Krönika Rennäring
Alice Teodorescu: Risk för svårlösta konflikter mellan rennäringen och andra grupper
Ska bara vissa, utifrån etniskt tillhörighet, ha rätt att ägna sig åt en viss slags näringsverksamhet? Exempelvis bara den som kan bevisa sin italienska etnicitet få baka pizza eller bara den som är japan få laga sushi. I detta nu är det vad som är på väg att hända, det vill säga att etnisk tillhörighet kan komma att få avgöra vem som har rätt att få bruka våra gemensamma marker och därigenom möjligheten att bedriva jakt, fiske och näringsverksamhet.
År 2021 tillsatte den dåvarande rödgröna regeringen en parlamentariskt sammansatt kommitté, den så kallade Renmarkskommittén, vars uppdrag var att lämna ett förslag till en ny renskötsellag. Mer konkret handlade det om att definiera vem som ska ha jakträtt på statens marker ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen. I uppdraget ingick också att analysera det samiska folkets rätt till jakt och fiske, såväl för den lilla minoritet samer (runt 10%) som idag är medlemmar i samebyar och för den stora majoritet (resterande 90%) som inte är det.
För att åtnjuta samers särskilda rättigheter till jakt och fiske liksom till att få bedriva renskötsel, måste man vara medlem i en sameby, vilket man blir genom födsel eller ingifte. Det går också att ansöka om medlemskap som existerande medlemmar röstar kring. I praktiken åtnjuter en majoritet av samerna därmed inte ”samernas rättigheter”.
Blåser upp till storm
I dag uppgår renskötselområdet till cirka hälften av Sveriges yta. Värdet av rennäringen, mätt i slaktvärde samt prisstödsersättning, uppgick säsongen 2020/2021 till blygsamma 87 miljoner kronor. Näringen bedrivs av ett förhållandevis litet antal samer i län som Norrbotten, Jämtland och Gävleborg. Stora delar av området, som sträcker sig från Idre till Treriksröset, från Norrlandskusten till norska gränsen, klassificeras som ett ”riksintresse”. Det innebär att de berörda myndigheterna i regionen åläggs att tillämpa extra stor hänsyn till rennäringen när beslut om annan verksamhet fattas.
Förra sommaren kände S-regeringen sig nödgad att formulera ett tilläggsdirektiv, som en konsekvens av de omfattande protesterna som följde på det ursprungliga direktivet, bland annat i form av ett tillkännagivande i riskdagen. Av tilläggsdirektivet framgår att utredaren har att ta hänsyn till alla förekommande intressen, inte bara renskötseln specifikt. Under hösten presenterade utredaren tre idéskisser till lagförslag för den parlamentariska gruppen.
I väntan på det slutgiltiga resultatet blåser det nu upp till storm. Svenska Jägareförbundet, som redan från start uttryckt oro för slutprodukten, menar att utredningen inte har tagit hänsyn till lokalbefolkningen, andra samiska intressen än renskötseln, eller andra grupper. ”Istället för att hitta lösningar verkar utredningen vara på väg att föreslå något som kommer att skapa konflikter mellan människor”, konstaterar organisationen som istället förespråkar en lösning där renskötseln och andra intressen ges förutsättningar att samexistera.
Oenighet i kommittén
Efter att detaljer från utredningen avslöjats i magasinet Svensk Jakt har ett upprop mot förslagen fått stor spridning i sociala medier. Särskilt delen om att alla samebyar ska få ensamrätt att upplåta jakt och fiske på statens mark, liksom att byarna endast ska behöva tåla en ”ringa olägenhet”, mot dagens ”kraftigare” störningar, framhålles.
Nyligen sammanträde Renmarkskommittén för att ta ställning till ett förslag på delbetänkande och tillfällig lagstiftning. Enligt uppgifter till Svensk Jakt sade Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna nej till förslaget, medan övriga partier ställde sig bakom det.
I sammanhanget spelar den så kallade Girjasdomen en central roll, inte minst eftersom det av direktivet till Renmarkskommittén framgår att kommitténs förslag ska vara förenliga med slutsatserna i domen.
En bakgrund: För tre år sedan slog Högsta domstolen fast att Girjas sameby skulle ha ensam- och upplåtelserätt till småviltsjakt och fiske. Domen innebär att den aktuella samebyn, som alltså en liten minoritet av samerna tillhör, har ensamrätt på att sälja jakt- och fiskekort på statlig mark. Samer som inte ingår i en sameby exkluderas i praktiken från denna rättighet. Frågan är vad som händer om resterande 50 samebyar på sikt får samma rättigheter som Girjas?
Svåra intresseavvägningar
Situationen är laddad, polariserar lokalsamhället (särskilt i Kiruna), samtidigt som den synliggör den konflikt som föreligger mellan olika näringar som gör anspråk på samma statliga, och därmed gemensamma, mark. Det handlar om en avvägning mellan olika intressen: gruvor med relevans för klimatomställningen, skogsbruk, vindparker, turism, rymdbaser, infrastruktur å ena sidan – och rennäringen å andra. Mellan tillväxt och arbetstillfällen å ena sidan och tradition, identitet och historia å andra sidan.
Som så ofta finns goda intentioner och relevanta argument för respektive position, vilket gör avvägningarna komplexa. I det här fallet handlar det om allas lika rättigheter, frihet och äganderätt, men också om den principiella frågan om huruvida etnisk tillhörighet ska vara en grund för vilken näringsverksamhet som en människa ska få ägna sig åt. Risken är uppenbar att man, trots goda avsikter, öppnar för svårlösta konflikter, ställer grupper mot varandra, och sätter en praxis vars konsekvenser man inte har beredskap för.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor