Academedias satsning i Tyskland: Guten Tag, vinster i välfärden

Barnen virvlar runt i de olika rummen på Kleine Wikinger i Berlin. Förskolan har 78 platser. Plus ett par till om man tillåter viss överbeläggning. Vilket är helt i sin ordning. I det stora hela spelar det ändå inte så stor roll.

2020, samma år som Kleine Wikinger öppnade, presenterades nämligen siffror som visade att Tyskland är skriande behov av betydligt fler platser än så. 342 000 närmare bestämt. En huvudvärk för många tyska föräldrar som förgäves letar efter en lämplig plats. För en friskolekoncern med politisk motvind på hemmaplan är det däremot en potential.

Kleine Wikinger, på svenska betyder det små vikingar. Ganska passande. För med vikingarna är det ungefär som hur den politiska debatten stundtals låter på hemmaplan om de svenska utbildningsföretagen. Handel eller plundring?

Och just den här dagen bland de små vikingarna i Berlin är den stora vikingen på besök, klädd i chinos och blå kavaj med en färgglad liten näsduk i ena bröstfickan.

”Oj oj, hallo!” säger Lars Falke på tyska när barnen springer framför fötterna på honom.

Lars Falke är Academedias Tysklandschef. Den svenska utbildningskoncernen är aktivt på den tyska marknaden sedan februari 2016. Då blev Joki, ett företag som drev en handfull förskolor i München, en del av det som i tysk press beskrevs som en skandinavisk föregångsmodell. Numera äger Academedia ytterligare två tyska förskoleföretag, Kita Luna och Stepke. Koncernen har även tagit sitt norska förskolekoncept, Espira, till Tyskland och driver idag genom dessa fyra varumärken totalt 73 förskolor i landet. Kleine Wikinger är en av dem.

Tyska marknaden “i sin linda”

I höst öppnar den 74:e med 200 platser i Berlin. Därutöver är beslut fattade om ytterligare 36 enheter. Något som gör att Tyskland är på väg att bli Academedias viktigaste förskolemarknad, med totalt 110 enheter. Jämfört med 115 i Sverige, där marknaden är mer mogen och tillväxten långsammare.

”Marknaden är i sin linda. Vi tror på en kraftig tillväxt på förskolor i Tyskland de närmaste åren och räknar med att öppna 15 till 20 nya enheter varje år”, säger Lars Falke.

Bakgrunden till den här utvecklingen är en relativt sen förskolereform. Tyskland har en konservativ syn på familjen. Majoriteten att kvinnorna går ner på deltid när de blir föräldrar, om de går till arbetet alls, medan mannen står för den huvudsakliga försörjningen.

Visserligen ser det något annorlunda ut i de östra delarna, där arvet från DDR har gjort det mer självklart för båda föräldrarna att arbeta. Men för det stora flertalet i Tyskland har möjligheten att lämna barnen på förskola snarare varit undantaget än regeln.

För att ändra på det genomförde Angela Merkels regering för nio år sedan en reform som gav varje barn mellan ett och tre år rätt till en förskoleplats eller en plats hos en dagbarnvårdare.

Idag går 35% av barnen under tre år i Tyskland på förskola. Visserligen är även barn under ett år med i statistiken, vilket drar ner snittet. Det gör det också svårt att jämföra med Sverige, där 78,7 % av barnen mellan ett och tre år går på förskola, en siffra som alltså bortser från barnen under ett år. Men faktum kvarstår: Väldigt många barn i Tyskland går fortfarande inte på förskola, nio år efter Merkels reform.

”Förskola och i synnerhet skola är väldigt kulturbaserat. Vi hjälper till med uppbyggnaden av den tyska jämlikheten och ökar arbetskraftsutnyttjandet, som är lägre än i Sverige eftersom fler kvinnor inte jobbar fullt i Tyskland”, säger Lars Falke.

Lex Pysslingen

I juni 1984 klubbade riksdagen ett förbud mot statsbidrag till daghem som drevs i aktiebolagsform med vinstsyfte. Lagen kom att kallas Lex Pysslingen, från Pysslingen Förskolor och Skolor AB som var först med att bedriva privata daghem i Sverige i början av 80-talet.

I mitten av 80-talet blossade en politisk debatt kring Pysslingen upp med flera högprofilerade Socialdemokratiska politiker i spetsen som var tydligt emot fenomenet med privata daghem med vinstsyfte.

När regeringen Bildt tillträdde 1991 och Bengt Westeberg från Folkpartiet blev socialminister var en av hans första åtgärder att avskaffa lagen om.

För Marcus Strömberg, Academedias VD, handlar det om att göra svensk barnomsorg till en exportprodukt.

”Det är vår ambition. Vi har väldigt mycket bra som vi skulle kunna sprida, som synen på barn och hur vi jobbar med den pedagogiska utvecklingen av barnen”, säger han.

Angrepp på hemmaplan

Academedias expansion utanför de nordiska gränserna, under året har de även tagit steget in på den nederländska marknaden, går inte bara ut på att sprida svenska värderingar utan också om att sprida risk. Den svenska och även norska debatten om det fria skolvalet och möjligheten för företag som Academedia att dela ut vinst har satt en måltavla på hela affärsmodellen.

Politiskt brus, har Marcus Strömberg ofta avfärdat det som.

”Politik är dels retorik, men ibland kan det också ske förändringar av ramverket på olika sätt”, säger han nu, strax inför valet på söndag.

Och i årsredovisning för det brutna räkenskapsåret 2021/2022 som släpptes i augusti beskriver Academedia risken för att de yttre förutsättningarna för verksamheten ska försämras som högre än tidigare år.

Med Tyskland, som inte bara har en växande marknad utan också EU:s största befolkning, kan koncernen balansera osäkerheten i hemlandet. De senaste åren har den tyska förskoleverksamheten vuxit stadigt. Även under pandemin, då förskolorna i landet tvingades hålla stängt.

”Vår ambition är att balansera upp det faktum att vi är väldigt svenska”, säger Lars Falke.

Academedia äger inga egna anläggningar i Tyskland utan fungerar enbart som operatör. Företaget vänder sig aktivt till fastighetsutvecklare och investerare för att erbjuda sina förskolor som en del av  mixen i en fastighet.

”Vi går samman med en fastighetsägare som finansierar fastigheten och sedan får vi som operatör bidrag från städerna för att driva förskoleverksamheten. Städerna är måna om att det ska vara en stabil och långsiktig verksamhet. Det innebär att vi har väldigt långa hyreskontrakt på mellan 20 och 25 år”, säger Lars Falke.

Snart grundskolor?

Ambitionen är att snart börja öppna även grundskolor och gymnasium i Tyskland. Vuxenutbildning står också på agendan. Tyskland har akut arbetskraftsbrist inom flera områden. Inte minst bland förskolepedagoger och barnskötare.

”Vårt största problem över huvud taget är personal. Vi skulle gärna vilja ha en egen utbildning av förskolepersonal, både pedagoger och barnskötare. Men de tar tre år att utbilda. Sedan kan vi inte tvinga dem att börja jobba hos oss”, säger Lars Falke.

Statligt bidrag för driften av en grundskola ges i Tyskland först tre år efter skolan öppnat. Den första tiden krävs därmed finansiering från annat håll. Det förklarar att många av de tyska ersättningsskolorna, som friskolorna i Tyskland kallas, ofta har någon av de två stora kyrkorna i landet som huvudman, det vill säga den katolska eller protestantiska.

Treårsregeln gör att det inte är aktuellt för Academedia att själva starta skolor från grunden.

Därför letar Lars Falke och hans tyska team nu efter lämpliga förvärv så att koncernen kan ta över skolor som redan klarat de första tre åren.

När Lars Falke besöker Kleine Wikinger har han precis kommit tillbaka från en resa i Brandenburg, där den nya Tesla-fabriken strax öster om Berlin skapar en stor befolkningstillväxt.

”Där är det intressant att vara med både förskolor och grundskolor”, säger Lars Falke.

När den första skolöppningen sker vill dock varken han eller Marcus Strömberg gå ut med.

”Men vi skulle inte prata om det på det här sättet om jag inte trodde på det”, säger Marcus Strömberg.

Det är lätt att tänka på Tyskland som en enda stor jungfrulig marknad. Det är det inte. Landets federala system med 16 olika förbundsländer gör att det snarare handlar om 16 olika marknader, alla med sina egna lagar, regler och traditioner. Och förutsättningarna i ett förbundsland kan förändras snabbt. Dessutom: En friskola eller förskola som drivs med offentliga medel i Tyskland får inte gå med vinst, utan måste drivas i en allmännyttig organisationsform.

Göra vinst trots förbud

För att Academedia ska kunna göra ett resultat under sådana förutsättningar har det tyska moderbolaget serviceavtal med förskolorna, som de fakturerar för fastighetsunderhåll, material och andra tjänster. Genom det här upplägget går det att göra en ”rimlig vinst”, som Lars Falke uttrycker det.

Fem största ägarna

”Börjar man se en skolkoncern som tjänar mycket pengar, då slår man till. Allt måste vara rimligt. Men Sverige är inte det enda landet på jorden som har vinster i skolan”, säger Lars Falke.

Hittills har dock inte varit mycket vinst att orda om. Academedia i Tyskland går nämligen med förlust. Resultatet från den tyska verksamheten redovisas inte i det svenska moderbolagets årsredovisning, bara omsättningen. Den landade förra året på cirka 797 miljoner kronor. Men i årsredovisningen för Academedia Gmbh, det tyska dotterbolaget, är siffrorna röda.

Resultatet för det brutna räkenskapsåret 2021/2022 har inte offentliggjorts, men för 2020/2021 blev det ett minus före skatt på 910 000 Euro, cirka 9,8 miljoner kronor.

Lars Falke kan inte kommentera de individuella affärsområdenas resultat, men påpekar att ”tillväxt kostar mycket pengar”.

”Och vi måste ha pengar för att kunna växa. I det här fallet är det aktieägarna som tillskjutit pengar, det är inte skolpengar i Sverige som har gått till det här”, säger han om finansieringen av verksamheten i Tyskland.

”Vi särredovisar inte länderna. Så jag skulle inte lägga för stor viktigt vid den”, säger Marcus Strömberg om den tyska årsredovisningen.

I den står det ändå att ”likviditetsbehovet stäms av med den svenska moderkoncernen varje månad och kan höjas med väldigt kort varsel (tre till fyra arbetsdagar)”. Så kallad cash pooling, där pengar från de olika företagen inom koncernen görs tillgängliga på ett gemensamt konto, är ett självklart verktyg för koncerner som verkar internationellt. Men kan vara känsligt för ett välfärdsbolag med tanke på debatten.

”Vår filosofi är att varje land ska stå på egna meriter”, säger Marcus Strömberg och tillägger att verksamheten i Tyskland också finansieras genom de hyresavtal som Academedia tecknar med fastighetsägarna.

”Vi lånar av fastighetsägarna. Men i och med att vi har så hög efterfrågan på förskoleplatser är det förhållandevis lite kapital som krävs”, säger Marcus Strömberg.

Föräldrabråk till domstol

Intensiteten i den svenska friskoledebatten tycks fjärran i Tyskland. Men det skriande behovet av förskoleplatser har skapat en diskussion om de avgifter som förskolorna i vissa förbundsländer har rätt att ta ut. För Academedia utgjorde föräldraavgifterna den näst största intäktsposten 2020/2021, närmare bestämt 9,3 miljoner euro, nästan 100 miljoner kronor.

Största intäktsposten, offentliga bidrag, låg på 48,6 miljoner euro, cirka 521 miljoner kronor.

2020 ströps dock möjligheten att ta ut avgifter på en av Academedias viktigaste marknader, Nordrhein-Westfalen, Tysklands folkrikaste förbundsland med 17,9 miljoner invånare.

Enligt Academedia kompenseras förskolorna med högre ersättning från kommunerna. Men debatten som omgärdade beslutet har fått ett antal föräldrar att stämma Academedias förskolor som drivs under varumärket Stepke.

I närmare bestämt 68 fall har föräldrar gått till domstol för att kräva återbetalning av föräldraavgifter till en summa av sammanlagt 234 000 euro, drygt 2,5 miljoner kronor.

”Vi förstår att det finns mycket känslor kring detta. Men det är viktigt att följa det regelverk som finns och det verkar som vi har gjort en korrekt bedömning av regelverket”, säger Marcus Strömberg och hänvisar till att domstolen under det föregående året dömt till Academedias fördel.

Marcus Strömberg tror inte att debatten i Sverige skadar verksamheten i Tyskland. Att det står ett börsnoterat företag från Sverige bakom de fyra förskolevarumärkena i landet verkar dessutom få bry sig om.

”Vi är bara kända som Stepke, inte Academedia”, säger Luisa Lüdtke, chef för förskolan Kleine Wikinger i Berlin.

”Behovet är så stort så man ifrågasätter vare sig friskolor eller förskolor. På det viset har vi ingen debatt. Vinster i välfärd, vinster i skolor, det hör vi aldrig om här”, säger Lars Falke.

Däremot finns det en viss diskussion om friskolors betydelse för det tyska skolsystemet generellt. Det menar Margret Kraul, professor i pedagogik vid universitetet i Göttingen. Hon har ägnat flera år åt att forska på utvecklingen av friskolor i Tyskland.

”Det finns en debatt som handlar om huruvida den ökade konkurrensen gör det totala skolväsendet mer effektivt. Det bedöms väldigt olika inom den pedagogiska forskningen. Det finns företrädare som säger att det bidrar på ett positivt sätt, samt de som säger de privata skolorna bidrar till en starkare social selektion eftersom skolorna i hög grad får välja sina elever själva”, säger Margret Kraul.

“Den svenska skolan inte dålig”

Efter en kraftig ökning av friskolor och privata skolor från 1992 och fram till för fem år sedan går idag cirka var tionde tysk elev på en grundskola som inte drivs av det offentliga, enligt Margret Kraul. Hon är positiv till en statligt finansierad friskolesektor i landet.

”Enligt min forskning fyller privata skolor nischer som gör dem till ett alternativ till det statliga erbjudandet”, säger hon.

VälfärdsbolagArtikel

Välfärdsbolagens kräftgång under S-press: ”Värderas märkligt lågt”

Marcus Strömberg tycker att det finns en del att lära av Tyskland. Bland annat skulle formen med icke vinstdrivande driftformer kunna vara ett sätt strama åt marknaden.

”Om man vill reglera ekonomin på något sätt har jag många förslag på hur det skulle kunna göras. Men först måste man svara på själva grundfrågan i Sverige: Om man tycker att friskolorna som betyder så mycket för både barn och föräldrar är bra, då måste man ge förutsättningar för att verka. Om man däremot genomför de förslagen som man nu pratar om, då kväver man sektorn”, säger han.

Marcus Strömberg irriteras över en debatt som han menar går ut på att baktala den svenska skolan.

”En del gör ett nummer av att försöka beskriva den svenska skolan som dålig. Men när vi åker runt och pratar om det svenska systemet möter vi motsatt åsikt. Jag skulle önska att politiken var mer stolt över att andra länder är intresserade av det vi gör.”

Och andra länder, det är inte bara Tyskland.

”Förutom vårt instegsförvärv i Nederländerna ser vi ett stort behov även i Frankrike och Polen och bitvis även i Spanien och Luxemburg”, säger Marcus Strömberg.