”Jag var mer nervös förra året”

Det är mars 2020 och coronaviruset covid-19 har satt skräck i en hel värld. Börserna är på helspänn och under veckan har Stockholmbörsen sitt största ras på en dag i moderna tider – blodröda -11 procent lyser på skärmarna. Nästa dag är det uppåt, men domedagsstämningen lever kvar.

Kvarteren runt Stureplan är märkbart stilla i virusskräcken. På investmentbolaget Öresunds kontor på Norrlandsgatan är det nästan helt folktomt – de sju anställda på kontoret uppmanas att arbeta hemifrån.

Men huvudägaren och styrelseordföranden Mats Qviberg är på plats. Med ett stort leende tar han emot i entrén och vinklar upp armen i en väl inövad rörelse: armbågen skjuter upp som ett spjut och sedan hastigt fram i en hälsningsgest. Men det är inte på grund av rädsla för coronaviruset som han undviker handslag – det är snarare resten av Sverige som kommit ikapp den 66-åriga finansmannen.

– Så här har jag hälsat varje vinter i över 20 år, men nu hälsar plötsligt alla andra som jag! Det är ju helt otroligt att vi har envisats med att ta i hand. Än mindre kindpussas! Så här gör jag då, säger han och pussar demonstrativt runt i luften.

Trots pandemi och kraftiga börsfall mår han enligt egen utsago ”nästan perfekt”.

– Alldeles perfekt blir det ju aldrig. Jag brukar säga att är man över 65 år och inte har ont någonstans så misstänker jag att man är död.

Till och med börsrasen välkomnar han. Hellre en rejäl krasch än en utdragen pyspunka.

– Det ska vara rulltrappa upp och hiss ned, tack. Min första krasch var 1987, sedan har de kommit som ett pärlband. Man får heller inte glömma att hela 1970-talet var en enda lång krasch – det var outhärdligt. Men nu var det tolv år sedan sist.

Öresunds vd Nicklas Paulson har tidigare sagt att Qviberg har en särskild känsla för marknadstajming. Qviberg håller till viss del med.

– Jag är en känslomänniska med alla sina för- och nackdelar. Fördelen är att man lär sig att lyssna av känslor i ett rum, och den förmågan kan man applicera på börsen som är precis det; miljontals ögon och öron och ett gäng känslor. Sedan så räcker det ju inte att ha andats i takt med marknaden under nästan ett halvt sekel, det kan gå fel ändå. Se på förra året, då Öresund hamnade långt efter börsen. Vi väntade på en sättning som kom ett år senare.

Men att vara i ofas med börsen är inget som gör en finansveteran sömnlös.

– Jag har blivit väldigt stresstålig. Jag var utsatt för den största stressen någon kan utsättas för med HQ. Jag förstår inte hur jag orkade. Men det var nog att jag höll fast vid mina rutiner, jag är en riktig rutinmänniska.

Det är den heliga treenigheten som gäller: åtta timmars sömn, regelbundna måltider och träning. Det ruckar han inte på – han har just varit och tränat på gymmet när Affärsvärlden kommer på besök.

– Men jag har inte testat utförsåkning ännu i år. Jag skulle ha åkt till italienska Alperna nu i helgen, men det ställdes in som tur är. Tänk att bli kvar där, total panik!

Helt ensam på kontoret är han inte. Investeringschefen, tillika svärsonen Öystein Engebretsen, ropas då och då in till intervjun, bland annat för att visa filmer på Qviberg från familjesemestern.

– Jag hade diskbråck och var riktigt illa däran! Se här, jag kan knappt gå, säger han och visar filmen när han stapplar fram på en strand på Maldiverna.

Två av dina barn och Öystein arbetar i bolaget. Har det varit viktigt för dig att låta Öresund leva vidare inom familjen?

– Bolagets affärsidé är att berika bolagets aktieägare. Eftermäle är helt ointressant för mig. En staty på torget som människor som inte kände mig går förbi är meningslöst. Jag lever här och nu och ser till att mina nära och kära har det bra.

Hur hittar du rätt personer till Öresund? Har du några speciella kriterier?

– En sammanvägning av betyget i matematik och idrott, det säger väldigt mycket. Matematik säger något om hjärnan och idrott säger något om kämparandan, hjärtat och viljan. Sedan är ju självklart personligheten väldigt viktig.

Hade du själv bra betyg?

