Intervju Embracer
Embracers ordförande: ”Litar vi på Lars Wingefors? Ja, det gör vi!”
“Är det krig?”, tänker Kicki Wallje-Lund och springer söderut.
Vid vattnets öppna ytor borde det vara lättare att andas. Tusentals personer står redan vid kajen när hon kommer dit. Först råder en kuslig tystnad men den förbyts snart mot skrik och högljudda gråt.
Hon är väldigt rädd, men här kan hon inte stanna. Hon måste fixa pengar och hitta någonstans att sova. Klockan närmar sig 11 tisdagen den 11 september 2001.
Tre timmar tidigare skyndade Kicki Wallje-Lund fram längs Manhattans gator. Det var en strålande höstdag där sommarens lunk hade bytts ut mot New Yorks mer normala rytm. Hon hade hoppat över sin dagliga kaffe latte på kaféet vid World Trade Center eftersom hon var tvungen att förbereda ett styrelsemöte på mjukvarubolaget Iquity System där hon var VD. Företagets huvudsakliga affärsidé var att personifiera och skräddarsy annonserbjudanden till utvalda målgrupper via mobilen. Verksamheten började gå lite trögt, de skulle behöva mer kapital för att förverkliga alla sina idéer.
På kontoret nämnde en kollega att ett flygplan hade kraschat in i World Trade Centers norra torn. Kicki Wallje-Lund tänkte inte så mycket på det utan fortsatte förberedelserna inför mötet. Men när det ropades ut att hela fastigheten skulle utrymmas sprang hon ner 19 våningar. Ute på gatan rådde panik och tumult.
Plötsligt ringde mobilen. Det var Lars Nyberg (mest känd som VD för Telia Sonera) som hon tidigare hade arbetat med på teknikbolagen Philips och sedermera NCR.
”Kicki, var är du?”, frågade Nyberg i luren.
”Jag står på gatan och tittar… Det brinner i Twin Towers.”
”Spring därifrån! Det kommer att rasa!”, sa Nyberg som hade följt terrordådets händelseutveckling i direktsänd TV från NCR:s huvudkontor i Dayton, Ohio.
Samtalet bröts och precis då, klockan 09:58, kollapsade World Trade Centers södra torn.
Rök och damm gjorde att hon sprang till kajen, men nu vankar hon därifrån på skakiga ben.
Hon går direkt till banken. Utan någon legitimation vandrar hon snart ut med tusentals dollar i ett tjockt kuvert.
Efter en lång vandring tar hon in på hotell, stannar där i fem dygn innan hon hoppar på första flyget mot Arlanda.
“Jag ska aldrig mer åka någonstans”, säger hon senare till sin make när de sitter på bondgården och blickar ut över Sörmlands böljande fält.
Men så blir det inte. Fyra veckor senare är Kicki Wallje-Lund tillbaka i New York.
KICK-ASS KICKI
Kick-ass Kicki, som hon kallas i en film på spelbolaget Embracers hemsida, hade arbetat utomlands i 14 år när hon fick frågan om att kliva in i spelbolagets styrelse. Det var i början av september 2016 och Embracer, som då hette THQ Nordic, skulle noteras på First North redan den 21 november. Man behövde snabbt hitta nya styrelseledamöter. Hon fick först ett mejl från THQ:s finansiella rådgivare inför noteringen, Pareto, som hon själv nyligen hade anlitat för ett uppdrag i life science-bolaget C-Rad där hon fortfarande är styrelseledamot.
Snart hörde även grundaren, VD:n och storägaren Lars Wingefors av sig. De stämde träff i en hotellobby i centrala Stockholm och efter ytterligare ett möte med (nuvarande) vice VD:n Erik Stenberg kom frågan om ordförandeposten. Att spelbolaget skulle växa så snabbt, från en omsättning på 347 miljoner kronor år 2016 till 6,3 miljarder 2020, eller att börsvärdet skulle öka från 1,2 miljarder till över 100 miljarder kronor under samma period, hade Kicki Wallje-Lund aldrig kunnat föreställa sig.
”Jag var mig taggad och det kändes spännande, men ingen av oss visste vilken resa vi gav oss in på. Visst hade Lars alltid sagt att han skulle bygga något ‘betydande över tid’. Han hade en dröm och en vision om framtiden men att det skulle gå så fort hade ingen kunnat ana. Jag tackade ja till tre, kanske fem, personer i Karlstad som även hade medarbetare och en spelstudio i Wien, en i Tyskland och en liten studio med 20 personer i USA.”
Hon var 63 år när hon klev på ordförandeposten i Embracer. Vid den tidpunkten satt Kicki Wallje-Lund med i spelbolaget Betssons styrelse sedan 12 år tillbaka. En erfarenhet som hon tog med sig därifrån till THQ Nordic var just styrelsearbete i ett snabbväxande börsnoterat bolag. Kicki Wallje-Lund hade lång erfarenhet från globala teknikbolag, något som Wingefors saknade men samtidigt ville fortsätta vara utan. Även om förvärvsmaskinen Embracer har vuxit snabbt finns en stark, närmast religiös, övertygelse om att ”aldrig bli för corporate”. Målet som Wingefors och Wallje-Lund delar är att aldrig bli en trögrörlig byråkratisk organism, utan tvärtom behålla energin från de spelentreprenörer som tillfaller koncernen genom förvärv.
För egen del har Kicki Wallje-Lund haft stor nytta av stora multinationella kolosser. Det är framför allt genom den första generationens globala IT-bolag som hon har lärt sig marknadsföring, strategi- och affärsutveckling. Det var också där hon lärde sig saker som andra lärde sig i skolan, exempelvis engelska.
Prestation belönas
Kicki Wallje-Lund flyttade hemifrån blott 15 år gammal. Uppväxten i Danderyd hade präglats av oro och bråk med en alkoholiserad pappa och en mamma som “nog inte skulle valt att skaffa barn”. Wallje-Lund flyttade därför hem till sin morfar som bodde i en etta. Han hade en rymlig klädkammare där hon fick bo. Flytten innebar att hon hoppade av skolan, skaffade ströjobb som tidningsbud och ”maskinskriverska”. Snart blev hon sambo med sin pojkvän (nuvarande make) och bildade familj. Kontrasten mellan tillvaron som hon hade lämnat och den som paret nu hade börjat skapa tillsammans kändes bra. Men visst minns Kicki Wallje-Lund fortfarande junidagen 1972 när hon satt med sin tvååriga dotter i lekparken och hennes före detta klasskamrater tjoade förbi dem med studentmössorna i högsta hugg.
”Då sprang jag hem och grät en skvätt. Jag hade ju gärna också tagit studenten men nu blev det inte så.”
Hon torkade tårarna, tog anställning vid Danderyds sjukhus, klättrade i graderna genom att utbilda personal och ledning i nya tidens lönesystem. Sitt ”första riktiga jobb” blev på det amerikanska IT-företaget Burroughs. Baserad i Stockholm avancerade hon till Burroughs centrala marknadsavdelning och höll snart i stora pressevents i exempelvis London. Det blev starten på ett arbetsliv hos många av den tidiga IT-erans giganter, och att bli yrkesmässigt uppfostrad i en stor amerikansk koncern i början av 80-talet blev avgörande för Wallje-Lunds framtida karriär och attityd till arbete.
”Det var väldigt hårda krav, men presterade man så belönades man. Den inställningen har jag haft stor nytta av hela livet”.
En karriär hos IT-dinosaurierna
Det var hela havet stormar globala IT- och databranschen, och Kicki Wallje-Lund surfade fram på vågorna. 1986 fusionerades Burroughs med Sperry Rand och bildade IT-jätten Unisys. Wallje-Lund följde hon med den tidigare Burroughs-VD:n till ICL och arbetade inom PR. Sen hamnade hon på elektronikjätten Philips Information Systems globala banking division.
När Philips dotterbolag, som utvecklade lösningar för banker och finansiella institutioner, såldes vidare till ett av USA:s äldsta IT-bolag, Digital Equipment Corporation (DEC) följde Wallje-Lund med och bosatte sig i London. Dagarna var dock räknade för anrika DEC.
De hade missat trenden med PC, och en av Wallje-Lund första uppgifter blev att göra sig av med tusen personer i Europa.
Efter DEC blev det en vända hos amerikanska telekomjätten AT&T:s dotterbolag, Istel Ltd, baserad i Shakespeares hemstad Stratford Upon Avon (”en gullig men urtrist stad”). Bara ett år senare återvände hon till London och började på AT&Ts spin-off NCR. På visitkortet stod nu: ”Vice president Marketing/PR & Business Development”.
När ett av hennes barn fick en njursjukdom flyttade hon hem till Sverige för gott. Vid återvändandet till gården i Sörmland tog Kicki Wallje-Lund flera styrelseuppdrag och parallellt grundade hon, som 52-åring, en startup som fokuserade på digitala lösningar för frisk- och hälsovårdstjänster. Även om hon hamnade på förstasidan av tidningar som Internetworld, under rubriken ”Friskt vågat”, så lyfte det aldrig, och bolaget såldes till Söderberg & Partners
FÖRVÄRVSMASKINEN EMBRACER
Det var med en nyfiken blick på vad framtiden har att erbjuda som Kicki Wallje-Lund tackade ja till uppdraget som styrelseordförande i Embracer hösten 2016. Sedan dag ett har det bland annat handlat om att få överblick över de bolag som Embracer förvärvar. Den biten är inte särskilt svår, anser hon och säger:
”Hittills har alla våra förvärv också lyckats leverera i linje med förväntningarna eller bättre.”
Utmaningen kommer efteråt, när bolagen delvis ska integreras i verksamheten samtidigt som de är lovade att behålla sin frihet och sin självständighet. Snabbväxande Embracer har numera åtta vitt skilda operativa dotterkoncerner med cirka 8 500 medarbetare och runt 80 spelutvecklingsstudios i drygt 40 länder.
Vad gäller förvärv har Embracer skapat en process som ser likadan ut varje gång. Det är “ett maskineri” som Lars Wingefors ofta uttrycker det. Han har en lång lista med tilltänkta förvärv som han uppdaterar styrelsen med kontinuerligt. Då går man också igenom vilka som är mer aktuella än andra. En uppköpskandidat blir därför aldrig någon överraskning, enligt Wallje-Lund.
”Han är långsiktig och betar av den där listan. När det närmar sig får vi presentationsmaterial. Är det större förvärv får vi tillfälle att träffa ägarna och senare tar vi del av både den finansiella, legala och kommersiella due diligence-dokumentationen. Men vi sitter inte och läser tusentals sidor, det kan man ju om man vill, men vi får tydliga sammanfattningar av våra rådgivare.”
På dessa deal cards listar ledningen tillsammans med rådgivarna detaljer kring transaktionen i det potentiella bolaget, beskrivning om varför investeringen är värd att göra.
”Att vi har en satt process och har samma rådgivare underlättar väldigt mycket. Vi har också jobbat med samma personer (på EY och Baker McKenzie). De har lärt känna oss och vi dem. Dessutom är de tillgängliga för oss i stort sett dygnet runt när det krävs”, säger Kicki Wallje-Lund.
EMBRACER GÖR EN “ACTION LIST”
Man blickar förstås både framåt och bakåt inför förvärv. Varningar i målbolaget, red flags, kan handla om befintliga avtal som behöver ses över. Därefter görs en “action list” om vad som måste åtgärdas innan man skriver på och målbolaget kan få tid på sig att åtgärda någonting innan closing.
”Jag vill gärna också vara med i diskussionerna när det blir skarpt läge vid större förvärv. När Embracer förvärvade amerikanska Saber hände det mycket under en kort period. Vid slutförhandlingarna flög de till Stockholm och vi satt hos en av våra rådgivare (Baker McKenzie på Vasagatan i Stockholm) och jobbade både helger och nätter. Det var en jätteprocess och jag försökte vara med hela tiden. När man sitter med i den processen blir man ju insatt i företaget redan från början”, säger hon och tillägger:
”Fast det är klart, när vi hade 13 förvärv på samma gång (Q2 2020) så blir det ju lite mastigt.”
Så många förvärv ska man inte presentera samtidigt med kvartalsrapporteringen, menar Wallje-Lund. Det blir för mycket för marknaden att ta in samtidigt. Först kommer kvartalsrapporten och ovanpå den alldeles för många, helt nya verksamheter att analysera.
”Det var en utmaning även för Lars när han skulle gå igenom alla de förvärven och kvartalsrapporten samtidigt. Bara genomgången tog tre timmar.”
Om vi fördjupar oss lite i Saber så var det var ett bolag som hade funnits på Wingefors radar länge. Initialt betalade Embracer närmare 1,5 miljarder kronor men det kan senare tillkomma en tilläggsköpeskilling på cirka 3,7 miljarder kronor, om överenskomna milstolpar uppfylls. Det förvärvet får dock inte bara konsekvenser för utbudet av spel, omsättning och tillväxt. Affären ritar även om ägarförhållanden, ledning och styrelse. Sabers grundare Mathew Karch och Andrey Iones är numera Embracers näst största ägare. Karch förblir även VD för affärsområdet Saber men också styrelseledamot för hela Embracer.
Hur förändras bolaget när entreprenörer blir storägare, hamnar i ledningsgrupp och styrelsen?
”Vi ser bara positivt på att de blir storägare, för då har de ett långsiktigt incitament att bygga något väsentligt och varaktigt. De är starka, duktiga entreprenörer med stor kompetens. Det blir en väldig power som inte ska underskattas, och tillsammans med andra stora ägare som Lars sitter de i samma båt och driver bolaget framåt.”
Hur får man dem att bli lika engagerade i hela Embracer och inte bara ”sin” del?
”Där är man lite olika. En del kör ju sitt race och har en egen tillväxtagenda för att ta sina bolag till nästa nivå. Vi vill ju att alla ska fortsätta vara independent men nu märker vi att det börjar ske fler samarbeten mellan dem. Man tar egna initiativ där man ser synergier mellan bolagen och betraktar Embracer som ett enda bolag.”
“KVALITET VIKTIGAST AV ALLT”
Vad gäller compliance så är det upp till dig och styrelsen att ha kontroll, hur gör du och vilka är de största riskerna i Embracer?
”Ett misslyckat förvärv kan vara en stor risk. En annan risk är att tappa duktiga medarbetare och viktig kompetens. Vi ser risk i att spel kan försenas och därför är det väldigt viktigt att följa upp alla spelutvecklingsprojekt. Numera har vi en gedigen projektuppföljningsplan som vi noga följer upp i styrelsen. Där kan vi se i vilken fas varje projekt befinner sig och hur de utvecklas. Blir ett spel försenat behöver vi förstå om det kan komma att krävas mer resurser än vad vi ursprungligen planerat för. Vår styrelse är inte bara mottagare av information, vi är också kravställare: den här informationen vill vi ha. Ett annat riskområde är inom IT-säkerhet och dataskydd. Vi kan exempelvis bli utsatta för en hackerattack eller att någon ska få med sig källkoden till något av våra spel. I fjol granskade vi med hjälp av externa experter hur cyberskyddet på olika spelstudios fungerade, allt för att säkerställa att vi har bästa skydd installerat.”
Det har ju varit flera försenade spel, hur ser de kraven ut?
”Lars är väldigt tydlig där och säger att kvalitet är viktigast av allt. Det är bättre att det får ta lite längre tid och att spelen blir bra, för då får man igen det sen.”
Men någonstans måste man ändå leverera till en viss deadline?
”Det är kreativa människor och sätter man för stor press på dem så blir det inte bra. Hittills har vi inte haft några stora problem med det. Men det kan ju komma.”
Vad ser du mer för risker?
”Vi ägnar mycket tid åt hållbarhetsfrågor, där är innehållet i spelen en risk. Vi har hundratals spel och kan inte hålla koll på alla detaljer. Vissa studios har rådgivare som flaggar om någonting verkar olämpligt. Vi vill också visa på mångfald i spelen men det är inte alltid populärt hos spelarna och när vi vill promota våra duktiga kvinnor som är spelutvecklare vill de inte alltid medverka eftersom de kan bli hotade och förföljda.”
Kicki Wallje-Lund trodde först att det var överdrifter men har på nära håll fått se hur anställda trakasseras, vilket även får konsekvenser för Embracer som arbetsgivare.
”När jag pratade med en kvinnlig spelutvecklare kom frågan: Hur skyddar ni oss kvinnor om vi blir mordhotade eller om någon följer efter oss när vi lämnar spelstudion? Det är förstås ytterligheter men det händer och varje studio ger support på olika sätt. Vi bidrar bland annat med medieträning och hur man kan agera i sociala kanaler.”
EMBRACER HAR PRATAT ESG MED INVESTERARE
Ovannämnda handlar om S:et eller G:et i ESG – vars stämpel kan innebära att vissa branscher drar till sig mer kapital medan andra branscher, inte minst spelbolagen inom bettingbranschen har påverkats negativt av ESG-flöden.
Om man ser det utifrån aktieägarnas perspektiv: finns det en överhängande ESG-risk som även kan drabba den spelbransch där Embracer verkar?
“Vi har haft många möten med aktieägare, investerare och analytiker för att diskutera just den här frågan. Områden som de lyfter fram är främst inom affärsetik och styrning, mångfaldsrisker, olämpligt spelinnehåll, IT-säkerhet och dataskydd men även transparens och regulatoriska ESG risker. De relaterar till att om vi inte följer regelverk och har brist på tydlig redovisning och transparens gällande just hållbarhetsfrågor så kan det leda till brist på förtroende bland investerare och andra intressenter. Om vi väger samman med övriga intressenters syn på våra prioriterade områden inom ESG så ser vi att riskerna finns främst inom S och G.”
För flera år sedan intervjuade jag EQT:s chefsjurist Lena Almefelt som pratade om en varumärkesrisk. Hon menade ungefär att på EQT kan man inte hålla koll på vad alla ägarbolag gör men om de skulle bete sig dåligt så kan det slå mot hela EQT. Det fanns därför en compliancerisk vad gäller varumärket. Har ni pratat om något liknande?
”Just det där pratar vi ganska mycket om. Vi hade en incident för ett par år sedan, då det var en pressansvarig för en studio som råkade medverka i helt fel forum, ett sexistiskt forum. Det blev en enormt stor händelse och väldigt jobbig för oss. Då förstod man allvaret helt plötsligt, här kan det hända någonting som vi inte har kontroll på som blir jättestort för oss. Vi har en compliancecode och jobbar hårt med att informera och utbilda alla i gruppen för att försöka säkerställa att alla har koll på och förstår vår värdegrund och att alla ska följa den. Men et är omöjligt att kolla upp 8500 personer, man måste helt enkelt lita på personer.”
Vad säger du förresten om liknelsen med EQT? Ni har ju inte för avsikt att sälja något bolag men det pratas ibland om att ni är ett investmentbolag – har du något att säga om det?
“EQT är ju fantastiskt duktiga och det finns många likheter mellan oss och dem. En skillnad är kanske att vi inte är en mellanstation utan en slutstation för bolag vi förvärvar. Och framför allt så styrs alla bolagen hos oss av starka entreprenörer, på gott och ont.”
Som styrelseordförande ska du kontrollera storägaren och VD:n Lars Wingefors. Det verkar inte enkelt.
”Vi har ju strikta regler för vilka beslut som han kan ta. Han kan ju inte bara göra som han vill.”
Men han är ju bevisligen en förhandlare av rang, annars hade det inte gått att bygga Embracer.
”Ja, han är ju grym på att förhandla. Och ju svårare det är desto mer taggad blir han. Men alla förvärv ska ju beslutas i styrelsen. Men det är klart: Litar vi på Lars? Ja, det gör vi! Och det är ju inte bara vi. Hela marknaden har ett jättestort förtroende för Lars.”
INVESTERADE DET HON KUNDE I EMBRACER
Investerare brukar älska VD:ar som äger mycket i bolaget men samtidigt är det ägare som ska tillsätta styrelsen som i sin tur ska ha koll på VD:n. När VD:n och huvudägare är samma person blir det rundgång i systemet. Hur tänker du kring det?
”Det är klart att det är stor skillnad om du sitter i en styrelse där någon är VD och majoritetsägare men man tänker ofta: Litar vi på den här personen och på att han har goda avsikter med det han gör? Jag skulle bli förvånad om det finns någon aktieägare som inte har förtroende för Lars. När vi noterade bolaget sade han att ‘för mig är alla aktieägare lika viktiga’ och det är klart att Lars har det bästa för ögonen för bolaget liksom alla i styrelsen Det är inget konstigt i hur det fungerar.”
Ditt ägande i Embracer är värt cirka 8 miljoner kronor, varför äger du inte mer aktier? Din styrelsekollega Erik Stenberg (vice VD) äger aktier för 740 miljoner.
”Lars sade, när jag skulle gå med i styrelsen, att han ville att alla skulle vara engagerade i bolaget. Han önskade att alla som satt i styrelsen även investerade i bolaget. Och alla har ju olika förutsättningar för det. Då investerade jag det jag kunde men hade jag haft möjlighet så hade jag självklart investerat mer. Speciellt med facit i hand…”
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du fler intervjuer