Stål i blodet

Intervjun med Harald Mix flyttas fram två dagar. Istället för måndag blir det onsdag.  Orsaken är oklar, men det är något stort på gång. Vad kan det vara?

I Altors portfölj på hemsidan finns 39 bolag. Kan det vara läge för en exit? Kanske en börsnotering av Carnegie Investment Bank?

Eller ett drastiskt besked för resebolaget Ving som Altor tog över tillsammans med hotellkunden Petter Stordalen förra hösten?

Det vore inte osannolikt att någon riktig stor nyhet briserar runt resebolaget då intäkterna strandat på noll i coronatider.

Fast Altor kommer att härda ut. Det vore olikt private equity-bolaget att köpa ett bolag i kris, och dra sig ur i kris. Tvärtom, finns ett opportunistiskt drag hos Altor som flera gånger har investerat i krisande bolag som de anser är bra i grunden, men där någonting har gått snett.

Altors fonder har dessutom längre investeringshorisont än många andra. Tänk om Harald Mix ska sluta på Altor? Nej, det är inte troligt.

Generationsväxlingen på det 18 år gamla private equity-bolaget verkar inte vara klar. Harald Mix spelar fortfarande en central roll i bolaget.

Men det vore lite altoriskt att göra en spektakulär krisinvestering nu. Harald Mix är inte heller obekväm med coronadrabbade branscher som handel eller besöksnäringen. Förutom Ving äger Altor exempelvis sportbarkedjan O’Learys med över hundra restauranger. Men att försöka lista ut potentiellt krisbolag som Altor skulle kunna investera i är omöjligt.

Hur är det egentligen med hans privata investmentbolag Vargas Holding? Det var genom Vargas som Harald Mix grundade batteritillverkaren Northvolt.
Kan det vara något som händer där? Ja, det bränns.

25 miljarder ska in

Tisdag förmiddag briserar nyheten som kablas ut nationellt och internationellt. Harald Mix ger sig in i stålbranschen.

Han ska vara med och bygga en storskalig fossilfri stålverksproduktion med ansluten vätgasproduktion mellan Boden och Luleå. Ett nytt energibolag är bildat, H2 Green Steel (H2GS). Bakom satsningen står just Harald Mix privata investmentbolag Vargas som han driver tillsammans med Carl-Erik Lagerkrantz. Anläggningen ska börja byggas nästa år och stå klar under 2024. Fullskalig produktion på 2,5 miljoner ton fossilfritt stål beräknas vara igång i slutet av 2025. Förhoppningen är att produktionen ökar med ytterligare 5 miljoner ton till år 2030.

Hela 25 miljarder kronor i riskkapital ska in, man är långt ifrån i mål. Förutom Vargas investerar även Altors senaste fond, den tyska stålfamiljen Bilstein, lastbilstillverkaren Scania och, för sammanhanget, två otippade näringslivsprofiler: Kinneviksägaren Cristina Stenbeck samt Spotify-grundaren Daniel Ek som Bloomberg News snabbt vinklar storyn på.

Under presskonferensen talar Mix om det gröna stålets framtid och att man ”inte blir en konkurrent, utan ett komplement till LKAB och SSAB”.

Han försöker förekomma frågor om eltillförseln för den tilltänkta anläggningen, säger att Finland bygger en ny kärnkraftsreaktor, att grannlandet blir exportör snarare än importör av el. En annan rockad som projektet för med sig för svenskt näringsliv är att Henrik Henriksson lämnar posten som VD för Scania och blir VD på H2 Green Steel.

”Det här är inte bara stål. Det här är grönt stål. Det finns inte på marknaden idag”, säger Harald Mix till Affärsvärlden.

Det finns förstås flera stora risker med att bygga ett stålkraftverk från grunden, både vad gäller skuldsättning, teknik och finansiering, men även vad gäller kompetens, global konkurrens, tillgången på järnmalm och prisutveckling. Detta handlar också om Harald Mix djärvaste projekt någonsin.

