Aktiehaverier hindras inte med fler regler

Afv har gjort ett slags post mortem-undersökning av 2021. 80% av aktierna som noterades under hajpen ligger på minus, är slutsatsen. Småbolagsgranskaren Sven Nordenstam, som bland annat skriver för Affärsvärlden, kommenterar på X/Twitter:

“Draksådden från IPO-hysterin i 2020-talets början kommer vara med oss länge än. Nyemissioner och konkurser kommer fortsätta.”

Majoriteten av de 143 börsnoteringar från 2021 som Afv gått igenom har nu hösten 2024 minst halverats i värde. Flera har gått i konkurs eller på annat sätt förlorat nära 100% av värdet. Tabellen intill visar de tio sämsta noteringarna av bolag med börsvärde i miljardklassen. Bland småbolag och mikrobolag ser det ännu risigare ut men namnen är mer okända.

Afv har i en uppföljande artikel också satt ljuset på rådgivarna. I den kan man läsa att noteringarna från 10 av 12 rådgivare i snitt blev riktiga katastrofer. Endast SEB och Avanza har en snittavkastning som ligger över nollan. För de övriga är det typiska utfallet att värdet har halverats tre år senare.

HACKA LAGOM PÅ CARNEGIE

Som framgår av tabellen intill var Carnegie ofta rådgivare åt det som sedan blev kurskatastrofer. Jag vill inte på något sätt fria Carnegie från ansvar men man måste förstå kontexten.

I en miljö där investerare var helt okänsliga för risker och kvalitetsbrister måste man förvänta sig att riskabla skräpbolag söker pengar som aldrig förr. Att flertalet sådana bolag knackade på hos marknadsledaren inom börsnoteringar är inte konstigt. Så i egenskap av marknadsledare inom börsnoteringar fick Carnegie helt naturligt “första tjing” på väldigt många noteringar.

I efterhand kan man konstatera att Carnegie använde sin marknadsledande position till att maximera sin affärsvolym på bekostnad av kvaliteten i det man erbjöd sina kunder. Förmodligen var det inget överlagt beslut utan resultatet av att sikten blir dålig när man har stora dollartecken framför ögonen.

GLOBALT HAVERI 2021

Det var inget lokalt fenomen att det just runt 2021 gjordes så många investeringar som sedan kraschat. En rad faktorer samverkade.

• Oansvariga centralbanker som sänker räntan mot noll eller minus och aktivt underblåser idén om att räntorna alltid kommer vara låga.
• Sjuk pandemi-politik med först lockdown och sedan galna stimulanser som gav svallvågor som ledde till många tokiga “investeringar” i alla sorters övervärderade tillgångar och feltänkta projekt. Särskilt de som hade färgen grönt.
• Klimatfrågan fick prioritet framför alla andra frågor bland Västvärldens makthavare. De hörsammade Greta Thunbergs straffpredikan om att det just är västerländska CO2-utsläpp som måste elimineras. Den idén (som för övrigt är falsk eftersom klimatfrågan omöjligen kan lösas utanför Asien) pekade mot en radikal klimatpolitik där en (nästan) enad politikerkår förmodades garantera att 1000-tals miljarder skulle läggas på “grön omställning”.
• Prognosen om grön miljardrullning gav upphov till hundratals svajiga affärsidéer där många lycksökare snabbt gick till börsen, som diverse “gröna” SPAC-bolag i USA eller exempelvis Nilar och CTEK i Sverige.

SKATTER OCH INFLATION GAV AKTIEKULTUR

Men visst verkar Sverige ha fått mer än sin beskärda del av galenskaper? 143 börsnoteringar var ju med råge flest i Europa. Mönstret känns igen från historien. Svenskar rycks lätt med i nästan alla börsmanier som passerar revy. Varför är just svenskar så förbålt sugna på att investera i aktier?

Jag tror en underskattad förklaring är Gunnar Sträng. Under hans tid som socialdemokratisk finansminister, 1955-1976, höjdes skattetrycket på kapital, förmögenhet och arv till konfiskatoriska nivåer samtidigt som inflationen steg och realräntan var negativ.

Den kombinationen var förödande för alla “gamla pengar” som förvaltades traditionellt, alltså med stor andel räntebärande tillgångar och utan effektiv skatteplanering.

Det hela kan liknas vid en stor darwinistisk fallstudie. Förmögenheter som inte anpassades efter skattesystemet raderades ut helt. Vinnarna kombinerade aktier med belåning och skatteplanering. Nyligen diskuterade jag detta med Affärsvärldens tidigare chefredaktör Ronald Fagerfjäll.

“Det stod ju väldigt klart att ‘stock picking’  via aktiebolag med uppskjuten skatt var det enklaste sättet att bli rik. Beskattningen var ju 85% om vinsterna togs fram. Varför inte låta skattekrediterna arbeta i snöbollsrullning istället?”

Arvs- och förmögenhetsskatter gjorde tillvaron ytterst svår för onoterade familjeföretag.

“Socialdemomokratarena strypte alla industriella småföretagare med förmögenhetsskatt på ett ‘justerat eget kapital’ som Skatteverket räknade ut. Det var bara handelsföretagare och fastighetsföretagare som kom undan”, säger Ronald Fagerfjäll.

Många familjeföretag såldes eller gick under. Andra gjorde en notering på Stockholmsbörsens “O-lista” där man slapp förmögenhetsskatten.

Läxan för alla ekonomiskt sinnade svenskar var tydlig:

• Aktier är det enda som klår inflationen.
• Lån och risktagande är bättre än pengar på banken.
• Valutapolitiken gjorde lärdomen extra tydlig. På 1950-talet kostade en schweizerfranc cirka 1 krona. Idag kostar den 12 kronor. Dåligt för svensk köpkraft men mumma för exportföretagen på börsen.

Sammanfattningsvis: Många svenskar har fått det med modersmjölken att det bästa sättet att bli rik i Sverige är via börsen, och gärna via optimistiskt risktagande. Lägg därtill svenskars ofta blåögda tillit till sina medmänniskor och du har en perfekt cocktail för att nappa på dumma investeringar.

Fast detta beteendemönster har också många fördelar. Tillit och riskvillighet via företagande är ju också ett framgångsrecept som gjort hela Sverige rikt och många svenskar väldigt förmögna.

KAN REGLER LYFTA BÖRSEN?

Åter till börshaverier som de vi ser efter 2021. När detta diskuteras så handlar nio förändringsförslag av tio om hårdare regler. Jag tror det är en helt meningslös åtgärd.

Hårdare regler kommer bara leda till en förväntan om att det finns mer kontroll och därmed trygghet för spararna. En ökad känsla av kontroll och trygghet är precis tvärtom mot vad den alltför naiva och tillitsfulla svenska “börsmentaliteten” behöver.

Det omvända vore bättre. Spararna ska inte övertygas om att riskerna är låga utan de bör förstå sanningen; nämligen att riskerna i oprövade mikrobolag alltid är enorma.

Så vad är lärdomen av 2021 för en investerare?

• Lita inte på rådgivarnas fina varumärken.
• Se upp med löften om snabba pengar.
• Särskilt om de kombineras med vackra ord om att rädda världen.

Men man ska inte glömma den större lärdomen från de senaste säg 200 åren:

Såväl nationell som privat rikedom byggs när sunt förnuft kombineras med just tillit och företagsamhet.