Christer Gardell: ”Det har börjat braka ihop – börsen har blivit rena Solvalla”

Det ursprungliga skälet till en intervju med Christer Gardell var Cevians nyliga nedflaggning i ABB, till under 5% ägande. Men efter fyra uppskjutna telefontider blir det till slut en lunch på hans kontor istället. Och ett betydligt bredare samtal om hans gärning och tankar som både riskkapitalist och tennisspelare.

I ett runt tornrum som vätter mot Humlegården står mat uppdukad i en vackrare inramning än på de flesta restauranger. För att komma dit måste man gå igenom Gardells arbetsrum, som tycks dubbla som gym. Hantlar och greppstyrke-prylar omger honom när han tar emot, själv liksom kliven rakt från centercourten, i shorts, gympaskor och vit tröja under en väst som det står Patagonia och Cevian på. Gardell säger att vädret varit miserabelt i Båstad, som han just anlänt ifrån, men är mirakulöst nog brunbränd ändå. Och vältränad. Efter ”minst ett, helst två” tennispass om dagen, inför VM-spel kommande vecka.

Sporten som livselixir återkommer över lax- och räksmörgåsarna, men först tar vi itu med flaggningen. Cevian säger sig ha en vision för alla företag de är ägare i. Vad är den månne för ABB när man väljer att minska?

Gardell inleder med hur fantastiskt bolaget är; att det ligger rätt i de stora trenderna, och så vidare. Försäljningen handlar inte om det.

“Jämför man med konkurrenterna så finns värdepotentialen fortfarande, men vi vill inte att ett företag blir för stort i portföljen. Alltså trimmar vi”, säger han.

Med andra ord behövs plats i stallet och då kickas den häst ut som ser ut att springa långsammast framöver. Det kräver ett ständigt rangordnande av de tolv innehav som Cevian siktar på att hela tiden ha.

”Nu håller vi på och köper in oss i ett rätt stort bolag. Det är inte publikt ännu. Och eftersom vi alltid är fullinvesterade och inte vill belåna så måste vi frigöra.”

Gardell kan inte berätta något alls om affären som är på gång.

”Nej, det är för känsligt eftersom vi fortfarande köper aktier. Men det är ett välkänt… europeiskt bolag.”

Skitdålig marknad

Nu är ni fjärde största ägare i ABB. Hur länge har man rollen som aktivist?

”De som äger mer än oss är, förutom Investor, mest indexfonder och de bryr sig ju definitionsmässigt inte. Kapitalmarknaden har förändrats rätt mycket under de senaste 25 åren. Tidigare var en stor del av marknaden aktiv förvaltning, där man analyserar bolag fundamentalt före investeringen. Nu är vi en extrem minoritet.”

Det är en utveckling som Gardell har starka åsikter om.

“På den gamla goda tiden var indexfonder nästan ingenting, kanske 0,5% av marknaden, men nu har det blivit så stort att det är en fara för aktiemarknaden”, säger han.

Det ”indifferenta kapitalet” har nästan tagit över.

”Prismekanismen riskerar att sättas ur spel. Kapitalallokeringsbeslut som är grundbulten i kapitalismen får en allt sämre träffbild. Men ingen verkar bry sig. Innan myndigheter och alla aktörer fattar hur farligt det är kommer det att ha gått för långt”, säger han.

Vad händer då?

”Den publika marknaden blir allt sämre. Långsiktigt flyttar bra bolag till private equity-marknaden, där alla investeringar fortfarande bygger på fundamental analys – som aktiemarknaden förr – medan börsen blir någon slags kasinomarknad.”

Vissa bolag blir för billiga, andra för dyra. De billiga skummas av till riskkapitalmarknaden som suger upp kassaflödena, medan ratet blir kvar, resonerar Gardell.

”Så jag skulle säga att den publika marknaden är illa ute faktiskt. De av många hyllade indexfonderna är livsfarliga för aktiemarknaden.”

Kasinomän på Solvalla

Men är det inte bra för er att ha korkat kapital i bolagen, som följer er lead?

”Jo, visst kan det vara så. Det finns tendenser till att de känner någon form av moraliskt ansvar, att de bör ställa sig bakom och stödja den som tar ett aktivt ägaransvar. Vi kan få betydande inflytande i stora bolag med ett rätt begränsat kapitalägande. Även aktiefonder som säger att de förvaltar aktivt, skuggar ju ett index och avviker bara pyttelite. Så nästan alla pengar därute, förutom våra och några få andras, är ju mer eller mindre indexpengar.”

Dåligt för samhället, men bra för er?

”Kortsiktigt, ja. Men på längre sikt är en dålig marknad dåligt för oss också”.

Tendensen finns redan till att det börjar braka ihop, tycker Gardell. När bolag med vaga affärsidéer och usla resultat skjuts upp som raketer för att senare falla ner som pannkakor.

“Det är inte bra, det lockar till sig kasinomän. Det blir inte investerare på börsen längre, utan spelare. Rena Solvalla”, säger han med en blick som visar att han medvetet spetsar till det.

Påverkar det hur ni bemöts i bolagen att det finns färre aktivister?

”För 15 år sedan var företagen livrädda. Deras rådgivare gav råd om att motarbeta oss aktivister och bete sig aggressivt. Så är det inte längre. Nu får de rådet att öppna för en dialog”.

Marknaden har märkt att aktivister har rationella idéer; att de inte är de raiders de en gång utmålades som utan istället verkar för att öka bolagens intjäning och värdering både på kort och lång sikt. Aktivisterna har kommit in i en mognadsfas.

”Sen är det klart att en del situationer vi går in i – där kanske vi inte bryr oss om hur mottagandet blir. I korten i dessa situationer ligger att det gäng som har skött bolaget dåligt ska bytas ut”, säger han.

Får Krupp

Men funkar aktivismen jämt, undrar man.

Har ni någonsin sprungit in i en vägg?

”Thyssen Krupp var en dålig investering. Hade det legat i Sverige, med Stockholmsbörsens regler, då hade de blivit en av våra bästa. Men företagsstyrning i Tyskland är inte alls som i Sverige.”

Är det så stor skillnad mellan…

”Ja, oj, oj, oj, oj, oj!” 

Gardell lyfter händerna i en avvärjande gest, trots att kulturskillnader inte borde tagit honom på sängen.

Sedan han tog ekonomexamen 1984 och som en av de allra första studenterna som rekryterades från Handels (tror han sig minnas) till McKinsey, har han rest mycket. Och byggt bolag.

”Vi var typ 20–25 personer på McKinsey i Norden när jag började. Och ökade det till säkert 200–300. Vi byggde upp management consulting i Norden.”

Gardell hann bli partner i firman innan han hoppade av 1996 och blev VD för Custos, grundat av Sven Hagströmer och Mats Qviberg, som utmanare till de etablerade finansfamiljernas investmentbolag. Efter en uppfriskande stormig tid, med flera kontroversiella försäljningar, lämnade han skeppet och grundade Cevian 2002 tillsammans med Lars Förberg.

En snart 40-årig karriär som “superskarp storbolagsman”, för att använda en gammal McKinsey-kollegas ord om honom.

Idag kan du välja vilka bitar av jobbet du lägger ner energi på – vad är roligast?  

”Det är svårt att hitta nya investeringar. Svårt och intressant”, säger Gardell som reflexmässigt likställer roligt med utmanande.

Hur går den jakten till då?

”Vi har en stor grupp investerare i Stockholm, Zürich och London. Varje investering är ett stort beslut eftersom det kan bli cirka 10% av portföljen. Så det får inte bli dåligt. Samtidigt handlar det om att våga gå in i något som marknaden inte tycker är bra.”

Runt 30 personer hjälper honom, säger Gardell och hans utstrålning när han pratar om investeringsbesluten gör klart att dessa avgöranden är den verkliga kraftsamlingen för honom. Matchbollarna, så att säga, då det blir action.

“Många förvaltare som jobbar i marknaden är livrädda för att det ska hända något tokigt i bolaget på kort sikt. Medan vi har lyxen att säga ‘det kan fortsätta vara stökigt ett tag till’. Det är bara bra för då kan vi köpa in oss billigt.”

Ingen börsnörd 

Hur börssommaren varit känns som en given fråga, men den engagerar inte Gardell alls. Han hummar nåt om att han inte bryr sig om årstiden.

Ett nytt försök:

Kanske mer spännande vad som händer framöver. Vad tror du om hösten?

Men inte det heller. Gardell har inte en börs-afficionados intresse för de dagliga svängningarna. Det är när enskilda affärer kommer på tal, eller när det handlar om hela systemets funktionssätt, som han kvicknar till.

Din berömda skitvaluta då, hur besvärlig är den?

”Jag hoppas väl att riksdagen fattar beslut.”

Om vad då?

”Ja, euron. Att vi går in i valutasamarbetet och överger kronan.”

Han tror inte att det sker inom kort men frågar retoriskt hur fattiga vi måste bli innan vi inser vad som borde göras.

Är det så illa att vi håller på att bli “Europas Alabama”, som Benjamin Dousa sa nyss?

Svensk ekonomiArtikel

”Sverige är redan inne i en lågkonjunktur – räkna med att arbetslösheten stiger”

”Ja, det är det. Vi är 40% fattigare på grund av valutan”, säger han.

Så det är inga andra fundamenta som är fel i svensk ekonomi?

”Nej, man kan ju titta på Norge, de har gått precis på samma väg. Räntenivån i Norge har alltid varit lite högre än ECB. Givet den strukturförändring som har skett på valutamarknaden, vill väldigt få investerare ha exponering mot mindre valutor. Det är problemet”, säger Gardell som lyckades göra eurofrågan till stor debatt för några månader sedan genom sin kommentar om den svenska “skitvalutan”.  

Patriot-ish 

“Bor man här så bryr man sig”, svarar han på varför han engagerar sig i det nationella läget.

Hur kan man koppla det till kritiken att du utan att blinka sålt viktiga innehav till utländska köpare?

“Vi hade aldrig kunnat göra Volvo-affären idag. Men när vi gjorde vår försäljning 2017 var läget helt annorlunda. Geely var uppskattade, till skillnad mot Ford, som ägare av Volvo Cars och hade ett bra rykte. Vi gjorde en noggrann undersökning innan vi gjorde affären.”

Runt juldagarna ringde han runt till 20 personer – partiledare, fackföreningsledare och storägare.

”Alla tyckte att det var jättekul. Det var bara en som blev skeptisk och det var Fredrik Lundberg. Han var faktiskt den enda som var bekymrad”, säger Gardell.

Kanske för att han som ledare för Industrivärden faktiskt skulle behöva samarbeta med kineserna, i motsats till politikerna.

USA herre på täppan

Ungefär 130 miljarder kronor finns i Cevians fond. Gardell vill inte svara på frågor om ägarstrukturen i moderbolaget men SvD har tidigare utifrån off-shore-dokumentation etablerat att han och Lars Förberg äger 10–25% av bolaget vardera; att investmentbolaget Capital Z äger mellan 25–50%; och att den amerikanske riskkapitallegenden Carl Icahn sitter på 5–10%.

Ägandeandelen innebär att otaliga miljarder avkastning samlats i den egna fickan genom åren. Oklart exakt hur många på grund av de utländska strukturerna, men 2020 uppskattade SvD hans privata förmögenhet till 15 miljarder kronor.

Man undrar vilka rum denna summa kan köpa en biljett till i den svenska maktsfären.

Hur insyltad är du i etablissemanget? Man tänker på Wallenbergarna, att de blir inbjudna till höger och vänster. Sitter du också och pratar med kungligheter och ministrar?

”Ja, ibland. Men inte lika mycket som Wallenbergs. Och jag tror inte att jag vill prata med dem lika mycket heller.”

Men apropå fackföreningarnas makt i Tyskland. Vem styr Sverige? Egentligen.

”Wallenbergarna har väldigt mycket makt. Genom Investor, stiftelserna, kopplingen till EQT och så vidare. Så det är väl ofrånkomligt att sätta dem högst upp.”

Vem kommer tvåa då?

Gardell funderar verkligen, sitter tyst en lång stund och räknar upp kandidater för sig själv.

Till slut säger han:

”Politikerna är begränsade eftersom företag sträcker sig över många länder. Så svenska politiker har egentligen lite inflytande. Men amerikanska politiker och myndigheter – de har etablerat en juridisk apparat som ger dem stor makt att hoppa på i princip alla som gör dollar-transaktioner”, säger han, sannolikt färgad av att flertalet av både Cevians ägare och fondens investerare är amerikanska. 

”Ser läskiga ut”

Efter att ha dissat börsen tidigare i samtalet ger Gardell obligationsmarknaden tummen upp.

”Om du köper investment grade så får du bra avkastning. De flesta bolag, undantaget fastighetsbolag, som släppt obligationer är vanliga bolag med låg skuldsättning och en risk som är i princip noll. Ändå erbjuds det kanske 6% ränta. Så konkurrensen från obligationsmarknaden är benhård”, säger han.

Det gör honom skeptisk till alltför många höga multiplar på börsen.

”Så kallade kvalitetsbolag som till exempel Atlas Copco och Nibe tycker jag ser lite läskiga ut. Jag köper hellre bra bolag med låga multiplar i den här miljön. Någon form av avmattning borde ske.”

Så IPO:erna drar inte igång redan under Q4, som vissa säger?

”Jag tror inte det. Det är fortfarande många bubblor i marknaden som måste spricka. Jag tycker att riskerna är större på nedsidan.”

Hur är det med er egen avkastning?

”Det tuffar på rätt hyfsat. Det ligger 3–5% bättre än index i år.”

Är det en nivå ni hållit historiskt?

”Jag tror den här fonden har haft runt 5% över index per år efter avgifter. Den första Cevian-fonden var fantastisk. Den var kanske 50% bättre per år. Men 5% efter avgifter per år under en lång period är en väldigt bra avkastning.”

Litar på sina egna tankar

Gardell pratar om bubblor i finansvärlden och ”mycket skit i systemet” som fortfarande måste bort. Han väntar sig stora samhälleliga förändringar, kanske redan inom fem år, som påverkar folks sätt att arbeta och leva. 

Hur är det med förändring på det personliga planet då. Tror du på utveckling, i vår ålder?

”Kan man lära en gammal hund sitta? Jag vet inte.”

Några förebilder har han inte och utnämner självförtroendet till den viktigaste egenskapen bakom framgångarna.

Vad består det i, egentligen?

”Det handlar om intellektuellt självförtroende. Att du tror på dina egna tankar. Och att inte vara så jäkla rädd heller. Man måste våga gå emot gängse uppfattning och ta konflikt.”

Han säger att han aldrig styrts av viljan att vara omtyckt.

”Jag bryr mig inte. Men de flesta är obekväma med det och vill inte hamna i dålig stämning, så de viker ner sig”, säger han och gör en min som ska illustrera hur många känner inför dålig stämning.

Styrelser bästa skolan

Självförtroende i all ära, men erfarenhet krävs också.

”De som kommer direkt från Handels och börjar här, de är för naiva i början. De tror att alla människor är rationella, att stora förändringar kan genomföras snabbt och utan problem. Oftast tar det ju lång tid och kantas av alla möjliga problem.”

Gardell tycker det är viktigt att nästa generation Cevianer kommer in i styrelser för att bli ”fulländade investerare”. Själv fick han sådana uppgifter vid 34 och tyckte det var bra.

”När var jag som bäst? Kanske vid 40–45. Man hade hög energi och lite naivitet kvar som är nyttig; att man tror allting funkar. Det är inte så tokigt att få in VD:ar i den ålderskategorin.”

Är VD-rollen värre nu än tidigare?

”Det är nog en hårdare kamp om tiden. Aktiemarknaden kräver mer och verksamheterna blir mer komplicerade.”

Stark forehand i affärer

Det är fredag eftermiddag när vi ses.

Vad gör du till helgen då? Är det bara tennis, eller vad händer?

”Jag spelar väldigt mycket. Jag spelar minst en gång om dagen. När jag är i Båstad alltid klockan elva, sen fem igen. Jag ska spela VM i Portugal nästa vecka.”

Hur bra kommer det att gå där då?

”Jag tror att det är tufft. Det gäller att ha lite tur i lottningen”.

Ödmjukt.

”Ja, där är man nöjd för varje match man vinner. Har du riktigt oturslottning så… Förra året vann jag första omgången mot en jänkare. Sen fick jag världsfemman, en spanjor, och torskade 6–3, 6–3. Jag gjorde faktiskt en riktigt bra match, men det hjälpte inte.”

Vilken är den bästa placering du nått?

”Jag är Europamästare.”

Europamästare?

”Ja i mixed dubbel. Jag lyckades lura med en holländska som är etta i världen.”

Hos en man med Gardells tävlingsinstinkt föreställer man sig att siktet är inställt på en singel-titel, och inför VM har har han tagit hjälp av en argentinsk coach. Som 62-åring är det 60-65-årsklassen som gäller.

”Det heter ju veteran på svenska, och det blir du vid 30. Jag var 40 när jag började spela SM. Då tittade man på 60-åringarna som stolpade fram till bollarna. Det skulle vara kul om man hade filmat den klassen nu och jämfört.”

Inget stolpande idag?

”Nej, nej! Det är helt annorlunda.”

Han värjer sig igen.

Du lägger ner extremt mycket tid på det här. Vad är det som är så magiskt med tennis?

Gardell går igång på vilken ”fantastisk sport” det är. Tekniskt, taktiskt, strategiskt. Den mest fulländade, med oändligt många dimensioner att tänka igenom och fila på.

Det säger folk om golf också.

”Jag spelar golf också. Men det är mycket enklare för där ligger ju bollen stilla hela tiden.”

I tennis, förklarar han, möter man hela tiden nya typer av motståndare som försöker göra livet svårt för en.

En metafor för business? Dimensionerna känns ju igen.

”Ja, där har du också alltid någon form av motståndare någonstans, som du måste förstå.”

Förnuft och känsla

Har du högt EQ?

”Sånt har jag alltid varit rätt bra på. Idrotten är en bra skola. Man måste nästan krypa in i huvudet på den andre. I affärer jobbar man också med olika typer av situationer. Dels med anställda. Dels i förhandlingar och styrelser där du kanske är en av åtta. Du måste förstå gruppdynamik och individerna, få med en majoritet i varje beslut.”

Gör du explicita analyser eller fungerar du intuitivt?

”Det är mer intuitivt. När jag kommer in i styrelsen så tänker jag mycket på individerna. Styrkor, svagheter och sådär. Om nån är rationell, irrationell eller känslomässig.”

I princip alla som arbetat på McKinsey har gjort Myers-Briggs personlighetstest, så jag frågar om Gardells profil. Han visar sig ha undkommit testet men diagnostiserar sig själv när han får dimensionerna förklarade för sig:

Han ligger någonstans mitt emellan extrovert och introvert. Han är en “top down”, 80/20-man, som inte fastnar i detaljer. Och i beslutssituationer låter han i sista skedet känslan råda över analysen:

”Jag tar emot massor av analyser från teamet. Men jag måste ändå ha den där känslan, jag frågar mig – känns den här slutsatsen riktig?”

Den sista dimensionen testar om man föredrar planer eller vill hålla optioner öppna in i det sista.

Gardell meandrar sig fram till ett rätt tydligt svar.

”Jag får många förfrågningar om jag vill hålla föredrag här eller där. Det funkar om jag får ett wildcard, om jag kan ge besked en vecka innan. Man kan ju inte ta på sig nåt som ligger kanske fyra månader framåt, då har du ju låst den veckan. Och det vill jag inte. Nej, jag gillar inte det”, säger han.

Efter många inrutade år med “åtta styrelser och väldigt fullsmetad kalender”, njuter han märkbart av lyxen att köra med wild cards. Idag kunde han ju göra som han ville, ta en lång lunch för att andan föll på.

Christer Gardell gestikulerar mot bandspelaren och frågar.

”Vad ska du göra av det här nu då? Vi var ju lite all over the place.”

Som det lätt blir med en självutnämnd generalist.