Alice Teodorescu: Stoppa möjligheten att snoka – varför ska tjuvar veta vad du äger?

Frågan om balansen mellan effektiv brottsbekämpning och personlig integritet är ständigt aktuell. Beroende på hur samhället ser ut vid varje enskild tidpunkt prioriteras de, delvis, motstående intressena olika.

I dagens läge, med en organiserad kriminalitet som riskerar att bli systemhotande, behövs andra avvägningar än tidigare. I praktiken innebär det att sådana åtgärder som utökad kameraövervakning, visitationszoner, anonyma vittnen, liksom samkörning av offentliga register, kan behövas i syfte att bryta våldsspiralen och därigenom öka tryggheten för medborgarna. Men priset, som är värt att betala för att öka friheten, betalas med inskränkningar av den personliga integriteten.

Men inskränkningarna kan göras på olika vis och framför allt är det de kompensatoriska åtgärderna som tillkommer som avgör hur väl skyddet för individen faller ut. Justitieminister Gunnar Strömmer (M), som en gång i tiden grundade Centrum för rättvisa, resonerade i en lång intervju i fjol kring vikten av att parallellt med effektiviseringarna av brottsbekämpningen också fokusera på förbättringar av den personliga integriteten. Bland annat lyfte Strömmer fram individens ställning i rättsprocesser mot stat och kommun.

BrottslighetKrönika

Alice Teodorescu: När tröttnar skötsamma på att den kriminella minoriteten går före?

Det är ett relevant område för politiken att genomlysa, men knappast det mest akuta. Regeringen aviserade nyligen ett förslag som syftar till att öka möjligheterna för offentliganställda som riskerar att utsättas för våld, hot och trakasserier (som exempelvis poliser och socialsekreterare som arbetar mot organiserad brottslighet) att få sekretessbelagda personuppgifter.

24 000 lever med sekretessbelagda personuppgifter

I dag lever omkring 14 000 kvinnor och 10 000 män med sekretessmarkering eller skyddad bokföring i Sverige. Den tredje gruppen, som har fingerade personuppgifter, saknas det offentlig statistik kring.

Antalet personer som har skyddade personuppgifter har fördubblats under de senaste tio åren. En stor andel av dessa har utsatts för våld i nära relationer, men här finns också offer för hedersförtryck, liksom en ökad andel som lever med en hotbild kopplad till arbetet. Det kan handla om anställda inom rättsvårdande myndigheter som åklagare och poliser, men också journalister och vårdpersonal.

Om regeringen menar allvar med att öka den personliga integriteten bör frågan kring statens hantering av människors personuppgifter och annan känslig data därmed stå överst på dagordningen. Enligt den svenska offentlighetsprincipen, som utgör kärnan i vår rättsordning, har allmänheten och företrädare för media rätt till insyn i och tillgång till information om statens och kommunernas verksamhet. Principen kommer bland annat till uttryck genom allmänna handlingars offentlighet. Enligt huvudregeln är allmänna handlingar offentliga, men rätten att ta del av allmänna handlingar kan begränsas genom sekretess.

Denna ordning innebär i praktiken inte bara att medborgarna kan granska makten utan också att vem som helst, genom att söka på internet eller ringa berörd myndighet, kan få ta del av personliga och privata uppgifter om sina grannar, arbetskamrater och ex-partners. Uppgifter om sådant som enskildas personnummer, inkomster, företagande, bostadsadress och fordonsinnehav, ja till och med enskildas förbrukning hos kommunala elnätsföretag finns bara ett samtal bort för den intresserade.

Varför ska tjuven veta vad du äger?

Det är för medborgarnas möjligheter till ansvarsutkrävande centralt att uppgifter om politikers och myndighetsföreträdares förehavanden är transparenta, liksom det är rimligt att myndigheter kan behöva tillgång till dessa uppgifter kring medborgarna av olika skäl. Men frågan är varför uppgifterna, som staten insamlar under tvång, ska finnas lättillgängliga för tjuvar och bedragare? Varför ska de kunna handlas med av allehanda företag med syftet att stilla andra privatpersoners nyfikenhet?

SamhällsdebattKrönika

Alice Teodorescu: Rimligt att svenska hushåll är frustrerade – men det finns hopp

Om samhällsutvecklingen tvingar alltfler att leva med sekretessbelagda personuppgifter behöver politiken underlätta livet för en redan utsatt grupp. Det är orimligt att inte kunna köpa ett mobiltelefonabonnemang eller att förändra villkoren i ett befintligt, att inte ha tillgång till att lägga till sina barn på 1177, ansöka om förskola och skola, vab och föräldrapenning digitalt, eller att starta ett aktiebolag utan att Bolagsverket offentliggör innehavarens personnummer.

Inte blir det bättre av att berörda myndigheter och företag endast brukar hålla sig med ett fåtal personer med behörighet att handlägga skyddade personers ärenden vilket gör processen tidskrävande och snårig för den enskilde.

Skydda personliga uppgifter

Så i stället för att möjliggöra för fler att få sekretessbelagda personuppgifter borde utgångspunkten vara att alla individers personliga uppgifter ska skyddas och att spridning av privata uppgifter inte ska kunna lämnas ut utan den berörda personens samtycke, med undantag för aktörer med legitima intressen som myndigheter sinsemellan.

För en borgerlig regering måste frågan om individens frihet vara ett grundackord i alla politiska överväganden. Låt därför riksdagens beslut om att sekretessbelägga uppgifterna om hushållens elstöd bli ett startskott för att öka tryggheten, och därigenom friheten, för alla som bor i Sverige – med eller utan hotbild.

Alice Teodorescu Måwe, borgerlig skribent och opinionsbildare.