Fastighet Krönika Centralbanker
Annika Winsth: Centralbankerna kan hamna i historieböckerna – som ett dåligt exempel
Centralbanker signalerar allt större oro för den höga inflationen och ett redan högt tonläge har skruvats upp än mer. Det i sin tur har gett stora kast på finansmarknaderna. När den amerikanska inflationen kom in på höga 8,6 procent i början av juni steg långräntor inledningsvis med hela 0,45 procentenheter samtidigt som S&P börsindex har fallit med 8,5 procent. Osäkerheten och riskaversionen är påtaglig.
Det är tydligt att den amerikanska centralbanken inte längre tvekar att knuffa in amerikansk ekonomi i recession om det krävs för att stävja inflationen. Centralbanken har på kort tid gått ifrån att inflationen var tillfällig, till att banken kunde dämpa inflationen utan större negativa effekter på konjunkturen till att den nu öppnar för att risken är att det krävs så stora åtstramningar att det får konsekvenser på arbetsmarknaden.
Amerikansk ekonomi är stark i utgångsläget och hushållen har ökat sitt sparande de senaste åren samtidigt som hushållens bostadslån ligger bundna till mycket långa löptider. Hushållen står därmed väl rustade och är mindre räntekänsliga, vilket gör att Fed behöver ta i mer för att dämpa inflationen. Nordeas prognos är att Fed höjer räntan till över 4% till nästa sommar samtidigt som tioårsräntan stiger till i stort samma härad. Finansmarknadens aktörer spekulerar nu i recession.
ECB TVINGADES AGERA
Samtidigt som Fed skruvade upp takten tvingades den europeiska centralbanken ECB tillkalla ett extramöte för att dämpa reaktionerna på finansmarknaderna. ECB lyckades inte på ett förtroendeingivande sätt kommunicera sitt penningpolitiska budskap, utan räntespreadar det vill säga skillnaden mellan tyska och andra europeiska länders räntor, rusade. För högt skuldsatta länder som till exempel Italien blev det bekymmersamt, vilket fick ECB att agera.
Finansmarknaderna svalde dock inte helt ECB:s korrigering och risken finns att marknaden fortsätter att flåsa ECB i nacken. Europa står emellertid inte lika starkt som USA, varken vad gäller konjunktur eller motståndskraft, och tål därmed inte lika aggressiva räntehöjningar. Även ECB förväntas dock skruva upp takten och höja med 0,5 procentenheter på kommande möten i höst. Det trots att det inte är länge sedan ECB:s högsta chef, Christine Lagarde, sa att det inte var tal om den sortens stora höjningar.
RASANDE BOSTADSPRISER FÅR EFFEKTER
Riksbanken lär följa samma spår och risken är stor att vi får se räntehöjningar om 0,50 procentenheter på resterande möten i år. Det betyder att bolåneräntan för många hushåll mer än fördubblas till årsskiftet. I Sverige är det just bostadsmarknaden som är den sköra tråden. År av extremt expansiv politik har satt sina spår och drivit upp såväl skuldsättning som räntekänslighet. När Finansinspektionens chef Erik Thedéen står i SVT och resonerar om boprisfall på 30% utan att dra långtgående konsekvenser för ekonomin blir jag orolig.
Faller priserna så mycket i snitt lär det få kännbara effekter på konjunkturen. Under 90-talskrisen föll priserna med runt 20% i snitt, vilket fick mycket negativa effekter på svensk ekonomi under många år. Priserna har stigit mycket de senaste åren, men det har även skuldsättningen och en mycket låg ränta i utgångsläget gör att känsligheten är större idag. Det är klokt att inte underskatta psykologin på bostadsmarknaden.
OROVÄCKANDE INFLATIONSTAKT
Redan innan Fed växlade upp och höjde räntan med 0,75 procentenheter var det tydligt att en konjunkturavmattning låg runt hörnet. I skrivande stund är den oron större och inte minst ett mycket svagt utfall av orderingången i USA är ett tecken. Även den kinesiska ekonomin utvecklas oroande svagt och riskerna är påtagliga. I Sverige har vi fått de första tecknen på att arbetsmarknaden har toppat om än på en hög nivå. En djupare sättning av konjunkturen tycks bli allt svårare att undvika.
En inflationstakt på dagens nivåer är emellertid oroväckande. Risken är uppenbar att inflationen biter sig fast om inte berörda centralbanker agerar. Inte blir det bättre av att det är tjänsteinflationen som rusar i såväl USA som Sverige. Det är tydligt att vi har inhemsk efterfrågeinflation, vilket är just det centralbankerna ska agera på. Problemen är de tvära kasten.
Centralbankerna har först öst ut billigt kapital och i högsta grad bidragit till hög räntekänslighet för att sedan tvärvända och chockhöja räntan. Risken är uppenbar att det agerandet hamnar i historieböckerna som ett mycket dåligt exempel. Särskilt som centralbankernas främsta uppgift är att stabilisera konjunkturen.
Annika Winsth är chefekonom på Nordea.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor