Varningen: Brist på nickel hotar övergång till elbilar

”Vi faller med 8 meter per sekund, går det snabbare än så riskerar man att förlora medvetandet”.

Två och en halv minut senare är vi nere på 1 050 meters djup i Garpenbergsgruvan. Det omedelbara intrycket motsvarar en lekmans fördomsbild av en ”gruva”. Det är kolsvart, varmt, fuktiga bergväggar och lätt skrämmande.

Bolidens VD Mikael Staffas är tillsammans med resten av ledningen på en så kallad ”safety walk” i gruvan. Vi åker runt i en Toyota pickup, här och var längs de öde 15 mil långa gropiga grusvägarna sitter män i ett kompakt mörker ensamma i gigantiska borriggar. Vi stannar, Staffas klättar upp i riggarna, småpratar med gruvarbetarna och ställer frågor om säkerheten och arbetsmiljön. Männen svarar kort och kärnfullt på dalmål, många av gruvans runt 500 anställda kommer från bygden och har jobbat här länge.

Det är uppenbart att Staffas trivs i gruvan, kanske är det här bästa dagen om året för en gruvdirektör. Han berättar inlevelsefullt om Garpenbergs långa historia, ”de första gruvhålen uppstod runt 400 år före Kristus, sedan 1200-talet har det varit kontinuerlig brytning”. Vi får också veta att ”garp” betyder tysk, efter de tyska bergsmän som kom hit på 1300-talet och moderniserade gruvbrytningen.

Men Garpenberg – där det i huvudsak bryts zink men också bly, silver, koppar och guld – är inte bara Sveriges äldsta ännu verksamma gruva. Mikael Staffas framhåller att den är ”världens mest effektiva underjordgruva för basmetaller”. Vi möter också en annan värld än tysta män i mörker vid besöket under jorden. I en mer kontorsliknande miljö sitter en ung praktikant och fjärrstyr en lastare, tanken dras här mer åt dataspelshall än gruva.

Garpenberg är också tillsammans med koppargruvan Aitik Bolidens mest lönsamma. Utöver dessa har man gruvorna i Bolidenområdet, nickel- och koppargruvan Kevitsa i Finland samt zinkgruvan Tara på Irland. Nästan allt gruvkoncentrat går till något av Bolidens fem smältverk, som utöver detta köper 50% av koncentraten externt.

”Ökad grad av digitalisering och automation har effektiviserat gruvan. Men ännu viktigare är nog Garpenbergsgruvans smarta design, det handlar om allt från att de anställda ska nå arbetsplatsen snabbt till korta transporter för malmen och att infrastrukturen ska fungera även när man bygger ut gruvan”, säger Mikael Staffas när vi sitter i lunchmatsalen efter gruvbesöket

Intellektuell börs-VD

Vill man fortsätta på fördomsspåret stämmer Mikael Staffas ganska dåligt in på bilden av en gruvchef. Med lite god vilja kan man beteckna honom som något så ovanligt som en intellektuell svensk börs-VD. Staffas har ett stort intresse för historia och litteratur, inte minst den ryska (se faktaruta längre ner). Han är lågmält pratsam, reflekterande och, trots en lite försynt uppsyn, känd för att vara frispråkig och orädd.

Mikael Staffas har uppenbarligen en begåvning utöver det normala, han pratar utöver engelska även tyska och ryska mer eller mindre flytande. Franskan är helt okej och dessutom kan Staffas lite japanska och finska.

Har man då någon nytta av humaniora som börs-VD? Staffas svarar att han kanske inte fattar annorlunda beslut bara för att han ”har läst Anna Karenina”.

”Men den här kunskapen skapar en ‘gut feeling’ som är användbar när jag ska fatta beslut där det inte finns full data. De här erfarenheterna spelar roll för hur jag interagerar med andra och bedömer situationer”.

Språkkunskaperna handlar dock mer om inlärning än något medfött, menar Staffas. Har han något extraordinärt är det inom matematik.

”I gymnasiet vann jag det som då hette SvD:s matematiktävling, jag var också med i en olympiad i matematik för gymnasieungdomar.”

Siffersinnet förde honom först till en militärtjänst som signalspanare på Försvarets radioanstalt och senare till KTH där han läste teknisk fysisk. Men om framtoningen skiljer sig en del andra toppchefer är karriärvägen därefter mer standard A. Han var visserligen reseledare i Ryssland ett tag, sedan blev det McKinsey i flera år, innan han tog över som CFO på Södra Skogsägarna. År 2011 tog han över rollen som CFO för Boliden, sedan chef för affärsområde gruvor och från juni 2018 VD.

