Salén: Alla kan hitta den forskning man önskar för ändamålet

Jag har med intresse tagit del av Allbrights VD Amanda Lundetegs replik på min krönika (som handlar om olikheterna mellan könen, frågan om kandidater med utländsk bakgrund är betydligt mer komplex). Det är bra att den här frågan kommer upp och diskuteras.

Låt mig börja med att konstatera att Lundeteg och jag har samma förhoppning om slutmålet: större variation av bakgrunder i linjebefattningar, styrelser och bland entreprenörer. Att vi inte nått hela vägen dit ännu är tydligt.

JämställdhetDebatt

Lundeteg: Företagsledare måste sluta sprida osanningar om kvinnor i karriären      

Det vi är oense om är orsaken. Allbright skriver i sin rapport att det finns en strukturell diskriminering i näringslivet medan jag menar att kvinnors riskvilja och livsval är en ännu större faktor. Vill man uppnå snabb och verklig förändring behöver man förstå den frågan eftersom vi då, som Lundeteg själv uttrycker det, ”kommer att ha en större pool att fiska i” vid rekryteringar.

Finns andra sidor av myntet

Som synes i både krönika och replik finns det gott om forskning som inte sällan kan tyckas motstridig. Detta är ju trots allt en diskurs som kommer ur den akademiska världen och eftersom många av faktorerna är svåra att mäta så beror argumenten på vad man letar efter och var man letar.

SamhällsdebattKrönika

Frihet, jämlikhet, systerskap 

På det sättet finns det andra sidor av myntet på de argument som Lundeteg anför. För att ta några exempel:

• Enligt den SNS-rapport som det hänvisas till, som i och för sig baseras på en undersökning från 2005 det vill säga snart 20 år sedan, är kvinnliga styrelseledamöter mer riskbenägna. Det är helt i linje med min tes, alltså att riskbenägenhet är en viktig framgångsfaktor. Att kvinnor som lyckades slå sig fram i 2005 års betydligt mer mansdominerade värld var mer riskbenägna än snittet är inte konstigt.
• Att kvinnligt aktiesparande har ett lägre risktagande än mäns är i linje med det jag anför i artikeln om kvinnors lägre riskbenägenhet (och är baserat på en större population än styrelseledamöter år 2005). Det innebär också att kvinnors portföljer går bättre än mäns under nedgångsperioder och vice versa i uppgångsperioder. Allbright behöver bestämma sig för om kvinnor är mindre eller mer (som i 2005-argumentet ovan) riskbenägna än män. Och om det är bra eller dåligt.
• Man skall överlag vara försiktig med forskning som försöker visa vad som är bäst mellan olika slags aktiesparande eller om företag med män eller kvinnor som chefer går bättre. Detta eftersom det dels beror på mätperioden dels eftersom det är omöjligt att skilja på korrelation och kausualitet. Är män eller kvinnor i genomsnitt till exempel mer benägna att ta VD-jobb i mer riskfyllda bolag (som man är med aktieplaceringar)? Hur påverkar det statistiken? Är det bra eller dåligt för samhället? Här kan alla hitta den forskning man önskar för ändamålet är min bedömning.

En tickande bomb

Allbright, jag och alla som redan har en uppfattning i frågan kommer måhända inte att nå en samsyn om vare sig problemets karaktär eller lösningen. Mina huvudargument i krönikan är de följande (vilket kan vara svårt att sluta sig till när man läser repliken):

• Jag tror att kvinnor i genomsnitt är mindre riskbenägna än män i genomsnitt, något både jag och Lundeteg hittar argument för och även antyds av till exempel aktiesparande eller val av högskoleutbildning (se genomgång i min krönika). Mitt antagande är att man måste vara mer riskbenägen för att vilja ta en hög chefsposition eller bli entreprenör eftersom detta innebär en stor mängd osäkerhet. Utvecklingen tycks dock gå i rätt riktning här.
• Jag tror på en ”nerifrån och upp-process” vid rekryteringar där man alltid tar den mest lämpade kandidaten och där ingen diskrimineras. Jag tror kort sagt på lika förutsättningar snarare än lika utfall.
• I det svenska skolsystemet är det killar som missgynnas, kraftigt. Flickor har högre betyg i alla (!) ämnen när de går ut gymnasiet, ett narrativ man sällan hör något om. Detta är en tickande bomb som kommer i skymundan av diskussionen ovan.
• Jag menar att kvotering, som EU förespråkar, är ett sluttande plan som dessutom kommer att spä på den snabbt tilltagande politiseringen av företagandet. En politisering som jag tror kommer att leda till lägre produktivitet och minskad konkurrenskraft. Här är EU:s tilltagande överstatliga ambitioner definitivt en utmaning som också diskuteras alltför lite.

Staffan Salén är företagare och VD för Salénia AB.