Fortnox-grundaren Jan Älmebys uppgång och fall

Ljudet av grova skor knastrar till i gruset utanför garageuppfarten. En grönskande lövklädd häck omringar det gula enplanshuset på näset mellan Toftasjön och Helgasjön utanför Växjö. En svag bris drar över sommaridyllen i Småland. Golvlampor, fåtöljer och tavlor bärs ut från byggnaden.

Det är en torsdag i juni. Året är 2018 och Kronofogden har precis gjort en utmätning hemma hos Jan Älmeby, mannen som var en av de som lade grunden för det svenska IT-undret med bolag som Vismas föregångare SPCS och Fortnox.

Hur kunde en person som haft tusentals anställda, grundat bolag som producerat flera miljardärer och revolutionerat svensk redovisning hamna i personlig konkurs?

Vi tar det från början.

Började i en källarlokal

Jan Älmeby föddes 1936 i Motala men flyttade tidigt till Gävle, där hans far Harry Älmeby blev chef för Konsum Alfa. Som tioåring flyttade han med familjen till Stockholm, där pappan sedermera blev högste chef för Systembolaget.

Någon sådan karriär var sonen Jan inte intresserad av. Efter militärtjänst på signaltrupperna i Uppsala och studier på ellinjen på KTH startade han ett företag i en källarlokal i Bromma där han tillverkade stabiliserade spänningsaggregat. Seltron Teleindustri gick så pass bra att nya, större lokaler behövdes. Valet föll på Alvesta i Småland.

”Vi tittade runt, dels i Stockholmstrakten, dels på andra ställen i landet. Alvesta var det som var mest attraktivt och lönsamt”, säger Jan Älmeby, som lämnat de småländska skogarna för de jämtländska, och numera bor i Östersund.

Efter två år i Alvesta valde Jan Älmeby att lämna bolaget. Han ville istället jobba med utbildning och började utbilda tekniker på Telub i Växjö. Dessutom blev han ordinarie adjunkt vid gymnasiet Teknikum i Växjö och utbildade i el och elektronik.

Samtidigt hade IBM lanserat sin persondator, som Jan Älmeby införskaffade. Han förstod att det fanns möjligheter att göra och sälja egna tillbehör till persondatorer.

”Microsoft pratades det mycket om men många upplevde att det var dyra program som de sålde. Själv såg jag persondatorn som den naturliga efterträdaren till skrivmaskinen och till den mekaniska kalkylatorn”, menar Jan Älmeby.

Genom sitt arbete som lärare på teknikutbildningarna hade han byggt upp ett stort kontaktnät i branschen. 1984 fick han idén att grunda ett bolag för att leverera program till persondatorerna. Kompanjonen blev Rolf Dahlberg, som han hade träffat på Telub i Växjö. Namnet blev Scandinavian PC Systems AB, SPCS.

”Vi träffades första gången på ett utbildningsprojekt för Ericsson. Vi fattade snabbt tycke för varandra då vi insåg att vi kompletterade varandra bra”, säger Rolf Dahlberg.

Jan Älmeby och Rolf Dahlberg blev en dynamisk duo eftersom Jan Älmeby var visionären som gärna gasade medan Rolf Dahlberg var den mer eftertänksamma som organiserade ihop bolaget.

”Det är en rättvis beskrivning. Jan är full av idéer, det är hans styrka. Det finns inget som stoppar honom, men sen ska det ju förverkligas också”, säger Rolf Dahlberg.

Hög volym och lågt pris

En av de första produkterna var ett ordbehandlingsprogram, som såldes för 245 kronor och då ingick även en handbok i hur programmet skulle användas. Försäljningen skedde både i butiker och genom annonsering och bolaget utvecklade även registerprogram och kalkylprogram. Genom ett samarbete med journalisten Anders Andersson, som då var på Expressen och senare blev chefredaktör för Privata Affärer, utvecklades även ett skatteprogram som kunde användas för deklarationer.

