Börsnotering enda alternativet

Ni grundade Röko i april 2019 och har gjort tolv investeringar sedan dess. Känner du dig nöjd?

”När man startar ett investmentbolag som förvärvar andra bolag är det svårt att planera eftersom det är så pass opportunistiskt: bolag är till salu ibland, och ibland inte. Men efter två år så har vi iallafall byggt en verksamhet. Så ja, vi är nöjda med att kommit så långt som vi har gjort”, säger Fredrik Karlsson när Affärsvärlden träffar honom på Rökos kontor i centrala Stockholm.

När man tittar på vilka bolag som ni har köpt så är det inom vitt skilda branscher. Ni har bland annat hittat ett mikrobryggeri i Hedemora, ett förpackningsbolag i Danmark, ett bilreservdelsbolag i Norge. Hur tänker ni? 

”Vi har satt upp kriterier och ett av dem är att bolagen ska tjäna 20 miljoner kronor per år i rörelseresultat. Därtill ska de ha en god finansiell utveckling, och de som säljer sina bolag måste också tycka om vår modell.”

Vad är det för modell?

”Vi är långsiktiga. Vi säljer inte bolagen utan bygger en grupp av bolag  och planen är att börsnotera gruppen inom åtta år. Bolagen ska inte integreras in i någonting, utan fortsätta verka självständigt. Det är framför allt grundarledda eller familjeägda verksamheter som tycker om vår modell. I princip är det så att VD:n som driver verksamheten fortfarande är operativ och ägare, och då måste personkemin stämma. Om vi skulle begränsa oss till ett fåtal branscher skulle vi inte hitta bolagen vi söker. Vi måste därför vara breda i vårt sökande.”

Hur går det till i praktiken när ni går in i nya bolag? 

”Vi vill inte förstöra bolag, så i praktiken sätter vi på silkesvantarna. I samtliga fall är grundaren kvar och då är vi helt enkelt ett stöd. Som grundare kan man vara ganska ensam, man har inte alltid någon att prata med. Men både jag och Tomas Billing har jobbat i 40 år med små verksamheter och har en del erfarenhet som vi kan dela med oss av.”

Ni har köpt bolag i flera olika länder. Hur hittar ni dem från början?

”Man kan tro att det finns många bolag att välja på, men det gör faktiskt inte det. För dels måste bolagen vara till salu, dels måste det var en bra finansiell utveckling och matcha vårt storleksmått på 20 miljoner kronor. Sedan måste grundaren tycka att vi är bra personer. Allt detta innebär att  man får leta länge. Det finns olika sätt att komma i kontakt med potentiella säljare. Vi har en lista på 562 personer som mäklar bolag ute i Europa. Vi har förklarat våra kriterier för dem och de kommer med bra idéer till oss. Varje måndag går vi igenom veckans skörd och sållar ut vilka vi ska titta närmare på.”

Ni har gjort ganska många affärer i Danmark, hur kommer det sig?

”Jag vet inte varför. Det handlar om slumpen. Under min tid på Lifco gjorde vi ganska få affärer i Danmark. Här på Röko har vi också gjort en del affärer i England och det är mer förståeligt. I England är en höjning av reavinstskatten för aktier nära förestående och därför passar grundare på att sälja nu men i Danmark finns, vad jag vet, inga strukturella drivkrafter.”

När vi talades vid för två år sedan trodde du att ni skulle hitta många bolag i Tyskland, men det har inte hänt?  

”Nej, det är lite konstigt. På Lifco växte vi först i Norden, sedan blev Tyskland vår största marknad. Men av någon anledning kommer vi på Röko inte igenom där. Vi hittar inga bolag som vi tycker om. Flera tyska bolag har också många ägare, inte sällan flera kusiner och då är det svårare att komma överens än om man är en eller tre grundare. Sedan är Tyskland en stor marknad och vi kanske är lite för små köpare”.

Fredrik Karlsson…

… var tidigare VD för Lifco. Han fick lämna uppdraget efter nästan 20 år och grundade då investmentbolaget Röko med Tomas Billing. De har gjort 12 investeringar i vitt skilda branscher. På rullande 12 månader har Röko en omsättning om 1,8 miljarder kronor, ett ebita-resultat om 350 mkr. Hälften av de 2,7 miljarder kronor som de tog in 2019 är kvar att investera.

Bara några månader efter att ni hade startat så köpte ni ett Göteborgsbaserat bolag, Arboritec som gör miljövänligt lack för ytbehandling av trägolv. Sedan förvärvade de i sin tur ett bolag, Synteko. Är det så ni vill att det fortgår: bolagen ni köper ska i sin tur förvärva andra verksamheter?

”Ja, men det är inte alltid möjligt. Fast där kan vi hjälpa till, eftersom vi båda har stor erfarenhet av att göra förvärv”.

Ni fick snabbt in 2,7 miljarder kronor från vänner, familj och affärsbekanta. Vilka är investerarna? 

”Det är en hemlig ägarlista, men det rör sig om totalt 135 formella investerare (och det är stängt för nya investerare reds anm). Jag och Tomas är förstås också aktieägare, tillsammans äger vi drygt 50% av rösterna. Vi gick in med 80 miljoner vardera.”

Tanken är att gå till börsen om åtta år, varför inte tidigare? 

”För det första har vi bara förbrukat halva kapitalet. Vi måste förbruka hela innan en notering blir aktuell. De som investerar måste någon gång få ut sin investering i rena pengar och då är börsnotering egentligen det enda alternativet så någon gång måste vi börsnoteras. När vi startade siktade vi på en notering om tio år eftersom vi inte ville känna någon stress. Men det kan bli tidigare än så. I år gör vi för första gången en riktig konsolidering så vi förbereder bolaget för notering.”

Tittar ni på några trender när ni väljer ut bolag? 

”Nej, vi tittar inte på trender som miljö eller så. Vi köper bolag med tillväxt och som växer inom sin nisch. Det är god finansiell utveckling och bra människor som gäller. Men det där hänger ofta ihop: har du god finansiell utveckling så är det ofta bra människor som jobbar i bolaget.”

Så när ni gick in Beth’s Beauty, en skönhetsvårds-/butikskedja med e-handel, så är det enbart bolaget, inte e-handelstrenden eller skönhetsbranschen som intresserar er?

”Precis. Vi tittar på det enskilda bolaget, vi tittar inte på e-handel eller skönhetsmarknaden men nu råkar ju de växa”.

Förutom rörelseresultat på minst 20 miljoner kronor. Finns det något annat nyckeltal som du alltid tittar på?

”Jag föredrar bolag med hög marginal för då går man aldrig med förlust om marknaden viker, det är bara vinsten som går ner och det är mycket enklare. Så vi har sagt att bolagen som vi går in i också ska ha 10% i rörelsemarginal. Men även där finns undantag. När vi gick in i ett bolag som heter Sixty, en e-handlare som påminner om Bygghemma för trägårdsbodar, så är det bara en portal. De har inget arbetande kapital utan är en ren förmedlingsverksamhet. I sådant fall kan vi acceptera lite lägre marginal och frångå vår princip. Eller tvärtom: om det är ett tillverkande bolag med många maskiner, som sitter med tung maskinpark då måste det vara mer än 10%, minst 15% i rörelsemarginal.”

Känner du alltid ett lugn inför de grundare som ni går ihop med? 

”Ja, jag känner ett lugn i förhållande till grundaren, samtidigt säljer ju grundaren av en anledning. Problemen kan komma senare när grundaren slutar”.

Kommer du och Tomas Billing alltid överens om vad ni ska investera i? 

”Vi hade sedan tidigare en liten investering vid sidan av, Hjertmansgruppen som sysslar med båttillbehör. Men förutom det hade vi aldrig jobbat ihop. Det är rätt spännande när man börjar jobba med någon. Vi är ju båda vana vid att vara nummer ett i respektive organisation. Både han och jag gör saker utan att fråga den andra.”

Men då kan någon av er ta illa upp?

”Ja, men vi tänker väldigt lika. Fast det visste vi ju inte när vi grundade bolaget. Men om Tomas nu så skulle vilja köpa en verksamhet som jag tycker är sådär skulle jag bara säga: Okej, det där är ditt ansvar, jag vill inte engagera mig.”

Har det hänt?

”Nej, det har inte hänt men potentiellt sett kan det hända. Hittills har det varit köp där alla varit överens. Vi har två partners till, Johan Bladh på Stockholmskontoret och Anders Nordby i Norge. Vi är fyra personer som fattar beslut och när någon har lagt in ett veto så har vi inte köpt bolaget.”

Vi ser flera stora bolag splittras upp; Atlas och Epiroc, Autoliv och Veoneer, listan kan göras lång. Samtidigt finns allt fler serieförvärvare. Är det en utveckling som håller i sig? 

”Jag har svårt att svara på det men om du är en liten serieförvärvare så är det ju lättare än en stor. De kan ju komma till en gräns där de kommer splittras också så småningom”.

Hur ser konkurrensen ut för er del vad gäller intressanta objekt? 

”Den blir värre för varje år. Som köpare måste man vara lite unik i säljarens ögon. Vi ser inte private equity som våra konkurrenter, de försöker köpa något annat. Om säljarna inte är intresserade av en långsiktig ägare, då är vi inte med på banan. Men konkurrensen om objekten finns nästan bara i Sverige, den försvinner när man lämnar Sveriges gränser. Detta med compunders är svenskt fenomen”.

Har du någon teori om varför det är så?

”Jag tror det beror på att vi svenskar är vana vid att delegera ansvar. Vi är mindre auktoritära och det har vi varit sedan medeltiden”.

Du kappseglar också och verkar generellt vara väldigt tävlingsinriktad. Var kommer det ifrån? 

”Jag växte upp i gråsossesverige, allt var grått och trist. För att komma ur det där var man tvungen att prestera”.

Gråsossesverige, säger du. Var växte du upp? 

”Jag växte upp i Djursholm och även om folk där hade det bra så var det höga skatter, Pomperipossa-skatt och allt vad det hette. Utomlands såg jag välstånd och rikedom. Men när jag växte upp… det fanns knappt några uteserveringar. Allt var bara grått och trist. Jag ville bort från det. Men nu är Sverige världens bästa plats i världen. Vi har vädret, de fyra årstiderna! Vi har trevliga restauranger och god livskvalitet. Det fanns inte på samma sätt då som nu”.

Du lämnade Lifco i vredesmod efter ett bråk om bonusersättning. Du kom ihop dig med styrelseordföranden och storägaren Carl Bennet och du har beskrivit uppbrottet som något av en skilsmässa. Är ni vänner nu? 

”Vi kan höras om detaljer, om det är något som ska stämmas av. Men inte mer än så. Och sådant är ju tråkigt. Det är inte så många personer du träffar som du har ett nära samarbete med 20 år. Hur många människor har man en sådan relation med? Inte många! Det är väl sin make eller sin hustru. Det där har inte med pengar och göra. Det handlar mer om tid. Din tid är det värdefullaste du har. Så därför det är tråkigt att slänga bort en, i grunden, bra relation”.