Börsgolvet: Borde syskonen Esmaeilzadeh tacka SBB:s Leiv Synnes?

Tyskland klubbade i förra veckan igenom en av de största satsningarna sedan andra världskriget. 500 mdr euro till infrastruktur och minst 1 000 mdr euro till försvaret det närmaste decenniet.

“Det här kan boosta hela Europas ekonomi! Och i synnerhet gynna SKF eftersom deras kullager används till i princip allt”, sjunger en samstämmig grupp förvaltare i finanskyrkan.

“Glöm försvarssektorn”, hummar en instämmande tenor. “Det rallyt har redan gått. Om Europa ska återindustrialiseras är det bolag som Sandvik, Atlas Copco och ABB som blir de tydliga vinnarna.”

Två som inte är några vinnare just nu är syskonen Mouna och Saeid Esmaeilzadeh. Deras krisande investmentbolag EHAB har varslat hälften av sin personal. Golvet erfar att i princip allt de äger är till salu – synd bara att ingen vill köpa. Framför sig har syskonen knuffat ett obligationslån som inte kunnat betalas i tid.

”Planen att sälja kronjuvelen och byrågruppen Lyvia gick i stöpet. Nu ryktas det om att de vill sätta Lyvia på börsen. En nygammal plan med andra ord”, viskar en blyg korgosse framme vid altaret.

Obligationslånet har bytts ut, och stora delar av EHAB:s värdefullaste aktier har överförts till ett nytt holdingbolag för att ge bättre pantsäkerhet till förmån för obligationsinnehavarna.

”Med andra ord: de gör en SBB. Syskonen och deras finansiella rådgivare borde tacka gudfruktige Leiv Synnes för att han gav dem instruktionsboken till finansiell hjärt- och lungräddning”, säger korgossen och stjäl fräckt från kollekten.

De nya villkoren för EHAB:s obligation kan dock ingen värdslig makt rädda. Dessa innehåller en så stor mängd strykningar och korrigeringar att det är som att befinna sig i en synnerligen vanvårdad loppmarknad.

Som grädde på moset verkar det som att den numera Erik Selin-ägda fastigheten på Strandvägen, där EHAB har sitt huvudkontor, rymmer vissa mått av svartbygge.

För närvarande är det även dystert för Careium, som säljer trygghetslarm, och i februari guidade för att inledningen på 2025 väntas bli svag – H2 kan bli desto starkare.

I veckan sålde VD Christian Walén aktier för dryg 1,5 Mkr, motsvarande 65% av hans innehav.

”Blasfemi”, konstaterar en luttrad Rolex i kyrkbänken. “Att VD mer än halverar sitt innehav precis i slutet av kvartalet sänder inga bra signaler. Får man gissa att Q1:an blir kass?”

Kanske borde man för en stund lämna finanskyrkans strama ramar och bege sig utomlands. Det är vad Röko gjort.

Vid serieförvärvarens IPO sade grundarna att firandet skulle bestå av en middag. Säkra källor hävdar annorlunda. Att hela Röko – med Billing och Karlsson i spetsen – åkt på en resa till alperna.

Tåg i andra klass mellan Zürich och Andermatt med alla dotterbolags VD:ar.

“Grundarna är måhända goda vänner av avkastning – men de skarvar som två göteborgare.”

Tillsammans med Asker och Brock Milton har Röko i vilket fall höjt IPO-temperaturen i Sverige. En corpare viskar att deras pipeline inte har sett så här bra ut på flera år: “2025 kommer bli ett hektiskt noteringsår”.

Mjukvarubolaget Mentimeter uppges vara en tänkbar IPO-kandidat.

Ytterligare en ljusning kan skymtas i (kurs)pressade e-handlaren Rugvista där huvudägaren madHat ökat sitt ägande från 12 till 18%.

”Aktien är ruggigt billig på 9x Ebit 2025E. Nu väntar vi bara på att TIN Fonder som äger 1% av aktierna säljer sitt innehav så borde aktien gå. Vinsttillväxten kommer bli grym från och med Q2″.

Och i finanskyrkans många biktstolar fortsätter bekännelserna mellan bolagsledningar och analytiker.

“Danske Bank sänkte sin rek från köp till sälj och sänkte riktkursen från 560 till 325 kronor i Xvivo. Aktien rasade 25% på en vecka”, fräser en silvergrå finansräv.

Tre Ave Maria för botgöring. Sedan är alla synder förlåtna, eller?