Mellby Gårds VD om krisåret: Det gör ont att tänka på det

Patriarken anländer först. I kostym och silvervitt hår kliver han ur taxin med vana, makliga steg.

Det är dags för styrelsemöte, enligt traditionen på det egenägda naturreservatet Eriksberg i Blekinge. Viltparken breder ut sig som en savann framför den vita mangårdsbyggnaden. Solen lyser från en molnfri himmel.

Rune Andersson tänker på annat. Utbildningsminister Anna Ekström har just lagt fram ett förslag om vinstförbud i svenska skolor. Han har förlorat 225 miljoner kronor i Academedias kursfall på börsen.

Den yngsta sonen Johan, efterträdaren, kommer strax därefter. Han har bakåtkammat hår och för dagen en kostym från det Mellby Gård-ägda Oscar Jacobson. Till det en gråmönstrad scarf.

Det är Johan som för fem år sedan föreslog att Mellby Gård skulle köpa in sig i Academedia. Några kompisar från EQT hörde av sig i samband med skolföretagets börsnotering och erbjöd en ankarinvesterarposition i bolaget.

”Jag jobbade ju på EQT i några år och känner gänget väl. Jag visste att den svenska friskolesektorn är förhållandevis liten, och att dessutom finns en internationell potential. Men jag fick argumentera för min sak – alla i familjen var inte helt övertygade om att det var rätt investering för oss. Men till slut enades vi.”

Det var kanske en bra idé i teorin. Men i praktiken har investeringen inte gått hem – varken på börsen eller bland kritikerna. Det senaste året har en debatt kring betygsinflation och vinstmaximering – särskilt bland gymnasiefriskolorna – blossat upp igen.

Beskedet från Socialdemokraterna kommer knappast som en chock för Mellby Gårds VD. Det är ett nygammalt förslag, säger han.

”De senaste tio åren har det varit känt vad Socialdemokraterna tycker i den här frågan, friskolemotståndet har bara kommit i olika tappningar. Men det här beskedet är det svårt att agera på, för det är ju så orealistiskt. Begrepp blandas ihop: man pratar ibland om vinstuttagsförbud, för att senare rapportera om vinstförbud. Det är ju två helt olika saker.”

Trots pressen på det egna portföljbolaget välkomnar de debatten. Rune Andersson menar att det är bra att diskussionen kommer upp så att man kan diskutera de osanningar han tycker har präglat frågan om vinster i friskolorna.

”Folk i Sverige verkar tro att är ju att vi är det enda landet med den här typen av skola. Det är ju helt galet, det finns ju privatskolor i nästan alla länder i världen! I vissa länder fungerar det delvis som i Sverige, med helt offentlig finansiering som exempelvis charter schools i USA. I de flesta andra länder betalar föräldrarna helt eller delvis, men i Sverige är det gratis. För att inte tala om förskolor. Där finns ett svenskt, skolpengsliknande system i många europeiska länder. Den andra myten är att svenska friskolor skulle vara en höglönsam verksamhet, med marginal uppemot 20%. I snitt, efter skatt, handlar det om ungefär 3%.”

Rune och Johan Andersson har länge investerat i utbildning, såväl i tid som pengar. Båda har varit kårordförande på Chalmers. Johan har suttit i Chalmers styrelse i fem år och Rune är en av skolans största donatorer. Man kan fortfarande se spår av familjen på högskolan. Hörsalen i kårhuset heter RunAn, uppkallad efter Rune Andersson.

”Mitt ordförandeskap i början av 2000-talet sammanföll med färdigställandet av det nya kårhuset, ett projekt som till stor del finansierades av donationer. Pappa var den största donatorn, så på invigningen blev det faktiskt han som fick lämna över till mig”, säger Johan och skrattar.

Men den svenska skolan kan inte förlita sig på allmosor. Duon är övertygad om att friskolorna kommer finnas kvar i Sverige.

”Friskolorna är en del av lösningen, inte problemet. Vi levererar en utbildning som är bättre, för en billigare peng. Det borde man ju omfamna i stället för att motverka. Det är jättebra att det finns en debatt om friskolereformen, den kan säkert förbättras i olika avseenden. Exempelvis pratas det mycket om att skapa bättre antagningssystem. Vi skulle kunna mäta kunskap på ett bättre sätt i Sverige”, säger Johan Andersson.

På vilket sätt?

JA: ”Diskrepansen mellan slutbetyg och de betyg man får i nationella prov (glädjebetyg, reds.anm.) är ju ett hett ämne i debatten. Svenska studier visar att det existerar oavsett om det är i kommunal skola eller friskola. Från Academedias håll har det ju lagts fram förslag om att låta de nationella proven få en större betydelse i den totala betygssättningen för att motverka det gap som finns däremellan. Det är ju det Centern har spelat ut nu: man vill normera de nationella proven för att ta bort betygsinflation. Såklart ska man inte ta bort lärarnas mandat att sätta betyg, det tror jag inte lärarna vill heller, men de nationella proven måste bli mer normerande.”

Academedias aktiekurs föll 10% på Socialdemokraternas besked. Är börsen verkligen rätt plats för den typen av bolag?

JA: ”Jag ska vara helt ärlig med att vi på Mellby Gård aldrig någonsin lagt särskilt stort fokus på hur en aktiekurs utvecklas. Men jag tycker att det pratas mycket om transparens i branschen, och det finns väl inget mer transparent än att vara på börsen. Vi levererar kvartalsrapporter, hållbarhets- och kvalitetsrapporter. Det är snarare frustrerande hur lite transparenta kommunerna är. Offentlighetsprincipen har ju debatterats en hel del, men vår åsikt är att det är fel väg att gå. I stället finns andra sätt att öka transparensen ytterligare för alla sorters huvudmän.”

”DÅ MÅDDE JAG INTE BRA”

Rune Andersson sitter tyst. Det där med börsen är lite av en öm tå för far och son. Sedan Kappahl köptes ut hösten 2019 har Mellby Gård endast två börsnoterade bolag, Duni och Academedia, i portföljen. Det är Rune som har pushat för att köpa ut bolag, särskilt när det handlar om bolag som behöver genomgå en tidskrävande förändring.

RA: ”Börsen är för kortsiktig för omstruktureringar, som ju exempelvis Kappahl behövde. Det var uppenbart dålig stämning i klädsektorn på börsen och aktien hade gjort en stadig utförslöpa i flera år. Vi har ju alltid trott på Kappahl, så då köpte vi ut det från börsen för att strukturera om det i lugn och ro.”

Men det blev allt annat än lugn och ro. Bara månader senare drog coronaviruset in över Europa. Pandemin slog hårt mot Kappahl och de första månaderna rasade omsättningen med 70%. Mitt i allt kaos var Mellby Gård mitt uppe i en avgörande bankupphandling för att kunna gå vidare med utköpet.

JA: ”Vi köpte ut Kappahl för vårt eget kapital, och skulle refinansiera ett bankavtal som löpte ut sista maj. Jag minns att jag samtidigt fick en rapport från ekonomichefen som skrev att försäljningen i Polen var ned 100%. Jag tänkte att det måste vara ett skrivfel. Men det var det inte. Då mådde man inte bra. I tre månaders tid jobbade jag dag och natt med det där avtalet. Men det var mycket blod, svett och tårar dit.”

RA: ”Vi var tvungna att delvis gå i borgen. Det har vi aldrig gjort för något av våra bolag tidigare. Men det var en förutsättning för att fortsätta verksamheten.”

Men bolaget Lund Fashion, med varumärkena Flash och Dea Axelsson, klarade sig inte. Varför räddade ni inte det också?

JA: ”Det var en otroligt jobbig situation. Flash och Dea är ju butikskoncept som förlitar sig väldigt mycket på fysisk handel, och deras kundgrupp är ju i princip definitionen av riskgrupp. Om vi pratade -70% i Kappahl så var det ännu värre försäljningsnedgång i Flash. Vi förstod tidigt att detta skulle fortgå en lång period framöver, så vi tvingades till ett väldigt drastiskt beslut. Vi satte bolagen i konkurs. Men nu har vi faktiskt köpt ut varumärkena från konkursboet och integrerat dem i Kappahl.”

RA: ”Konkursförvaltaren sa att han aldrig hade haft en sådan konkurs där egentligen ingen förlorar. Bankerna fick tillbaka de små lån man hade och staten fick tillbaka sina lönegarantier. Vi kunde ju egentligen ha likviderat bolaget, de hade ju inga skulder värda namnet. Men i Sverige är likvidation en jätteprocess med jurister, domstolar och hela baletten. Konkurs är ju ett ganska enkelt instrument som går fort. Om det hade varit lika lätt att likvidera hade vi ju inte behövt sätta bolaget i konkurs.”

JA: ”Nu ser vi att Flash-kunderna kommer tillbaka till Kappahl-butikerna. Vi förstod att Flash och Dea aldrig skulle kunna ha ett butiksbestånd på över 100 butiker igen. Det är ju såklart otroligt jobbigt för de anställda. Vi har tänkt mycket på dem. Men man måste ha förståelse för den situationen vi var i när corona kom. Då behövdes varje krona för att rädda det som kunde räddas. Man blir väldigt rationell i sådana lägen. Man måste göra en bedömning av vad som är långsiktigt hållbart.”

”JAG HADE DÅLIGT SAMVETE”

Av Mellby Gårds 20 portföljbolag drabbades en handfull hårt i pandemin. Johan Andersson är trots konkursen nöjd med hur Mellby Gård och portföljbolagen har hanterat pandemin.

JA: ”Jag tycker vi ska känna stolthet att vi kunde rädda fyra av fem. Ett var vi tvungna att lägga ned. Det ska jag ärligt säga att det gör ont att tänka på. Mycket sattes på sin spets, inte minst med hela Kappahl-situationen. För första gången någonsin övervägde vi att sälja ett bolag för att förbättra balansräkningen. Vi var rätt långt gångna i processen, men när vi insåg att vi skulle klara det ändå drog vi tillbaka erbjudandet.”

RA: ”Då hade jag lite dåligt samvete. Det var jag som hade drivit på om att köpa Kappahl. Men det dåliga samvetet har gått över nu när det är ett bra bolag igen. Bolaget har fortsatt med den omstrukturering som påbörjades på börsen. Antalet kvadratmeter i butik har minskat samtidigt som man har ökat i digitala kanaler. Men det var jobbigt förra våren.”

Det märks att pandemin har påverkat relationen mellan far och son. Johan har för första gången fått leda i kris, och Rune har tagit en mer rådgivande roll.

JA: ”Men det är fortfarande ett tätt samarbete. Vi gör inte saker utan att vara överens. Under corona pratade vi flera gånger om dagen. Likaså med mina två bröder, som är involverade i moderbolagets styrelse. Vi har växt starkare som familj i den här krisen och har verkligen fått kavla upp ärmarna.”

”BRA MED EN KÄFTSMÄLL”

Johan Andersson är yngst i brödraskaran, men blev ändå den första att arbeta inom familjeföretaget. Mellanbrodern Erik har själv en egen företagsgrupp med inriktning på barnprodukter och handel. Äldste brodern Gustav investerar i och driver teknikbolag. Att någon av sönerna skulle ta över den operativa ledningen i Mellby Gård var långt ifrån självklart, säger Rune Andersson.

RA: ”Alla tre söner har ju gjort sina egna karriärer. Jag har alltid pushat för att de ska ut i världen och jobba, annars blir man hemmablind. Johan var ju både på EQT och Lehman Brothers, även om han inte talar så mycket om det senare”, säger han och skrattar.

JA: ”Mitt första jobb var 2004 på Lehman i London, men långt innan det small. Men jag har kvar pikétröjor och kepsar från Lehman. De har ju antikvärde nu!”

Men det var först på EQT som Johan insåg sitt kall: han ville arbeta inom Mellby Gård. 2009 lämnade han riskkapitalbolaget för VD-posten på det Mellby Gård-ägda glasögonföretaget Smarteyes. Johan skrattar åt minnena.

JA: ”Jag gjorde sjukt många misstag där. Vi expanderade alldeles för fort i Tyskland. Jag hade för första gången ansvar för det som hör en startup till, alltifrån prissättning, marknadsföring och rekrytering. Jag är karriärist, och såklart att jag ville visa vad jag gick för inför familjen. Men just vad gäller Tyskland blev det ett totalt misslyckande i stället. Vi blev stämda av konkurrenter och landade fel helt i prissättningen. Det tog verkligen oerhört mycket på mitt självförtroende. Men till slut fick vi ordning på det. Idag har vi ju nästan 700 miljoner kronor i omsättning och en vinstmarginal på 20%. Så var det ju inte under åren i Tyskland!”

RA: ”Smarteyes Tyskland var det svåraste jobbet vi hade i koncernen, ingen trodde att det skulle gå ihop. Ett lämpligt jobb för en stöddig person”, skrattar Rune.

JA: ”Så stöddig var jag nog inte. Men det är nog bra att få en käftsmäll så där i början.”

SUCCESSIONEN

Så den yngsta sonen Andersson klarade det första eldprovet. Våren 2013 fick han förfrågan om att ta över VD-posten i Mellby Gård. Det blir emotionellt när duon pratar om successionen.

”Pappa ställde frågan på kontoret i Malmö. Jag kommer ihåg att vi satt där i soffan. Det luktade alltid lite rök där inne”, säger Johan Andersson.

”Det är väldigt smickrande att få den frågan av sin far. Jag blev stum och lite tårögd.”

Vad tänkte du?

JA: ”Massa saker, allting på en gång. Kommer jag att fixa detta? Vad kommer alla andra tycka? Är detta det sista jobbet jag tar? Men jag visste innerst inne att jag ville. Jag tackade ja i sittande möte.”

Hur kändes det för dig, Rune?

RA: ”Jag tyckte det var väldigt naturligt. Klart jag hade tänkt en del på detta. Jag har ju tre söner, men de två andra bodde dels utomlands och var dels upptagna med annat. Johan passade helt enkelt väldigt bra i Mellby Gård. Vi har likartade profiler. Vi båda räknar väldigt mycket. Det måste man kunna. Det har jag varit väldigt noga med att vidarebefordra till mina barn: räkna, räkna, räkna. Andra grejer kan man få hjälp med, men du måste kunna göra analysen själv.”

Sedan hösten 2013 är Johan Andersson VD på Mellby Gård. Under de åtta år har han arbetat med att strukturera, organisera och investera. En av de första åtgärderna blev att tillsätta en styrelse. Dessförinnan hade Rune varit ensam styrelseledamot.

RA: ”Som onoterat bolag måste man ju inte ha en styrelse, och jag tyckte helt enkelt inte det behövdes. Jag tror att det var lättare för mig att se bolagsstrukturen, eftersom det är jag som har grundat och byggt bolaget. För en person som kommer in i efterhand är det nog inte lika lätt att se alla trådar. Och Johan är i grunden en mer strukturerad person än vad jag är.”

JA: ”Hela familjen gick in i styrelsen tillsammans med några externa ledamöter, bland annat Hans Stråberg och Anders Bülow. Därefter gjorde vi en viss omstrukturering bland bolagen. Tidigare låg ju allt under ett bolag, alltifrån skog, travhästar och bolag. Jag sa: du får ta skogen och hästarna, jag tar bolagen”

Och det har han gjort. Mellby Gårds bolagsportfölj har omstrukturerats och expanderat. Sedan VD-skiftet 2013 har man investerat drygt 3 miljarder kronor i nya bolag och bolagsportföljen har växt från 12 till 20 bolag. Man har breddat bolagets vertikaler även om man har en fortsatt stor exponering mot industrin. 60% av ebitda-resultatet på omkring 1,5 miljard kronor kommer från industribolag.

JA: ”Det är väl i någon mån en spegling av pappas och mina erfarenheter. Vi är lika på många sätt, men pappa har mer erfarenhet från industrin och jag har arbetat mer inom exempelvis finans, konsumentprodukter och bolag i tidig fas. Klart att man dras mer till de bolag man känner till.”

Balansen mellan portföljbolagen är viktig, säger Rune. Innehaven måste föda varandra.

RA: ”Det finns en stor fördel med börsen och det är tillgången på kapital, vilket vi som onoterat familjeföretag inte har. I stället måste vi hela tiden måste tänka på balansen i portföljen. Bolagen ger och tar. Har man ett företag som växer väldigt kraftigt, så måste man parera det med ett företag som har ett bra kassaflöde. Det tycker jag vi har lyckats bra med.”

I år räknar man med att omsätta 10 miljarder kronor och göra ett ebitda-resultat på 2 miljarder kronor, vilket är ett rekordresultat sett till historien. Kassaflödet väntas hamna omkring 1 miljard kronor, vilket gör att Mellby Gård kommer vara helt skuldfria vid årsskiftet. Johan Andersson är sugen på att investera i nya bolag. Men frågan är var han ska leta.

Efter pandemiåret kan jag tänka mig att ni tar det lugnt med nya investeringar i detaljhandeln?

JA: ”Vi är nöjda med de innehav vi har inom handel och konsumentprodukter. Vi kan mycket väl hitta något varumärke som vi kan docka in i Kappahls stora paraply. Men primärt kommer vi leta efter industriella företag framöver. Vi har gått från att investera i några få breda vertikaler, exempelvis industri, till att leta efter nischade investeringsteman, som exempelvis industriella produkter med hög säkerhetsklassning som vårt portföljbolag Roxtec. Deras produkter har en väldigt tydlig säkerhetsapplikation som finns i miljöer med hårda säkerhetskrav. Vi har byggt upp stor kompetens och kunnande under många års tid, vilket gör att vi kan hitta synergier med våra andra industribolag.”

RA: ”Vi har också byggt upp ett stort kunnande inom vattenrening. Vi äger Feralco, ett fantastiskt bolag som är näst störst på vattenreningskemikalier i Europa. Vi omsätter drygt 1,5 miljard till en marginal på 20%. Där har vi nog nästan aldrig tagit någon utdelning, utan investerar hela tiden, bygger nya fabriker, köper konkurrenter”, säger Rune och fortsätter:

RA: Vi har också investerat i Vattenresurs, ett bolag som renar insjöar. Det är som en gödselspridare, fast i vatten. En otroligt intressant grej. Efter bara något år kan en helt förstörd sjö se riktigt fräsch ut. Allt bygger egentligen på att få bort fosfor ur sjöarna. Kemikalierna harvas ned i botten, och där bildar de en kemisk förening som binder fosforet, som då stannar kvar på botten. Då kan växtligheten och djurlivet komma tillbaka. Det är koagulenter, alltså som normalt går i reningsverken, som används men som i stället för att filtreras ut koaguleras på botten.

JA: ”Vattenresurs produkter har bland annat använts i Djurgårdsbrunnsviken, och man ser verkligen en skillnad. Det enda problemet är att det är kommunerna som är huvudkunder, och det är så otroligt långa ledtider. Men jag tror att det kommer ändras snart. År 2027 finns ett EU-direktiv på att alla sjöar måste hålla god vattenkvalitet. Så jag tror att alla kommuner, inte bara i Sverige utan hela EU, inser att vi bara har några år på oss att rena våra insjöar. Så Vattenresurs ligger väldigt rätt i tiden.”

Det här låter ju som vilka börskandidater som helst. Vi har ju haft ett otroligt hett noteringsklimat på börsen de senaste månaderna. Blir ni inte sugna på att vara med på det tåget? Antingen som säljare eller köpare.

RA: ”Om Johan skulle vilja ta något av dotterbolagen till börsen skulle jag inte gå emot, så länge det finns skäl. Ett skäl kan ju vara om man vill gå ihop med ett annat bolag. Man kanske inte har råd att köpa ett börsnoterat bolag, då är ju ett samgående jättebra för att kunna fortsätta växa.”

JA: ”Klart vi håller koll på vad som händer därute. Vi höll på att gå in som ankarinvesterare i samband med en kommande IPO, men där föll vi på målsnöret för att vi inte var tillräckligt aggressiva på priset. Vi tyckte att vi hade bjudit bra, men det räckte inte. I våra tidigare ankarinvesteringar i Duni och Academedia har vi kunnat erbjuda något mer, ett ansvar för bolaget. Men det är annorlunda nu. När varenda kotte på gatan ska vara med så spelar det ingen roll att vi heter Mellby Gård.”

”BÖRSNOTERING INTE ATT TÄNKA PÅ”

Är ni börs-averta?

RA: ”Jag är. Men jag tror att vi tycker olika i den frågan. Jag har varit så många år på börsen och sett alla nackdelar, framför allt all tid och rapportering det krävs för att vara ett börsnoterat bolag. Sedan alla diskussioner med andra aktieägare. När jag var VD i Trelleborg på 80-talet gick ju kursen upp och ned hela tiden. Det blir ju jobbigt att ställas till svars för det hela tiden.”

Håller du med, Johan?

JA: ”Ja, jag får nog säga att jag delar den uppfattningen. Jag har suttit i några börsnoterade styrelser så jag vet ju hur mycket tid man lägger på det som inte har att göra med kärnverksamheten. I en onoterad styrelse är det lite mer ”no bullshit”, mer fokus på affären och inget annat. Vi gillar våra börsnoterade bolag, men allt är ju mycket enklare i den onoterade världen.”

Det låter som att en börsnotering av Mellby Gård inte är att tänka på.

JA: ”Nej, det finns inga planer på något sådant. Vi trivs bra i den onoterade miljön. Det finns ju liknande strukturer som Mellby Gård som har valt att vara på börsen, vilket säkert har sina för- och nackdelar. Skulle man få samma värdering som en del av de börsnoterade investeringsbolagen skulle man ju till exempel kunna använda den egna aktien för att göra förvärv.”

RA: ”Så länge jag är aktiv kommer jag att motsätta mig en börsnotering av moderbolaget. Det kanske har med åldern att göra. Det är mycket lugnare utanför börsen.”