Jens Barnevik letar fynd i Asien: ”Det är sjukt billigt – men hårigt”

Förvaltare brukar betona vikten av att sitta mitt i marknadens centrum och köpa bolag de känner väl, med full koll på vad som händer på fabriksgolvet.

Jens Barnevik sitter tusen mil från sina innehav i bortre Asien, dessutom med lingvistiska barriärer och bitvis bristande bolagsinformation.

Det märks inte, när han detaljerat beskriver olika verksamheter och exotiska företagskulturer.

”Jag skulle kunna vara ute och resa hela tiden, men är lite av ett one man band och kan inte vara överallt samtidigt”, säger Barnevik, som förvaltar 2,6 miljarder kronor i Swedbank Robur Small Cap Emerging Markets.

Rest har han också gjort sedan barnsben, då pappa, företagsledaren Percy Barnevik, kombinerade affärsresor med familjesemester.

“Vi var överallt i världen och jag fick ibland hänga med och träffa lokala chefer. Hela mitt liv har jag levt som en emerging markets-förvaltare så det är inte konstigt att jag till slut blev en.”

Cybersäkerhet och pizza

Vi sitter på Hong Kong, Stockholms första kinesiska restaurang. I bakgrunden plingar den klassiska cittramusiken och på lunchmenyn står Singaporenudlar med räkor.

“Jag har faktiskt nudlar i portföljen”, säger Barnevik och syftar inte på ryggsäcken bredvid honom.

Med drygt 60 bolag i ett tiotal sektorer är det bredd bland innehaven. Allt från koreansk cybersäkerhet till brasiliansk dentalförsäkring och filippinsk pizza.

Och att sitta närmare Hong Kong i Stockholm än Hongkong i Kina, är inte nödvändigtvis sämre ur förvaltarsynpunkt, menar Barnevik. Pandemin flyttade möten till Zoom och Teams, vilket minskat försprånget av att vara nära geografiskt.

“För tio år sedan hade du en stor fördel av att sitta i marknaden, men det har du inte längre. Allting är ju tillgängligt idag”, säger Barnevik och häller upp sin Coca Cola. “Riktig Cola”, inte light-varianten.

Inte hemmablind

Att ha en viss distans skapar också ett utifrånperspektiv som minskar risken för att bli hemmablind.

“Jag minns en kille som jobbade hos kapitalförvaltaren Columbia i Chicago. Han träffade Ola Rollén för 20 år sedan och köpte mycket i Hexagon, medan vi i Sverige inte förstod Rolléns vision än. Vi satt för nära.”

På den tiden förvaltade Barnevik svenska småbolag, som fortfarande var “rätt ineffektivt prissatta”. Värmepumpen Nibe handlades till P/E 10.

Men i takt med att bolagen blev dyrare skiftade han fokus till de nordiska grannarna och sedan vidare ut i världen. 2011 startade han Didner & Gerges globalfond och fick upp ögonen för Japan.

Letar imperfektion

Då var de japanska småbolagen “superbilliga”. Anledningen var ett monumentalt ointresse för marknaden. Delvis beroende på att bolagen inte brydde sig om aktieägarna, som var allra längst ner på prioriteringslistan.

“Jag har väl alltid letat efter platser med imperfektioner i marknaden”, säger Barnevik och lyser upp när han minns hur hundratals aktier i Japan handlades under kassan.

“Det gav ju ett negativt värde och du kunde köpa upp hela bolag och få pengar!”

Korea i Japans fotspår

Ett par år senare började den japanska aktiemarknaden korrigera sig och numera gör bolagen både återköp och utdelningar.

“Jäklar vilken skillnad det är idag – det är helt förändrat!”

Nu spår han samma utveckling i Korea, som han tycker är där Japan var 2011. Förra året lanserades Korea Value Up-Program, som ska öka transparensen bland bolagen och maximera aktieägarvärdet.

Han skakar på huvudet. “Idag handlas 80% av alla bolag under eget kapital!”

Vårtor och hår

En anledning till Korea-rabatten är att bolagen inte informerar på engelska. Om de skulle göra det, vore de å andra sidan inte lika intressanta som investeringsobjekt, konstaterar Barnevik krasst.

“Det är inte perfekt, det jag investerar i har både vårtor och hår. Men jag köper det till så otroligt låg värdering, alltså vi pratar 3–4 gånger vinsten. Det hittar du inte på många andra ställen.”

Ett 20-tal koreanska småbolag utgör närmare 40% av portföljen. En eklektisk mix av batteriproducenter, banker, linstillverkare, snabbnudlar och dentalröntgen.

“Korea är sjukt billigt. Det är nog den billigaste marknaden i världen. Men det har jag ju tyckt ett tag och inte fått supermycket betalt – än. Men till slut tror jag att tyngdlagen gör sitt. Det gäller bara att vara uthållig.”

Lost in translation

Jens Barnevik är säker på sin sak och tillbakalutat trygg. Egenskaper som behövs för att navigera bland grumliga översättningar och möjliga missförstånd.

“När bolaget ger ett fem minuter långt svar och tolken översätter med fem ord, då vet man att hyggligt mycket är lost in translation“, säger han med ett skratt, men utan oro. “Korea är safe, jag har aldrig upplevt några oegentligheter. Däremot behöver inte bolagen vara direkt aktieägarvänliga.”

Fonden har också innehav i Filippinerna och Indonesien.

“De är jätteintressanta länder för de är verkligen superute just nu. Jag tycker om att titta på impopulära marknader och leta bland småbolag som ingen tycker om.”

Blöjor, läsk och mjölk

I Filippinerna äger Barnevik främst dagligvaruhandlare, “med en organisk tillväxtstory som Axfood inte har”. Tillväxten ligger i att landet går allt mer från wet markets till luftkonditionerade supermarkets. Bolagen handlas runt 7 gånger vinsten, jämfört med 60 gånger vinsten för motsvarande bolag i Indien.

“Det är orimligt, men hela länder har ju åkt ut med badvattnet sedan Trump blev vald, så det finns mycket att titta på.”

Barnevik liknar USA vid en dammsugare, som sugit ut likviditeten ur många små länder, genom tariffhot och en starkare dollar.

Kina å sin sida, har värmt upp i flera år inför USA-matchen om tullarna och flyttat mycket av produktionen utomlands.

“Är det något kineser är bra på så är det att planera framåt”, säger Barnevik som bland annat äger begravningsentreprenören Fu Shou Yuan och elskotertillverkaren Yadea.

“Jag tittar mest på konsumentrelaterat i Kina och försöker hålla mig till blöjor, läsk och mjölk. Dagligvaror som flyger under radarn i Peking.”

Sneglar på Indien

Barnevik tror att ett dåligt emerging markets-scenario prisades in i aktiekurserna redan i höstas.

“Även om de reella nyheterna kan bli dåliga, så behöver inte marknaden gå åt skogen. I vissa fall tror jag att det mesta redan är taget.”

Han tar av guldpapperet från mintkakan och beskriver balansen när det gäller att ta risk i exotiska marknader.

“Ju längre ut på grenen man är, desto säkrare måste investeringen vara, med en rock solid balansräkning. Man kan inte lägga risk på risk.”

Barneviks förvaltande har gett investerarna drygt +60% sedan 2019 och han tycker att fonden “betett sig relativt anständigt i orostider”.

I år har han så smått börjat snegla mot Indien, som han avstått från på grund av den höga värderingen. Det gjorde också att han gick miste om en hel del avkastning förra året.

“Det hade jag fel i då, men rätt nu, då marknaden kraschar. Jag är inte smartare än någon annan, men jag orkar hålla ut längre än många andra.”

Läs mer:

Kinaanalytikern om elbilsmarknaden: ”Hunger Games-stadiet av kapitalism”

Jojje Olsson: Handelskonflikten mellan USA och Kina har bara börjat