Henrik Didner: Är lite farligt att äga fastighetsbolag – SBB är en horror story

Huvudkontoret vetter mot både domkyrkan och slottet. Henrik Didner tittar förnöjt ut genom fönstret på den blå himlen och kisar lätt när solen träffar ögonen. Uppsala är i hans hjärta. Det var här han föddes, här har han bott i hela sitt liv, och aldrig tänker han flytta. Bilen använder han några gånger per år, annars cyklar han genom sitt Uppsala till kontoret i ur och skur. Långt ifrån Stureplan.

“Du stannar väl kvar i stan några timmar innan hemfärd mot Stockholm?” frågar han och ger tips om bageri och lunchställe.

Det var här allt började. Under studietiden på Uppsala universitet träffade han Adam Gerge på Företagsekonomiska institutionen. Båda förstod att de inte skulle bli några framstående ekonomiforskare, berättar han. Men intresset för aktier var däremot glödande. När de var klara med sina avhandlingar satte de sig ner och funderade kring vad som nu skulle bli av livet.

“Vi kom fram till att vi skulle starta en aktiefond”, säger Henrik Didner.

1994 bildades fondbolaget Didner & Gerge, och på den vägen är det. Sparpengar från kollegor, vänner och släkt utgjorde startkapitalet som snart växte från miljoner till miljarder. Nu har bolaget fem fonder med ett förvaltat kapital på cirka 52 miljarder kronor. Bolagets flaggskepp Aktiefonden – eller Sverigefonden som den också kallas – lyckades under de 19 år då Henrik och Adam själva förvaltade den överträffa jämförelseindex alla år utom sex.

Kunde du förställa dig att det skulle gå så här bra?

“Nej, inte för en sekund”, svarar Henrik Didner.

Det hemliga investeringsreceptet

Varken han eller Gerge förvaltar längre några fonder, men Didner betonar att han själv är operativ i bolaget. Han är styrelseordförande och talar ofta med förvaltarna.

“Ibland är man ju inte helt nöjd med hur saker och ting fungerar och då brukar jag fundera på hur vi jobbade under alla år. Hur kan jag uppmuntra dem att göra ännu bättre?”

Vad var ert hemliga recept då? 

“När jag var förvaltare var ju aktier i stort sett det enda jag tänkte på i livet. Man måste ha varit en ganska enkelspårig människa”, säger han och skrattar:

“Men man måste tycka att det är roligt. Sedan ska man tänka långsiktigt. Och se till att bolagen har en bra företagsledning som man har förtroende för.”

Under sina år som förvaltare var han försiktig med att träffa analytiker. Han ville alltid bilda sig en egen uppfattning om bolagen de investerade i.

“Och sedan gick vi aldrig på makrodragningar. Vi brydde oss inte om ifall konjunkturen gick upp eller ner. Då är det lätt att dras med i det kortsiktiga. Folk kan syssla med det där, men det är fullständigt meningslöst som långsiktig aktiv förvaltare.”

Han säger att receptet egentligen är enkelt, men att det är desto svårare att följa. Att inte lockas av trender eller panikslås av makroekonomiska svängningar. Disciplin har varit ledordet.

En osäker framtid

Tiden som varit ser han tillbaka på med värme. Framtiden är desto mer oviss. Vad som kommer att hända med bolaget den dag varken han eller Adam Gerge är aktiva längre, är ett stort frågetecken.

“Vi äger ju runt 40% var. Och vi inser att den dag vi inte överhuvudtaget är engagerade i bolaget… Ja, då kan det ju inte fortgå på det viset. Och vad ska man göra då? Ska förvaltarna äga allting? Ska man sälja bolaget? Ska man gå ihop med ett annat bolag? Jag vet inte riktigt”, säger han och skruvar lite på sig. 

Finns det något barn som kan ärva?

“Nej, och det tror jag inte är en så lyckad lösning heller. Jag tror ju på den här idén om att vara ett oberoende fondbolag.”

Adam Gerge har nyligen lämnat styrelsen, medan Henrik Didner sitter kvar på obestämd tid. 

Ny stjärna till Aktiefonden

Vi lämnar det obekväma ämnet och återgår till fonderna.

