Alice Teodorescu: Hur kommer det vara att vakna upp i Kristerssons Sverige?

Det borde vara guldläge för oppositionen i allmänhet och Moderaterna i synnerhet. Kvinnan som suttit som landets finansminister i sju år är nu dess statsminister, samtidigt som de grava samhällsproblemen på centrala områden cementeras allt mer. Magdalena Anderssons regeringsunderlag sprack i höstas, hennes minoritetsregering styr på en borgerlig budget, det regeringsunderlag som skulle kunna ligga till grund för en ny regering efter höstens val vill inte ens sitta i samma förhandlingsrum.

Ändå har Andersson nästan lika stort förtroende bland väljarna som Fredrik Reinfeldt hade när han var som populärast (55%) och Alliansen som mest sammansvetsad. När Andersson tillträde i november i fjol uppgick förtroendet för henne till 40% i Novus förtroendebarometer. I den senaste mätningen uppgick det till hela 53%. En kraftig uppgång med andra ord, men också en hög siffra i sig.

Svensk politikKrönika

”Gamechangern Magdalena Andersson är fri utan bromsklossen MP”

Moderatledaren Ulf Kristersson landar i samma mätning på 33%. Att glappet mellan honom och statsministern är så stort, liksom att var tredje Moderatväljare uppger att de har förtroende för Andersson, är bekymmersamt för den som hoppas på maktskifte.

Varför lyfter det inte för M trots det gedigna arbete som lagts på såväl politikutveckling som generellt förtroendeskapande post migrationsoptimismen, manifesterad i ”öppna era hjärtan”-idealism?

Alliansen drev opinionen framför sig

Det M under Reinfeldt lyckades med, och som de behöver lyckas med igen, är att bli ett parti för många. Det innebär dels att kunna attrahera breda grupper men också att skapa en folklig förankring på det vis som Socialdemokraterna historiskt gjort, och som Sverigedemokraterna numera är skickliga på. Det innebär också att, precis som Alliansen gjorde med sin ”arbetslinje”, formulera en sammanhängande berättelse och vision för Sverige.

ModeraternaKrönika

”Kristersson vill vara tuff på Facebook – men han vill slippa bo i Sagerska huset”

Utmärkande för Alliansens historiska framgång, vilket tenderar att glömmas bort i efterhand, var att flera av delarna i berättelsen om ett annat Sverige uppfattades som mycket kontroversiella på sina håll. Men genom att vara just kontroversiella tvingades motståndarna förhålla sig till dem vilket i sin tur ytterligare förstärkte bilden av att man ville åstadkomma samhällsförändring mer än på marginalen. Man nöjde sig således inte enbart med att följa opinionen, utan bidrog i allra högsta grad till att såväl skapa som att leda den.

MODERATERNA MÅSTE SKALA UPP

Valet av Magdalena Andersson blev en oförutsedd game changer för Moderaterna som nog hade kalkylerat med en promenadseger. Och visst, hade val avgjorts på basis av vad som åstadkommits i relation till de löften som avgifts hade det kanske varit så. Men väljarnas minne är kort varför val oftare avgörs utifrån en förhoppning om vad som ska komma.

ModeraternaKrönika

Dags för Moderaterna att göra reklam för frihet igen

Magdalena Andersson löfte om en stenvändarpolitik, i opposition mot den politik hon själv ansvarat för, går tydligen hem i stugorna. Nu måste Moderaterna skala upp och svara på vilket land Sverige ska vara om 25, 50, 100 år. Vilka reformer som behöver planteras nu, för att kunna skördas sen. Vad politiken kan göra, liksom vad politiken behöver avhålla sig ifrån.

Den kanske viktigaste frågan är följande: hur kommer det märkas att det är Kristerssons och inte Anderssons Sverige som vi vaknar upp till om tre år? Väljarna vet vad de har men inte vad de kan få. Under de återstående månaderna behöver Moderaterna tydliggöra sin roll som högerns mest tongivande parti. En roll som Sverigedemokraterna numera också aspirerar på.

Alice Teodorescu Måwe är chef för samhällskontakter hos Academedia, skriver för Afv som fristående borgerlig skribent.