Debatt Affärsjuridik
”Nya lagen riskerar stoppa framtida investeringar i Sverige”
Granskningen av utländska direktinvesteringar kommer att beröra ett stort antal transaktioner som involverar utländska företag framöver, såväl som större transaktioner mellan svenska företag. Ett tydligt regelverk utan byråkratiskt krångel är nödvändigt, tillika en förutsättning, för att Sverige ska vara fortsatt attraktivt för utländska direktinvesteringar och ha en väl fungerande transaktionsmarknad.
Otydlig avgränsning
Det var den 16 maj som regeringen gick ut med ett pressmeddelande om propositionen ”Ett granskningssystem för utländska direktinvesteringar till skydd för svenska säkerhetsintressen” (proposition 2022/23:116). Det är ytterst beklagligt att regeringen inte har tagit till sig av den kritik som tidigare har riktats mot lagförslaget.
För det första brister propositionen i tydlig avgränsning av hur granskningssystemet ska tillämpas. Det är oklart vad som avses med granskning av samhällsviktiga verksamheter, kritiska råvaror, framväxande teknologier och annan strategisk skyddsvärd teknologi. Detta ska närmare avgränsas med föreskrifter som ska utfärdas innan lagen tillämpas fullt ut. Föreskrifterna ska finnas på plats då lagen träder i kraft den 1 december, vilket är en väl optimistisk tidplan. Det anges inte vilka myndigheter som ska utfärda dessa föreskrifter, eller vilka aktörer som kommer få yttra sig om hur föreskrifterna ska utformas. Det råder således osäkerhet kring vem som faktiskt kommer att omfattas av lagen, vilket gör det svårt för företag att vidta de åtgärder som krävs för att förbereda sig för det nya svenska investeringsklimatet.
Vidare kommer granskningssystemet även att omfatta svenska bolag med utländskt ägarskap, till skillnad från i många andra europeiska länder. Varje investering över 10% av rösterna kommer att omfattas av anmälningsskyldighet. Detta medför inte bara att den administrativa bördan på granskningsmyndigheten kommer att öka kraftigt, utan också att det ökar kostnader och hämmar investeringsviljan hos investerare.
Onödigt merarbete
För det tredje kommer det att innebära onödigt merarbete för bolag som vill förändra sin ägarstruktur. Såväl samhällsviktig som säkerhetskänslig verksamhet kommer att omfattas av anmälningskravet. Samhällsviktig verksamhet avser verksamhet, tjänst eller infrastruktur som upprätthåller eller säkerställer samhällsfunktioner som är nödvändiga för samhällets grundläggande behov, värden eller säkerhet. Säkerhetskänslig verksamhet avser verksamhet som omfattas av säkerhetsskyddslagen (2018:585).
Närmare än så preciseras inte begreppen. Företag får därmed inte någon tydlig fingervisning om huruvida de bedriver en samhällsviktig och/eller säkerhetskänslig verksamhet. Det innebär i praktiken att företaget självt behöver bedöma om det bedriver säkerhetskänslig verksamhet. Denna självanalys är relativt omfattande, och eftersom lagstiftningen är diffus gällande tillämpning kan gränsdragningen bli svår att definiera för företagen.
Analysen innebär ett betydande, och i många fall helt onödigt, merarbete för företagen. En tänkbar lösning, vilket också lyfts av Sveriges Advokatsamfund, vore att använda de definitioner som anges i EU-förordningen om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar (2019/452). Det hade skapat en mer harmoniserad tillämpning och ökat förutsägbarheten för aktörer som vill investera i svenska verksamheter. En parallell kan dras till Danmark, där företagen har möjlighet till förhandskontakter med granskningsmyndigheterna, för att veta om de omfattas av det danska regelverket för utländska direktinvesteringar.
Förvirrande med parallella regelverk
Dessutom kommer det svenska granskningssystemet att gälla parallellt med andra regelverk. Detta har kritiserats av flertalet remissinstanser, och det med rätta. Då granskningssystemet gäller parallellt med säkerhetsskyddslagen, kommer det att ge upphov till flera olika prövningar för samma transaktion, trots att prövningen enligt säkerhetsskyddslagen och granskningssystemet i vissa delar överlappar varandra.
Inget av regelverken ska alltså vara underordnat det andra, och inga anpassningar, för att undvika byråkratiskt krångel, föreslås. En investering kan då komma att omfattas av både säkerhetsskyddslagen och granskningssystemet för utländska direktinvesteringar. Det innebär att säljaren blir skyldig att bedöma om transaktionen är lämplig från säkerhetsskyddssynpunkt. Om den inte bedöms vara olämplig behöver säljaren samråda med myndigheten som kan förbjuda transaktionen – om denna myndighet skulle bedöma att transaktionen är olämplig.
Investeraren blir å sin sida skyldig att anmäla investeringen till granskningsmyndigheten, som kan förbjuda investeringen, om det bedöms nödvändigt med hänsyn till Sveriges säkerhet, allmän ordning eller allmän säkerhet.
Regeringen bringar ingen klarhet i hur detta kommer att hanteras i praktiken, utan förlitar sig på myndigheternas generella samverkansansvar. Detta är föga betryggande och leder, till skillnad från vad regeringen verkar anse, till osäkerhet och ett försämrat investeringsklimat. Två olika prövningar blir onödigt betungande och förvirrande för de verksamheter som berörs. Det ges heller ingen möjlighet till förhandsbesked i det enskilda fallet, vilket hade varit en praktiskt gångbar lösning. Detta kan leda till onödiga dröjsmål och utdragna förvärvsprocesser.
Brist på klarhet – ökat krångel
Mycket är oklart vad gäller hur lagen ska tillämpas i praktiken. Sett till dess breda tillämpningsområde och den betungande börda som ställs på enskilda aktörer går det att ifrågasätta om granskningssystemet är proportionerligt i förhållande till dess syfte. Tydligt är att regeringen inte har tagit till sig av den kritik som har riktats tidigare. Alla aktörer som vill investera i Sverige och svenska verksamheter får därmed räkna med krångel från den 1 december, vilket kommer att drabba transaktionsmarknaden som helhet. Även om vi är positiva till en ökad säkerhetskontroll hade vi föredragit tydlighet och förutsägbarhet, och ett regelverk som främjar ett gott investeringsklimat i Sverige.
Mattias Hedwall, advokat och partner och Axel Eriksson, biträdande jurist, Baker McKenzie
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