– Ja, jättefina betyg. Jag kom ju in på Handelshögskolan. Det var svårt att komma in men lätt att komma ut därifrån. På Teknis var det tvärtom. Där var man tvungen att vara begåvad för att komma igenom.

Det är på morgonen den 12 mars, dagen som slutar minus 11 procent på Stockholmsbörsen, som Mats Qviberg blir helt övertygad om att aktiemarknaden är inne i en veritabel krasch.

– Igår var jag inte riktigt säker, the jury was still out. Men nu har de samlat sig: vi är inne i en börskrasch.

Vad ska man göra? Borde man sälja sina aktier?

– Det är lite sent på dagen att sälja nu. Det skulle man ha gjort i januari i så fall. Erik Zsiga skriver väldigt bra, men tyvärr felaktigt, i Svenska Dagbladet att jag har sagt att man ska sälja när taxichaufförer börjar fråga om aktier. Det stämmer att jag har sagt det och det står jag fast vid, det har gällt vid alla tidigare börskrascher. Men han devalverar min uppfattning om varför man ska sälja.

På vilket sätt ”devalveras” din uppfattning?

– Det handlar inte ett dugg om att de skulle vara mindre värda eller begåvade, utan helt enkelt om att girigheten slår till. Börsen drivs av rädsla och girighet, det är börsens yin och yang. Jag tillhör de människor som inte tycker att girighet behöver vara något osunt. Fram till och med januari var ju det enda som drev börsen. Men nu är det bara rädsla. Men det är ju inte när man är rädd som man ska agera. Då kan man ju åka och fiska eller göra något annat vettigt. Det är för sent att sälja aktier.

Du menar att svenskarna genom sitt aktieägande sitter med för mycket risk?

– Ja, det är ju det som är problemet. Alla vill ju äga aktier för att de går upp. Det är svårt att försvara kapitalismen om det är självklart att man tjänar pengar på aktier och inte också kan förlora dem. Man får inte glömma att man alltid sitter på risk när man köper aktier. Det tror jag alla glömde under nästan tolv års börsuppgång.

Hur agerar du själv i börsraset? Köper du aktier?

– Detta blir min sjätte börskrasch och jag har lärt mig en del från de föregående. Det är en fundamental skillnad i betraktelsesätt att köpa en del i ett företag eller att köpa en aktie. För mig är det en befängd tanke att något som var fantastiskt i går kan vara värdelöst i morgon utan att något fundamentalt har inträffat.

Så hur ska man agera?

– Det är två frågor man ska ställa sig innan man gör något alls. För det första: Vad var det jag gillade när jag köpte aktierna? För det andra: Har något fundamentalt inträffat som får mig att ändra min syn? Då menar jag något Lehman-fundamentalt som kan få systemet att implodera eller förändras för lång tid framöver, inte ett coronavirus, som förvisso är allvarligt. Att hamstra toalettpapper är lika rationellt som att handla ned Intrum med 40 procent bara för att domstolarna i Italien är tillfälligt stängda. Jag var betydligt mer nervös förra året och i början av detta år, när multiplarna blinkade röda. De första och sista 20 procenten på såväl upp- som nedgångar känns ofta dramatiska när de sker och onödiga i efterhand.

Att Qviberg och Öresund missade de sista 20 procenten var tydligt när man i början av mars skickade ut Öresunds årsredovisning för 2019. Till skillnad från merparten av Stockholmsbörsens bolag blev decenniets bästa börsår ett förlorat år för Öresund. Qviberg och teamet med vd Nicklas Paulson i frontlinjen positionerade sig för en börsnedgång, men jämförelseindex SIX Return Index avancerade 35 procent under året. Öresunds substansvärde ökade med 8 procent under året, medan aktiens totalavkastning, inklusive utdelning, var ungefär 9 procent.

Det finns flera innehav som bidrar till den dåliga utvecklingen, men bland de största portföljsänkena hittas klädkedjan Marqet (tidigare MQ), affiliatebolaget Catena Media och konsultbolaget Projektengagemang. Aktierna för innehaven var ned 82, 60 respektive 57 procent under 2019.

Det förlorade året har fått Qviberg att ägna en del tid åt bot och bättring.

– Jag tänkte väldigt mycket på börsen i början av januari. Jag tänkte på tunn luft: det började bli tunn luft på börsen. Så jag sålde av en del, både privat och i Öresund. Är man finansman gäller det att ha kassan i ordning hela tiden, oavsett konjunktur. Ibland måste man gå in och göra nyemissioner i bolag, och då ska måste kunna ha kraft nog att gå in och reparera skador. Bolagen ska veta att huvudägaren måste kunna ställa upp i onda tider.

