Peter Benson: LKAB-cheferna ropar Heureka!

HybritPremium

Notan för Hybrit hundratals miljarder

Affärsvärlden har sedan våren 2021 i ett flertal artiklar pekat på de många och stora obesvarade frågorna kring de svenska satsningarna på “grönt stål”. I potten har legat bland annat hundratals miljarder kronor av skattebetalarnas pengar och inget mindre än hela den svenska energiförsörjningen.

Ifrågasättande av mastodontprojekten har dock sällan bemötts med sakliga svar. Istället har kritikerna avfärdats med varianter av två olika argument:

1. “Lita på våra experter, kritikerna är inkompetenta” och
2. “Planeten brinner, vi har inte tid att fastna i detaljer“.

Rent retoriskt är det här två primitiva argument. Men de är ändå väldigt effektiva som vapen när de svingas av tunga makthavare som sitter på moraliskt höga hästar.

KRITIKERNAS TRE SLUTSATSER

Afv har så klart varit långt ifrån ensamma om att ifrågasätta prestigeprojekten inom “grönt stål”. Den mest underbyggda granskningen utgörs av rapporter om den norrländska stålsatsningarna skrivna av ekonomie doktor David Sundén med professor Magnus Henrekson* som projektledare. Deras tre viktigaste slutsatser var:

1. Tillgången på el är begränsad och osäker. Särskilt Hybrit-projektet innebär konsekvenser för hela svenska energisystemet.
2. Det bästa för samhället och klimatet är om LKAB maximerar gruvbrytningen. Det vimlar  av aktörer som vill göra järnsvamp av Malmfältens högkvalitativa järnmalm.
3. LKAB borde fokusera på att exploatera Per Geijer och andra strategiska fyndigheter, inte lägga resurser utanför kärnverksamheten.

LKAB och deras stödtrupper har avfärdat detta utan att ge sakargument och istället ägnat sig åt att misstänkliggöra avsändarna.

VAD SÄGER LKAB NU?

Men saker kan ändras. Nu berättar LKAB:s VD Jan Moström för Dagens Industri att LKAB sätter Hybrit i Kiruna på paus för att istället prioritera gruvproduktion. Detta motiveras med:

1. Tillgången på el är begränsad och osäker.
2. Att öka produktionen av järnmalm är mer värdeskapande för LKAB än att göra järnsvamp i egen regi.
3. Satsningen på Per Geijer är så viktig att LKAB inte samtidigt kan ta på sig kostnaderna och riskerna med järnsvamp i Kiruna.

Ser ni några likheter mellan punkterna 1-3 överst och punkterna 1-3 därefter..?

PAUSAD TROVÄRDIGHET

LKAB försöker så klart blanda bort korten genom att peka på att man fortsätter satsa på egen järnsvamp i Malmberget. Ja, men det är bara en “demoanläggning” som även om den byggs ut så att den omfattar hela Malmbergets produktion ändå bara kommer uppgå till max 20% av LKAB:s samlade produktion. Av strategin att till 100% producera järnsvamp är det nu alltså bara 20% kvar.

När DI intervjuar Jan Moström så lindas allt in i skönmålande omskrivningar. Men bakom mjukisversionen så finns det alltså en hård verklighet: LKAB:s ledning har investerat hela sin trovärdighet i en strategi som man nu “pausar”.

Det här är, på ett sätt, goda nyheter för Sveriges skattebetalare.

PRESTIGEFÖRLUST = SVERIGEVINST

För det första kan man nog utgå från att “pausen” gäller tills vidare och inte kommer hävas under nuvarande tekniska och ekonomiska förutsättningar.

För det andra kan man vara helt säker på att det är ett industriellt korrekt beslut av LKAB att backa. Men hur kan man vara så säker på det?

Jo, just eftersom LKAB-cheferna har plöjt ner så mycket prestige i detta så vet man att de knappast ändrar sig om det inte är absolut nödvändigt. Och ledningen lär inte ha ändrat sig enbart på grund av påtryckningar från regeringen. Sådant misstänkt “ministerstyre” skulle läcka till media på nolltid.

Det enda rimliga är alltså att anta att det gått upp ett ljus hos LKAB:s koncernledning:

“Heureka! – Europas viktigaste järnmalmsgruva borde fokusera på gruvverksamhet. Och inte lägga hundratals miljarder på en experimentverkstad längre ner i värdekedjan.”

*reds. anm. Magnus Henrekson sitter i Affärsvärldens stiftelse