden. Detta är enligt Mogstad et al en speciell modell utan motsvarighet utanför Norden. Och en fascinerande implikation är att relativlönerna mellan olika yrken ligger mer eller mindre fastlåsta, i princip i evighet.

Jag jämförde svensk statistik från SCB och amerikansk från Bureau of Labor Statistics för att hitta konkreta exempel.

Två yrken med relativt höga snittlöner i USA är flygkontrollanter och advokater. För perioden 2014 till 2023 ökade snittlönen för advokater med 3,9% per år, men sjönk med 1,6% för flygledare (skillnad för hela perioden: 55%). Motsvarande yrken i Sverige hade genomsnittliga löneökningar på 2,0% och 2,4% per år för perioden 2012–2022 (skillnad för hela perioden: 4%).

Eller jämför brandmän och skogsarbetare: i USA fick skogsarbetare 4,1% högre lön per år under perioden, medan brandmän fick 2,0% lägre lön (skillnad för hela perioden: 60%). I Sverige var löneökningarna 2,3% och 1,8% för de två grupperna (skillnad: 4%).

Mönstret likadant sedan länge

De här enorma skillnaderna mellan olika yrkesgruppers löneökningar i USA avspeglar efterfrågan för deras tjänster.

Detta kan i sin tur bero på teknisk utveckling (automatisering av vissa av flygledares arbetsuppgifter) eller svag utveckling för arbetsgivarna (amerikanska brandmän arbetar ofta för kommuner som haft dålig ekonomi de senaste åren).

I Sverige är det annorlunda: alla yrkesgrupper får samma löneökning, med marginella skillnader som kanske kommer från löneglidning, avtalsvariationer, eller små skillnader i demografi.

Men annars sker alltså inga förändringar i relativlöner mellan yrken. Det kanske finns ett par fotnoter till detta påstående – det finns individuella variationer inom yrken i både Sverige och USA; och det svenska skattesystemet gör att det är mycket bättre att ha kapitalinkomster än arbetsinkomster, några yrken kan ha mer nytta av det än andra.

Men en god sammanfattning av svensk lönebildning är alltså att alla yrkesgrupper har samma löneutveckling. Detta är inte nytt: SCB:s statistik i nuvarande format, med yrkeskategorier enligt något som heter SSYK 2012, går tillbaka till 2014, men äldre rapportering enligt tidigare klassificering bekräftar att spridningen av löneökningar mellan yrken var låg också för perioden 2000 till 2013.

Av totalt 77 yrken hade inget yrke mindre än 2% ökning per år (grafiker), och inget mer än 4,6% (psykologer).

Stänger av en del av prismekanismen

Om alla får samma löneökning har vi stängt av en del av prismekanismen på arbetsmarknaden. Den mekanismen skickar signaler om vad ekonomin behöver, och påverkar flödet in och ut ur olika typer av arbete.

Lön kan till exempel vara en beslutsvariabel för den som väljer yrke tidigt i livet, den som funderar på karriärbyte, och den som fattar beslut om när man ska gå i pension.

Ta sjuksköterskor som exempel. Regionerna, som är arbetsgivare till många sjuksköterskor och anlitar företag som anställer många andra, har klagat på brist i år.

Socialstyrelsen fick 2017 uppdrag att rapportera om tillgång och efterfrågan på arbetskraft i vården, och har identifierat brist på sjuksköterskor hela tiden: 2018 rådde det brist i hela landet och 2023 rapporterade en majoritet av regionerna att bristen på sköterskor förvärrats.

Så om det är stor efterfrågan på sjuksköterskor, har deras lönerna ökat? Nej, inte särskilt.

Löneökningen för sjuksköterskor i kommunal sektor från 2012 till 2022 var 29%, bara en aning högre än snittet för alla yrken (22%). Intresset för att studera till sjuksköterska verkar inte heller ha ökat: enligt UHRs statistik fick sjuksköterskeutbildningar 1,6% av högskoleansökningarna hösten 2024, att jämföra med 1,7% 2014.

Svagt söktryck stämmer med att arbetsvillkoren inte förbättrats nämnvärt jämfört med alternativa karriärer. Flödet ut ur yrket verkar också påverkas – vårdpersonal flyttar utomlands och pensionerar sig inte senare än andra yrken.

Reformmöjligheter för tillväxt

Vilka andra yrkeskategorier råder det brist på i Sverige idag?

Arbetsgivarverket pekade i december på IT-kompetens, och det låter ju rimligt. Jag hittar inget avtryck av detta i SCB:s statistik på löneökningar: svenska ingenjörer och tekniker tjänar 10% respektive 19% mer 2022 än 2014, vilket innebär att de haft lägre löneökning än snittet. Också svenska ingenjörer flyttar tydligen utomlands.

Svenska lönetillväxt har alltså varit i stort sett densamma för olika yrkesgrupper sedan 1997.

Vi får leva med brist på viktig yrkeskompetens, incitament för duktiga att flytta utomlands. Detta kan så klart leda till svårighet att skala upp verksamheter och till och med hela branscher med tillväxtpotential. Ju längre relativlönerna är fastlåsta, desto skevare kommer de ekonomiska resultaten att bli.

Här finns kanske reformmöjligheter för den som vill främja svensk tillväxt?

Bo Becker
Professor i finansiell ekonomi på Handelshögskolan