Hårdraget handlar gruvverksamhet om att bryta så mycket malm så effektivt och säkert som möjligt och sedan hoppas på att världsmarknadspriserna är bra. Produkterna är inte differentierade mot konkurrenterna och försäljning är ingen kritisk faktor, man säljer allt man lyckas få fram. Ett tydligt tecken på det är att Boliden bara har nio säljare på en omsättning på 60 miljarder.

Över 100 miljarder i börsvärde för Boliden 

I prisfrågan har Staffas haft medvind sedan han tillträdde. Bolagets tre viktigaste metaller – zink, koppar och nickel – har stigit med runt 20, 40 respektive 35% sedan juni 2018. Det har också bidragit till att börsvärdet i början av 2022 för första gången passerade 100 miljarder.

”Förenklat kan man säga att två tredjedelar av börsvärdet är i gruvorna och en tredjedel i smältverken”.

Mikael Staffas har också en optimistisk syn på framtida metallpriser. Till en del handlar det om välståndsutvecklingen. Koppar efterfrågas framför allt i det utvecklingsskede som stora länder som bland andra Indien nu går in i. Nickel, som framför allt används i rostfritt stål, ligger i ett senare skede i ett lands ekonomiska utveckling, Staffas säger att Kina nu går in i det han kallar ”rostfridiskbänkperioden”.

Men kanske ännu viktigare för efterfrågan är klimatomställningen.

”Basmetaller är helt nödvändiga för elektrifieringen av samhället. Alla är medvetna om att efterfrågan på koppar kommer att fördubblas inom 10 till 15 år. Det finns flera skäl till det. Utbyggnad av elnät och övergången till elbilar, som kräver fyra gånger mer koppar än en bil med förbränningsmotor, är uppenbara orsaker. Men även konverteringen till förnybar energi ökar behovet av koppar. Det går åt många gånger mer koppar per kWh el i ett vindkraftverk jämfört med ett kolkraftverk”.

RåvarorArtikel

Kopparbaronen: Kan bli akut brist på basmetaller 2023-24

Zink, som används främst för galvanisering, är inte lika påverkat av klimatomställningen, i alla fall inte direkt.

”Men utbyggnaden av vindkraften, framför allt den havsbaserade som är utsatt för korrosion, kommer öka efterfrågan på zink. Rent generellt ökar också behovet av att skydda stål, som är CO2-belastat. Till exempel är bilar i Kina idag inte galvaniserade i samma utsträckning som i Europa”.

Fördubblad efterfrågan på nickel till 2030

Nickel spelar i en egen division. Främst drivet av batterier i elbilar väntas efterfrågan fördubblas redan till 2030.

”Det kallas ju litiumjonbatterier men det är mest nickel. Det finns inget sätt i världen att få fram dubbelt så mycket nickel på åtta år. Priset borde logiskt sett gå upp i höjden och antingen händer det något radikalt på tekniksidan eller så får vi inte så många elbilar som vi behöver”.

Ett ökat behov av basmetaller väcker också frågan om importberoende. Europa är bara till 20% självförsörjande av basmetaller, av dessa svarar Boliden för en femtedel. Resterande delar importeras alltså. Största producent inom koppar är Chile och inom nickel Indonesien, men import sker också från bland andra från Ryssland och Kina.

”Det är många som inte tycker det är så bra att vara beroende av koppar från Kina eller rysk nickel. Försörjningskedjor för metaller kommer allt högre på EU:s agenda, något som också coronapandemin har bidragit till”, säger Staffas som också är ordförande i den europeiska metallproducentorganisationen Eurometaux.

Om efterfrågan och prisutveckling spelar Staffas i händerna är det mer blandat i den andra framgångsfaktorn, att få fram så mycket metaller som möjligt. Genom olika effektiviseringar och tilläggsinvesteringar har Boliden lyckats växa med 5-10% per år. Mikael Staffas har goda förhoppningar om att kunna hålla den takten även framöver, bland annat genom förra årets investering på sju miljarder i zinksmältverket i Odda och en planerad utökning av både Garpenberg och Kristinebergsgruvan i Bolidenområdet.

