Hägglunds VD om galna tillväxten: ”Nu har vi massor av pengar – men ingen tid”

I skogarna utanför Örnsköldsvik ligger BAE Systems Hägglunds testbana. Den kryllar av hinder, branta backar och slingriga grusvägar.

När Stridsfordon 90 startar är ljudet inifrån hytten öronbedövande trots hörselkåpor. Bakom pansarstålet blir varje nytt hinder ett överraskningsmoment. Det sista hindret får det 20 ton tunga fordonet att lämna marken, innan vi landar och bromsar in.

Ut kliver fem inhyrda konsulter från AFRY som fått sin premiärtur.

”Det blir många dagar med sådana här aktiviteter”, säger Hägglunds testchef Edvard Kleberg till bullret av nästa konsultgäng som åker förbi.

Han har bråda dagar. På drygt två år har Hägglunds personalstyrka mer än fördubblats från 800 till närmare 2 000. Och alla har inte fått provåka fordonen som de jobbar med att utveckla.

Sverige skickade tidigare i år ett femtiotal Stridsfordon 90 (förkortas CV90) av äldre modell till Ukraina, som nu befinner sig på slagfältet. Betydligt fler än så finns i orderboken för Hägglunds.

Det ritar om skogarna här utanför Örnsköldsvik.

När dammet på grusvägen har lagt sig pekar Edvard Kleberg på en kulle intill där ett kontor tar form. Det ska rymma 150 anställda. Runt omkring har privata skogsägare blivit utköpta. Området där CV90 och bandvagnarna provkörs innan leverans räcker inte till.

Hägglunds är ett dotterbolag till den brittiska försvarskoncernen BAE Systems, som även äger Bofors från Karlskoga som tillverkar artillerisystemet Archer. De svenska dotterbolagen utgör bara 1–2% av omsättningen för BAE som är Europas största försvarsbolag med över 80 000 anställda världen över. Under 2022 omsatte den brittiska jätten 21,3 mdr pund.

Hägglunds, som har den största svenska verksamheten, omsatte i fjol 3,1 mdr kr. För att sätta den siffran i perspektiv fick Hägglunds en enskild CV90-order i våras från Tjeckien på 22 mdr kr. Den totala orderboken uppgår nu till 60 mdr kr. I sin femårsprognos räknar Hägglunds med att omsättningen ökar fyrfaldigt.

Växt ur parkeringen – och nya kontoret

Den som inte hittar en parkeringsplats utanför huvudkontoret i Örnsköldsvik kan provisoriskt ställa sig på gräsmattan. På området tog VD Tommy Gustafsson-Rask för ett år sedan det första spadtaget till utbyggnaden som ska rymma 450 nya kontorsplatser. Men Hägglunds har redan växt ur de nya lokalerna.

”Jag har skvimpat i mig kaffe hela dagen!” säger Tommy Gustafsson-Rask och håller upp ett glas vatten när vi slår oss ner i ett anspråkslöst konferensrum.

Nu är kalendern chokad med kundmöten. Annat var det när Gustafsson-Rask på hösten för tolv år sedan tillträdde som VD.

”14 dagar in fick jag varsla 320 personer”, säger Gustafsson-Rask.

En tredjedel av personalstyrkan på Hägglunds blev av med jobbet.

Hur hanterar man det som nytillträdd VD?

”Det var tufft. Men om man ska vara riktigt ärlig handlade det om företagets överlevnad. Om vi inte hade gjort de åtgärder som vi gjorde då, tror jag inte vi hade varit kvar som företag idag.”

Tommy Gustafsson-Rask

Ålder: 58 år.

Familj: Fru och två döttrar.

Utbildning: Bilmekaniker och teknisk officer.

Karriär: BAE Systems Hägglunds (sedan 1996), Försvarets materielverk, Skaraborgs regemente.

Gillar: Långa hundpromenader med familjens flatcoated retriever och att tillbringa tid i stugan på Ulvön i Örnsköldsviks skärgård.

I garaget: En Chevrolet pickup från -55 och en Honda-sporthoj från -82.

Som ytterst ansvarig för kommunens största arbetsgivare blev Tommy Gustafsson-Rask ständigt påmind om varslet, var han än rörde sig.

”Man syns på ett helt annat sätt i en liten stad när man är en stor arbetsgivare”, säger han och fortsätter:

”På stan, på fotbollsträningar – överallt möter man medarbetare som kan ha fått ett varselbesked. Det gör ont. Det är kanske en klasskamrats pappa till mina barn som vi var tvungna att varsla. Då gäller det att vara professionell, men det går inte att låta bli att ta med sig det hem.”

Inte urtypen

Tommy Gustafsson-Rask är kanske inte urtypen av en företagsledare. Själv beskriver han sig som en bondpojk från Småland, där han växte upp på en gård utanför Aneby. Som ung var bilar och motorer det största intresset och till gymnasiet valde han en tvåårig utbildning till bilmekaniker. Även om karriären blev en annan finns intresset kvar.

”Men det blir väldigt lite tid till det”, säger Gustafsson-Rask som berättar att han har en Chevrolet pickup från 1955, men som under de senaste åren hysteri mest blivit stående i garaget.

När han gjorde lumpen väcktes intresset för officersyrket. Han blev senare antagen till officersutbildningen i Östersund, med kravet att han läste in treårigt gymnasium, innan han blev teknisk officer på P4 i Skövde. Under början av 1990-talet jobbade han på Förvarets materielverk, FMV.

Försvarspolitikens tvärnit

Gustafsson-Rasks karriär på Hägglunds inleddes 1996. Försvarspolitiskt var det en annan tid och de politiska omläggningarna har präglat hans långa karriär på bolaget, som under många år var mer dystra.

I slutet av 00-talet lades värnplikten på is i fredstid. Försvarsmaktens fokus flyttades från nationell säkerhet till internationella operationer. Beställarmyndigheten FMV fick veta att befintlig försvarsmateriel i första hans skulle fortsätta användas, i andra hand uppgraderas. I tredje hand skulle FMV ”köpa från hyllan”, som det hette och inte utveckla nytt.

Sist i rang kom det som hade byggt och hållit svensk försvarsindustri under armarna: utveckling av vapensystem för egna inhemska behov.

Hägglunds hade sedan mitten av 1990-talet plöjt ner miljardbelopp i en ny familj av terrängfordon som gick under namnet SEP. Försvarsmakten var länge med och finansierade utvecklingen, men hoppade 2008 av.

Året därpå kom Hägglunds nästa smocka. FMV valde terrängfordon från finska Patria före Hägglunds svenskutvecklade dito. Örnsköldsviksbolaget gick miste om en order på 2,7 mdr kr.

”Vi läste inte kartan rätt. I det har jag fått en del lärdomar om politisk förankring vid stora investeringsbeslut”, säger Tommy Gustafsson-Rask.

Andra har beskyllt politiker och myndigheter – emellanåt med högt tonläge. Den dåvarande VD:n Magnus Ingesson dundrade om ”frihandelstalibaner” när svensktillverkade vapensystem inte längre var det givna valet för FMV.

Men Tommy Gustafsson-Rask tog Hägglunds nederlag personligt. Han var vid tiden försäljningschef och benämner upphandlingsfiaskot som det största misslyckandet under sina tre decennier på Hägglunds.

”Jag ansvarade för marknadsdelen och såg det mycket som en personlig förlust”, säger han och lägger till:

”Det har färgat mig mycket.”

Tillverkade blomlådor

På botten hade Hägglunds en omsättning på två miljarder kronor. Tommy Gustafsson-Rask summerar strategin under åren som övervintring av kompetens i väntan på ljusare tider.

När orderboken gapade tom på nybeställningar fick Hägglunds hitta annat att sysselsätta sig med.

”Vi gjorde blomlådor faktiskt, vi byggde kranar, båtköl och annan legotillverkning. Verkstan försökte vi fylla med det vi kunde fylla den med”, säger Gustafsson-Rask.

Av det som fanns kvar av försvarsindustri fokuserade Hägglunds på kärnverksamheten, vilken kan sammanfattas i två produkter:

• Stridsfordon 90, CV90, utvecklades på 1990-talet och har sedan successivt vidareutvecklats. Fordonet kan utrustas med granatkastarsystemet Mjölner. Till skillnad från en stridsvagn är den lätt i vikten och har hög rörlighet. Det lämpar sig därför väl för att förflytta stridande soldater till fronten.
• Bandvagnar, benämns BV 206 och BVS 10, och kan stridsutrustas. Framför allt lämpar de sig dock som transporter, av trupper, sjukvårdare eller annan logistik. Transporter kan ske i svårterräng, men även i vatten då bandvagnarna har amfibisk förmåga.

Orderboken ritades inte om över en natt den 24 februari 2022. Redan 2012 ljusnade det när Norge valde CV90. Sedan har flera ordrar följt. Österrike har beställt bandvagnar och svenska Försvarsmakten har velat uppgradera sin befintliga flotta av stridsfordon. Men Hägglunds har också åkt på nya nitar och 2015 var det dags för varsel igen. 150 personer fick gå efter uteblivna ordrar från Danmark och Kanada.