Och finansiellt stöd har behövts i flera av portföljbolagen. Marqet och satellitbolaget Ovzon är bara ett par exempel på bolag som har tagit in pengar från Öresund under året. Aktiemarknaden verkar inte uppskatta de blödande bolagen. Öresunds aktie handlas kring substansvärdet, medan konkurrenten, Sven Hagströmers investmentbolag Creades, för närvarande handlas kring en premie runt 15 procent.

Det är snart tio år sedan Creades och Öresund gick skilda vägar. Varför tror du att det har blivit så stor skillnad i marknadens värdering av bolagen?

– Jag vet inte. Det kan bero på att marknaden sätter större värde på Svens insatser.

Vad tycker du om det?

– Till att börja med är ju Öresund mycket mer av en marknadsaktie än vad Creades är. Sven äger ju 70 procent av firman medan för mig är det tvärtom, jag äger 30 procent. Det är en livligare i handel i Öresund. Men nu är det upp till bevis för Sven! Han har ju satsat väldigt mycket på onoterat, och det är ju svårt att härma. Det kanske är många som tycker att Svens onoterade investeringar är mer spännande än de marknadsnoterade bolag som vi har i portföljen.

Varför har ni inget onoterat i portföljen?

– Det är inte ödesbestämt, men tröskeln är hög. Det finns så många olika bolag på börsen, så det finns få anledningar att gå utanför. Dessutom tycker jag att likviditetsrabatten är alldeles för låg. Ett onoterat bolag bör ha en rejäl rabatt, vilket de flesta saknar. De närmaste onoterat vi har kommit på senaste tid är Musti, som vi har hållit ögonen på länge, så när tillfället kom så tog vi det. Det hade jag kunnat tänka mig att äga i onoterad miljö.

– Därtill skulle jag kunna tänka mig att investera i ett bolag som gör det som Securitas digitala övervakningsdel gör, fast utan kennelklubben och alla 100 000 anställda. Det är en annan exponering, som exempelvis Verisure, som vi inte hittar på börsen. Men grundprincipen är att jag känner kraftig allergi mot startupbolag, så det måste vara en riktig verksamhet med börsnotering i sikte.

Han lutar sig tillbaka och förklarar att man inte kan gömma sig på börsen: aktiemarknaden är grynhård i sin bedömning.

– Ratos gömde ju sig länge bakom onoterat, ända tills man upptäckte att de hade badat nakna allihop där borta. Men jag hoppas det går bra för Ratos. Jag kan inte bolaget, men jag känner familjen Söderberg och tycker om dem. Jag håller mina tummar för dem.

Vad tror du om börsen resten av året? Kan man redan nu börja sia om en återhämtning?

– Jag tror personligen att börsen bottnade i förra veckan. Beteendet var typiskt för en bottenkänning, men vi kommer att få flera efterskalv, men av lägre magnitud. Alla har blivit skotträdda och plötsligt förstått att svenskar sitter på för mycket risk, det vill säga aktier. Det finns inget land i världen som har så stor andel aktier i sina tillgångsslag och dessutom är för hårt skuldsatta. Pengar har ju inte kostat något. Riksbankens penningpolitik har drivit det dit och det var nackdelen med minusräntan. Förhoppningsvis har både svenska folket och Riksbanken lärt sig en del av denna exponering.

Vi har ju ett val i USA också. Vad tror du om det?

– Aktiemarknaden har ju verkligen uppskattat Trump. Även om han är en flåbuse har han ju gjort väldigt mycket i relationerna med exempelvis Kina och Nordkorea. Hans framfart på Twitter kanske har lite över till att önskas, han vinner ju inga popularitetstävlingar med de där grejerna. Men å andra sidan ställer han inte upp i några heller. Han kör sitt eget race och gör det han har sagt att han ska göra, det gillar jag. Sedan är det ju också möjligt att han utlyst nationellt nödläge för att han inser risken med att inte bli återvald och då strunta i presidentvalet i november. Kanske blir han näste Putin?

Hagströmer säger att Trump är en skolgårdsmobbare.

– Det har han en poäng i, Sven. Lite så är det ju. Samtidigt har han en väldigt fin humor, man förlåter ju lite av hans utsvävningar. Men ja, jag blev väldigt förvånad över att han vann valet. Vi får se hur det går i år.

Vilka är dina bästa affärer?

– De bästa är Bilia, J&W och Fabege/Wihlborgs och naturligtvis Öresund. Det har mycket handlat om tålamod, man måste ha sittfläsk. Se bara på Bilia, den är ju upp 50 gånger sedan vi köpte in den. Det var en journalist som gjorde en analys på Bilia, och så skrev han att ”Mats Qviberg lurar småsparare genom att köpa på sig Bilia-aktier bara så att det ska bli insynsrapporteringar – men tro honom inte”. Varför skulle jag vilja lura någon genom att köpa på mig aktier i ett bolag på dekis? Tvärtom, jag har ju varit aktieägarnas bästa vän i 45 år, jag har alltid värnat om dem. Just i Bilia gjorde jag en nyemission över börskurs bara för att rädda småspararna.

Vilka är din sämsta affär då?

– Det måste väl vara HQ, som ju är i en klass för sig. Det slutade ju så tråkigt.

Tänker du på det ofta?

– Nej, jag tittar alltid framåt. Men jag tycker att våra myndigheter visade sitt rätta jag då. Att åtala mig var ju rena skandalen. Det är så obefogat att åtala en person som är 60 år, med kassan i ordning, som om jag skulle gå och bli en skurk på äldre dagar. HQ var kanske inte den roligaste delen av livet, men man lär sig mycket av det.

Metro kan ju inte ha varit någon succéaffär heller? Du köpte för 50 miljoner kronor och sålde för en krona till Ager-Hanssen två månader senare.

-Nej, genomusel! Men den var ju så kortvarig, bara under ett par månader. Men det var urskönt att bli av med den. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att investera i mediebolag igen. Jag är en stor mediekonsument och mycket road av journalistik och tidningar.

Finns det något du ångrar i din karriär? Något du önskar att du hade gjort annorlunda?

– Nej, min mamma lärde mig tidigt denna devis: ”Att ångra är den feges lott, bättre göra brott på brott.” Jag är inte lagd åt det hållet att jag går och ångrar något. Men att lära sig av sina misstag, det är något annat. Det gör jag och alla andra här på kontoret varje dag. Man får inte låta ett misstag bli ett misslyckande.

Mats Qviberg om…

Spelbolag: ”Vi har ägt Catena Media och Leovegas under ett par år. Men jag har inte bestämt mig ännu. Sektorer som har ett konstant regulatoriskt tryck är svåra att äga.”

Storbanker: ”Oligopol fungerar bra. Jag gillar det. Vi har SEB i portföljen: det är välskött, kapitaleffektivt och digitaliserat. Svårt att inte tycka om. Kusinerna Wallenberg verkar ha hittat formen för såväl SEB som Investor.”

Riksbanken: ”Räntehöjningen var ju helt rimlig men vägen dit och kommunikation därefter har varit tafflig. Tycker dessutom att det börjar bli rimligt att ifrågasätta kronans existensberättigande. Det har inte blivit som vi hoppades. Sedan har euron uppenbara brister, men frågan är om inte dessa brister är mer hanterbara. Vi straffas för att vi saknar en större valutas stabilitet och belönas inte för vår autonomitet som dessutom är en chimär.”

Svensk politik: ”Som man sår får man skörda. Våra politiker har fallerat i sitt viktigaste uppdrag; att skydda sina medborgare. Oavsett om den rädslan är upplevd eller verklig så är det så det känns. Och det enda de gör är att kivas. Det är så ovärdigt och uselt.”

Kultur: ”Kulturen är väldigt viktig, den finns ju överallt. Min fru och jag reste nyligen till New York, där vi besökte alla museer längs The Museum Mile. Man blir något förvånad över att det ska vara gratis att gå på museer i Sverige. Nyöppnade Nationalmuseum har dragit ner öppettiderna och har inte råd med utställningar. Moderna museet har ju blivit helt ointressant att besöka. Statens fastighetsverk får nog fundera på hyrorna för dem om de ska överleva och dra publik. I New York var det köer överallt och det var långt ifrån gratis att gå in. Vi fick dock pensionärsrabatt!

Det som är gratis är inte värt något. Gratis är ett ord som bara finns i vänsterländer. I civiliserade länder vet man om att för att kunna ge någon något så måste man först ha tagit det ifrån någon som har arbetat ihop det. Jultomten finns inte.”