”På den tiden var det oerhört komplicerat att göra egna skatteuträkningar och på Expressen hade vi fullt upp med att göra deklarationsbilagor. Jag hade gjort en första mall för hur ett skatteuträkningsprogram skulle kunna fungera tillsammans med en programmerare. Sen när jag träffade Älmeby och Dahlberg sa de att de kunde göra programmet tre gånger bättre och samtidigt ge ut en handbok i hur det fungerade”, berättar Anders Andersson över telefon från sitt vinterboende i Thailand.

”De var otroliga entreprenörer och banade vägen för att datorprogram skulle tillgängliggöras för allmänheten. Genom hög volym och lågt pris såg de till att även små bolag kunde använda redovisnings- och skatteprogram”, säger Anders Andersson.

”Det blev en bra kombination där Anders Andersson kunde hjälpa till med att skriva handbok med råd och tips för hur man skulle kunna klara sig bättre med skatterna”, säger Jan Älmeby.

Detta ledde även fram till att SPCS tog fram sitt bokföringsprogram och kunde utmana Hogia om kunderna. Hogia hade då en stark ställning på marknaden men Jan Älmeby och hans team pressade priserna och sålde in sin produkt genom att erbjuda bättre support över telefon.

”Vi kunde ju råka träffa på Hogia på mässor och liknande och jag var faktiskt och hälsade på dem ett par gånger, för det fanns en idé om att ha ett samarbete och kanske ta fram ett program gemensamt. Men vi på SPCS var ju piraterna som kom in med lågt pris. Frågade man revisorer ute i landet så hade de haft Hogia i 10 år, men vi gjorde vårt program enklare för kunderna att använda. Men det blev aldrig något samarbete med Hogia”, säger Jan Älmeby.

Efter drygt 100 000 sålda program blev det dags för en börsnotering. På nationaldagen 1997 började SPCS handlas på OTC-listan. Investerarna trodde på bolaget då aktien övertecknades 2,5 gånger.

Jan Älmeby pionjär på internet

Samtidigt vändes blickarna mot utländska marknader. SPCS försökte ta sig in på den amerikanska marknaden genom att sälja ett program som analyserade hur välskrivna texter var. Bolaget gjorde även en satsning i Norge. Där fanns redan bolaget PC Systemer, som senare skulle bli Visma, som hade liknande program och det ledde till att bolagen sedan slogs ihop, med Oslo som ny ort för huvudkontoret. Jan Älmeby var fortsatt chef på den svenska delen.

Men samarbetet blev inte långvarigt. Jan Älmeby föreslog att bolaget skulle utveckla ett bokföringssystem för användning över internet, så att åtkomsten till programmet skulle kunna ske var som helst, samtidigt som kunden inte skulle behöva göra säkerhetskopieringar till sin egen server. Programmen skulle sedan kunna uppdateras över internet. Den norska ledningen konstaterade att ett sådant program skulle konkurrera med de egna produkterna så förslaget lades på is.

”Webblösningarna var uruselt dåliga på den tiden, det skulle bli väldigt svårt att få webbläsaren att göra programmet användarvänligt. Jan Älmebys idé var ju helt rätt, men det var för tidigt att satsa på det”, säger Rolf Dahlberg.

Jan Älmeby trodde fortfarande starkt på sin idé, vilket gjorde att han lämnade SPCS den 1 februari 2000 men satt kvar i bolagets styrelse. Rolf Dahlberg klev in som VD för den svenska delen av SPCS och Jan Älmeby kunde lägga all kraft på sin nya företagsidé.

Namnet på bolaget blev Fortnox, med viss inspiration hämtad från det stora, amerikanska kassavalvet där delar av USA:s guldreserv förvaras.

Dotcom-bubblan gör det inte lättare för Jan Älmeby att starta ett nytt IT-företag, men sakta men säkert byggs Fortnox verksamhet upp.

