Läsarfråga: ”Varför inte ebitda?”

Läsarfråga:

Hej Börsplus!

Nyfiken hur det kommer sig att ni använder Nettoskuld genom EBIT och inte EBITDA? /Signaturen Anordeno

Börsplus svarar:

Hej Anordeno,

Det finns lite olika skäl att vi väljer EBIT istället för EBITDA när vi tittar på skuldsättningen. Men först några ord om varför frågan ens dyker upp. Varför är EBITDA det vedertagna måttet?

Vår tolkning är att det handlar om vad banker och långivare fokuserar på. Nämligen rörelsens kassaflöde på kort sikt, vilket är vad EBITDA är en approximation av.

Långivare vill veta att det varje kvartal finns pengar att betala räntor och amorteringar. De bryr sig inte så mycket om framtidsinvesteringar. Skulle EBITDA bli för lågt så kommer de kräva att alla investeringar stryks och att pengarna går till fordringsägarna. EBITDA är alltså relevant för långivare.

Det är dock en agenda som är helt fel för aktieägarna. Här handlar det ju typiskt sett om att bedöma skuldsättningen i förhållande till långsiktig intjäningskapacitet. Och i det måste man alltid överväga vilka långsiktiga investeringsbehov som finns. För en utomstående, som inte har total inblick i styrelsens investeringsplaner, är EBIT oftast en bättre approximation än EBITDA eftersom de flesta bolag har löpande investeringar som ligger närmare avskrivningsnivån (som syns i EBIT) än siffran noll (som är vad EBITDA “inkluderar”).

Svaret på frågan är att vi i normalfallet ser EBIT som ett bättre mått än EBITDA för att fånga in det kassaflöde som finns tillgängligt efter investeringar.

En utvikning är att vi ofta ser att EBITDA är ett mått som används eller förstås fel. Enklast är om man på ett övergripande plan jämför med EBITA (alltså rörelseresultat efter materiella men före immateriella avskrivningar). Ibland är skillnaden mellan EBITDA och EBITA väldigt liten. Och då kan man lika gärna använda det mått som ligger längre ner i resultaträkningen.

Ibland är skillnaden stor och då förklaras det nästan alltid av att verksamheten är kapitaltung och faktiskt över tid kräver stora investeringar. Då är det vansinne att som aktieägare “glömma bort” investeringsbehovet.