Fastighetsveteranen Jens Engwall: ”Vi är gråsossar utan akademiker i släkten”

Egentligen borde han vara glad. Eller i alla fall exalterad och kanske lite lättad. Det är april 1999 och Jens Engwall har för första gången ringt i klockan och därmed gjort Kungsleden till ett börsnoterat bolag. Kungsledens innehav på 656 fastigheter belägna över hela landet gör noteringen till en av årets större på Stockholmsbörsen och torde vara ett kvitto på framgång för den 40-åriga VD:n. Men Jens Engwall kan inte sluta tänka på hur hans bolag beskrivs i affärspressen.

”De skrev ökenvandring. Att en resa med Kungsleden är som att åka bil i öken utan bensinmackar eller något liknande. Det triggade mig. Jag tänkte att nu jävlar ska jag visa dem.”

Två decennier senare är Jens Engwall den VD som har placerat flest bolag på börsen i Sverige och räknas som en veteran inom fastighetskretsar. Förutom åren på Kungsleden var han med och startade Hemfosa 2009 och var VD vid börsnoteringen 2014. Han var även VD för när avknoppningen Nyfosa noterades 2018. Trots ett gediget CV återkommer han ofta till känslan av att vilja ta revansch, men han vet inte riktigt på vad.

I dag befinner sig Jens Engwall i den ovana rollen att varken vara börs-VD eller involverad i ett bolag som är påväg till börsen. Istället lägger han sin tid och energi på valnötsträd i Albanien och äldreboenden i Serbien. Men han lyckas ändå inte skaka av sig känslan av att han har något kvar att bevisa.

”Jag tror att min bakgrund spelar en jättestor roll.”

Eskilstunasonen beskriver det som att jantelagen var otroligt stark där han växte upp.

”Ingen fick vara bättre än någon annan, ingen fick tjäna mer pengar än någon annan. Allting var, och är fortfarande, lite negativt i Eskilstuna. Hör bara på den gnälliga dialekten, det återspeglar stämningen som råder i stan.”

Det väcktes tidigt en vilja hos Jens Engwall att visa att det går att göra något annat, istället för att bli kvar och jobba som murare som hans morfar tyckte var definitionen av ett riktigt jobb.

Jens Engwall söker revansch

”När jag flyttade till Stockholm tyckte mina kompisar att det var jättemärkligt. Det var väldigt få som lämnade Eskilstuna. Jag kände att nej fan, jag ska visa dem att det går att göra något annat.”

Efter gymnasiet började Jens Engwall lantmäterilinjen på KTH. Men att han skulle börja där var inte självklart. Slutbetygen från gymnasiet landade på trea i snitt. För att komma in på KTH behövdes minst fyra.

”Jag var inte speciellt ambitiös i gymnasiet, mamma fick tjata på mig för att jag skulle få avgångsbetyg. Men på den tiden fick man extrapoäng för arbetslivserfarenhet och jag plockade alla poäng som gick.”

Han hade jobbat som fotbollsdomare, ungdomstränare och inom hemtjänsten på somrarna.

”När jag kom in på KTH visste jag att jag hade sämst betyg av alla, det var ju bara en massa plugghästar som började där. Den vetskapen gav mig en revanschlust.”

Han skulle allt visa dem. Efter KTH började han på Skanska och gick sedan vidare till Kungsleden, där han var med om fastighetskris, börsnotering och totalt 13 år i bolaget. Resten är, som man säger, historia. Men mamma Ruth 96 år har fortfarande svårt att greppa sonens resa.

”Hon förstår inte var jag har fått det här jävlar anammat ifrån. Vi är gråsossar utan akademiker alls i släkten”, säger Jens Engwall.

Hans dotter, Elsa Ekman, 35, har en teori om var revanschlustan som hennes pappa pratar om kommer ifrån. Det handlar delvis om att bevisa att det går att nå framgång utan att bli ett ’asshole’, som hon uttrycker det.

“Att visa att man kan förbli ödmjuk trots pengar och en lyckad karriär”, säger hon.

Odlar nötter i Albanien

När Affärsvärlden träffar Jens Engwall på Hemfosa Gård har han precis kommit hem från Albanien där han odlar valnötsträd. Han säger att Albanien har perfekta förutsättningar för nötodling med bra och billig mark, gott om vatten, rätt luftfuktighet och bra jord.

För tillfället har han 7 000 valnötsträd men det håller på att utökas till 12 000. Utöver det är 15 000 mandelträd planerade till senast mars 2022. Valnötsodlingen är ett av projekten som har sysselsatt honom sedan han klev av posten som VD för Nyfosa för ett år sedan.

”Det dök upp en möjlighet och kändes som ett kul projekt. Men framför allt är det en lönsam kalkyl. Världsmarknadspriset på nötter är bra. Turkiet är den stora marknaden för valnötter. För mandlarna tänkte jag hitta lite kontakter i Kina, mandelmjölk är väldigt stort där.”

Hur då ”dök upp en möjlighet”?

”Några albaner som jag har gjort några projekt tillsammans med för mitt hus i Grekland föreslog att vi skulle satsa. Albanerna tyckte att vi skulle plantera 1000 träd, men jag sa att man måste tänka stort, annars blir det bara skit. Till våren kommer vi vara uppe i 27 000 träd, det ger ungefär tusen ton nötter per år. Prisnivåerna ligger på 3 euro per kilo ungefär, vilket blir 30 miljoner kronor per år.”

Om en vecka går flyget till Serbien för att titta till bygget av äldreboenden i Novi Sad som ligger i landets norra del.

”Det projektet är i slutfasen. Vi kommer driva det själva och ska anställa 90 personer nu, äldreboende ska öppna den 1 december.”

Jens Engwall är ingen nybörjare på samhällsfastigheter. Första gången han ville köpa ett äldreboende var i sin roll som VD för Kungsleden år 2002. Förslaget gjorde inte succé. Samhällsfastigheter var helt enkelt inget man som privat aktör sysslade med i början av millennieskiftet.

Utdöende hemmafrun en affärsmöjlighet

I dag är samhällsfastigheter ett av de hetare segmenten på den svenska fastighetsmarknaden. Jens Engwall tycker att det har blivit för dyrt på hemmaplan men ser potential i Östeuropa. Han menar att flera länder i Östeuropa ser en snabbt åldrande befolkning eftersom många arbetsföra väljer att jobba utomlands med högre löner som lockar.

”Tidigare har det vanliga varit att barnen i bland annat Serbien tar hand om sina föräldrar när de blir äldre. Men i takt med att många unga vuxna flyttar utomlands för att arbeta, plus ett strukturellt skifte där kvinnorna jobbar heltid i allt större utsträckning, gör att det inte längre finns någon som tar hand om de gamla”, säger Jens Engwall och tillägger att de får lite EU-bidrag för projektet.

Projektet har fått både politisk och medial uppmärksamhet i Serbien, någon som har lett till ett fyra förfrågningar från andra städer i landet som också vill ha samma koncept.

”Serbien har bara en tiondel så många äldreboendeplatser per capita som Sverige och till betydligt lägre kvalitet. Planen är att göra om samma typ av projekt i närliggande länder. Jag har lite kontakter i Kroatien och frågade även Ilija (Batljan reds. anm.) om han kunde fixa någon tomt i Montenegro. Det kunde han tydligen.”

Spökar på Mikael Persbrandts herrgård

Förutom projekten i runt i Östeuropa, plus ett 30-tal villor som han bygger i Florida för att sälja när de står klara, pysslar Jens Engwall mycket med gården. Han tycker om att laga mat och till helgens GT finns egenodlad citron från vinterträdgården. Solceller ska installeras på taket till det nybyggda huset och trädgården ska fixas i ordning. Två grävskopor står bredvid varandra. Hemfosa Gård ligger i Haninge utanför Stockholm. Här bor han med sin hustru Madeleine.

”Vi köpte gården för 20 år sedan, innan bodde vi på en Stora Lundby herrgård 10 minuter härifrån. Men det var alldeles för mycket jobb med en herrgård så vi sålde gården. I dag bor Mikael Persbrandt där vet jag, men det var en ägare emellan.”

Dessutom, berättar Jens Engwall, spökade det på Stora Lundby herrgård. Enligt en gammal sägen är det en piga som blev gravid med husbonden på 1400-talet som inte har fått ro i graven.

”Jag tror nog inte på sådant där egentligen, men det var lite obehagligt ibland. Fönstren kunde stå och slå fast det knappt blåste.”

Hemfosa Gård passar honom och hustrun bättre, säger han. Det är mer avslappnat.

”Min hustru har sagt att jag bara får ha ett projekt i taget, men jag fuskar lite med det. Snart är jag färdig med en konstnärsateljé på loftet till en av ladorna. Där ska min dotter Elsa få husera.”

Är hon konstnär?

”Ja hon är konstnär och en sådan där influencer, men jag begriper mig inte riktigt på vad det är. Hon driver en podd med två andra tjejer där de pratar om livet och hur det är att fylla 30. Jag brukar inte lyssna. Ibland kommer de in på barndomen exempelvis, det är jobbigt.”

Säger hon något som du inte vill höra?

”Nej egentligen inte. Men som förälder är man nog alltid rädd för att ungarnas bild av sin barndom inte ska stämma överens med vad man själv har för bild. Och det skulle nog kännas lite jobbigt. Men samtidigt har alla rätt till sin historia och sina känslor naturligtvis.”

Dottern Elsa verkar bekant med den oro som Jens Engwall uttrycker.

”Han kan bli lite sorgsen över att han jobbade så mycket när vi var små, det är något han har fått bearbeta mycket i vuxen ålder. Han blir känsligare ju äldre han blir. När vi tittar på bilder från när vi var små börjar han ibland gråta direkt. Då brukar vi skratta lite åt honom och ge honom en puss på pannan”, säger hon.

“Uppkäftig och kör sitt race”

Jens Engwall slätar till den rutiga skjortan som han har på sig dagen till ära, men egentligen trivs han bäst i t-shirt och seglarskor.

”Helst en av mina t-shirtar med David Bowie.”

Han har varit ett troget Bowie-fan sedan barndomen.

”Jag tyckte att han var fascinerande med sina androgyna och udda drag. Uppkäftig och körde sitt race. Dessutom var hans musik fantastisk.”

Kanske är det något i fenomenet David Bowie som Jens Engwall känner igen sig i. Det motsatsvänliga, viljan att gå sin egen väg.

”Jag har aldrig gjort något bara för att provocera, men jag har heller aldrig haft något emot att göra tvärtemot alla andra. Sådant är svårt, oavsett om det handlar om musikbranschen eller en börsnoterad miljö. Man blir ofta ifrågasatt när man vill göra annorlunda.”

Han säger att motstånd och att göra annorlunda har präglat hela hans karriär men minns särskilt den gången då han som VD för Kungsleden ville rikta in sig på äldreboenden år 2002.

”Det var billigt och ingen ville ha det.”

Men projektet gjorde inte succé hos Kungsledens styrelsemedlemmar.

”De tydligt deklarerade att de inte stod bakom affären, men att jag fick genomföra den ändå. Nästa instans att övertyga var bankmännen som också var skeptiska. De tyckte att köpet var jättekonstigt, att äldreboenden är något som köps av kommuner.”

Inte förvånad över budet på Kungsleden

CastellumAnalys

Castellum: En jätte slukar en annan

En av andra halvårets stora fastighetsnyheter är Castellums bud på Kungsleden. Jens Engwall, som före detta Mr. Kungsleden, är inte förvånad över budet.

”Nej, det var många aktörer som hade räknat och tittat på det där. Det kunde visserligen ha varit Fastpartner eller något annat fastighetsbolag, men alla visste att storägaren Gösta Welandson ville sälja sina andelar.”

För ganska precis ett år sedan, den 26 oktober 2020, lämnade Jens Engwall posten som VD för Nyfosa. Det är som han själv uttrycker det, tredje gången han går i pension. Första gången var från Kungsleden 2006 och andra från Hemfosa år 2017.

Dottern Elsa tror att pappa Jens skulle må bra av att vila men säger att han helt enkelt inte verkar kunna sluta jobba.

”Inom familjen har vi alltid sagt att han inte behöva bevisa något, men det är svårt för honom att släppa den där prestationsångesten som triggar honom. Ju bättre det går för honom desto mer vill han visa för sig själv att han kan ännu mer”, säger hon och tillägger att fenomenet prestationsbaserad självkänsla nog kan stämma in ganska bra på hennes pappa.

”Vid varje pensionering har jag sagt till barnen att nu går jag i pension, nu ska vi umgås en massa. Men jag har så svårt att säga nej när folk ringer, och alla vet att jag gillar lite knasiga projekt”, säger Jens Engwall.

Är det här sista gången eller kommer vi få se dig som börs-VD igen?

”Nja. Mjo. Äh. Det är en del gamla medarbetare som tycker att jag borde göra någonting för att återuppstå, men än så länge känns det väldigt långt bort. Jag har tillräckligt med mina olika projekt.”

Enligt ägartjänsten Holdings äger Jens Engwall aktier för drygt 700 miljoner kronor, varav den absoluta majoriteten består av aktier i Nyfosa. I augusti i år sålde han aktier i Nyfosa för motsvarande 50 miljoner, pengar som ska gå till investeringar – främst i nötprojekten.

Men pengar i sig har inte varit någon huvudsaklig drivkraft genom åren säger han. Det har varit den där känslan han inte riktigt kunnat sätta fingret på.

På frågan om han har fått den revansch han sökt genom livet säger Jens Engwall att det korta svaret är nej, att känslan finns kvar men i mindre omfattning i takt med att han har blivit äldre. När det kommer till börsnoterade miljöer känner han sig klar, men längtan till projekt som ligger utanför komfortzonen kommer han nog aldrig bli kvitt med.

“Det är väl lite det jag söker. Projekt där jag kan visa för mig själv att jag klarar, kanske inte vad som helst, men åtminstone att ta ut svängarna så mycket det går”, säger han och tillägger att det handlar om att bevisa något för sig själv. Inte någon annan.

Hur är det nu när du kommer hem till Eskilstuna och träffar gamla bekanta från förr? Ursäktar du dig över dina framgångar?

”Absolut, det är mycket bortförklaringar. Jag tonar ner allt när jag kommer hem. Det första utlandshuset som jag köpte var ett palatsliknande ställe i Spanien. När jag kom hem till Eskilstuna sa jag att jag hade köpt ett torp”, säger Jens Engwall.

Hur ofta är du i Eskilstuna?

”Rätt så ofta, några gånger i månaden. Jag har kontakt med några gamla kompisar från förr. Förutom min 96-åriga mamma bor även min syster där. Hon är lektor i psykologi och hatar pengar. Jag tar hand om hennes pengar och hon tar hand om mitt psyke.”