FortnoxAnalys

Fortnox: Ingen småländsk prislapp

I kölvattnet av IT-kraschen räds dock investerare bolag som Fortnox. Älmeby har senare sagt att han inte tog ut lön och tvingades sälja aktier för att finansiera sitt uppehälle under 00-talet.

I maj 2007 noteras Fortnox. Men Jan Älmeby känner sig rastlös. Den 9 mars 2010 kommer ett pressmeddelande om att Fortnox köpt upp ett polskt bolag. Utlandsexpansionen gör att bolaget styckas och Jan Älmeby avgår som VD för att istället vara VD för Fortnox International (som numera heter Briox), med gemensam produktutveckling. Expansionen skedde till bland annat Baltikum och Finland. Bolaget försökte även gå in i Tyskland och Storbritannien, men enligt Jan Älmeby saknades det pengar för att bolaget skulle lyckas där.

Sommaren 2013 väljer Jan Älmeby att lämna Fortnox International. Han har nämligen fått en ny affärsidé som ska göra bokföringsprogrammen ännu mer lättillgängliga och lättare att exportera. Jan Älmeby förklarar det som att göra en ”bottenplatta”, som vid biltillverkning, men eftersom olika länder har olika lokala regler så skulle programmet sedan anpassas efter de lokala regelverken så att samma program skulle kunna ha flera olika modeller beroende på vilket land och lagstiftning som gällde.

Det nya bolaget, som Jan Älmeby visserligen hade startat några år tidigare men haft vilande, får namnet Computer Innovation med varumärket Cloud of Sweden för den svenska marknaden, vars affärsidé var att utveckla molnbaserade bokföringssystem. Jan Älmeby söker efter finansiering för att kunna dra igång en kraftig utländsk expansion.

2016 blir ett tufft år för Jan Älmeby. Han och hustrun Monikas dotter dör i barnsäng och det blir en svår sorg för familjen.

I februari samma år behöver Computer Innovation få in mer pengar och bolaget ska senare i juli 2016 börja handlas på en handelsplats.

Men det är också då som Jan Älmeby gör sitt livs största misstag.

Jan Älmeby: Jag blev boven

För att få med sig osäkra investerare i det nya bolaget så väljer Jan Älmeby att personligen ta konvertibellån som antingen skulle återbetalas eller ersättas av med ett antal aktier ur hans personliga innehav i bolaget. Jan Älmeby får positiv respons, och en av de första investerarna satsar 2 miljoner som lånas ut över två års tid.

Men arbetet med att expandera bolaget tog längre tid än vad Jan Älmeby planerat. Han försökte få sina investerare att förlänga beslutstiden, men den första investeraren som satsat 2 miljoner kronor får inte Jan Älmeby tag i, hävdar han. Det visar sig att investeraren sitter i fängelse för att ha förskingrat pengar från ett dödsbo. Investeraren vill inte förlänga beslutstiden utan tar Jan Älmeby till Kronofogden.

”Jag blev boven i sammanhanget eftersom jag hade lånat pengar av honom”, säger Jan Älmeby.

I maj 2018 kommer beskedet. Jan Älmebys Computer Innovation avlistas från NGM.

”Min filosofi är att ta besvären med en gång för att det senare ska bli lättare att få en bra verksamhet. Nu ska vi bädda för framgången och vill förstås senare komma tillbaka till NGM”, sade Jan Älmeby i ett pressmeddelande då.

I juni 2018 knackar Kronofogden på hos Jan Älmeby i villan utanför Växjö. Jan och hans fru Monika är själva bortresta. Enligt utmätningsbeslutet hade Jan Älmeby då en skuld på drygt 21 miljoner kronor. Kronofogden får med sig bland annat en tavla av Albert Johansson, stolar och bord av märket Fritz Hansen och en moccamaster. Sakerna värderas till 80 000 kronor och säljs sedan på auktion hos Bukowskis för drygt 1 miljon kronor.

