Här är IPO-guidens 25 flaggor

När bolag växer behövs nya strukturer, processer och system för att hantera ökad komplexitet och en större organisation. Om bolag börsnoteras utan att detta är på plats så ökar det risken för bakslag.

Förvärv medför alltid risker samtidigt som ledningen får stora möjligheter att kortsiktigt massera vinstsiffrorna. När bolag gör stora företagsaffärer nära inpå notering så är det en varningsflagga. Här fångar vi även in större nyheter under teckningstiden.

För investerare är det relevant att känna till om nyckelpersoner har en historik av exempelvis konkurser, tvister, åtal eller större affärsmässiga fiaskon. En (lindrig) gång är ingen gång men två gånger kan vara en gonggong.

Ibland är det otydligt hur mycket pengar ett bolag kommer göra av med det närmaste året. Ibland är det smärtsamt tydligt att risken är stor att bolaget behöver mer pengar inom ett år.

Ofta redovisas viktiga avtal i IPO-prospektet. Ibland framstår avtal som obegripliga, märkliga eller med oklar koppling till affärsverksamheten.

Bolag i tidiga skeden gör nyemission för att de behöver pengarna. Om det samtidigt finns storägare som verkar vilja sälja egna aktier i bolaget så är det en varningsflagga. (Exempelvis kort lock-up.) Dels är det lite illojalt att “konkurrera” med bolaget om aktieköparna och dels tyder det på en klen tilltro till bolagets framtid.

Om ett bolag inte är lönsamt så är det viktigt för investerarna att få veta ungefär hur mycket kapital bolaget tror sig behöva fram till vinst eller större förväntat genombrott (licensaffär, ”proof-of-concept” eller motsvarande). Vid notering bör det vara tydligt angivet hur styrelsen ser på långsiktigt kapitalbehov, inte bara för kommande 12 månader. Ungefär hur mycket kapital behövs under ungefär hur många år? Om denna information saknas, förefaller orealistisk eller lämnar ett stort ofyllt finansieringsgap så är det en klar nackdel.

Tveksamma incitament är Affärsvärldens samlingsbegrepp för olika typer av risk för intressekonflikt. Ett typexempel är att rådgivaren eller dess anställda äger aktier i IPO-bolaget. Det behöver inte vara ett problem och kan även ses som en fördel men det finns också risker för intressekonflikter eller att rådgivaren översäljer aktien.

Om nyckelpersoner har nära personliga relationer eller affärskopplingar via andra bolag så ökar risken att det inte enbart är professionella hänsyn som styr besluten. IPO-guiden avstår ofta från att dela ut en flagga om vi bedömer att de positiva aspekterna av täta personkopplingar kraftigt överstiger riskerna.

Affärsvärlden gillar bolag som kan och vill prata konkret om den egna verksamheten. Övergripande säljsnack om heta trender (som AI, Big Data, VR och elbilar), buzzwords (Agilitet, CSR, IoT) och framtida mångmiljardmarknader är en varningsflagga eftersom det är en metod som ofta används för att locka godtrogna investerare.

Om ett bolag gjort en nyemission väldigt kort tid inför IPO till en värdering som är rejält mycket lägre så kräver det en förklaring. Har det hänt mycket i bolaget på kort tid är man kanske inte mogen för notering? Var det en kompisemission så vill man också veta varför. En variant av kompisemission är extra förmånliga optionsprogram.

IPO-bolag har oftast de rådgivare som är motiverat av deras storlek och kvalitet. Avvikelser från mönstret kan vara ett varningstecken. Farligast är när ingen rådgivare alls vill skylta med sitt namn.

För ett IPO-bolag med höga emissionskostnader är tolkningen att bolaget antingen är i penningknipa, att det varit oordning i bolaget och/eller att priset på aktien är fel. Rörliga ”säljarprovisioner” till rådgivare ska man vara extra skeptisk till. Affärsvärlden hissar varningsflagg för alla bolag som är i sämsta fjärdedelen i sin storleksklass.

Efter mer än 400 undersökta IPO-er ser Affärsvärlden ett starkt empiriskt samband mellan ett garantiåtagande och svag kursutveckling. Det låter tryggt med garanter men förmodligen är det ofta ett tecken på svaghet eller desperation. Om IPO:n misslyckas blir säljtrycket stort eftersom garanterna oftast säljer ut.

Breda kursintervall är den vanligaste formen av ett komplext erbjudande. Andra exempel är väldigt stort inslag av övertilldelningsoption eller lägen där antal aktier eller nettoskuld är svårt att beräkna.

IPO-bolag som svävar på målet om var aktien ska handlas har antagligen fått nej av minst en handelsplats. Dessutom är det stor risk att tidplaner spricker och att ägarna får vänta länge på handelsstart. Det andas också desperation.

Att teckna IPO-er innebär extra risker och risken ökar om man måste vänta länge från att aktier tecknas till att de börjar handlas. Av administrativa skäl tar det ofta 1-2 veckor eller mer innan småbolag börjar handlas. Om väntetiden är längre än 10 dagar så hissar Affärsvärlden varningsflagg för de IPO-er som är i den sämsta fjärdedelen i sin storleksklass.

När en noteringsprocess försenas är det ofta något dåligt som ligger bakom. Strul med teckningsåtaganden? Bråk med rådgivare/garanter? Ouppfyllda listningskrav?

Bra information gör att investerare fattar klokare beslut. IPO-bolag som uppvisar enstaka år av finansiell historik är ofta nystartade, omstrukturerade eller har andra skäl att inte visa hela bilden.

Det är en varningsflagga om man anar eller vet att det saknas viktig information i prospektet. Exempel på detta är att det saknas information om emissionskostnader, intressekonflikter, teckningsåtagare etc. Hit räknas också rejält vilseledande information. Slarvig kommunikation, exempelvis många slarvfel i ett prospekt, kan också ses som bristfällig information.

Det som måste säljas med mördande reklam är ofta antingen fel prissatt eller av tveksam kvalitet. Det gäller inte minst aktier. IPO-guiden gör en samlad bedömning av ”haussigheten” i kommunikationen. Det handlar primärt om prospekt, finansiella mål och IR-stil. Det kan i sällsynta fall även handla om typen av reklam och marknadsföring.

Att en IPO inte blir fulltecknad talar för att det är något fel på bolaget eller värderingen. Det är också extra illavarslande att bolaget går vidare med notering trots att det svaga intresset nästan garanterar en dålig börsstart. Affärsvärlden delar ut en retroaktiv varningsflagga i alla IPO-er som inte blir fulltecknade.

Det är en stor varningsflagga om ett IPO-erbjudande ökas (via t.ex. övertilldelningsoption) trots att intresset från investerare varit svagt. Det kan tyda på att aktien är överprissatt eller att bolaget/ägarna gör allt för att få in pengar oavsett konsekvenser för börskursen.

Något har normalt gått fel när en aktie faller under teckningskursen första handelsdagen. Affärsvärlden delar i normalfallet ut en retroaktiv varningsflagga om aktien stänger på minus första handelsdagen.

En aktie som går dåligt året efter notering har inte sällan sålts in till helt fel pris eller med något “dolt fel”. Affärsvärlden följer upp kursutvecklingen i 6 månader efter notering och aktier med en relativ avkastning (mot OMXS30-index) som är i den sämsta kvartilen får en retroaktiv varningsflagga.