Wifstrand: En ny och större debatt måste ta vid

Det har redan skrivits spaltmil om de gyllene avtalen med MILJARDBELOPP till ABB-ordföranden Percy Barnevik och hans kumpan Göran Lindahl. Nu väntar de involverade och de ännu inte ertappade på att debatten ska lägga sig. Så kan man sedan fortsätta med det ruskigt dyra ryggkliandet som svenska företagsledare ägnar sig åt.

Det måste dras slutsatser.

Det är meningslöst med förslag som ”maxgränser” för pensioner och andra underliga utspel från folk som är lika goda kålsupare själva. Trots det envetna debatterandet verkar till exempel ingen ens ha slagit fast att principen med pension baserad på resultatbonus är helt bisarr, en korkad och skadlig idé som flertalet i debatten verkar ha accepterat.

Men nu ska det handla om hur hela vårt företags- och samhällsklimat måste nydanas.

Det finns de som hävdar att storföretagsledarnas rufflande av det här slaget inte berör den lille, som står utanför ägandet och makten i ABB. Inget kan vara mera felaktigt. Flata aktieägare kanske får ta de risker som finns, men själv skulle jag vara djupt oroad om jag

a) var en av 160 000 anställda i ABB, Percy Barnevik har ju åsamkat företaget en imageskada som kan få oöverblickbara följder

b) var affärspartner eller underleverantör till ABB, ett sjunkande skepp

c) hade relationer med ett företag där denna totala brist på omdöme fått fäste i styrelserummet (många är smittade)

Den debatt som hittills förts är delvis ny, men inte överraskande. Ny på det viset att den häftiga ilskan inte längre är en klassfråga. Det är snarare så att de starkaste reaktionerna kommer från de små företagarna, som ser förrädare i sina stora kolleger. Samtidigt överraskar det föga när näringslivets och politikens motsvarighet till journalistdrev drar på, efter avslöjandena.

Först får vi se pinsamma läppryckningar från toppcheferna i Wallenbergsfären, som helt enkelt måste skylla ifrån sig och fördöma sin tidigare idol. Sedan kommer politikerna. Så kommer näringslivets allmänt hållningslösa organisationer och stämmer in, för om bara någon kastat första stenen bör man ju delta.

Sist kommer fondförvaltarna i Alecta, Robur och Fjärde AP-fonden och spär på. När alla andra gapat vågar även dessa de sista medlöparna på ynkryggarnas estrad ta till orda. Det är ungefär som mobbning i småskolan.

Men nu räcker det. Nu behövs det en helt ny och genomgripande diskussion. Här måste ledande politiker och näringslivets nersolkade företrädare ta sig samman och inse att det är undervegetationen av små och medelstora företag som är framtiden. Dessa företag är idag på otaliga sätt missgynnade.

Dels måste skattesystemen genomgripande förändras för djärva nyföretagare. Och då talar vi inte primärt om marginalskatterna, utan om andra villkor för entreprenörer som vill och orkar bygga upp något på egen hand. Dels måste statusen och synen på småföretagaren i grunden förändras. Den som skapar något nytt, nya jobb, driver en växande verksamhet utan svinaktig girighet för egen del, den som bidrar med nytänkande och initiativkraft måste få opinionsbildarnas starka uppmärksamhet och uppskattning.

Detta är en extremt viktig uppgift för våra politiker, i stället för att sitta i de slutna rummen med fackpampar och gammelkapitalister och mysa.

Betänk att det i landet vimlar av företagare som satsat enorma mängder kapital, tid och energi på att bygga upp nya framtidsverksamheter, under tuffa villkor. Hur länge orkar de under nuvarande betingelser och med sådana så kallade förebilder i toppen på storföretagen?

Nyligen bildades någon form av självutnämnd ”rädda Sverige-grupp” under ledning av Metallordföranden Göran Johnsson och nykapitalisten Carl Bennet. I den gruppen ingår huvudsakligen personer som är formgjutna i det obsoleta etablissemangstänkande som härskar i våra storföretag och för övrigt också i den halvt förstenade fackliga världen. Ingen har väl varit i närheten av entreprenörsskap från grunden.

När gruppens storvulna deklarationer presenterades kommenterade en av det mera småskaliga näringslivets flitiga debattörer, Per Håkan Börjesson, VD i Investmentbolaget Spiltan, att fokus är fel och att debatten måste föras på ett annat sätt, av andra, med andra förväntade resultat (Dagens Industri 8 dec i fjol).

Jag stöder honom till hundra procent. Det som nu hänt ger bara Börjesson starkare argument. Jag uppmanar alla er som fortfarande bekymrar sig att föra debatten vidare, att hjälpa till i en kraftansträngning att få politiker och opinionsbildare att skapa helt nya förutsättningar för Sverige genom att ge de små och medelstora företagen allt ljus. Reagera nu.

Det är de nya entreprenörerna, inte de förbrukade giriga geronterna, som ska rädda vårt välstånd.

”Att göra en Barnevik” kommer för lång tid att vara liktydigt med sol- och vårande i näringslivets toppskikt. Affären är alldeles oerhörd i sitt slag.

Att inte vara och helst inte synas. Kanske blir det Wallenbergarnas sista ord. Framtiden tillhör ett helt annat garde.

Fotnot: Jan Wifstrand är styrelseordförande i Ekonomi24.

System System