Walls värld

”Är du road av musik?”

Det är första frågan som affärsmannen Anders Wall ställer när vi ses i tamburen till lärarinnebostaden utanför Giresta kyrka som ligger på en kulle mellan Enköping och Uppsala.

Att han själv är road av musik ska bli uppen­bart flera gånger under dagen. Om några timmar kommer han att prata om den 30-årige kompositören Jacob Mühlrad i
bilen på väg till företagsparken Morgon­gåva där bland annat Apotea huserar.

Väl inne på nätapotekets logistik­center kommer Wall att nämna operasångerskan Nina Stemme för Apoteas VD Pär Svärdson.

Det är några timmar kvar till dess. Än är klockan bara tio på förmiddagen och Anders Wall presenterar oss för lantbrukaren Tina Rudolphson som har dukat fram kaffe och hembakade bullar i lärarinnebostaden. Hennes far var en stor godsägare i bygden. Nu är hon storbonde och driver familje­gården vidare.

Landsbygdsfrågor är viktiga för Anders Wall av flera anledningar, inte minst som markägare genom Damarbo Skog, en växande jordbruks- och fastighetskoncern här i Uppland. Vi ska strax besöka några platser inom koncernen, bland annat logistiknavet i Morgongåva och skymta spelentreprenören Anders Ströms hästar utanför herrgården Molnebo.

Men just nu lyssnar Anders Wall uppmärksamt på när Rudolphson beskriver hur svårt det är få ett jordbruk lönsamt. Han ställer frågor som: ”Borde man inte ha livsmedelsbutiker vid gårdarna?” Intresset för att köpa direkt från bondgårdar torde finnas i dessa tider.

Han frågar: ”Får bönderna mer betalt för mjölken nu?”

”Ja, även köttet”, svarar Rudolphson.

”Men om man ser till en vanlig brödlimpa för 25 kronor så går ungefär 70 öre till bönderna. Det mesta går till staten och handeln”, fortsätter hon.
Anders Wall skrattar till åt den absurda fördelningen, vänder sig till oss och säger:

”Det är bra för er att förstå den här kontexten av landsbygden.”

De känner varandra väl.

Hon är 56 år, han nyss fyllda 90.

En gång i tiden var han kär i hennes faster, Ulla.
”Anders bar hennes böcker hela vägen till skolan, flera kilometer. En sann gentleman redan då”, säger Tina Rudolphson.

Minns han?

”O ja. Jag minns alla små synder”, svarar Anders Wall snabbt.

Tina Rudolphson låser upp porten till Giresta kyrka som är målad i en gammelrosa färg. Som barn satt hennes familj långt fram, hans familj satt på kyrkbänken näst längst bak. Socioekonomisk status avgjorde avståndet till prästen. Det var skillnad på de som ägde jorden och de som brukade den.

Numera har markägaren Anders Wall en helt egen bänk i mitten av kyrkan som han räddade från rivning på 1980-talet. Han fick bänken nyligen i 90-årspresent från pastoratet.

Det känns fint, tycker han, men framför allt har Wall velat och (med undantag för pandemiåret) lyckats skapa en levande musikkyrka med dragplåster som Barbara Bonney, Loa Falkman och Malena Ernman.

Längst fram har kyrkans forna sakristia gjorts om till en slags lillkyrka för mindre samlingar.

I detta kyrkorum greppar Anders Wall vänligt tag om min axel, går fram till ett fönster, pekar på en röd stuga hundra meter bort och säger:

”Ser du? Där växte jag upp.”

Familjen fick gå från gården

Pappan Algot Andersson arbetade som lantbrukare på den arrenderade gården med 25 hektar mark. Han blev glad och lättad när han fick veta att sonen oväntat fått chansen att studera vidare. Anders Wall, som då hette Anders Andersson, minns när beskedet kom en majdag år 1942.

