Krönika Vårbudgeten
Alice Teodorescu: Krisen kan leda till splittring mellan SD och regeringen
Svensk ekonomi är fortsatt i kris, en kris värre än vad regeringens prognoser från december i fjol gjorde gällande. När vårändringsbudgeten presenterades för ett år sedan, visserligen under ett valår men ändå, uppgick den till omkring 30 miljarder kronor.
Budgeten som presenterades under måndagen omfattar förslag till en kostnad på ynka 4 miljarder. Budskapet från finansminister Elisabeth Svantesson (M) går ej att misstolka: Det viktigaste målet är att minska inflationen, läget är kärvt och svenska folket behöver ”hålla i, och hålla ut” – för att återanvända en sliten sentens från pandemikrisen.
Den svenska situationen innebär en svår balansgång för regeringen. Å ena sidan sticker de svenska statsfinanserna ut positivt vid en internationell jämförelse, å andra sidan har Sverige drabbats hårt av den till stor del importerade inflationen. BNP-tillväxten beräknas minska med 1% i år, för att sedan återhämta sig under år 2024. Inflationen, som i dagsläget ligger kring 8,8%, faller enligt regeringens beräkningar till 3,6% nästa år. Arbetslösheten uppskattas till 7,9% under innevarande år, men antas öka till omkring 8,3% under nästa år.
Den sjunkande inflationstakten som bekräftades av SCB:s siffror förra veckan beror till stor del på sjunkande energipriser. Samtidigt fortsätter inflationen på mat att ligga på mycket höga nivåer, vilket tillsammans med stigande räntor, i ett läge när allt fler fasta räntor löper ut, skapar stora påfrestningar på hushållens ekonomi. I dagsläget uppgår inflationen på purjolök till hela 121% och på andra plats återfinns räntekostnaderna på 97,2%.
Av en ny mätning från Infostat framgår att ”Sveriges ekonomi” seglat upp som den viktigaste sakpolitiska frågan för väljarna (17,2%), före lag och ordning (13,5%), klimat och miljö (10,5%) och invandring (7,0%). Det ligger i linje med en annan mätning från Infostat som nyligen visade att just livsmedelspriserna påverkat människors privatekonomi mest.
Också politiken i kris
Men inte bara ekonomin är i kris. Ty som en följd av den riskerar regeringen också att hamna i en politisk kris. Att å ena sidan överordna målet om minskad inflation genom att idka ekonomisk återhållsamhet, och å andra sidan just därför varken kunna stimulera ekonomin (trots goda förutsättningar) eller att rikta mer generösa åtgärder mot de hårdast drabbade grupperna, är en balansakt som svårligen låter sig göras.
Den enes nöd är den andres möjlighet; för oppositionens del är valförlusten en skänk från ovan. Nu kan den propagera för en rad offensiva åtgärder, som den i regeringsställning svårligen hade kunnat genomföra av exakt samma skäl som regeringen, men som i oppositionsläge låter handlingskraftigt och ansvarstagande. På så vis kan S stärka sitt förtroende hos drabbade grupper som anser sig förbisedda av regeringen.
Att SD ligger närmare S i en rad frågor, inte minst gällande a-kassan och andra åtgärder som en ekonomisk kris skulle kunna aktualisera, riskerar också att på sikt skapa en splittring mellan parterna i regeringsunderlaget. Kanske blir den ekonomiska krisen början på det samarbete mellan S och SD som på sikt, av maktstrategiska skäl, sannolikt kommer att formeras?
Alice Teodorescu: Rimligt att svenska hushåll är frustrerade – men det finns hopp
För regeringen, och inte minst Moderaterna som brukar åtnjuta högt förtroende i frågor kring ekonomi, är läget en näsbränna som kommer att förfölja den under hela den innevarande mandatperioden och in i nästa valrörelse. Att kritiken mot den förda politiken därtill kommer från såväl vänster som från de egna till höger, om än av olika skäl, leder till att regeringen framstår som ensam i sina vägval.
Ta tillbaka makten från Riksbanken
Att kortsiktigt tvingas bedriva en så återhållsam politik, utifrån det långsiktigt bästa, där makten i praktiken flyttats från Finansdepartementet till Riksbanken, framställer regeringen som passiv. Från vänster handlar kritiken om att välfärdssatsningar därmed uteblir vilket drabbar kommuner och regioner hårt. Från höger är det snarare uteblivna skattelättnader och tydligare fokus på en uppdaterad arbetslinje som väcker kritik.
Därför vore det klokt om Svantesson kunde redogöra för vilken inflationsnivå som är acceptabel innan det lägggs fram förslag om skattesänkningar, som är centrala för arbetslinjen och den bidragsreform som aviserats. Är det tillbaka till 2% som gäller? Är det ett realistiskt mål utifrån kraftigt förändrade grundpremisser? Om inte, vad är realistiskt?
Regeringen behöver ta sig ur den återvändsgränd den ofrivilligt hamnat i genom att formulera en politik som svarar på frågan hur Sverige ska ta sig ur den ekonomiska krisen, hur hushållens ekonomi långsiktigt ska kunna stärkas, hur landet bättre ska rustas inför kommande konjunkturnedgångar, hur satsningar på produktivitet och konkurrenskraft kan utformas för att trygga det svenska välståndet och därigenom välfärden, hur kompetensförsörjningen ska säkerställas och långtidsarbetslösheten, inte minst bland utrikes födda, ska stävjas?
Om tre år är valrörelsen igång igen, det är bråttom att ta kommandot och förena ansvarstagande med politisk handlingskraft. Väljarnas minne må vara kort men oppositionen kommer göra sitt yttersta för att fräscha upp det. Val avgörs inte på valdagen, utan här och nu.
Alice Teodorescu Måwe, opinionsbildare som driver publikationen Klartext av Alice Teodorescu på Substack
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor