Konsten att förvalta

”Det är revolutionärt. Jag gillar det!”

Per Josefsson pekar mot filmen som projiceras mot en av de gallerivita väggarna. På väggen vajar två röda flaggor i vinden. Far och son springer sida vid sida, men på olika gator, olika städer, 35 år emellan.

Vi befinner oss på paret Josefssons konstlager i Vasastan i Stockholm. Deras stora konstintresse har resulterat i en privat samling på ett hundratals verk, men i lokalerna i Vasastan hänger ett axplock av de som inte får plats i bostäderna i Stockholm, Schweiz och USA.

Per Josefsson fortsätter berätta om Felix Gmelins verk, den med pappan och sonen.

”Det illustrerar den kamp som pågår generation efter generation, en strävan efter att nå maktens boningar. Den ena marschen slutar vid riksdagshuset i Berlin och den andra slutar vid stadshuset i Stockholm. Det är ju rebelliskt, men en lite lustig detalj i sonens marsch i Stockholm är att de stannar vid röd gubbe”, säger han och skrattar.

LÄMNAT BRUMMER & PARTNERS

Det där med generationsskiften är aktuellt för Josefsson. Förra sommaren stod det klart att han skulle lämna Brummer & Partners centralorganisation efter 25 år i företaget. Ett naturligt steg, enligt honom själv.

”Det var ett väldigt odramatiskt beslut. Jag hade slutat med förvaltningen året innan och nu fanns möjlighet att göra något annat.”

Josefssson pratar precis som den doldis han är: med ett lågmält tonfall, men tydliga ordval. Dialekten är svårdefinierad. Han växte upp i Borås och Östersund. Familjen flyttade med pappa Tor i chefsjobbet på Skandia. Efter studenten blev det ett år i lumpen i Östersund, följt av ekonomistudier på Handelshögskolan i Stockholm. En plan B, enligt Josefsson.

”Jag ville egentligen helst bli journalist. Jag var väldigt road av nationalekonomi och politik, att bli chefredaktör på DN var målet. Jag sökte till Journalisthögskolan, men jag kom inte in”, säger han och ler.

Betygen räckte dock till Handels, vilket visade sig vara ett lyckokast för Josefsson. Ganska snart fick han upp ögonen för investeringar och anslöt till gänget längst ned i korridoren, där börsskärmarna fanns.

”Jag hade fått ett arv på 50 000 kronor som jag köpte aktier för. Jag köpte nog mest i Marieberg, ett fastighetsbolag som bland annat ägde DN-skrapan. Det gick ganska bra. Jag lärde mig att det var väldigt roligt att hålla på med kapitalmarknader. Det är mycket politik och ekonomi som vävs in, vilket passar mig väldigt bra. Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval.”

SVERIGES FÖRSTA HEDGEFOND

Efter examen blev det finans för hela slanten. Första anhalt blev en analytikertjänst på det heta investmentbolaget Skrinet 1983. Efter några år avancerade Johansson till en mäklarroll på Consensus fondkommission, som senare köptes upp av Alfred Berg 1986. Josefsson blev befordrad till institutionsmäklare och fick för första gången känna på hur det var att vara med i de riktigt stora affärerna.

Det var på Alfred Berg som de fem Brummer & Partners-grundarna möttes. Förutom Per Josefsson var det koncernchefen Patrik Brummer, Björn Fröling, Erik Mitteregger och Svante Elfving. När den holländska bankjätten ABN Amro köpte upp kapitalförvaltaren bestämde sig kvintetten för att starta på ny kula.

1995 drog Brummer & Partners i gång med dunder och brak. Till en början var bolaget uppdelat i både kapitalförvaltning och corporate finance. Corp-delen såldes dock snart till finansjätten Lazard. Kvar blev så förvaltningsdelen med Sveriges allra första hedgefond, Zenit där Per Josefsson så småningom blev ansvarig förvaltare.

”MÅSTE VARA JÄVLIGT ISKALL”

Brummer & Partners expanderade snabbt. Under Patrik Brummers devis att ”anställa människor som är smartare än honom själv” byggdes ett hedgefondhus upp.  Stora förmögenheter skapades hos placerarna i allmänhet och delägarna i synnerhet. Miljarder ramlade in på kontona de tio första åren och Brummer-delägarna toppade ofta de svenska lönelistorna.

På tio år hade bolaget växt till ett fondstall med ett tiotal fonder. Bolaget klarade finanskrisen 2008 relativt väl, exkluderat för en större fadäs:

”Vi låg ganska bra in i 2008, nettokorta 25% av marknaden. En stor blankningsposition var i Volkswagen, en trade som vi trodde hårt på. Men Porsche, som då var en av huvudägarna med en mycket märklig optionsstrategi, drev upp kursen på ett sätt som jag fortfarande tycker är bedrägligt. Så när börserna världen över kraschade stack Volkswagen rakt upp, från 200 till 1000.”

Var ni med hela vägen?

”Nej, 500 fick räcka. Det var redan en katastrofal affär. Det är mitt största misstag som förvaltare.”

Jag kan tänka mig att det kommer tillfällen när man tvivlar på sig själv i en sådan position. Vad tycker du är den viktigaste egenskapen hos en hedgefondförvaltare?

”Man måste vara jävligt iskall. Du är ju ständigt på jakt efter både bra och dåliga nyheter, så då gäller det ju att göra ett otroligt gediget grävjobb och vara sunt skeptisk hela tiden. Inte bara skeptisk, för då hittar du aldrig något att köpa. Och våga stå emot kortsiktiga trender.”

SVÅRT DECENNIUM

Paradoxalt nog blev det en centralbankernas lätta penningpolitik efter finanskrisen som skapade problem för hedgefonderna. Låga räntor och en långvarig tjurmarknad har gjort det svårt att skapa överavkastning för låg beta-fonder, som ska ha en låg marknadsexponering.

”Sedan 2010 har S&P 500 stigit med närmare 300%. Det har gjort att hedgefonder som jobbar med att skapa en jämnare avkastning med lägre volatilitet har halkat efter, ganska ordentligt. Det har varit tufft, framför allt för ränte- respektive kreditbaserade hedgefonder vilket var en del av det vi på Brummer hade. Eftersom båda dessa marknader snabbt gick ned till noll med väldigt små spreadar blev den förvaltningen väldigt svår att bedriva”, säger Per Josefsson.

Men nu har vi ju både högre inflation och räntor. Vad tror du om marknaden för hedgefonder framöver?

”Jag tror verkligen på en revansch, i alla fall de närmsta tio åren. Det är lätt att ge upp när det har varit tufft i tio år, men jag tror att fonder som inte bara jobbar med riktning utan försöker skapa alfa i marknaden kan få ett uppsving kommande år. Vi är mitt inne i ett paradigmskifte där högre inflation och räntor är tillbaka för att stanna.”

Dessa förutsättningar lär leda till en medioker marknad de närmsta 2-3 åren, fortsätter han. Ingen krasch, men pyspunka.

KlarnaArtikel

Klarna bekräftar: Kommer minska personalstyrkan med 10%

”Aktier kommer vara tråkigt ett tag. Kombinationen av att hushållen får det lite tuffare samtidigt som börsen inte är lika kul lägre kan ju mycket väl göra att det blir utflöden på fondmarknaden, särskilt i småbolagsfonder som de senaste åren har drivit upp kurserna ganska kraftigt. Lägre tillväxt och högre räntor är en ganska sannolik cocktail, men börsen har redan tagit ut mycket av det där. Non profitable-tech är ju ned 60-70% det senaste året.”

Tror du att det kommer svinga tillbaka?

“Vissa större tech-jättar med bra marknadsposition och bevisad affär kan ha kommit ned för mycket. Men jag tror att väldigt många Breakit-bolag, där fokus är på försäljning medan förlusterna växer, är helt felvärderade. De har redan nu utsatts för en omvärdering som jag tror bara kommer fortsätta. Min gissning är att den typen av bolag permanent kommer bli mycket billigare.”

NYTT INVESTERINGSBOLAG

Men Per Josefsson behöver egentligen inte bry sig om fondmarknaden längre. Sedan exiten från Brummer för ett år har han dragit i gång Jofam, familjen Josefssons egna investmentbolag. Bolaget har idag tre anställda med Brummer-veteranen Bo Börtemark i spetsen, och en fjärde på väg in. Josefssons dotter sitter med i styrelsen, men han är noga med att poängtera att det inte är något family office.

”Det finns ingen som bokar flygbiljetter eller går ut med hunden åt oss. Det är ett hundraprocentigt familjeägt investmentbolag, men vi har vår privata förmögenhet utanför detta.”

Målsättningen är att portföljen ska bestå av 50% noterade tillgångar, 35% onoterat och 15% fastigheter. Hälften av den totala portföljen är exponerad mot Sverige, och har ett värde kring 1,5 Mdkr. Men en stor del av börsportföljen är amerikanska bolag. De största innehaven är Google och Facebook.

”Det är helt enkelt det lättaste sättet att komma in i de stora tekniktrenderna. Det kanske inte är det smartaste sättet, men för oss är det en bra risk/reward till en attraktiv värdering.”

Facebook-aktien är billig nu, nere på P/E 10x, berättar han.

”Samtidigt lägger de ned 10 miljarder dollar på forskning och utveckling om året, vilket jag tycker märks operationellt. Instagram håller på att bli en e-handelsform med Amazon-liknande features. WhatsApp har 2 miljarder användare som ännu inte bidrar till resultatet , men det finns tecken på att det kommer att hända saker här. Sedan är det ju otroligt spännande att se vad de gör med Metaverse och AR. Google ju lite samma resonemang, men med en ännu högre FoU-budget runt 15 miljarder dollar. Vid sidan av söktjänsterna, Youtube och marknadsföringen så har de alltifrån molntjänster till självkörande bilar. Det är ju väldigt spännande att vara med och följa den utvecklingen.”

I den svenska börsnoterade portföljen finns flera surdegar från Brummer & Partners-tiden. Hoist har du haft position i sedan introduktionen för sju år sedan. Du är idag sjunde största ägare i bolaget. Vad tror du kan förbättras framöver?

”Hoist har gått otroligt dåligt på börsen, men nu handlas bolaget till halva kapitalet. Nyligen såldes en del av Hoists brittiska dotterbolag, som egentligen är den sämsta delen av bolaget, till strax över egna kapitalet. Det säger ju något om vad detta bolag skulle kunna vara värt.”

Ni köpte nyligen mer aktier i Attendo. Hur kommer det sig?

”Jag tycker det är totalt missförstått bolag vad gäller politiska risken. Det finns politisk debatt kring skolan och delar av vård och omsorg, men i realiteten inte någon debatt kring äldreomsorgen. Den används ibland som slagträ för att fånga kortsiktiga poänger, men i realiteten finns det inget hot mot den privata äldreomsorgen Det tycker vi börsen har missförstått. I Finland är hälften av äldreomsorgen i privat regi, i Sverige 20-25%. Det går liksom inte att ändra på det. Och i alla undersökningar vi har sett kommer de privata aktörerna ut bättre än de kommunala, vilket de också ska göra.”

Skulle du kunna tänka dig att investera i skolbolag?

”Där är jag inte lika säker. Jag tycker att det kan diskuteras om den ska finnas i den privata regi den finns i idag. Stiftelsebaserad tycker jag är helt okej, men en privatbaserad skola i aktiebolagsform tycker jag är en ganska svår nöt. Det är inskrivet i skollagen att skolan ska vara jämlik. Frågan är om det går att uppnå det i ett aktiebolagssystem. Jag är tveksam.”

Ni investerar i mycket nya bolag också. Ett exempel är spac-bolaget Tbd30 som nyligen förvärvade slamsugarbolaget Spolargruppen vilket blev den första svenska spac-affären någonsin. Hur ser du på denna affär?

”Jag är faktiskt ingen större anhängare av spacs per se, men jag råkar känna personerna bakom Tbd30 och har fortfarande ett stort förtroende för dem. Men spac:ar är en ganska märklig konstruktion. Här har man ju en option att inte vara med, och vi valde att utnyttja den. Vi tackade nej till Tbd30:s färska köp, om än med en liten abrovinkel. Vid sidan av det åtagande vi satte upp från början gav de oss också en möjlighet att öka vårt engagemang i en nyemission. Så nu är vi med på ett litet hörn i stället för ett lite större hörn.”

Ni hade inte väntat 1,5 år på att köpa in er i ett slamsugarbolag?

”Nej, det var inte riktigt det vi hade tänkt.”

En börsportfölj är viktig att ha, säger Josefsson. Men det är i de onoterade innehaven som den egentliga passionen ligger. Han vill jobba nära bolagen och sitter redan nu med i en del styrelser.

Den onoterade portföljen är under uppbyggnad och Jofam har ännu en kassa på 250 Mkr att sätta i spel. Investeringsuniverset är stort. Ett axplock ut den befintliga portföljen ger det Göteborgsbaserade industrikonglomeratet Ernströmsgruppen, laxbolaget Premium Svensk Lax och redovisningsstartupen Wint. Josefsson är även elfte största ägare i näthandlaren Apotea och Babyland, som drivs i entreprenören Pär Svärdsons regi.

“Jag är otroligt imponerad över Pär Svärdssons förmåga att identifiera affärsmöjligheter och få snurr på affären ganska omgående. Det är viktigt. Apoteksmarknaden är ju egentligen perfekt för näthandel, inga returer, snabb tillväxt och konjunkturoberoende. Apotea har idag en marknadsandel på 50% av onlinehandeln för apotek, som i sin tur är 20% av den totala apoteksmarknaden. Så det finns fortfarande room to grow.”

Utöver de onoterade bolagen finns även en del fastighetsexponering i Josefssons portfölj. Det största beståndet finns i Storbritannien. Josefsson är med i en del så kallade club-deals tillsammans med andra svenska och utländska aktörer där 4-5 aktörer har gått ihop i fastighetsköp och låtit en extern manager sköta fastighetsförvaltningen. Det handlar främst om kontorslokaler och lättare industri. Svenska fastighetsmarknad har han också exponering mot, men då via aktieinnehav. Just nu äger Jofam aktier i SBB, men man har tidigare haft positioner i bland annat Nyfosa och Genova.

“Många verkar tro att det är över för fastigheter, men det tror faktiskt inte jag. De kan nog få det lite jobbigare med högre räntor, men det kompenseras av hyreshöjningar. Jag är lite rädd för de bolag som handlar långt över NAV. De kan komma att sjunka och då försämras förvärvskalkylen avsevärt.”

AVKASTNING TILL STIFTELSE

Även om Jofam inte är ett family office är syftet med bolaget i alla fall detsamma: bolaget ska förvaltas vidare till nästa generation. Det finns inga planer på att ta in nya ägare i detta skede.

En del av bolagets avkastning går till familjens Josefssons stiftelse, som delar ut 4-5 Mkr per år. Idag stödjer familjen stiftelsen flera olika organisationer, merparten inom konst och kultur. Per Josefssons konstintresse tog fart vid en utställning på Moderna Museet under studietiden på Handels. Sedan dess har han köpt, men inte sålt, verk i drygt 40 år. Att tjäna pengar på konst lämnar han till andra.

“Allt annat jag gör handlar ju om affärer, så det känns bra att konsten får vara en fredad zon där jag mest går på magkänsla. Det är skönt att få vara subjektiv. I affärer måste du alltid vara objektiv och jobba fram det rätta priset, man vill inte bli lurad. När det kommer till konst kan värdet skilja sig mycket från person till person. Men båda har rätt.”

Paret Josefssons engagemang har ett stort engagemang inom Moderna Museet, där Per och hustrun Lena har donerat både pengar och verk. Utöver detta sitter paret Josefsson med i International Council of Museum of Modern Art i New York. Stiftelsen stöttar även Stockholm School of Economics Art Initiative, där Josefsson även är med i styrgruppen.

“Det är väldigt viktigt för eleverna att öppna upp sina sinnen för mer än bara ekonomisk teori. Vi bedriver seminarier kring detta, exempelvis konstens inflytande i näringslivet. Det finns massa kopplingar mellan näringsliv och konst, inte minst i varumärkesbyggandet. Men inte minst tror jag att konsten ger tid för reflektion och empati. Vid sidan om den analytiska förmågan och tävlingsinstinkt är det väldigt bra egenskaper hos en ledare.”

Per Josefsson är också engagerad i samhällsfrågor och sitter bland annat i styrelsen för tidskriften Kvartal. Utöver det har nyligen gått med i Kunskapsverket, som drivs av Bengt Baron och Klas Ekström. Det handlar om ett projekt som ska syfta till att ta reda på fakta i samhällsfrågor.

“Det slängs ut så mycket schabloner som inte är riktigt korrekta. Barnmorskebristen, till exempel. Det finns dubbelt så många barnmorskor per capita i Sverige som i Danmark. Det sägs att vi har 700 000 fattigpensionärer, men i själva verket är det 24 000 som kan räknas som det. Och ibland slängs det ut att brottsligheten har minskat, men det har den ju inte. Den har ökat katastrofalt mycket.”

Det är val i år. Vad tycker du är den viktigaste valfrågan?

”Jag måste nog säga inre och yttre säkerhet. Kanske till och med främst inre säkerhet. Det vi såg i påskupproren i flera svenska städer är ju ett bevis på att den inte fungerar. Faran är inte bara dödligt våld, utan risken är ju att det sprider sig i samhällskroppen med korruption som följd. Då försvinner tilliten till ett högskattesamhälle och då rämnar hela vår välfärdspolitik. Detta är by far den viktigaste frågan vi har i Sverige.”