Namn: Anders Wall
Född: 10 mars 1931 i Giresta by.
Äger, driver och utvecklar skogs- och fastighetskoncernen Domarbo Skog med ett värde på 1,5 miljarder kronor, är mecenat och ordförande i sju närstående stiftelser. Bidrar med långsiktiga åtaganden vid Uppsala universitet.
Familj: Hustrun Charlotte Wall, sonen Johan Wall, dottern Åsa Bonnier samt fyra barnbarn.
Bor: Starfors, Heby kommun, samt Strandvägen i Stockholm.
Intresserad av: Allt möjligt: affärer, musik, opera, lantbruksfrågor, entreprenörskap, vetenskap, design och konst.
Utmärkelser i urval:
Hedersmedlem av Uppsala universitet
Hedersdoktor i medicin (KI), ekonomi (Svenska Handelshögskolan i Helsingfors) och agronomi (SLU)
H.M. Konungens medalj i 12:e storleken med Serafimerordens band
Riddare av Vasaorden 1974
Kommendör av Finlands Lejons orden
Officer av Franska Hederslegionen

”För mig var prästen och skolläraren väsentliga. De hade upptäckt att jag hade så kallat läshuvud. I smyg ansökte de om att få in mig på läroverket i Uppsala. Mina föräldrar visste inte om det. Men jag kom in. Jag tog brevet och gick till min pappa som stod på dynghögen och pappa sa:

”Anders, det här är det bästa som hade kunnat hända dig i livet. Du hade ändå aldrig blivit en bra bonde, du kan ju inte ens namnen på våra kor.”

Fem år senare blev arrendet uppsagt. I ett slag blev familjen av med inkomst, hus och hem. Lantbrukarsonen höll sin pappa i handen när lösöret auktionerades ut och de elva korna ropades ut till högstbjudande, en efter en. Medan fadern grät tyst tänkte Anders: ”En dag ska jag visa dem.”

Fadern återhämtade sig aldrig. Han blev sjuk och gick snart bort i cancer, blott 58 år gammal. Algot Andersson fick aldrig veta att hans son skulle bli börsens yngste VD i Kol & Koks och avsluta sin karriär i Beijer Alma som börsens äldste styrelseord­förande och mellan dessa decennier bli en av Sveriges mäktigaste affärsmän genom flera olika Beijerbolag.

Han fick inte veta att arrendatorsonen skulle utmana anrika familjedynastier inom den svenska societeten under parollen ”Tjäna pengar och ha skoj.” Inte höra att Anders skulle köpa och sälja företag inom alla möjliga branscher; från olja och livsmedel till byggvaror och fastigheter. Att han skulle släppa efternamnet Andersson och återta det gamla soldatnamnet Wall. Att sonens bolag skulle göra både fusion och fission med AB Volvo, hänga med utsvävande konstnärer som Andy Warhol i New York, tvista om Uppsalas länsgränser med en statsminister (Göran Persson) eller dela ut stipendier för 70 miljoner kronor i eget namn.

Aldrig få veta att media skulle kalla Anders för ”klippare” och ”pirat” men även hylla honom som mecenat för sina insatser inom entreprenörskap, forskning, landsbygd och svenskt kulturarv. Han fick aldrig veta att hans son en dag skulle äga 4 000 hektar mark i bygden, ett par herrgårdar och stor logistikanläggning i grannbyn. Som om inte det vore nog skulle bondgrabben till och med jaga älg med självaste kungen.

Vad skulle pappa Algot ha sagt om han hade sett sin son som vuxen?
”Jag vet inte om han riktigt hade kunnat förstå.”

Anders Wall har varit bra på att både ta och skapa chanser. Hans karriär har knappast varit spikrak, han har både tjänat och förlorat enormt mycket pengar, och lyckats komma tillbaka.

Men en utmärkande specialitet för Wall har varit att hitta undervärderade bolag med tillgångar som senare kan realiseras till högre värde. Den strategin var ovanlig under Beijerinvesttiden på 1970- och 1980-talen men är vanligt förekommande idag inom exempelvis riskkapitalindustrin.

”Jag har levt i rätt tid”, säger Anders Wall när vi har lämnat Giresta kyrka och åker längs slingriga landsvägar mot Morgon­gåva i Heby kommun.

“Pyttipanna som vanligt?”

”Och Mister Wall ska ha pyttipanna som vanligt?”

Kvinnan bakom disken på My kök & bar i orten Morgongåva känner igen gästen som tydligen brukar beställa samma rätt. Detta var tidigare en bensinmack men är numera en restaurang. På menyn finns svenska klassiker, turkisk/grekisk grill, pizza, kebab, kaffe och kaka. Andra gäster tittar på Wall. Det är tydligt att flera känner igen honom. Han hälsar på några män vid bordet intill och med ett slags underfundigt leende säger han milt:
”Jaså, det är här ni är?”

Med åren har Anders Wall utvecklat en omfattande stipendieverksamhet. Det hjälper honom att hänga med i vad som komma skall inom flera områden. På frågan varför han kallar de 450 stipendiaterna (även kallade Wallumni) för sina bonusbarn svarar han:

”De ÄR som mina bonusbarn. Det är en mycket rolig verksamhet som håller mig ung och nyfiken, en egenskap som alltid har präglat mig. Jag nöjde mig inte bara med business, jag vill lämna något efter mig. Det är viktigt för mig att ge tillbaka och att det lever vidare i ett upplägg som man själv har skapat.”

Genom stiftelser stödjer han också forskningen vid Uppsala universitet i allt högre utsträckning. Det finns numera en rad professurer märkta med hans namn.

Han uppmärksammar också hur stipendia­ter och forskning som han har stöttat utvecklas. Han visar en artikel i UNT om Uppsala­bolaget Olinks börsnotering på Nasdaq i New York. Bolaget, verksamt vid Uppsala universitet, har utvecklat en teknik för kartläggning av proteiner. Känner vi till deras verksamhet? Han tycker själv det är väldigt intressant! Han stöttade dem indirekt genom att etablera en professur inom genetik vid universitet för 30 år sedan.

Med åren har han grundat Beijer Ventures som investerar i såväl noterade som onoterade bolag. Det gör han även för egen del, och gärna i nya life-science­bolag som har uppstått efter att läkemedelsjätten Pharmacia blev amerikanskt och lämnade Uppsala.

”Flera duktiga forskare har stannar kvar och har intressanta projekt”, säger han.

Den privata börsportföljen

Att Anders Wall är road av teknologi och veten­skap återspeglas också i den privata börsportföljen. Beijer Alma är det klart största innehavet, följt av uppstickare som:

♦ Organoclick, miljöteknikföretag som utveck­lar och producerar material på miljö­vänlig fiberkemi.

♦ Q-linea, utvecklar lösningar för diagnos av infektionssjukdomar.

♦ Xbrane Biopharma, bioteknikbolag som utvecklar och producerar biosimilarer.

♦ ACQ Bure, den första spacen på Stockholmsbörsen, signerad Bure.

♦ Medicinteknikbolagen Episurf och Irras.

Indirekt är han också en viktig placerare på Stockholmsbörsen. I egenskap av ordförande ansvarar han för innehaven i de största Wall-grundade-stiftelserna. Det totala värdet för de sju stiftelserna är drygt 2,5 miljarder kronor. Den enskilt största, Kjell och Märta Beijers stiftelse (som även äger inredningsbutiken Svenskt Tenn) har en portfölj på nästan 1,5 miljarder kronor, följt av Anders Walls stiftelse, med cirka en halv miljard kronor.

Med pyttipannan nästan uppäten och en halvdrucken lättöl snett framför sig frågar Anders Wall:
”Skulle ni tycka det var kul att titta in på Apotea?”