Men hur kommer det sig att Harald Mix, en nestor inom svensk private equity håller på att bli – inte enbart investerare – utan även en slags entreprenör inom svensk basindustri? Först med ambitionen att revolutionera fordonsindustrin och nu stålindustrin?

Tanken på fossilfritt stål är inte särskilt långt borta utan hänger ihop med bilindustrin. Idén har inte heller uppstått i ett vakuum, snarare ur en kedja av andras idéer och initiativ, förklarar Harald Mix på konferensrummet Tor inne på Altors kontor i centrala Stockholm.

Startade eget i Vargas

Det började med den privata investeringslådan Vargas som Harald Mix grundade tillsammans med vännen Carl-Erik Lagercrantz för fem år sedan. Lagercrantz har en bakgrund inom it- och telekombranschen och över en lunch diskuterade de två vad ”Calle” skulle göra härnäst.

I samma veva hade en tidigare entreprenör i ett av Altors bolag velat starta en ny verksamhet, som idag heter Polarium.

”Entreprenören frågade om jag kunde stötta honom, det ville jag, men samtidigt hade jag inte så mycket fritid och då frågade jag om Calle om inte kunde gå in som arbetande ordförande i ett bolag som kunde sköta den investeringen och så grundades Vargas. Calle sköter den operativa delen, jag är ordförande, vilket inte är så betungande”.

Sedan växte det. Polarium sysslar nämligen med batterilösningar, energi-back up-lösningar för telekombranschen, som handlar om att bygga samman litiumbatterier med intelligens. När Lagerkrantz började kika på leverantörer av litiumceller frågade han sig varför det inte fanns några litiumbatterifabriker i Europa. Via Linkedin letade han upp Peter Carlsson, som hade arbetat på Tesla med Elon Musk i fem år. Genom deras diskussioner föddes idén med Northvolt: de skulle grunda en storskalig litiumbatterifabrik i Europa som inte bara skulle leverera det grönaste batteriet utan också omdefiniera hela värdekedjan.

”Vi bestämde oss för att försöka ta fram ett bolag som vi trodde skulle bli extremt konkurrenskraftigt. Och genom Northvolt har jag lärt mig otroligt mycket och samtidigt blivit väldigt intresserad av sustainability och hela den omställning som krävs för att vi ska lösa Parismålen och klimatkrisen”, säger Harald Mix.

Det var under ett styrelsemöte på Northvolt när batteritillverkarens största ägare, Volkswagen, pratade om sina framtidsplaner som Northvoltgrundarna insåg att varje bil kräver ungefär ett ton stål, och ett ton stål kräver i sin tur två ton CO2.

”Och då tänkte vi: Varför sker inte omställningen mot fossilfritt stål snabbare? Det verkar gå lite väl långsamt. Och givet de erfarenheterna vi hade från Northvolt så tyckte vi att det här verkade spännande”.

För ett år sedan började de undersöka stålfrågan på allvar. Kan man bygga en storskalig tillverkning från scratch och åstadkomma en effektiv produktion av den grönaste produkten inom stål?

”Kan vi återigen matcha ihop kunderna med produkten och tillverkningen?”

Givetvis hade de följt utvecklingen kring Hybrit – SSAB, Vattenfall och LKAB:s satsning på fossilfritt stål. Enligt uppgift till Dagens Industri fördes även samtal om samarbete, men man kom ingenvart.

25 miljarder i riskkapital ska in, hur långt har ni kommit?

”Det finns två delar i det här. Dels är det själva projektfinansieringen som bygger mycket på kommersiella banker och grön finansiering. Banken Société Générale leder den delen. Vad gäller den egna kapitaldelen har vi inte gått ut brett ännu men vi har sedan 2019 tagit in 1,4 miljarder euro till Northvolt och har därmed en ganska god bild av vilka som skulle kunna vilja vara med. Det blir lite copy paste på det vi gjort kring Northvolt”.

I Northvolts fall har man först hittat kunderna, fått med vissa kunder som både delägare och finansiärer, fått dem att lova köpa det nya batteriet under flera år före det att produkten ens fanns. Är upplägget liknande med H2 Green Steel?