Ofta tar det också många år från start till mål. Rekordordern från Tjeckien i våras, föregicks av ett decennium av diskussioner och förseningar. Men Tommy Gustafsson-Rask vittnar nu om ett annat tempo.

”Slovakien gick vi i mål med på två år. Det är ju någon form av världsrekord i sammanhanget”, säger Tommy Gustafsson-Rask om affären på 150 stridsfordon för 14 mdr kr från december 2022.

Kriget gjorde det lättare att rekrytera

Rekryteringsbehovet från Örnsköldsviks största arbetsgivare har rört om på den lokala arbetsmarknaden.

”Vi suger upp mycket lokalt, omkring Ö-vik med omnejd. Och det blir luckor i andra företag. Vi måste få till en nettoinflyttning långsiktigt för att det ska vara hållbart.”

Situationen är såklart inte unik för Hägglunds. Saab hade från årsskiftet fram till fjärde kvartalet i år ökat med 1800 anställda. Det är ett helt Hägglunds sett till anställda, men 9% av Saabs totala medarbetare på nio månader.

Gustafsson-Rask understryker dock att det har gått förvånansvärt bra att rekrytera, trots att de tvingats fördubbla personalstyrkan på kort tid. Ett skäl som han lyfter fram är att är marknaden inom annan industri viker på tjänstemannasidan.

”Det gör det lättare att få tag på konsulter, men det är också positivt för rekrytering.”

Ett annat skäl är att en del av Hägglunds erbjudande till tjänstemän är möjligheten att jobba på distans i stor utsträckning.

”Jag hade väl större oro om vi skulle lösa rekryteringen till verkstan”, säger Tommy Gustafsson-Rask, som lägger till att rekryteringarna till verkstadsjobben löpt på enligt plan.

Men han lyfter också fram ett större skifte: Bilden av Hägglunds som företag har förändrats. I rekryteringsprocessen får blivande medarbetare alltid frågan hur de ser på att produkterna kan komma att användas i krig.

”Det finns en annan acceptans i samhället, och det har blivit enklare för våra medarbetare att förhålla sig till vad vi gör”, säger Tommy Gustafsson-Rask.

Vad är svårast att hantera med tillväxttakten?

”Det är underleverantörskedjan. Dels att de ska rampa upp, dels pandemin som vi inte är igenom om man ser till konsekvenserna. Vi är inte tillbaka till leveranssäkerhet. Vi är inte tillbaka till prisbilden, med inflationen”, säger Tommy Gustafsson-Rask och lägger till:

”Tidigare kunde vi få en offert som var giltig i sex månader. Nu får vi en offert som är giltig i tre veckor.”

Ratas fortfarande av fondjättarna

Men även om det blivit lättare att rekrytera ratas Hägglunds ägare fortfarande av tunga institutionella investerare. Flera storbankers fondbolag uppger för Affärsvärlden att de svartlistat BAE Systems för “involvering i kärnvapentillverkning”. Det gäller både Swedbank Robur och Nordea. Men även statliga Sjunde AP-fonden har satt upp BAE på sina uteslutningslistor och kan inte placera pensionsspararnas pengar i den brittiska jätte som äger väsentliga delar av svensk försvarsindustri.

När Affärsvärlden gjorde en kartläggning av de största svenska fondförvaltarnas hållbarhetspolicys innan krigsutbrottet i februari 2022 framkom att både Handelsbanken, SEB och Swedbank Robur valde bort Saab. Kriget hann bara fortgå en vecka innan SEB skrev om sin policy. De andra har, om inte i policy, så i praktiken ändrat fot i frågan.

Hållbarhetsdiskussionen har dock inte fått dem att ändra uppfattning om BAE. Fenomenet är heller inte något utmärkande för svenska placerare. Norges statliga oljefond har haft BAE Systems på sin svartlista sedan 2018. Samma oljefond som hör till de tio största ägarna i Saab.

Skälet som norska oljefondens etiknämnd gav vid uteslutandet var ett avtal mellan BAE och amerikanska myndigheter om uppgradering av missiler av typerna Trident och Minuteman III, som enligt nämnden användes för att transportera kärnvapenstridsspetsar.

På frågor från Affärsvärlden efter intervjun om hur Hägglunds ser på fondbolagens agerande har bolaget avböjt att kommentera.

Outsourcing en nyckel till tillväxt

Nyckeln till att Hägglunds ska kunna växa in i en fyra gånger större kostym under de närmaste åren är enligt Gustafsson-Rask outsourcing. Väsentliga delar av produktionen väntas ske i beställarnas hemländer. På den punkten skiljer sig dock affärsmodellerna åt mellan stridsfordonen och bandvagnarna. Produktionen av den senare sker idag uteslutande i Örnsköldsvik.

