Professorn: Nu är det dags att höja inflationsmålet eller öka statsskulden

De senaste åren har varit anmärkningsvärda ur penningpolitisk synpunkt. Höjd inflation och den högsta räntan på nästan tjugo år har orsakat en stagnerad samhällsekonomi och lidande hushåll. Det har fått forskare och politiker att omvärdera det finansiella systemet.

En person som har ägnat mer tid än de flesta på att fundera över det ekonomiska systemets utformning är Lars Calmfors, professor emeritus i nationalekonomi. För Affärsvärlden berättar han om två förslag som hade kunnat skapa en mer motståndskraftig samhällsekonomi.

HÖGRE INFLATION – HÖGRE RÄNTA?

Det ena alternativet är att höja det inflationsmål på 2% som styr Riksbankens verksamhet.

“Det skulle kunna höja nivån på den neutrala nominella räntan vilket skulle ge större fallhöjd för styrräntan och därmed centralbanken större handlingsutrymme i en kraftig lågkonjunktur”, säger Calmfors och menar att man på så sätt kan undvika situationen som uppstod under coronapandemin.

Ekonomin behövde då stimuleras men räntan var redan nere på väldigt låga nivåer. Åtgärden blev därför stora kvantitativa lättnader som sedan spädde på inflationen.

Att en högre inflation skulle leda till en högre ränta låter kanske konstigt. Men det beror på att man vanligtvis tittar på kort sikt.

“På lång sikt kommer den nominella räntan att höjas med en högre inflation, det kallas Fisher-effekten“, förklarar Calmfors och säger att det är ett av de mest underbyggda fenomenen inom nationalekonomin.

Samtidigt poängterar han att det är osannolikt att Sverige ensamt skulle höja sitt inflationsmål, även om det vore fullt möjligt. Ett mer realistiskt förslag kan vara att ersätta dagens överskottsmål för de offentliga finanserna med ett underskottsmål, enligt Calmfors.

HÖJD SKULDKVOT

Ett förslag som har vunnit mer mark är att ersätta dagens överskottsmål med ett underskottsmål.

“Jag har argumenterat för att finanspolitiken bör läggas om och bli mer expansiv”, säger Calmfors.

Förutom att möjliggöra mer investeringar skulle ett underskottsmål i förlängningen leda till både en högre neutral realränta och en högre neutral nominell ränta, därför att Riksbanken då skulle behöva höja styrräntan för att hålla ekonomin i balans.

“Även det skulle alltså ge en högre fallhöjd för styrräntan om vi hamnar i en lågkonjunktur. Jag tror att det skulle vara väldigt bra”, förklarar han.

KAKA PÅ KAKA

De två förslagen skulle alltså ha likartade konsekvenser för den neutrala nominella räntan, och bör därför inte införas samtidigt, säger professorn.

“Jag skulle inte rekommendera att göra båda sakerna samtidigt”, säger Calmfors och tillägger:

“Det skulle nog bli lite väl magstarkt för marknaden och riskera att försvaga kronan ytterligare”.

Läs mer:

Professorn om inflationen: ”En svala gör ingen sommar”

Riksbankens konstgjorda andning hindrar viktigt reformarbete