”Ja, det har varit så i Northvolt eftersom fordonstillverkare ville vara med på omställningen och försäkra sig om att de skulle få tag i produkterna. Principen för H2 Green Steel är densamma, först handlar det om att finna kunderna och sedan definiera produkterna som vi ska tillverka. Det viktigaste för oss var att se: håller kalkylen? Kan vi bli tillräckligt effektiva för att möta kundernas krav på kvalitet och pris? Och det känner vi oss väldigt trygga med att vi kan. Genom att börja från scratch har vi också möjlighet att slippa vara belastade av hundra års historia och investeringar som idag är på väg att bli överflödiga”.

Du säger att ni inte blir konkurrenter till SSAB, eller projektet Hybrit som de kör tillsammans med Vattenfall och LKAB, men det blir ni väl?

”Nej, men vi vill gärna bli kund till LKAB eftersom de är en leverantör på kort sikt till pellets och på lång sikt av järnsvamp som vi vill försörja vår kedja med. Hybrit är en demoanläggning för vätgas och järnsvamp och vi förädlar den produkten till tunnplåt för bilindustrin. Medan Hybrit tillverkar järnsvamp så tillverkar SSAB olika typer av specialstål, så jag ser stora möjligheter till samarbete. Om vi tar Scania till exempel så vill de ha en lastbil som är fossilfri till 100´%, inte bara 50%”.
Men, betonar Harald Mix, faktiskt ett par gånger under intervjun.

”Jag jobbar ju heltid på Altor”.

”Det här är min fritidssysselsättning. Med Northvolt och H2 Green Steel kan vi se olika trender som vi tar med oss i Altor, som ju också är initial investerare här. Man kan säga att det jag lär mig på fritiden har vi möjlighet att utnyttja för jättespännande investeringar i Altor, exempelvis vindkraftsutvecklaren OX2. Vissa spelar golf på sin fritid, jag tycker det är väldigt kul med entreprenörskap”.

Uppvuxen i Borlänge

Harald Mix är själv uppvuxen i SSAB-land, Borlänge och när man kör in i staden via E16 reser sig SSAB:s stora stålverk längs vägen. ”Pyjamashuset”, förklarar Mix. Som barn spelade verket en central roll som en av ortens stora arbetsgivare och hans pappa var chef för Dobel-divisionen, plastbelagd plåt på SSAB. Själv jobbade Harald Mix på SSAB två somrar, bland annat på kokslossningen. Då fanns ännu masugnar vilket innebar ett fysiskt skyfflande och på frågan om han därmed kan en del om stålproduktion i grunden säger han:

”Jag skulle inte kalla mig metallurg, men jag har lite erfarenhet från golvet”.

Harald Mix lämnade så småningom Borlänge, tog en ekonomexamen på Brown University och MBA från Harvard i USA, flyttade senare till Stockholm och började på Enskilda Ventures. Efter finanskrisen i början av 1990-talet bestämde man sig på Enskilda Ventures för att inte ägna sig åt riskkapitalinvesteringar varpå några anställda bröt sig loss. Två av dem var Harald Mix och Björn Savén som grundade private equity-bolaget Industri Kapital år 1993 (idag IK Investment Partners).

Det var en tid då flera private equity-aktörer etablerade sig i Sverige. Under 1990-talet löstes flera stora svenska konglomerat upp, exempelvis Procordia, vilket också möjliggjorde framväxten av den USA-inspirerade ägandeformen. Först ut i Sverige var Mikael Ahlström som grundade riskkapitalbolaget Procuritas 1986. Nordic Capital grundades 1989, EQT 1994, Triton 1997.

I dag är EQT det i särklass största svenska PE-huset, följt av Nordic Capital, Triton och Altor – om man ser till de resta fondernas storlek. Altors senaste fond (V) var exempelvis på 2,5 miljarder euro, Nordic Capitals på 6 miljarder euro och EQT på 10 miljarder euro. Men storleken på fonderna är inte det mest relevanta måttet utan snarare fondernas avkastning, anser Mix. Medan EQT som princip köper stabila bolag så har Altor en viss förkärlek för bolag med skönhetsfläckar.

