”De jag investerar i måste gå all in – vill att de investerar alla pengar här”

Det vilar finanshistoria på Strandvägen i Stockholm. I över ett sekel har flera legendariska finansprofiler levt och verkat på paradgatan längs med Nybroviken. I dag består majoriteten av sekelskifteshusen av exklusiva bostäder, men även stora börsbolag som exempelvis SBB och Beijer Alma har sina kontor här. Hyresgästerna verkar trivas – sällan byts namnskyltarna på dörrarna ut.

Men just den här fredagen i februari flyttar investeringsbolaget Esmaeilzadeh Holding in på Strandvägen 5. Byggdammet yr i den bleka vintersolen när bolagets styrelseordförande Mouna Esmaeilzadeh tar emot, för dagen klädd i en röd kostym och höga svarta klackar. Bredvid henne står hennes storebror tillika bolagets VD, Saeid Esmaeilzadeh, även han klädd i svart och rött.

De har inte riktigt kommit i ordning än, ursäktar de sig när vi går in. De pratar ömsom svenska, ömsom persiska, men hela tiden i mun på varandra.

Direktörsrummet är än så länge sparsamt möblerat. Bara ett tomt skrivbord och en stol står ställda vid fönstret som vetter mot Nybrokajen. Bror och syster Esmaeilzadeh börjar genast debattera huruvida det ska stå längs med väggen eller inte.

”Ställ det med kortsidan mot fönstret. Det är lättare att förhandla om motparten har solen i ögonen”, skämtar Saeid.

FÖRETAGARE AV SLUMPEN

Dagens huvudpersoner är med sin stil lätta att identifiera, men desto svårare att kategorisera. Hon är filosof, hjärnforskare och TV-stjärna. Han är docent i materialkemi, investerare och serieentreprenör. Med betoning på serie.

Att kartlägga Saeid Esmaeilzadehs bolagsbyggen är som att ta sig an ett tiotal babushka-dockor, där nya entiteter hela tiden kommer in från sidan. Bolagsgrupperna staplas på varandra och förvärven duggar tätt. De senaste 17 åren har han varit med och byggt flera förvärvsintensiva koncerner; Serendipity, Hidden Dreams, Spartacus Capital och Mirovia för att nämna några. Sektorspridningen är stor. Investeringarna sker i allt från bioteknik till samhällsfastigheter.

För Affärsvärldens läsare är han nog mest som grundare och storägare i det börsnoterade teknikkoncernen Sdiptech, ett av innehaven i hans första investeringsbolag Serendipity. Allt började egentligen av ett misstag i labbet på Stockholms universitet.

”Jag misslyckades med ett experiment, och råkade i stället framställa ett av världens hårdaste glas. Upptäckten blev grunden till Serendipity, som betyder lyckosam slump.”

Den rebelliska lillasystern Mouna valde först en annan väg, men hamnade slutligen också i företagarvärlden. Efter medicin- och filosofistudier grundade hon som 28-åring sitt första bolag, SciLife Clinic, en privat klinik som gjorde hälsoundersökningar i syfte att upptäcka och förebygga sjukdomar som exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar. 2016 såldes bolaget till Sturebadet.

AVMYSTIFIERAR ENTREPRENÖRSSKAPET

Syskonen Esmaeilzadeh har alltså lång erfarenhet av företagande, men de har fram tills nyligen aldrig jobbat tillsammans. Det ändrades 2020 när de grundade investeringsbolaget Esmaeilzadeh Holding.

Även här spelar Saeids beprövade babushka-struktur en central roll – idag har bolaget runt tio plattformsbolag, som i sin tur äger och utvecklar bolag. Portföljbolagen är alltifrån AI-bolag till samhällsfastigheter till tandläkarkliniker.

Idag är det största innehavet serieförvärvaren Novedo. Bolaget grundades så sent som 2020 med ambitionen att bli ett av Sveriges största företag inom fastighetsrelaterade tjänster. Sedan dess har detta bolag hunnit göra 11 förvärv och uppnått en årlig omsättning på 900 Mkr och ett rörelseresultat på över 100 miljoner kronor. Allt som allt omsätter Esmaeilzadehs portföljbolag runt 3,5 miljarder och gör runt 0,5 miljarder kronor i vinst.

Trots den transaktionsintensiva verksamheten är Saeid och Mouna knappast några luststyrda deal junkies. De har helt enkelt hittat en företagarformel som fungerar. Och inte att förglömma, en rejäl dos självdisciplin.

SE: ”Jag tror vi har lärt oss av våra föräldrar att man alltid ska sträva efter att bli en bättre version av sig själv. Jag hade ett par lärare jag inspirerades av i skolan, och funderade själv på att bli lärare. Då sa pappa: ’Det är ett jättebra yrke, men jag vill att du funderar igenom om det är det bästa du kan bli? Utnyttjar du din fulla kapacitet?’. Jag tror att vi har fått med oss det tankesättet, på gott och ont. Det kan också driva på en viss ångest att ha med dessa tankar i livet.”

Att välja en naturvetenskaplig universitetsutbildning var en självklarhet i familjen Esmaeilzadeh.

ME: ”Iranier ska ju bara bli läkare eller ingenjörer. Hade jag sagt till våra föräldrar att jag skulle bli konstnär vet jag inte vad som hade hänt.”

SE: ”Eller finansman för den delen. Ekonomi och juridik är lite suspekt.”

ME: ”Till deras försvar ska sägas att de inte sa rakt ut vad vi skulle bli, men det var underförstått. Själv läste jag filosofi till en början. Saeid blev ganska sur när jag inte hade skickat in ansökan till läkarutbildning som han själv hade printat ut.”

Syskonen beskriver företagandet som en systematisk process som ofta går att repetera, inte minst koncernbolagen emellan. Saeid berättar om en entreprenör i ett av hans bolag som har en ovanligt hög konverteringsgrad från första möte till affär. Han har satt tre personer på att analysera och intervjua entreprenören för att se vad framgångskonceptet är.

SE: ”Jag försöker avmystifiera entreprenörskapet. Många försöker få det att låta som det är något för några väldigt få utvalda, men det håller jag inte med om. Jag har kommit fram till att den viktigaste ingrediensen är know-how, och det kan man bara få genom att hela tiden pröva nya saker och se vad som funkar.”

Han beskriver sig som absolut empirist, som fokuserar på det som går bra.

SE: ”Folk säger att man lär sig av sina misstag, men jag håller inte med. Man lär sig mycket mer av sina framgångar. Framgång är oftast ingen slump och i de flesta fall går framgången att systematisera och duplicera i framtiden.”

HYLLAR DEN SVENSKA KAPITALMARKNADEN

Det finns dock en essentiell komponent i den Esmaeilzadehska formeln: tillgången på kapital. Duon lovordar den svenska kapitalmarknaden.

SE: ”I många andra länder som exempelvis Iran kan du behöva muta fyra tjänstemän för att ens få starta ett bolag. Men i Sverige är det enkelt, smidigt och transparent. Det finns en enorm tillit mellan människor. Ett avtal mellan dig och mig är just mellan dig och mig – ingen annan mellanhand behövs.”

Detta har gjort Sverige till en slags hub för europeiska tillväxtbolag, säger han. Bolagen kommer hit för de vet att de kan ta in pengar på börsen, på ett sätt som det inte finns i de flesta andra länder i Europa.

SE: ”Jag tror att succén beror mycket på den struktur som First North och Nasdaq har satt upp. Det är inte bara utländska bolag som kommer hit, utan även utländskt kapital letar sig till Sverige för att söka bra investeringar.”

”LEDNINGEN MÅSTE GÅ ALL IN”

Esmaeilzadeh Holding är ett bra exempel på att kapitalmarknaderna funkar. Bolaget tog nyligen in 1,2 miljarder kronor i ett obligationslån. Pengarna ska gå till nya förvärv, men är inte bundna till någon särskild bransch eller geografisk plats, men på sikt vill bolaget expandera ut i Europa.

SE: ”Jag är som björnen, allätare. Vi är inte experter på varken tandläkarkliniker eller biotech. Vår expertis ligger i att förstå människors inre drivkrafter och potential. Vi bygger hela tiden efter tre pelare. Nummer ett är att hitta och attrahera riktigt smarta och kreativa människor. Nummer två är att erbjuda dem en plattform att bygga utifrån. Den plattformen innebär alltifrån nätverk, know-how och såklart kapital. Det tredje är att bygga in väldigt starka incitamentsstrukturer. Chefer på managementnivå måste gå all in. Jag vill att du investerar alla dina pengar här. Jag avtalar till och med om att de inte får göra andra investeringar. This is it. Jag har full respekt för om du inte vill göra det, men då är inte det här jobbet för dig.”

Varför är det så viktigt att ledningen investerar i det egna bolaget?

SE: ”Jag har märkt att vi människor är enormt incitamentsdrivna. Går det bra får de en enorm hävstång rent ekonomiskt, men framför allt får de en känsla av att detta är mitt. När det går dåligt, vilket det gör från tid till annan, delar man på det också. Om jag sover dåligt, ligger de också sömnlösa. Det har ju hänt mer än en gång att ett bolag går dåligt och VD:n lämnar nyckeln och drar.”

ME: ”Incitamentsprogrammen ger motsatt effekt. Det har ingen koppling till någon cynism eller rädsla för att bli sviken. Tvärtom. Vi är kunskapsdrivna och fokuserar på vad det är som driver människor. Det är viktigt att alla medarbetare känner att man ror åt samma håll och att chefen inte kommer lämna skeppet när det blir svårt.”

Esmaeilzadeh Holding har en uppsökande förvärvsprocess. Runt 80% av investeringarna kommer till genom att bolaget hittar förvärvsobjektet. Processen inleds inte sällan med att entreprenörerna i fråga inte har tänkt sälja. Ofta inleds processen med en mindre investering och en struktur där Esmaeilzadehs kan köpa loss bolaget om några år.

SE: ”Vi är entreprenörer, inte finansfolk från Stureplan. Vi förstår vad det innebär att bygga och driva bolag från grunden. Vi vill vara där för våra entreprenörer i vått och torrt. Vi lämnar inte när det stormar.”

ANDERS WALL STOR FÖREBILD

Det är just syskonens bakgrund som egenföretagare och entreprenörer som särskiljer Esmaeilzadeh Holding från andra förvärvsmaskiner. Saeid lyfter fram Anders Wall som en stor inspirationskälla och förebild. Hans långa erfarenhet av bolagsbyggande har varit och han har bland annat varit en stor hjälp när Saeid började bygga Serendipity. Nu sitter de i samma hus på Strandvägen.

SE: ”Länge var han börsens yngsta VD och när han avgick som styrelseordförande i Beijer Alma 2016 var han börsens äldsta styrelseordförande. Det är enormt imponerande. En person som jag tyvärr inte har haft förmånen att jobba med, men nog skulle ha tyckt mycket om, är Melker Schörling. Han har varit med och byggt fantastiska företagsgrupper som Securitas, Assa Abloy och Hexagon. Jag har stor respekt för det han har åstadkommit.”

ME: ”Jag är verkligen imponerad av Anders Wall och den resa han har gjort, utan att tappa fotfästet. Han är genuin. Pratar han med en taxichaufför är han lika nyfiken som när han pratar med en affärspartner.”

”JU MINDRE STATEN GÖR, DESTO BÄTTRE”

Att syskonen skulle landa här, flankerade av miljardärer på Sveriges dyraste gata, var det nog få som trodde när familjen fick fly hemlandet Iran i början av 80-talet. Syskonen Esmaeilzadehs resa till Sverige har berättats många gånger, bland annat i Mounas sommarprat och Saeids bok Miljardmakarna.

Under Mounas första levnadsår levde familjen undangömda i olika lägenheter i Teheran. 1982 blev situationen till slut så ohållbar att familjen tvingades fly hemlandet. I snöstorm red de på hästar över bergen mot gränsen till Turkiet. Det var inte många som trodde att hela familjen skulle klara det, och vid ett tillfälle var det faktiskt nära att den då tvååriga Mouna inte skulle överleva. Hon blev tappad i snön, och blev så nedkyld att hon slutade andas och förlorade pulsen.

Men så den 6 februari 1983 kom familjen till Sverige. Familjen bosatte sig i Stockholmsförorten Husby, ett område som de senaste åren har blivit drabbat av en tilltagande gängkriminalitet. Visst oroar det syskonen, men hjärtefrågorna finns någon annanstans.

Det är valår i år. Vad är den viktigaste valfrågan?

SE: ”Staten är ju sämst på det mesta. Jag tycker att ju mindre staten gör, desto bättre. Ett exempel är innovationssatsningar. Människor tas ifrån sina pengar genom skatt och sedan sätts pengarna i händerna hos tjänstemän som aldrig har jobbat med eget företagande. Så ska dessa personer gissa vad som är ett bra bolag och dela ut skattepengarna därefter.”

ME: ”Jag tycker sådana här diskussioner ofta blir för populistiska. Partierna fokuserar på inrikesfrågor som invandring, sjukvård och liknande. Det är såklart viktigt, men vad man missar är att det runtom i världen pågår en kapprustning om teknologier som exempelvis artificiell intelligens och genetiska saxar. Det är det som kommer avgöra framtiden för varenda en av oss. Jag tror personligen, delvis stärkt av vårt iranska perspektiv, att vi snarare vill se svenska värderingar exporteras ut i världen än att exempelvis kinesiska kommer in i Sverige. För mig är det helt obegripligt hur man inte kan prata om artificiell intelligens och digitalisering mer.”

Vad måste till för att detta ska ändras?

ME: ”Främst tror jag att det är ledarskap och kompetens som saknas. EU ligger efter som det är, men i Sverige är det ju ännu mer lame. Vi måste fråga oss hur vi ska attrahera talanger till Sverige. Hur får vi hjärnkapital hit? Det är det som kommer avgöra om våra barn får leva i ett demokratiskt samhälle om 50 år.”

Saeid är inte lika orolig för Kinas framfart. Han är övertygad om att entreprenörskap och innovation kommer ur fritt tänkande. Länder som Kina kommer komma i kapp, men de kan aldrig gå om, säger han.

SE: ”Varken politiken eller kulturen tillåter det. Det är bara att titta på Japan. Från sönderbombat och svält efter andra världskriget till att bli otroligt moderniserade på väldigt kort tid. Men nu har det stagnerat. Det beror mycket på kulturen, att det är så hierarkiskt att man inte kan ifrågasätta de eller det som är över dig.”

Han fortsätter:

SE: ”Man brukar lyfta fram USA som landet där saker händer. Var femte år lyckas de bygga världens största bolag. Men när man jämför den genomsnittliga ekonomiska tillväxten i Sverige och USA ligger de på ungefär samma nivå. USA har många fler totala misslyckanden. Sverige är landet lagom, och det funkar ju faktiskt.”

Har du blivit lite jante kanske?

SE: ”Det skulle vara att överdriva, men jag tror att den svenska modellen är självreglerande. Det kan nog vara ganska bra. Det visar ju på en enorm tillit mellan medborgarna, oavsett om det handlar om exempelvis näringsliv eller arbetsmarknaden. Advokatsamfundet reglerar sig själv och det finns pressetiska regler som inte är lagstiftat. Det är ganska unikt.”

ANNORLUNDA SYN PÅ RISK

Någon jantelag märks inte i alla fall inte av i Esmaeilzadeh Holding. Tvärtom är det intensiva förvärvandet i kombination med en snårig bolagsstruktur en ganska offensiv strategi. Syskonen håller med Ilija Batljans devis om att ett liv i konfliktdrabbade länder ger en annorlunda syn på risk.

SE: ”Jag tycker att det där med risk är så intressant. Mycket är feltänkt. I finansbranschen mäter man risk som volatilitet, vilket enligt mig är helt hål i huvudet. Om du har en aktie som stadigt har gått ned i tio år är det jättelåg risk. Jag har aldrig förstått mig på det.”

ME: ”Det handlar ju om upplevd risk, inte reell. Vi har ju en hjärna som inte utvecklats de senaste 50 000 åren och har i princip samma instinkter som grottmannen. Man kan jämföra det med när vi åker berg-och-dalbana. Vi vet att det är en bana som kommer svänga lite, och kanske någon loop här och där, men vi vet också med säkerhet att vi kommer komma tillbaka oskadda. Ändå är vi livrädda.”

Redan innan syskonen Esmaeilzadeh kom upp i tonåren hade de avverkat ett tiotal livsfarliga situationer. Det har varit sekunder som fått avgöra om livet ska fortsätta eller inte. Både Saeid och Mouna tror att det har satt sina spår även i karriärslivet.

ME: ”Det gör ju att man får lite perspektiv. Man dör inte om ett bolag går i konkurs. Särskilt i Sverige, där det finns en ganska trygg miljö för företagare jämfört med många andra länder i världen. Det handlar ju mycket om att våga, även om vi är ganska systematiska i vårt företagande.”

SE: ”Entreprenörer är nog inte mer riskbenägna, men de är modigare. Jag tror att man som entreprenör är väldigt noga med att förstå risker, och urskilja de möjligheter som kommer längs vägen. Det är i diskrepansen mellan upplevd risk och reell risk som vi hittar våra affärer. Man kan få en del smällar, men man dör inte.”