Winsth: Nu krävs större tydlighet från Riksbanken

Gradvis tycks vara det nya mantrat från Riksbanken. På den senaste presskonferensen från det penningpolitiska mötet i augusti användes det så många gånger att jag skojade om att det var som gjort för humorprogram att frossa i.  

Protokollen från Riksbankens penningpolitiska möten brukar vara på runt tjugo sidor. I det senaste användes ordet gradvis alternativt gradvisa hela fjorton gånger, i juni tretton gånger och maj nio gånger. Med tanke på att Riksbanken trycker så hårt på det ordet blir det viktigt att förstå vad gradvis/gradvisa betyder. 

Jag menar att om Riksbanken vill vara tydlig och undvika missförstånd borde gradvis betyda en sänkning av styrräntan med 0,25 procentenheter per gång ett antal räntemöten framöver. Men så tycks inte alls vara fallet. 

Riksbanksledamot Anna Seim har tydligt förklarat att för henne kan gradvis även betyda att styrräntan sänks med både 0,5 procentenheter eller inte alls. Med tanke på att styrräntan ”bara” är 3,50% är 0,50 procentenheter en rätt stor sänkning. Att såväl ovan resonemang som en paus kan inkluderas i gradvis gör att det inte är helt glasklart vad det betyder. Nu är det ledamöterna som röstar så jag, och övriga förvirrade, får snällt tugga i oss deras tolkning. 

Och uppenbart var det flera ledamöter som vid det senaste räntemötet ville diskutera större sänkningar än de allt som oftast använda 0,25 procentenheter per gång. 

Vad får bägaren att rinna över?

Frågan blir då vad som kan få bägaren att rinna över för större steg åt gången. Ett viktigt skäl skulle vara om andra centralbanker som Fed eller ECB väljer att gå snabbare fram. Ett inhemskt skäl skulle kunna vara en inflation långt under målet.  

Var går då gränsen för vad som är långt under målet? Inte heller det är glasklart då Erik Thedéen har varit mycket tydlig med att mer precis än några tiondelar under eller över målet kan eller bör en centralbank inte vara. Det tycker jag han har helt rätt i. Den tid då inte minst Riksbanken själva pratade både tiondelar och hundradelar var inte bra då det är omöjligt att styra inflationen så precist när stora delar av priserna sätts globalt. 

Men var går gränsen? Är en inflation på 1,5% fortfarande på målet? Jag antar att den åtminstone inte är det under 1,5%, vilket augustiinflationen var då den kom in på låga 1,2%.

Thedéen kan rösta taktiskt

Nu är det låga energipriser som drar ned KPIF-inflationen, framöver är det räntesänkningarna som slår igenom i KPI-inflationen. Även om Riksbanken ser igenom den sista så finns det en uppenbar risk att Riksbanken får brottas med tuffa rubriker när KPI-inflationen till och med faller under nollstrecket. Nordeas prognos för KPI-inflationen är -0,1% i mars 2025 och att den därefter är negativ flera månader i rad. 

I ett svag konjunkturläge, med en arbetsmarknad som försämras lär inte minst arbetsmarknadens parter ryta till och argumentera för lägre styrränta om inflationen kommer in under målet. Det kan öppna för att Anna Seim röstar för en större sänkning då inflationen är hennes främsta fokus. Akademiska argument kan få den andra Anna, Breman, att luta sig mot sin kollega och haka på. Per Jansson har flera gånger tidigare svängt snabbt och lär inte vara sen på bollen om inflationen kommer in lågt. 

I det läget får vi en majoritet för en större sänkning, det vill säga tre mot två röster. Om så blir fallet kan tänkas att Erik Thedéen är ansvarstagande och röstar taktiskt med majoriteten för att undvika den debatten. 

Det går därmed inte alls utesluta att Riksbanken tar större steg än de 0,25 procentenheter per möte som ligger i Nordeas, och många andras, prognos fram till början av nästa år. 

Gratis pengar är en risk

Svensk ekonomi är svag, men inte i kris. Jag har länge kritiserat Riksbanken för att vara sen på bollen, inte minst i juni borde styrräntan sänkts. Men i nuläget är det viktigare att Riksbanken är tydlig med att den ämnar fortsätta sänka vid varje möte ner mot 2,50% än att den vi något tillfälle sänker mer och vid något annat inte alls. Det skapar en ryckighet som är svårtolkad för såväl skuldsatta hushåll som företag och kan därmed påverka riskviljan negativt. 

Varför krångla till det? Förvirrade ekonomer går väl an, men hushåll och företag som håller igen mer än nödvändigt är olyckligt när ambitionen är att få fart på efterfrågan.  

När styrräntan når 2,50% bör Riksbanken däremot ha lite is i magen och avvakta och se konsekvenserna av de sänkningar banken gjort. Även om Riksbanken menar att den sänker styrräntan gradvis så lär räntesänkningar om totalt 1,50 procentenheter få effekt på en mycket räntekänslig ekonomi. Och är det något vi lärt av historien så är det att nollränta och i stort sett gratis pengar utgör en risk. Det är delvis det vi nu betalar för med höga räntor och en svag konjunktur. 

Låt oss hoppas att gradvis betyder styrräntesänkningar om 0,25 procentenheter per möte ett antal gånger framöver. Att paus och avstämning dröjer tills styrräntan når 2,5% och slutligen att Riksbanken stannar på en styrränta på åtminstone 2%. Allt för en stabil och förutsägbar ekonomi. 

Annika Winsth är chefekonom på Nordea