Köpläge i dryckeskoncernen

KÖP Altia Group noterades i Helsingfors häromveckan. Från att ha varit en produktions- och distributionsgren i det finländska alkoholmonopolet har Altia omstöpts till en tydligt Norden-fokuserad dryckeskoncern, inte olikt Oslonoterade Arcus som fick upprepat köpråd i nr 3/2018.

I fjol omsatte Altia 359 miljoner euro. Drygt en tredjedel var spritförsäljning, av såväl egna märken, som vodkan och brännvinet Koskenkorva, cognacs som Larsen och Renault och akvaviten O.P. Andersson, som av utlandsägda märken, som Finlandia och Jack Daniels. Ytterligare dryga tredjedelen var vin, varav huvuddelen distribution men även egna märken som boxvinerna Chill Out och glöggen Blossa.

Resterande dryga fjärdedel kom från produktion av alkohol, logistik, inköp och tillverkning, åt koncernen och åt andra på kontrakt. Därtill omvandlas biprodukter till stärkelse och djurfoder.

För sprit och vin är Altia sammantaget störst i Norden, mätt i försäljningsvolym. Konkurrenskraften ligger i att effektivt kontrollera volym på Systembolagets, finländska Alkos och norska Vinmonopolets hårt reglerade och beskattade hyllor. De förutsägbara prisreglerna där skyddar mot de internationella dryckesjättars styrkor.

På Affärsvärldens estimat och analyskursen 7,95 euro faller den nettoskuldjusterade ev/ebit-värderingen från 10 för 2018 till under 8 för 2020. Det innebär en rejäl värderingsrabatt mot Factsets analytikerkonsensus för spritjättar (16–21 för 2020) och marginell rabatt mot närmst jämförbara Arcus (8 för 2020). Och då finns betydande lönsamhetspotential kvar.

En stigande och konjunkturstabil lönsamhet med låga investeringsbehov borgar för att en fördubblad värdering, ev/ebit 15 för 2020, inte är långt borta. Utan uppvärdering är direktavkastningen norr om 7 procent inom två-tre år.

På nedsidan skulle en snabb avreglering av försäljningsmonopolen störa affärens förutsägbarhet, men en sådan är osannolik i närtid.

Det här är en sammanfattning av aktierådet Lågvärderat dryckeshus.