Kronofogden löser också in Älmebys sista aktier i Fortnox, som då uppgår till drygt 5 000 kronor.

I augusti 2018 begärs han i personlig konkurs och får ett års näringsförbud av Växjö tingsrätt.

”Hade han låtit bli att gå till Kronofogden och satt mig i personlig konkurs hade han kunnat få aktier istället. Vi var på väg att etablera oss i utlandet så de aktierna hade kunnat öka i värde”, säger Jan Älmeby.

Hade inte du kunnat sälja fler av dina egna aktier i stället för att täcka upp just hans lån?

”Jo, så är det. Men börjar en VD och grundare att sälja aktier som han fått andra att köpa så börjar det gå rykten om att det går illa för företaget. Så jag blev avrådd från att sälja aktier, många av de andra långivarna sade att de hellre tog aktierna än kontanter,” säger Jan Älmeby och fortsätter:

”Efteråt kan jag man väl säga att det var ett dåligt råd jag lyssnade på”.

Efter drygt 60 år av att driva företag hade Jan Älmeby nu gått i personlig konkurs och fick dessutom näringsförbud.

Hur reser man sig upp från något sådant?

”Vad är alternativet? Alternativet är ju inte roligt det heller. Så man får försöka. I alla år har jag haft en massa roliga människor med mig på olika sätt, både som anställda och som konsulthjälp. Så därför får jag försöka skuldsanera och börja om igen”, säger han.

En av borgenärerna tycker att det blev ett tråkigt slut på bolaget.

”Jag var ytligt bekant med Jan Älmeby, det var därför jag lånade ut pengar. Tyvärr blev det ju ett olyckligt händelseförlopp för honom, men vi hade ju ett avtal. Det är en advokatfirma som skött det åt mig”, säger borgenären.

Startar ny verksamhet

I samband med den personliga konkursen flyttade Jan Älmeby till Östersund. Där promenerar han varje dag i de jämtländska skogarna och längs med Storsjöns vatten.

”Det blev för mycket med att vara kvar i Växjö. För mig går det an, jag är härdad av att folk pratar om mig. Men det var värre för hustrun som får höra saker från bekanta och som frågar hur det går för mig. Hon är från Östersund så ska man avvika från Småland är det här en bra plats”, säger Jan Älmeby.

Nu håller han på att starta upp en ny verksamhet. 86-årige Jan Älmeby är fåordig om detaljerna, men han berättar att det handlar om redovisningsprogram och att han haft nytta av affärsbekanta i andra länder som är intresserade. Investerarna är medvetna om hans bakgrund och den ekonomiska sits han befinner sig i.

”Jag är uppriktig mot investerarna och är tydlig med att det är ett lån för att få in pengar till ett nytt bolag. De förstår fullt ut att jag har en stor skuldbörda och behöver kunna betala tillbaka skulderna”, säger Jan Älmeby.

Varför är det just redovisningsprogram som du sysslat med?

”Jag har aldrig tyckt att bokföring varit något kul, så jag såg mig själv som typkunden. Det är nödvändigt att sköta bokföringen när man driver bolagen, och skulle jag driva bolag så skulle jag själv förstå hur man gjorde”, säger Jan Älmeby.

När Jan Älmeby skapade Fortnox hade han drygt 20% av aktierna. Idag har Fortnox ett börsvärde på drygt 30 miljarder kronor. Hade han behållit aktierna hade han haft drygt 6 miljarder kronor idag.

”Det känns inget vidare faktiskt”, säger han.

Du är 86 år gammal, hur tänker du kring framtiden för ditt nya bolag?

”Jag tänker att jag fyller 25 när det blir år 2036, för jag firar födelsedag på skottdagen”, säger Jan Älmeby med ett skratt.

”Fysiskt är jag 86 år, men mentalt är jag inte så gammal. Folk inser ju att de tar en risk. Men det tar ju inte 25 år ifall man går i konkurs eller inte, man vet ju efter bara några år om det fungerar eller ej.”