I slutet av förra året kritiserade Henrik Didner sina egna förvaltare i en artikel i Dagens industri på grund av Aktiefondens utveckling. Nu har tongångarna mjuknat.

“Det har varit lite si och så men nu känner jag mig riktigt nöjd. Jag har haft bra samtal med förvaltarna och känner mig optimistisk.”

Sedan 2017 är det bara ett år som Aktiefonden slagit index. Något som tyngt fonden var innehavet i Embracer, tidigare portföljens fjärde största innehav, som rasat 60% de senaste tre åren.

“När vi höll på fanns det i princip inga spelbolag. Vi tyckte om att äga bolag där man själv kunde ha en känsla för hur intäkterna ser ut. Sedan är det svårt att sälja bolag som är i en framgångssaga”, säger han och fortsätter:

“Vi skydde i allmänhet nästan alltid bolag som var ‘inne’. När för många går till samma ställe var vi rädda för vad som skulle hända med kursen. Vi missade säkert några tillfällen, men vi var väldigt försiktiga med att inte hoppa på ett tåg som alla andra hoppade på. Det var liksom en instinkt som vi hade. Vi ville leta i lugna vatten i vårt tempo.”

Nu har Didner & Gerges fonder sålt av en del i Embracer, och Aktiefonden består bara till 1,8% av spelbolaget, enligt Avanza.

Hade du något med det att göra?

“Förvaltarna fattar självständiga beslut och är ansvariga för investeringarna”, säger han.

Hur ser du på Aktiefondens performance?

“Vi hade några svaga år för ett tag sedan. 2009 var vårt bästa år och 2011 var det lite minus igen. Vi hade faktiskt tre minusår på fyra år. Det kan nog hända även de bästa förvaltare, även om vi inte var de bästa”, tillägger han snabbt och ödmjukt: 

“Det går inte att vara bättre varje år. Men över tid ska man vara bättre. Vi har ju lidit lite grann av att vi inte ägt några råvarubolag och att vi varit försiktiga med IT-bolag.”

Nyligen rekryterades förvaltarprofilen Per Johansson till fonden, Johansson har också köpt in sig i bolaget.

“Han är en väldigt erfaren förvaltare som vuxit upp på Fidelity som är den mest välansedda storfirman i världen.”

Johansson första stora drag var att gå in som storägare i Hemnet, och fonden äger nu 8,5% av bolaget.

Hans personliga strategi

Henrik Didner är inte särskilt aktiv i sin privata portfölj, berättar han. Trelleborg, som är Henrik Didners tyngsta noterade innehav, har han ägt sedan finanskrisen. Han berättar att han söker bolag med “lite kvalitet i sig” och ger Afv en lista på det han letar efter:

• Rimligt bra rörelsemarginal
• Viss stabilitet i vinstmarginalen
• Rimligt bra avkastning på eget kapital
• En företagsledning man tror på
• Viss försäljningsökning
• Viss förvärvsagenda

Vilken är din bästa investering?

 “Ja, rent procentuellt kan jag tänka mig att det är Hexpol. Och sedan var det ett bolag som heter Axis som blev köpt av japanska Canon. Det tror jag nog var de bästa. Och så har ju Trelleborg över tid blivit bra också.”

Den sämsta då?

“Vi hade både i fonden och privat någonting som heter Teleca som skulle hålla på med programvaror och mobiltelefoner. Vi tyckte det verkade spännande. Men det där blev ju inte alls så bra. Jag har faktiskt lyckats förtränga det.”

Fastighetsmarknaden

Henrik Didner bor som sagt i sitt Uppsala. Men när han kommer in på den bredare fastighetsmarknaden berättar han att fondbolagets försiktighet i sektorn gjort att de missat en del chanser.

“Vi ägde ganska mycket fastigheter där i mitten på 90-talet. Vi hade ju en fastighetskris, höga räntor och ingen skulle ha fastigheter. Då kunde man köpa billigt på börsen, för kanske 70 öre för en krona. Det där tyckte vi var bra. Och det blev ganska bra. Men när räntan började gå ner och fastigheter fortsatte upp sålde vi. Efter det köpte vi aldrig fastighetsaktier igen”, säger han och fortsätter:

“Vi missade ganska goda ökningar. Men vi kunde inte riktigt föreställa oss att räntorna skulle gå ner som de gjorde.”