I de aktuella CV90-affärerna med Tjeckien och Slovakien befinner sig Hägglunds i en tidig utvecklingsfas, där de kommer färdigställa de fem–tio första stridsfordonen i Örnsköldsvik. Kontrakt har sedan slutits med partners som de utbildar på plats i länderna. De kommer tillverka tornkropparna och utföra montage av chassin och alla system.

”Fordonet, som är själva skrovet på chassit, det tillverkar, svetsar och maskinbearbetar vi alltid här. Sen skickar vi det till landet i fråga”, säger Tommy Gustafsson-Rask.

”Om vi skulle göra allt här i Örnsköldsvik, då kanske vi skulle kunna växa 2 gånger omsättningen – max. Nu har vi planen att växa fyra gånger och jag tittar på möjligheten att växa 6 gånger.”

Varför har ni inte samma modell för bandvagnarna?

”Det beror på att det inte har funnits samma krav på industrisamverkan på bandvagnssidan. Sen är den mindre komplex”, säger Tommy Gustafsson-Rask.

Han öppnar dock för att flytta delar av produktionen till beställarnas länder.

”Jag tror vi kommer se en utläggning av svetsning av skroven för bandvagn, men att vi behåller montaget.”

Gustafsson-Rask tror outsourcingen ger Hägglunds ett försprång gentemot konkurrenterna, men säger också att orderboken för de närmaste fem åren är full.

”Som en general sa till mig: ‘Tommy, tidigare hade vi massor av tid men inga pengar, nu har vi massor av pengar men ingen tid’. Det är där vi befinner oss”, säger Gustafsson-Rask.

Största konkurrenterna till CV90

I CV90-affärerna med Tjeckien och Slovakien var de främsta konkurrenterna tyska Lynx och österrikisk-spanska ASCOD. Lynx tillverkas av försvarsjätten Rheinmetall.

När Slovakien valde CV90 släppte regeringen en längre rapport där konkurrenterna rankades i detalj. Det mesta helt öppet för allmänhetens beskådan, förutom mindre hemligstämplade delar.

Två utföranden av CV90 fick flest respektive näst flest poäng. Den ena blev utvald även om den inte klarade alla krav som slovakerna hade ställt upp. Bland fördelarna lyftes fram att CV90 varit med länge och används av en rad länder som i sin tur bildar en gemenskap, som går att utbyta erfarenheter med.

Tyska stridsfordonet Lynx lyftes fram för sin modularitet och stora interna utrymmen, men en klar nackdel ansågs vara att fordonet inte används av ursprungslandet. Hittills finns Rheinmetalls stridsfordon bara i drift i Ungern.

På tredje plats kom ASCOD som utvecklats i samarbete mellan Österrike och Spanien, som ansågs ha för stora problem med buller och vibrationer vid hårda underlag.

Inte sett fulla effekterna av Ukraina

Enligt Gustafsson-Rask har vi fortfarande inte vi sett den fulla effekten av kriget i Ukraina för försvarsindustrin.

”Sverige har ju skänkt 50 CV90 till Ukraina. De ska ju återanskaffas”, säger Gustafsson-Rask som räknar med att de kommer ersättas med nya CV90 och väntar sig liknande konsekvenser i andra länder.

En konsekvens av kriget är också att CV90 används i fullskaligt krig. Ukrainska regeringsföreträdare har hyllat den som ”världens bästa” stridsfordon.

Under Volodymyr Zelenskyjs besök i Sverige i augusti tecknade statsminister Ulf Kristersson en avsiktsförklaring med den ukrainske presidenten om att tillverka CV90 i Ukraina. Senare har den biträdande försvarsministern i Ukraina talat om att 1 000 stridsfordon ska produceras i landet.

Märkbart frånvarande har dock själva tillverkaren varit i diskussionen. Men Tommy Gustafsson-Rask är också fåordig om Hägglunds inblandning.

Har ni fått någon förfrågan om tillverkning av CV90 i Ukraina?

”Det är en tydlig avsiktsförklaring som är gjort mellan länderna och den innehåller inte bara produktion, men utbildning, underhåll, uppgradering, vidmakthållande av CV90 – de har ju 50 CV90 nu – sen ska vi ju självklart ta det där vidare”, säger Tommy Gustafsson-Rask som väger orden.

Han fortsätter:

”Det är en diskussion, det är ingenting som… Jag ska inte kommentera det djupare än så.”

Några veckor efter intervjun med Affärsvärlden säger Tommy Gustafsson-Rask till Svenska Dagbladet att en fabrik inte är aktuell – så länge fullskaligt krig råder.

Någon rekordorder på 1 000 CV90 tycks med andra ord ligga långt borta.