Krönika Israel-Palestina-konflikten
Alice Teodorescu: Värderingskonflikterna hotar det svenska samhället
Ännu en manifestation i Stockholms innerstad, närmare bestämt på Sergels Torg. En manifestation för Palestinas frihet – och därmed indirekt mot Israels rätt till självförsvar efter den blodiga attack som Hamas iscensatte den 7 oktober.
”Krossa sionismen” och ”From the river to the Sea Palestine will be free” skanderar massorna utan minsta behov att dölja sin identitet. Så accepterad är antisemitismen bland de som annars utmålas som samhällets allra svagaste offer. Samma scener från London, Berlin och New York, bland många andra. Ett oförblommerat hat som visar varför Israels kamp mot Hamas terror också är hela västvärldens.
Till en manifestation till stöd för Israel i Malmö nyligen inbjöds kommunalstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) liksom språkröret Märta Stenevi (MP). De dök inte upp. Kommunalrådet närvarade däremot vid en demonstration för Gazas civila. Det är också en markering från högsta ort i en stad där den judiska befolkningen krympt så till den grad att det blivit en internationell nyhet.
Kulturvänstern vaknar sent
På X, tidigare Twitter, sammanfattar Judiska Ungdomsförbundet i Sverige några av de senaste antisemitiska attackerna:
”I går mördades ordförande för en synagoga i Detroit. En synango i Berlin har attackerats med molotovcocktails. Antisemitiska hatbrott i London har ökat med 1343 %. Ett judiskt par i Paris har fått sin dörr uppbränd.”
Men det är inte detta som svensk kulturvänster fäster sig vid när den sent omsider sluter upp bakom gemensamma upprop på debattsidor eller i sociala medier. Inte ett ord om väldtäkter, halshuggningar, tortyr och kidnappade barn. Inte ett ord om vad som är orsaken till att civila i Gaza nu drabbas hårt, eller kritik mot Hamas som cyniskt använder den egna befolkningen som mänskliga sköldar i kampen för att utrota det israeliska folket.
Jag kan fortsätta i all evighet, men poängen har nog gått fram.
Väcker känsliga frågor
Hur förhåller det sig med sympatierna?
Det påstås ofta att Hamas inte är synonymt med det palestinska folket. Att den stora majoriteten av muslimerna i väst inte sympatiserar med den militanta delen av Islam som benämns som islamism. Men är det verkligen så?
Om det vore så, hade det inte varit rimligt att vi också sett stora manifestationer där människor med rötterna i Mellanöstern hade markerat mot det som sker – i deras och i deras religions namn?
Att muslimska organisationer och moskéer krävt att de kidnappade barnen genast skulle friges?
Att palestinska eller muslimska intellektuella formulerat ett kraftfullt avståndstagande, beskrivit den skam de känner när de bevittnar den våldsammaste attacken mot judar sedan Förintelsen?
Att man öppet stöttade helt andra slags krafter än Hamas, med en reell vilja till samexistens med Israel?
Att man hade markerat mot den IS-stödda terrorism som förra veckan berövade ytterligare två oskyldiga människor livet, denna gång två svenska fotbollssupporters på öppen gata i Bryssel?
En icke-handling är också en handling och att inget av ovanstående sker talar sitt tydliga språk. Det väcker i sin tur en rad känsliga frågor kring var dessa människors lojalitet egentligen ligger? Vilka de primärt identifierar sig med? Hur de skulle agera i händelse av krig mellan Nato, och därmed på sikt Sverige, och en fiende hemmahörande i Mellanöstern?
Fokusförflyttningen har skadat judarna
Allt sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen har vänstern varnat för nynazismens hot och dragit paralleller till händelseutvecklingen i Tyskland på 30-talet. Deras primära avsikt handlade inte om att uppvisa någon större omsorg om judarna – det ser vi tydligt nu – utan om att öka det politiska och sociala priset för de borgerliga partier som såg sig nödgade att samarbeta med SD för att kunna styra Sverige.
Denna fokusförflyttning har tjänat vänstern i allmänhet, och Socialdemokraterna i synnerhet, väl. Så länge högern inte samarbetade med SD var regeringsmakten säkrad för den röda planhalvan. För den judiska minoriteten har den varit förödande.
Dessvärre har en rad Förintelseöverlevande också bidragit till att SD utmålats som det primära hotet, vilket givet partiets rötter inte i sig är märkligt. Tvärtom har deras berättelser varit centrala för den kollektiva hågkomsten av nazisternas brott mot mänskligheten.
Men i dagens politiska kontext, där tillgången till makten står på spel så länge inget av blocken samlar egen majoritet utan SD:s stöd, har de välmenande varningarna också bidragit till att fokus flyttats – bort från den antisemitism som frodas bland många människor med rötterna i Mellanöstern.
Dessa människors helt öppna judehat, som är den faktiska anledningen till att judar efter den 7 oktober uppmanas skyla sin judiska identitet när de lämnar hemmet, är i dagsläget mer skrämmande än det faktum att det i Sverige finns ett relativt litet antal nynazister som förekommer i det politiska landskapets allra mest perifera utkanter.
Om det enbart hade varit jublandes nazister som synts på gator och torg i Sverige hade de som nu är tysta – som ser på, som vänder blicken, som relativiserar och försöker uppfinna förklaringar utan relevans – givetvis inte dragit sig för att markera sitt avståndstagande och sin indignation gentemot de som hatar. Men nu, när det inte främst är nynazister som härjar, förtvinar den famösa anständigheten och blottar en rutten människosyn. Ty sällan har så många, på så kort tid, helt utan dold kamera, avslöjat sitt avgrundsdjupa hyckleri med större precision.
Den splittring som uppdagas, de värderingskonflikter som numera återfinns överallt i vårt land, utgör ett långsiktigt större hot mot det svenska samhällets grundvalar än något annat just nu.
Alice Teodorescu Måwe, opinionsbildare som driver publikationen Klartext av Alice Teodorescu på Substack
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor