ABG:s VD: ”Julafton för oss när DNB köpte Carnegie”

”Lite som på Wall Street”, säger Jonas Ström, VD på ABG Sundal Collier, när han visar upp investmentbankens handelsgolv på Regeringsgatan.

”Fast inte riktigt”, lägger han till med en blinkning som gör det tydligt att han inte var helt allvarlig.

Nej, kanske inte riktigt. Trots att en skog av börsskärmar skapar klassisk finans-stämning, vore det Oslonoterade bolagets kontor ett ovanligt koseligt Wall Street. Med bananbröd på frukostbuffén och en atmosfär som mjukas upp av modern konst på väggarna, lånad ur grundaren Jan Petter Colliers samling, som är en av Nordens största i privat ägo.

Ändå avslöjar VD:s jämförelse med USA:s finanscentrum något om ABGSC:s psykologi. Bredvid internationella jättar som Goldman Sachs och Morgan Stanley är det nordiska bolaget en provinsiell bank. Som måste tävla med både lokala och internationella tungviktare om prestigefyllda uppdrag.

Mest kända konkurrent i Sverige, bredvid storbankernas IB-verksamheter, är Carnegie (numera del av DNB), med 3,4 miljarder kronor i omsättning, bredvid ABGSC:s 1,9 miljarder NOK. I Norge har det mindre Pareto Securities, med dryga 700 miljoner kronor, en stark position.

”Även om vi är etablerade nu, har vi fortfarande underdog-mentaliteten kvar”, säger Jonas Ström.

Efter rundvandringen behöver han akut den kopp kaffe han missade före avfärd till jobbet. Morgonen stressades till av att han glömt att han var tvungen att ta hunden Juni till dagis.

”Jag tyckte jag hade gott om tid, men det blev fan allt annat än gott om tid”, säger han när vi sätter oss i ett konferensrum med utsikt över hustaken ända bort till Strandvägens lätt igenkännliga fasader.

Norsk oljementalitet

Med tre affärsområden och ett nytt på väg att sjösättas, är det dock inte hunden som skapar mest jobb för Ström. Inom några veckor får avdelningarna Corporate Finance, Research och Brokerage sällskap av bolagets största satsning någonsin – på Private Banking.

Det ger ABGSC anledning att höja den mediala profilen. Bli bekanta utanför en snäv branschkrets.

Så vad är ni för en bank? Norrmän skjuter från höften och är riskbenägna, sägs det.

”Visst har en del norska firmor den karaktären. För att de jobbar inom industrier som per definition är hög risk. Men ABG Sundal Collier anses vara konservativa i Norge. Litet akademiska. Faglig, säger de.”

Han ser ”fascinerande stora kulturella skillnader” mellan grannländerna och har en hobbyteori om orsakerna: Redan före oljan vilade norskt välstånd på riskfyllda aktiviteter och hårt arbete i oländig terräng.

”Du kommer hem med fisk eller inte. Det ger en annan mentalitet när man investerar också.”

Han understryker att det är en grov generalisering. Men tror ändå att det format norrmännen. Och norska bankers roll.

”Att finansiera till exempel en oljerigg kräver en annan typ av riskaptit än de typer av projekt eller bolag som svenska banker generellt lånar ut pengar till.”

Mat för alla på obligationsmarknaden

Det tror han är ett skäl till varför riskkapital i form av företagsobligationer fick fotfäste i Norge redan runt millenniumskiftet, men dröjde i Sverige. Idag är dock high yield i stark tillväxtfas även här, och en ABGSC-specialitet som Ström följt från start. Efter Lehman-kraschen jobbade han på Öhmans fondkommission och spred budskapet.

”Folk visste inte mycket för 16-17 år sedan, det var obligationer for dummies jag presenterade. Men idag finns mycket mat till alla inom industrin”, säger han och syftar på den växande omsättningskakan.

Totalt hade marknaden för företagsobligationer en volym på 245 miljarder NOK i Norden 2024, en tillväxt på 68% från 2023. Med hänsyn till att vissa mandat är dubbla, uppskattar Ström att ABGSC:s 55 miljarder resta NOK motsvarar en marknadsandel på 15%.

Han faller in i pitch-stämning och beskriver ett ”flexibelt verktyg på finansieringspaletten”. Väl placerat mellan eget kapital, med dess höga avkastningskrav, och rigida banklån.

”Med företagsobligationer i mixen behöver du inte störa eget kapital-delen och du slipper anstränga bankrelationen. Många bolag har upptäckt att det är fantastiskt. Man hittar hela tiden nya användningsområden.”

Inom private equity, till exempel, kompletteras fondkapitalet traditionellt med banklån. Lånet är viktigt eftersom 100% egen finansiering skulle ge för dålig avkastning.

När PE-bolagen allt oftare vill köpa och sälja till varandra på grund av trögare exits, kan bankernas ”rigida mallar” och cykliska riskaptit bli grus i maskineriet. Då kommer obligationerna in, ofta ungefär i samma omfattning som lånedelen.

”Det har tidigare varit svårt att få till i publik miljö, eftersom det är hysch-hysch med såna här dealar. Du vill inte gå ut och säga att du ska köpa ett bolag och skapa en konkurrenssituation.”

Lösningen är att ABGSC kortfristigt bär risken och erbjuder en typ av blinda obligationer till investerare som litar på att de tar del i en bra affär.

”Andra gör samma sak, men vi är störst. Och det kommer att växa enormt. Det ökar transaktionsaktiviteten också”, säger VD och rör sig energiskt på stolen.

War stories

En närliggande del av ABGSC:s verksamhet är själva M&A-affärerna. Enligt Ström har Europa börjat ta fart ordentligt, och den egna pipelinen är betydligt fullare än den varit på flera år. Störst är intresset för bolag med stabila kassaflöden och en attraktiv tillväxtposition.

Men se med egna ögon får vi inte. För nyfikna besökare från affärsmedia är M&A-avdelningen förbjudet område.

Det är alltid samma aura av mystik. Berätta, vad handlar corparnas war stories om när ni tar ett glas?

”Det mest tillfredsställande är nog när vi vinner uppdrag mot någon internationell bank. Det visar att varumärket inte är allt. Man blir smickrad som bolag”, säger Ström och ser nöjd ut.

Ofta är det bankens lokala nätverk som tippar vågskålen till ABGSC:s fördel i sådana fall. Han nämner norska mjukvarubolaget Visma, där man gjorde en första transaktionen på 90-talet, då bolagsvärdet var runt 300 miljoner kronor. Idag är det nästan hundra gånger större och ABGSC har skött alla transaktioner sedan dess.

”En annan superstor affär var ett nordiskt bolag som skulle köpa ett annat. Det krävdes en jättefinansiering och en välkänd internationell aktör lovade klienten att de skulle fixa det. Men de lyckades inte. Uppdragsgivaren trodde inte på oss, men vi fick till slut en chans och rodde det i hamn. Det var en av våra största fees någonsin. Det är sånt man gärna berättar flera gånger.”

DNB årets jultomte

Och nu satsar ni stort på private banking?

”Ja! Och varför göra nåt sånt när man just hade det så skönt på jobbet, kan man fråga sig”, säger Ström med ett ögonbryn lyft i ironi, och antyder att det inneburit en hel del arbete.

Satsningen är hans privata korståg, som han rekryterade Carnegies tidigare PB-chef Jonas Ingerdal Predikaka, att leda. I övertygelsen att ABGSC är väl positionerade, trots att den växande förmögenhetsmarknaden redan dragit till sig många hungriga aktörer.

Efter nio månaders försening slår dörren för de förmögna kunderna upp under våren.

”Det blir rådgivning i förgrunden, men med ett Montrose eller Avanza i bakgrunden. Vi kommer att ha fler fonder än alla andra. Men USP:en är vår oberoende rådgivning”, säger Ström.

Det finns mycket där ute nu. Har det blivit krångligare att vara rik? 

”Krångligare vet jag inte. Men det har blivit svårare att få garanterat oberoende råd. Så julafton kom tidigt för oss när DNB-Carnegie-affären annonserades”, säger VD och syftar på att ännu en oberoende spelare försvinner in i en storbank.

Köpeskillingen på 12 miljarder kronor värderar Carnegie till 29 gånger vinsten. Ni däremot till knappt 12x. Är de övervärderade eller är ni undervärderade?

”DNB betalade för en visibilitet på framtida vinsttillväxt också. Men det var ett bra pris. Som aktieägare i ABGSC är jag bara glad att marknaden ser värdet på vår typ av verksamheter.”

“Sjukt mansdominerat”

Han är inte den ende medarbetaren på aktieägarlistan. Av 340 anställda i ABG är hela 189 partners.

”Det är mer än hälften. Vi prioriterar ung talang”, säger han.

Ja, hur klarar ni inom investment banking the war for talent egentligen? På 90-talet var IB det hetaste man kunde göra. Men så kom Private Equity. Och nu är det algo-hedgefonder som betalar bäst.

”Det är en bra fråga. Som håller mig vaken på nätterna faktiskt. Hur ska vår industri försörjas med riktigt bra arbetskraft, som verkligen tycker det är kul?”

Pengar är en viktig drivkraft, inser han, men inte hela svaret på vad som får folk att gå till jobbet.

”Det finns en bild av investment banking som sjukt mansdominerat och icke-inkluderande. Men den attraherar inte ung manlig, vit arbetskraft heller. Vi måste ändra den”, säger Ström.

Av era 189 parterns, hur många är kvinnor?

”En försvinnande liten andel. Runt 15. Men väldigt få”, säger han. “Tyvärr är det ett arbete som tar lång tid. Vi rekryterar oftast direkt från universitet och 2024 var cirka en tredjedel av nyanställda kvinnor.”

Att tidigt ge unga medarbetare exponering mot kunder, så att de märker att de är viktiga, tror han är bra. Hela industrin måste komma bort ifrån att nyrekryterade sitter och gör presentationer till klockan två på nätterna.

”När jag tillträdde frågade jag ledningsgruppen varför de går till jobbet. Och det är inte för att köpa en Ferrari.”

Om man borrar i det ligger tillfredsställelsen i att växa med kunderna, tror han. Relationer som betyder nåt kan få medarbetare att stanna kvar även om bonusen är lägre något år.

Noll studietradition i förorten

Apropå relationer har du berättat att du ligger i skilsmässa. Blev äktenskapet ett offer för en tuff arbetskultur?

”Det handlar kanske mer om mig som person än om industrin. Men det är en olycklig kombination. Här finns möjlighet att jobba för mycket.”

Här vill Jonas Ström backa bandet eftersom han träffade sin snart-ex-fru för 31 år sedan, då allt var annorlunda. Från början var ju målet aldrig att bli börs-VD.

“Tanken skulle fått mitt 15-åriga jag att skratta. Jag växte upp med en ensamstående mor och två halvsyskon i en hyresrätt utanför Göteborg. Vi hade inte en spänn över.”

En omgivning med “noll studietraditioner” gjorde att han var på vippen att gå fordonsteknisk på gymnasiet, som många av kompisarna.

Men när familjen flyttade till stan öppnade sig en ny värld. Killen med fotbollsdrömmar mötte människor med annan bakgrund, som ville framåt. Han fick upp ögonen för att det fanns ett akademiskt race, som han hade talang för.

”Jag visste inte vad målet var. Men det fanns ett lopp och det var kul att springa.”

Tävlingsinstinkten som vaknade lyser lika starkt hos dagens 52-åring, när han berättar om trean han fick i betyg i maskinskrivning på gymnasiet. En plump i för övrigt briljanta resultat, som 35 år senare får honom att ta till ord som “förbannad” och “brutalt betygssystem”. Det är ovanligt hög energi kring en liten episod, medger han själv.

Efter studier på Handels i Göteborg började förortskillen på McKinsey, men slutade redan efter ett halvår. En projektledare, som fokuserade mer på pappersklämmor än projektinnehåll, fick honom att ringa Robur som han tidigare sagt nej till.

”Jag fick träffa Anders Lannebo, som var helt underbar. Mr Fond, liksom. Jag hittade det där flytet igen”, säger Ström.

Slängde telefonen genom rummet

Nu har han målat upp kulissen till skilsmässan, och ger sin bild av vad som hänt: En finanselit-idrottare som springer karriärlopp i den takt han väljer, med sin fru springande bredvid, kanske snett bakom, sedan studietiden.

Det är – eller åtminstone var i dagens VD-generation – en vanlig scen i finansvärlden, men en som få delar med sig av: Att det skaffas barn, kvinnan drar ett tyngre lass hemma och mannen blir mer och mer uppslukad av jobb.

”Det var dygnet runt och jag kunde inte släppa jobbet helt enkelt. Nån gång minns jag att min fru tog telefonen och bara kastade iväg den.”

Jonas Ström slänger en fiktiv telefon genom rummet.

”Jag jobbade jättemycket. Öhmans, egen hedgefond, kreditanalys, sen som chef för corpen på ABGSC. Det blev ett högt pris för min karriär att jag inte la tid på att vårda en relation. Nu tycker jag att jag var helt blind”, säger han.

Skilsmässa ingen vinst

”Den officiella storyn är att man gör karriär för att familjen ska få det bra. Men egentligen är det mycket för ens egen skull”, säger han rakt upp och ner.

Det är uppriktigt utan att vara drypande känslosamt. Han berättar för att det är en del av hans person och ledarskap att vara öppen, säger han.

”Jag har alltid tänkt att det där med att skilja sig, det är ingenting för mig.”

Som om det, i likhet besluten på jobbet, skulle vara helt upp till honom.

Det passar inte in i vinnarbilden?

”Det passar väldigt dåligt in i den bilden.”

Ett element av loser.

”Precis. Det är inte del i narrativet om framgång. Men det är varken helt mitt eller någon annans fel.”

Det får oss att prata om att man paradoxalt nog måste ha mest tillit till kärleken just när allt är som mest oklart.

När det handlar om arbete, är det tillit till medarbetarna som behövs.

Och när man tävlar, tillit till både laget och den egna förmågan.

Sen påpekar Ström att vi pratat mycket känslor. Och hoppas på en balans i artikeln.

Jag säger att Affärsvärlden normalt sett inte lägger ut texten om personliga relationer. Å andra sidan är hans berättelse en påminnelse om att det inte finns några vattentäta skott mellan liv och arbetsliv. Särskilt inte inom finansbranschen som fortfarande lider av strukturella problem. Under 2024 blev temat aktuellt när flera förmodat stressrelaterade dödsfall inträffade världen över, bland dem två på Bank of America.

”Men det kommer att bli bra. Alternativet finns inte”, säger finansmannen, pappan och tävlingsmänniskan Jonas Ström.

LÄS ÄVEN

ABG:s storsatsning: ”Det finns hur mycket plats som helst på marknaden”

Hoppas på ”mer fart” bland riskkapitalisterna 2025

Addlifes VD ser tusen uppköpskandidater: ”Mycket attraktivt där ute”