Krönika Penningpolitik
Annika Winsth: Alla måste dela på notan om vi ska ta oss ur det här
Det går fort nu, möjligen farligt fort och risken är att det fattas felaktiga beslut på hög nivå. Allt ifrån överregleringar av marknader till politikers vilja att kompensera inte minst hushållen för allt. Beslut som kan bli mycket kostsamma över tid.
Med en inflationstakt på närmare 10% är det självklart att centralbanker ska höja räntan. Problemet är inte det, utan de tvära kasten. Skuldsatta hushåll och företag får svårt att hänga med när räntan först under lång tid är mycket låg, vilket uppmuntrar till skuldsättning, för att sedan chockhöjas under kort tid när skulderna är stora.
Satte kaffet i vrångstrupen
Risken är att centralbankerna tar i mer än önskvärt. Det är helt enkelt svårt att veta hur hårt åtstramningen biter när räntan höjs massivt vid enskilda tillfällen. En procentenhets höjning från Riksbanken senast, är något helt annat att utvärdera än höjningarna på 0,25 procentenheter vi historiskt är vana vid. Än värre blir det när många centralbanker agerar lika och den sammanlagda globala åtstramningen blir påtaglig.
I den miljön kan det tyckas klokt att politikerna stiger in och lättar på bördan för hushåll och företag. Men risken är att det blir kontraproduktivt. Om centralbankerna gör vad som står i dess makt för att trycka ned efterfrågan och inflationen är det inte lämpligt att finanspolitiken stimulerar massivt.
Det blev britterna nyligen varse då regeringen med premiärminister Liz Truss i spetsen la fram ett stimulansförslag så expansivt att marknadens aktörer satte kaffet i vrångstrupen. Paketet fick räntor att rusa och britterna upplevde den största ränteuppgång under en dag sedan 90-talet.
Kan skapa en akut press
Problemet är att systemen inte är riggade för den sortens stora och snabba kast. Stimulanser som är tänkta att underlätta för pressade hushåll och företag, riskerar om de inte är genomtänkta, att sätta akut press på andra aktörer. Den här gången var det pensionsbolagen som höll på att hamna i knipa.
Innan premiärminister Truss insåg sitt misstag och tog tillbaka förslaget blev Bank of England nödgade att gå in och stödköpa för att på så sätt pressa ned räntorna för att undvika en ännu värre kris. Det var dock helt på tvärs med den politik centralbanken önskar vidta i ambition att dämpa inflationen. Händelsen visar att när förutsättningarna ändrats snabbt gäller det att göra sin hemläxa och undvika populistiska utspel. Beslutsfattare och politiker behöver ha kloka rådgivare och lyssna till dem.
Med tanke på det tuffa konjunkturläget som väntar och att flera länder har svaga regeringar finns risken att liknande misstag begås. I Europa lyfts nu regelivern i vissa länder, medan andra kompenserar hushållen brett. Riskerna är dels att marknaderna fungerar sämre eller får oss att bete oss skadligt, det vill säga använda mer energi än nödvändigt när någon annan tar notan, dels att ECB behöver höja räntan mer för att dämpa efterfrågan.
Det sistnämnda kan få skuldsatta länder som Italien att hamna i problem. Det är i så fall inte första gången som ECB behöver stödköpa italienska räntepapper för att undvika en skuldkris. Skillnaden framöver är dock att ECB samtidigt har behov av att dämpa efterfrågan genom höjd ränta.
Slopat amorteringskrav kan ge höjd ränta
I Sverige handlar diskussionen för tillfället om lättnader i amorteringskraven. Säkert önskvärt för högt skuldsatta hushåll, men inte lämpligt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Risken är nämligen även här att det kan tvinga Riksbanken att höja räntan än mer. Ytterligare exempel på konsekvenser av ett pressat läge är de garantier regeringen nyligen ställde ut till energibolagen. Inget som har behövts används ännu, men som kunde satt oss i en mycket besvärlig situation om bolagen fått allvarliga problem.
Centralbankerna har målat in sig i ett hörn genom alltför expansiv politik allt för länge. De spänningarna som har byggts in i systemen är nu mycket stora. Risken är därmed att penningpolitiken istället för att stabilisera konjunkturnedgången förvärrar den genom snabba räntehöjningar i ett pressat läge.
Kostsamma följdeffekter
En läxa vi och andra länder bör dra är att en alltför expansiv penningpolitik förr eller senare kommer i fatt oss. Sedelpressarna har historiskt aldrig varit en långsiktig lösning och tycks inte vara det nu heller. Priset riskerar att bli högt. Låt oss hoppas att konjunkturen viker så mycket i närtid att centralbankerna nyktrar till och stannar innan krisen slår till.
En andra läxa är att ryckig politik med snabba kast riskerar att ge följdeffekter som kan bli kostsamma. Går det fort är dessutom risken att beslutsfattare gör misstag som inte hinner korrigeras i tid. Centralbankers främsta uppgift är att stabilisera ekonomin, det görs inte med chockhöjd ränta. Valda politiker ansvarar för fördelningspolitiken, men att kompensera vitt och brett när efterfrågan behöver kylas ned är direkt olämpligt.
I det läge vi hamnat nu är det viktigt att finans- och penningpolitik drar någotsånär åt samma håll hur svårt det än är. Men också att inse att alla, det vill säga hushåll, näringsliv och den offentliga sektorn, behöver vara med och dela på notan. Det går inte att komma ur nuvarande läge utan att det känns för många.
Annika Winsth är chefekonom på Nordea.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor
