Krönika Offentlig sektor
Annika Winsth: Nu kommer det krävas finanspolitiska stöd
Hur den offentliga sektorn utvecklas har stor betydelse för svensk ekonomi. Dels för att den är stor och har betydande kringverksamheter, dels för att den många gånger fungerat som krockkudde när andra delar av ekonomin bromsat in. Så lär det inte bli den här gången.
Produktionen i den offentliga sektorn motsvarar 20% av svensk BNP och närmare 30% av sysselsättningen i svensk ekonomi. Primärkommunerna dominerar och har tre gånger så många anställda som regioner och stat har enskilt. Staten står för ungefär 6% av BNP och knappt det vad gäller sysselsättningen, medan sysselsättningen i regionerna är drygt 6%.
SÄMRE FÖRUTSÄTTNINGAR
Under många år har vi debatterat hur primärkommuner och regioner tillgodoser kärnverksamheten och kvaliteten på den. Alltifrån skola, äldrevård till det ökade trycket på regionerna under och efter pandemin har varit i fokus. Till dessa utmaningar läggs nu sektorns ekonomi.
Det är nämligen inte bara hushåll och företag som möter lägre inkomster och högre kostnader, utan även kommuner och regioner står inför en ny spelplan med betydligt sämre förutsättningar att få ihop budgeten.
En lägre efterfrågan och en svagare konjunktur ger mindre pengar in i den kommunala kassakistan. På inkomstsidan är arbetsmarknaden central då skatteintäkter från såväl invånare som företag i regionen varierar med sysselsättningen.
Svensk arbetsmarknad har utvecklats mycket starkt under en längre tid och förutsättningarna för den offentliga sektorn har varit mycket goda. Sysselsättningen är fortsatt hög, men de första tendenserna syns nu på att avmattningen biter och att färre lediga jobb kommer ut samtidigt som sysselsättningen viker. Ett vanligt mönster i svensk ekonomi är att arbetsmarknaden påverkas mer påtagligt av sämre tider med ett halvårs eftersläpning. Det innebär att det är först framåt sommaren som avmattningen slår igenom mer märkbart.
PRESSAS AV HÖGRE KOSTNADER
På kostnadssidan pressas primärkommuner och regioner, precis som alla andra, av betydligt högre kostnader i sin verksamhet. Även om inflationen förväntas falla kraftigt i vår betyder det inte att priser sänks, bara att de inte stiger lika snabbt. Till det ska läggas sektorns pensionsskuld som skrivs upp med inflationen, vilket med nuvarande höga inflation får stor påverkan på ekonomin.
Samtidigt innebär det senaste årets mycket snabba ränteuppgång att även den offentliga sektorn finansierar sig till en betydligt högre kostnad. Det får konsekvenser för investeringsviljan, då det inte blir lika lätt att räkna hem de investeringar som tidigare planerats. Många kommuner står inför mycket stora investeringsbehov, bland annat vad gäller vatten och avlopp samt infrastruktur. En del av investeringarna kommer att genomföras som planerat, medan andra lär behövas skjutas på framtiden alternativt göras till en lägre peng.
FLER STÖD BEHÖVS
För den statliga verksamheten ser det annorlunda ut då såväl försvar som brott och straff är prioriterade områden. Sveriges ambition att gå med i Nato innebär att vi behöver rusta upp vårt försvar och det kommer att kräva investeringar, men också driva på konsumtionen under många år.
En del av primärkommunernas och regionernas högre kostnadsläge kan mötas med besparingar. Oavsett huvudman har verksamheter en tendens att svälla i goda tider och inte minst då pengar under lång tid varit i stort gratis. Men det kommer även behövas fler finanspolitiska stöd. Sannolikt sker det redan i vårbudgeten och mer därtill i höst och under nästa år.
Samhällsekonomiskt är det bättre att ge allmänna stöd där respektive primärkommun eller region själv kan välja hur de använder pengarna. Politiker har dock ofta en fäbless för att rikta stöden till prioriterade områden. Det kan låta klokt, men risken är stor att effektiviteten blir sämre då det är skillnader i de behov olika primärkommuner och regioner står inför.
KRISPAKET BEHÖVS INTE – ÄN SÅ LÄNGE
Blir det ekonomiska läget riktigt illa kan regeringen fatta beslut om större krispaket. Där är vi tack och lov inte än, men det är klokt att politiskt ta höjd för risken om så blir fallet. Att ge krisstöd till offentliga sektorn om läget är allvarligt är klok politik. Att kommuner förstärker nedgången genom att säga upp personal är direkt olämpligt i ett sådant läge.
Men oavsett hur djup den ekonomiska nedgången blir står vi nu inför ett läge där den kommunala sektorn inte blir den krockkudde som vi är vana vid i sämre tider. Trots stöd på många miljarder är Nordeas bedömning snarare nolltillväxt i sektorn under innevarande år. Inte minst för byggsektorn kan det spela stor roll, men även många andra branscher, företag och hushåll bör ta höjd för kärvare tider även ur detta perspektiv.
Annika Winsth är chefekonom på Nordea.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor
