Ericsson och Nokia knockade sig själva

I dagarna är det sju år sedan Börje Ekholm blev VD för Ericsson. Och det skedde bara några månader efter att Nokia förvärvade fransk-amerikanska konkurrenten Alcatel-Lucent. Därefter har det följt sju svåra år för aktieägarna i båda bolagen. I dagarna har både Ericsson och Nokia släppt sina bokslut och därtill varsin relativt signifikant nyhet.

• Grattis till Nokia som äntligen rökt fredspipa med kinesiska OPPO efter en mångårig strid om patentroyalty.
• Inte grattis till Vonages VD Rory Read nu hastigt lämnar Ericsson efter att ha fått över 400 Mkr i lönekuvertet. Rory Read var av allt att döma personen som lurade upp Börje på läktaren när det kom till att betala 63 miljarder kronor för det problembarnet Vonage.

Nu är alltså ett bra tillfälle att summera läget för de båda nordiska telekomjättarna.

TVÅ SURDEGSBULLAR

Fast de är inga jättar längre. År 2000 hade både Ericsson och Nokia ett börsvärde runt 200 miljarder dollar vardera, i nivå med Microsoft. Idag värderas Microsoft till 3000 miljarder dollar. Ericssons och Nokias respektive börsvärde är 0,7% av det. Lite slarvigt blev det ungefär 140 gånger pengarna för den som år 2000 köpte Microsoft istället för Nokia eller Ericsson. (Ett bra exempel på att framgång på börsen inte bara handlar om att hitta stora vinnare – det handlar lika mycket om att undvika stora förlorare.)

Tabellen intill visar nuläget för Nokia och Ericsson. Sett så här är det två nästan identiska surdegar. Samma omsättning, samma bruttomarginal och samma värdering sett till omsättning och vinstprognoser. Och mest graverande är likheten vad gäller tillväxt krympningstakt. Nokia har krympt -5,7% sedan 2016 medan Ericsson är -1,5% över sju år när Afv räknar i euro och alltså justerar för den svagare kronan.

Att krympa är extra undermåligt för Ericsson givet att Börje Ekholm längs vägen bränt iväg över 70 miljarder kronor av aktieägarnas deg på två sladdrigt motiverade förvärv.

LUKTEN AV BRÄND DEG

Mest känt är budet 2021 på Vonage för 63 miljarder kronor. Fast man ska inte heller glömma Börjes första stora förvärv, Cradlepoint. Prislappen var nära 10 miljarder kronor i slutet av 2020 och därefter har Cradlepoint genererat löpande förluster på cirka 7 miljarder kronor under affärssegmentet Enterprise Wireless Solutions. Snabbt stigande förluster kan tilläggas.

EricssonKrönika

Börje borde avgå, men inte främst av ESG-skäl

Jag slår vad om att båda dessa förvärv kommer vara nedskrivna till nära noll senast två år efter att Börje slutar som VD (Ju förr dess bättre, har denna spalt argumenterat i snart två år. Se länk.) Jesper Mothander på DI har i en rad artiklar förtjänstfullt skildrat vad som hänt bakom kulisserna inför och efter Vonage-affären. Det är en provkarta över omdömeslöst affärsmannaskap som gör att man även befarar det värsta om den enorma AT&T-ordern i höstas. När slarviga eller naiva företagsledare vinner order på 14 miljarder dollar med stora inbakade framtida risker så ska man ta betäckning.

EN FINSK, EN TYSK, EN FRANSK OCH EN BELLMAN

Nokias prestation de senaste åren är heller inget att skryta med. Kanske ska man se Nokia som ett misslyckat multikulturellt experiment? Det började 2006/2007 när Nokia och tyska Siemens slog ihop sina divisioner för mobilnätverk. Nokia Siemens Networks förvärvade därefter Motorolas nätverksaffär. Nokia köpte därefter ut tyskarna för att istället lägga alla ägg i ett nytt megaförvärv av krisande fransk-amerikanska Alcatel-Lucent.

Kanske blev det för mycket finsk-tysk-amerikansk-fransk landskamp, kontorspolitik och spretiga produkterbjudanden? Tungrodda multinationella Nokias nya produkter präglades i vart fall av dåliga teknikval och flera rena funktionsbrister. De senaste åren har Nokia särskilt i USA tappat marknadsandelar. 2016-2020 var Nokia ett olönsamt bolag. Nu är lönsamheten på väg upp tack vare omfattande kostnadsbesparingar men då har marknaden å andra sidan säckat ihop helt.

OPERATÖRERNA KÖPSTREJKAR

Torsdagens nyhet att Millicom säljer 1100 så kallade torn för tele/data-trafik till riskkapitaljätten KKR säger en hel del om marknaden för telekomutrustning. Affären ”förenklar vår verksamhet och låter oss fokusera på att betjäna våra kunder” säger Millicoms VD Mauricio Ramos i pressreleasen där han beskriver köparen KKR som ”en ledande digital infrastrukturaktör med djup sektorexpertis”.

Operatörerna fjärmar sig alltså alltmer från att investera i hårdvara och driva näten i egen regi. Framtidens melodi verkar vara nät som innehåller mindre, men ofta hårt standardiserad, hårdvara och som drivs mer storskaligt där telemaster och nät ägs gemensamt av flera parter för ökad effektivitet. Ericsson stororder från AT&T följer samma mönster. Istället för Ericssons proprietära produkter så ska AT&T-nätet byggas med OpenRAN, alltså standardiserad öppen teknik där AT&T i framtiden kan välja bort Ericsson till förmån för prispressande konkurrenter.

När hela marknaden för RAN/radionät (telekom och mobilt bredband) väntas fortsätta krympa 2024 så väntas ändå det extra prispressade OpenRan fortsätta växa. Nokia och Ericsson har i åratal hävdat att operatörerna måste sluta snåla med investeringarna och att det snart, snart, snart kommer en våg av stora nätinvesteringar. Men inget händer. Operatörerna verkar rida på något slags Moores lag där man för färre investeringsdollar ändå får nog med ny kapacitet.

TELEFONHANDEL?

Telekom-infrastruktur är inte längre en helt koncentrerad marknad. Huawei, Ericsson, Nokia, ZTE, Samsung, NEC, Fujitsu och Datang Mobile står för 98% av marknaden och under dem finns ett 30-tal uppstickare som delar på resterande 2%. (I denna spalt har vi tidigare flaggat för Viettel som intressant bubblare.)

Afv har alltid haft svårt att gilla Ericssons aktie. Nokia har vi däremot periodvis haft köp på, faktiskt med utmärkt pricksäkerhet. Jag lutar åt att det är dags igen, i vart fall relativt Ericsson. I Ericsson måste man anta skördetid för att aktien ska vara billig. I Nokia är dagens elände redan till fullo inprisat. Vid positiva överraskningar kan belöningen bli fin.

FINSKA PILOTSKOLAN

Särskilt fin blir belöningen för Nokias chefer. Dels äger de redan bra med aktier. Exklusive VD Pekka Lundmark äger toppcheferna nära tre gånger mer i Nokia än deras motsvarigheter på Ericsson. Men än läckrare vore det för Nokiatopparna om bolagets färska incitamentsprogram ger full utdelning. Då ger Nokia ut 395 miljoner aktier för åren 2024-2026 om alla villkor uppfylls. På dagens börskurs är det värt 14,8 miljarder kronor! Med kursuppgång blir det lätt över 20 miljarder kronor. Girigt? Säkert, men motivationen att få upp aktien är det nog inget fel på. Och finska varianten på pilotskola är i vart fall bättre än Rory Reads privatjetskola, där man förstör miljardvärden, lurar skjortan av sin nya chef och belönas med 400 Mkr i cash.