Hur är det nu? Dags att fynda?

“Tittar man tillbaka på väldigt långa tidsserier är det nästan lika bra avkastning på fastigheter som på aktier. Problemet med att äga fastighetsaktier är att man kan få en ledning som tycker att ‘det här ska bli ett stort fastighetsbolag’. Det var ju det som hände på 90-talet och det är det som har hänt nu. Att de köper för mycket fastigheter”, säger han och fortsätter:

“Det är lätt att bli för optimistisk i goda tider. Då ser man bara möjligheterna och tittar inte på riskerna. Och så har man dragit upp belåningen och allt. Sedan händer ju alltid det där som kallas ‘oväntat’. Så det är lite farligt att äga fastighetsbolag.”

Vad tänker du om SBB nu då?

“Ja, det är ju bara en horror story. Hade de inte haft ambitionen att expandera så väldigt kraftigt skulle det säkert ha fungerat bra. Utifrån har man lite svårt att förstå varför man ska expandera så kraftigt. Men sedan är väl personer i fastighetssektorn väldigt drivna och duktiga. De är lite av risktagare och de har spelat högt.”

Uppsalafilantrop

Henrik Didner har investerat i ett antal onoterade bolag. Bland annat serieförvärvaren Röko som han fick upp ögonen för efter att han och Adam Gerge för några år sedan mötte Fredrik Karlsson, som då var VD på Lifco. En tid senare avgick Karlsson med buller och bång och bestämde sig för att starta något eget, och kontaktade då förvaltarduon.

“Tanken är att det förr eller senare ska komma till börsen. Men det blir väl först när klimatet tillåter”, säger Didner. 

Du har också investerat i ljudbolaget Dirac Research?

“Ja, jag har ju investerat lite grann privat i startup-bolag i Uppsalatrakten. Det ligger väl någon filantropi-grej i det där. Blir det inte bra avkastning så har ju ändå verksamheten bidragit till att fler människor har kommit igång med saker och ting”, säger han och fortsätter:

“Jag gillar Uppsala och den här entreprenörsmiljön som har kommit upp hit. Vi har mycket inom life science som kommer ifrån universitetet. Och många teknikbolag. Det är jättekul att ha lite ytlig kontakt med dem och se vad som händer.”

Innan vi skiljs åt vill Afv veta vad han har för spaningar om aktiemarknaden framåt. Han är obekväm med att kallas expert på ämnet.

“Vi är ju enkla människor, inga strateger”, säger han med en handvevning och fortsätter:

“Men på aktiemarknaden som sådan, där ska man ha större delen av sina pengar. Om man klarar av att leva med ganska stora svängningar som det ju är. Det går aldrig att förutse nedgångar, de kommer plötsligt och ganska snabbt.”

Men ser du en uppgång de kommande åren?

“I grunden är jag alltid optimist och tycker att man ska leta möjligheter. Och så får man leva med de här svängningarna. Säljer man aktier före en stor börsnedgång har man problemet att man måste köpa tillbaka någon gång. Och jag tror att finanskrisen 2008 var ett väldigt bra exempel på det.”

Han berättar att de gjorde sitt bästa år 2009, just för att de inte hade sålt under dippen. 

Frankofilen

Efter intervjun ska Henrik Didner ta tåget till Stockholm för att hälsa på förvaltarna på bolagets kontor på Stureplan. Afv följer honom till centralen och vi ankommer till hans förskräckelse hela tio minuter före avgång. Oceaner av förslösad tid som han dock använder effektivt genom att smita in på Gateau och köpa sig en latte.”

Vi talar om sommaren. Förutom Uppsala-patriot kan han även tillskrivas epitetet frankofil. Han har ett hus på franska Rivieran strax utanför Nice, dit han ska åka i sommar. I Frankrike får han även utlopp för sitt cykelintresse.

“Jag trivs där. Jag kan ingen franska och det är inte alltid jag förstår mig på fransmännen. Men jag gillar det.”

Med rappa steg hoppar han på tåget och vinkar adjö.