”EQT har tydligare fokus på tillväxt, kvalitet, stabilitet, och samtidigt utveckla bolagen på bra sätt. Vi investerar gärna i bolag som behöver mer handpåläggning, som kanske levt i skuggan av sina ägare. XXL till exempel! När vi köpte vår andel var vinsten på väg mot noll. De hade fått lite hybris och var mer fokuserat på att slå ihjäl konkurrenterna än att utveckla affären – men nu finns ny stark ledning på plats, de har en bra position både i Norge och i Sverige och är nu tillbaka med en bra lönsamhet. I grunden är det också ett bra bolag. Vi investerar inte i dåliga bolag, utan fundamentalt bra bolag men vi är mer villiga att ta en större operationell risk”.

Och nej, det blir inte mer volatilt. Tvärtom, menar Mix.

”Man blir mindre beroende av hur börsen värderar bolag. Om du istället investerar på förbättrad lönsamhet blir du mindre beroende av peak-multiplar eller lägre multiplar”.

Ving är typisk Altor-investering

Vad gäller investeringar har det skett ett skifte på Altor. Mellan år 2003 och 2014 var de tre första fonderna hyfsat lika varandra. Investeringsstrategin var i princip i mellanstora bolag i Norden. Men med den fjärde (och delvis tredje) fonden blev det lite brokigare, bland annat med minoritetsandelar i börsnoterade bolag och investeringar i mindre bolag, såsom O´Learys, Revolution Race och Huskompaniet i Norge.

”Du kan kalla det brokigt men vi har också blivit tydligare på att driva olika sektorer, från att tidigare ha tänkt mer geografiskt. Historiskt har vi varit mer av en value-investere nu. Vi vill göra bra bolag bättre. Vi har varit mindre fokuserade på tillväxt. Med tiden har vi också tagit  oss an det svårare, turn-around, och är lite modigare kanske. Carnegie i finanskrisen är ett exempel och köpet av Ving är typiskt Altor. Om en ägare har något som är lite annorlunda så lyfter man kanske på luren och ringer oss”, säger Harald Mix och fortsätter:

”Men vi gör ofta partnership-investeringar, vi kan vara minoritet eller majoritet, vi är ganska agnostiska så länge vi kan säkerställa tillräckligt inflytande. I vindkraftsutvecklaren OX2 har vi en minoritet men starkt inflytande. Man behöver inte köpa allt på en gång”.

Över tid har Altor haft en bra avkastning för fonderna även om den varierar. Den första fonden, Altor Fond I, är helt klar och gick jättebra. Enligt uppgift landade avkastningen för den på cirka 40%.

”Men den startade 2003, precis efter krisen. Det är alltid en bra tid att investera när bolagen tjänar lite pengar och värderingarna är låga. Samtidigt finns problemet med att få vill sälja”.

I Altor Fond II var tidsperioden för investeringarna svår med rekordvinster precis före Lehman-kraschen. Det innehav som ännu är kvar i fonden är Opti Group (gamla Papyrus) samt Wrist Ships Supply, ett systerbolag till konkursade OW Bunker som Altor satte på Köpenhamnsbörsen 2014.

”Fond två var precis i uppgången till finanskrisen. Det är generellt en dålig tid att investera i, på grund av höga vinster och höga multiplar. Sedan kom ju finanskrisen, men även där har vi tvåsiffrig avkastning, netto. Så det får man vara nöjd med”. Fond tre startade precis efter finanskrisen ”och kommer nog bli vår bästa fond någonsin”.

De försäljningar som är kvar i Altor Fond III är bland annat Carnegie Investmentbank och Carnegiefondbolaget Carneo. Det skulle kunna bli en exit för fondbolaget och en för investmentbanken men det är obekräftade uppgifter. Både fondbolaget och banken har enskilda värderingar som löpande skickas till fondens investerare.
En strategi som Carneo har haft under Altors ägande är att köpa aktiva fondbolag i Norden. En strategi som även den amerikanska private equity-jätten KKR har gjort med intåg i exempelvis Söderberg & Partners. Detta är en utveckling som håller i sig på fondmarknaden, tror Mix:

”Jag tror att du kommer se en uppdelning. De som verkligen är aktiva och duktiga har en bra framtid, även långsiktig förvaltning såsom Edinburgh-baserade Baillie Gifford som gick in i Tesla. På andra sidan har du index som fortsätter växa. Men det håller på att bli lite sjukt med index. Det finns risk att det skapar enorma bubblor när index automatiskt köper det som blir dyrt, det finns flera tecken på att det inte funkar hur länge som helst. Men aktörerna som befinner sig mellan bra aktiv förvaltning och index – som tar betalt som att man vore aktiv – kommer se pengarna flyttas därifrån. Jag tror på bra aktiv förvaltning och någonstans finns det stordriftsfördelar med fler under samma tak”.

Att mellansegmentet på fondmarknaden får det tuffare påminner om framtiden som han spår väntar private equity.

”Det kommer att bli ännu mer specialisering, ännu mer sektorisering. Du får ett antal giganter som KKR, Blackstone, Apollo, EQT och några med boutiqueliknande verksamheter, lite mer som vi, som antingen är fokuserade på en sektor, geografi eller kombination av det. Någonstans är det närheten, nätverket, kunna vara det naturliga första samtalet, plus djupare kunskap med sektorkompetens som gör att du hittar något som ingen annan har upptäckt”.

Hur Altor Fond IV och V går är för tidigt att säga. Det som andra PE-hus har haft mer av är investeringar i den nya digitala ekonomin, exempelvis Nordic Capital som nu noterade Nordnet.

”Nordic Capital har varit väldigt duktiga inom det området, jag är lite imponerad, men det visar väl också värdet av sektorfokusering inom private equity”.

Ny digital koncern

Ett led i att kunna fånga nya digitala uppstickare, från vitt skilda branscher, återfinns inom Altors femte fonds ramar genom grundandet av ett eget bolag, QNTM som i sin tur ska förvärva och bygga bolag, alltså skapa en digital koncern.

Aktörer som traditionellt sett investerar tidigt i startups, exempelvis Creandum, kallas för venture capital. Det som blir lite speciellt i Altors fall med QNTM är på sätt och vis skapandet av ett venture capital-bolag inom ett private equity-bolag.

”Många av de mest intressanta investeringarna är ofta lite för små för oss. Och när de blir större är de ofta väldigt högt värderade. Vi ser en möjlighet att skapa ett kluster och då är det bättre med QNTM där vi kan se intressanta softwarelösningar inom flera områden. Det är också många av våra andra bolag som vill dra nytta av sådana tjänster vilket gör oss till en strategisk intressant köpare. The Hut Group på Londonbörsen är ett exempel på ett liknande paraplyföretag som har gått bra”.

Harald Mix säger att på senare år ”har vi varit disciplinerade med att investera pengar”. Jo, dagens makroläge kräver disciplin, anser han.

”Vi har aldrig tidigare sett så höga värderingar som nu och skulle jag dra mina lärdomar från historien kommer avkastningen bli mycket sämre framöver på grund av höga multiplar på höga vinster. Det går sällan åt andra hållet. Det kan förstås bli ännu högre men värderingarna och hela ekonomin är generellt sett dopade av nollräntor”.

Vad får det för konsekvenser för er?

”Vi försöker vara försiktiga och fokusera på underliggande värden. Nu blev Ving lite mer spännande än vi hade trott, men eftersom moderbolaget hade gått i konkurs kunde vi göra en attraktiv investering. Och jag tror att resebranschen kommer att studsa tillbaka. I grunden handlar det om övervintring, minimera kostnaderna, eller pengarna du måste putta in, och att komma ut vassare på andra sidan. Precis som många andra innehav är det ett bra bolag i en ”special situation”. Samma med Gunnebo, det var oälskat på börsen men har i grunden sunda verksamheter och därför köpte vi ut det med Stena Adactum”.

OW Bunker värsta smällen

Genom åren har det gått sämre med en handfull av de 71 bolag som Altor har investerat i. Här finns exempel som Relacom, Nimbus, delvis Åkers.  Men den största smällen är tveklöst det danska rederiet OW Bunker som huvudägaren Altor och Carnegie (samt Morgan Stanley) som finansiell rådgivare satte på Köpenhamnsbörsen i mars 2014 för 5,3 miljarder danska kronor och som drygt ett halvår senare gick i konkurs. Kortfattat föregicks OW Bunker-konkursen av en omfattande oljespekulation och svindleri i ett dotterbolag i Singapore som rev upp ett miljardhål i koncernen. Även om svindleridelen är avgjord har andra rättsliga processer fortgått kring revisorns, rådgivarnas, styrelsens och huvudägarens ansvar. Hur mycket borde man kunnat förstå och förhindrat som exempelvis huvudägare? Den avgörande rättegången kring skuldfrågan har skjutits fram och på Altor tror man att den äger rum först nästa år. Eftersom OW Bunker i princip var mellanhand fanns inte heller mycket värde kvar att rädda i konkursboet, miljarderna är helt enkelt borta vilket har retat upp investerarna i det som betecknas som Danmarks största börsskandal genom tiderna.

Finns det någonting i den historien som du borde ha förstått tidigare?
Någonting som du hade kunnat göra annorlunda?

”Nej. OW Bunker hade varit en fantastisk ”success story” och liknande bolag som World Fuel Services hade exempelvis tillsammans med Apple haft högst totalavkastning på över 25 år. OW Bunker hade samma idé som WFS men när det skakade till på energimarknaden hade man samtidigt gjort bort sig på hedgesidan, samtidigt som chefen i Singapore hade förskingrat 150 miljoner dollar. Vissa individer hade agerat i strid med bolagets policies och det är det svårt för en styrelse att skydda sig mot. Chefen i Singapore (Lars Möller) fick först 1,5 års fängelse, överklagade domen och fick därefter fem års fängelse. Det pekar någonstans på omfattningen av bedrägeriets storlek. OW Bunker var ett fint bolag som drabbades av bedrägeri och misstag. Vi var den största ägaren och förlorade också betydande belopp”.

”Behöver vara mer cynisk”

Harald Mix fyller 61 år i maj. När man pratar med folk i näringslivet som har haft med honom att göra skiljer sig bilden åt men en gemensam nämnare är att han beskrivs som en nyfiken och positiv person.

”Han har en genuin vilja av att verkligen förstå saker och ting”. Han framställs också som energisk och analytisk: ”Vid en investering finns det ett antal standardkomponenter du kan titta på och som i sig är lite mekaniska, men Harald är framför allt bra på att koppla ihop datapunkter och snabbt lyfta analysen”.

En annan gemensam nämnare är bilden av att han har en positiv syn vad gäller investeringar. ”Han tror ofta att bolag har mer att ge och han tror väl om människor. Han skulle nog behöva vara lite mer cynisk i vissa lägen”. Dessutom borde han bli bättre på att ”betona vikten av gott beteende, men det är ibland som att han inte orkar”. Samtidigt: ”Eftersom han är så skarp kan det vara svårt för folk att hinna med och uttrycka sin egen åsikt; han kan stressa andra, men han respekterar de som står på sig med faktabas, fast många tror att de måste hålla med honom”.

Hur tycker du man ska tänka som privatperson om man ska investera idag?

”Det är väldigt svårt. Jag tror otroligt mycket på de stora trenderna. Ska vi lösa klimatfrågorna så behöver vi göra gigantiska förändringar. Det kommer att leda till enorma möjligheter men just nu har vi ett svårt läge: vi har en extremt hög förväntansvärdering. Men jag skulle tänka på makrotenderna: som hållbarhet och digitalisering. Och jag skulle hålla mig borta från de som sitter på andra sidan det staketet. USA:s största bolag inom energisektorn är numera Next Gear, inte Exxon. Det säger någonting om vart marknaden är på väg”.