Laver skaver

I avdelningen nya gruvor är det däremot närmast tvärstopp i Sverige. Främst är det Laverprojektet som skaver. Laver, nära Älvsbyn i Norrbotten, har potential att bli en av Europas största koppargruvor och skulle för Bolidens del handla om en investering på runt 20 miljarder. Regeringen har sagt nej till att ge bearbetningskoncession med motivering att bolaget inte i förväg gjort en Natura 2000-prövning av gruvplanerna. Boliden har överklagat till högsta förvaltningsdomstolen. Bolagets första ansökan lämnades in redan 2014.

”Tillståndsprocessen är svårförståelig, svårgenomtränglig, osäker och tar lång tid. Svenska myndigheter skyddar naturen till varje pris och är emot all form av utveckling. Naturvårdverket behöver aldrig svara på frågan: om vi inte ska bryta koppar i Laver var ska vi då bryta koppar?”

Mikael Staffas hänvisar till Norge där Miljödirektoratet utöver miljöhänsyn också måste beakta att Norge har tillgång till de mineraler som behövs. Dessutom är processen där mer en form av förhandling och inte som i Sverige en strid mellan två parter som avgörs i domstol.

”En annan modernisering som behövs av den svenska miljölagen är att ta hänsyn till klimatfrågan. Idag spelar klimatet ingen roll, lagstiftningen är extremt lokalt medan klimatfrågan är global. Vid en miljöprövning har det ingen betydelse att ett projekt har hälften så stor CO2-påverkan som ett motsvarande projekt på en annan plats i världen”.

Tycker du att det är hyckleri när regeringen och svenska myndigheter säger nej till gruvprojekt samtidigt som man har höga ambitioner i klimatfrågan?

”Det hänger i alla fall inte ihop. Om man sa nej för att detta kunde göras smartare på andra platser i världen vore det okej. Men vi kan antagligen få fram metallerna med mindre påverkan på miljö och klimat än andra. Indirekt stöttar man projekt med större miljöpåverkan”

Nya näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson (S) har flaggat för att han vill göra tillståndsprocesser mer förutsägbara och snabba. Tror du på en förändring?

”Jag är förhoppningsfull i den meningen att vi har hamnat i en situation som ingen vill ha när man säger nej till Europas potentiellt största koppargruva som har bland de lägsta CO2-utsläppen per ton. Jag tycker också att samhällsdebatten har förändrats de senaste fem åren, där gruvor har gått från att i bästa fall vara något nödvändigt ont till att ses som absolut nödvändiga i klimatomställnigen”.

Nedskrivningar på 100 miljarder dollar

Om det nu är omöjlig att starta nya gruvor, kan ni inte köpa befintliga, balansräkningen är ju stark?

”Vi har gjort förvärv men det är väldigt svårt i den här industrin. Det är inte som i verkstad där det kostar väldigt lite och du nästan alltid kan räkna hem någon synergi. Här är saker väldigt dyra och det är svårt att få till synergieffekter. Den senaste förvärvsvågen i industrin 2012/2013 ledde till nedskrivningar på totalt 100 miljarder dollar något år senare. Vi är sparsmakade, i synnerhet nu när framför allt koppar är hajpat”.

Hur ser du på andra möjligheter att höja aktieägarvärdet. Är det till exempel optimalt att ha både gruvor och smältverk i ett bolag?

”Vi har funderat mycket på om vi skulle dela bolaget men ser inte att det skulle ge aktieägarna något värde. Gruvorna och smältverkens intjäning tenderar att vara negativt korrelerade, vilket gör Boliden mindre volatilt i en volatil bransch. I lågkonjunkturer fungerar ofta inte marknaden för gruvkoncentrat så bra, vilket gör det problematiskt för smältverk som inte har intern försörjning. De får betala väldigt mycket eller så tvingas de köpa koncentrat med låg kvalitet”.

Alla era finansiella mål (avkastning på investeringar, skuldsättningsgrad och utdelningens andel av vinsten) är redan uppnådda. Är det inte läge att höja målen och dessutom tillföra ett tillväxtmål om nu detta är så viktigt?

”Det kan man ju tycka. Men att mål är uppnådda betyder inte att de lever upp av sig själva i framtiden. Vi har medvetet valt att inte ha något tillväxtmål, vi vill växa organiskt utan att sätta explicita siffror på nivån. Det är inte så svårt att skapa tillväxt genom kostsamma investeringar eller förvärv. Problemet är att det sura äpplet kommer efteråt – oj, vad dyrt det blev?!”