Köpte förfallen fastighet i Morgongåva

Apoteas lager- och logistikcentral påminner om en myrstack. Överallt går ungdomar fram och tillbaka i olika gångar. De plockar och bär varor, staplar och viker kartonger. Paket efter paket åker sedan vidare på långa band; mediciner, solkrämer och storsäljare som diverse huvudvärkstabletter. Fast bästsäljare varierar efter säsong, förklarar Apoteas VD Pär Svärdson som har anslutit och förklarar hur saker fungerar på lagret.

”Vätskeersättning är exempelvis en typisk sommarvara”, säger han.

Det sägs att Svärdson är väldigt enga­gerad i den praktiska driften. Han vill veta att allting går så effektivt det bara kan. Han är egentligen upptagen med en att installera en ny 75 meter lång plock- och packmaskin men pausar för att prata med oss.

När Anders Wall, som 70-åring, köpte de gamla fabrikslokalerna i Morgongåva för sju miljoner kronor var de tomma och förfallna. En av de första hyresgästerna i den nya företagsparken var Pär Svärdson, som då hade grundat Adlibris. Han berättar att Walls liberala agerande som hyresvärd var central för honom som nybliven e-handels­entreprenör. När Svärdson senare sålde Adlibris (till Bonnier) och grundade Apotea fortsatte båda e-handelsbolagen att växa i parken som Anders Wall restaurerade.

Men han insåg att ett attraktivt logistiknav även kräver en attraktiv ort och verkade för att Heby kommun skulle bli en del av Uppsala län, då det skulle innebära en rad fördelar. Efter en kommunal folkomröstning och påtryckningar långt upp i regeringen, inklusive statsminister Göran Persson, fick han sin vilja igenom. Länsgränsen flyttades och numera stannar exempelvis det regionala Upptåget på orten. E-handelsbolagen har blåst liv i den tidigare avfolkningsorten och skapat tusentals nya arbetstillfällen. Logistiknaven är också en plats där nya svenskar arbetar sida vid sida med studenter från Uppsala universitet, påpekar Wall.

Angående företagsparken har Anders Wall förstås inte agerat ensam. Vad gäller hans engagemang i såväl bolag som stiftelser lyfter han hela tiden fram andra och presenterar dem som: ”En mycket spännande person/väldigt proffsig/jag hade aldrig klarat mig utan…”
Detsamma gäller Henrik Lindley, VD för Domarbo Skog, som Anders Wall presenterar som ”en duktig kille med bakgrund från Klövern i Uppsala.”

Henrik Lindley är med oss inne på Apotea. Under hans ledarskap har Domarbo­koncernen sålt Apotea-fastigheten till Catena för 280 miljoner kronor.
De är dock kvar som fastighetsförvaltare (och förresten är Anders Walls stiftelser ägare i Catena på börsen). Intill den sålda fastigheten bygger Domarbogruppen en ny logistikanläggning på 44 000 kvadratmeter. Huruvida de kommer att sälja även den till Catena återstår att se.

I företagsparken finns, utöver Apotea och Adlibris, även Babyland, Widforss, Stor & Liten, Delitea, Happy Yachting, Smarta Saker, Odla.nu, Bamba.se, Discshop och Modern Retailing Group. Flera av de nämnda bolagen flyttar till Wall-koncernens nya logistikfastighet när den står klar vid årsskiftet, vilket är bra för trångbodda Apotea som kan växa vidare i nuvarande lokaler.

På taket finns en stor, känd solcellsanläggning. Tidigare producerade solcellerna nästan lika mycket el som Apotea förbrukade. Men med corona har näthandlaren fått speeda upp rejält och Svärdson nämner att han skulle vilja utöka antalet solceller så att de täcker hela taket, en yta som skulle bli långt större än dagens 2,5 fotbollsplaner.

”Då tänker han inte på att man måste skotta bort snön från panelerna på vintern”, säger Henrik Lindley utifrån sitt fastighetsskötareperspektiv när vi har lämnat lokalen.

Anders Wall tittar upp och säger:

”På något sätt borde det väl gå att… blåsa bort snön.”

Ström, Starfors och Strandvägen

Vi åker vidare till Starfors, herrgården som Anders Wall köpte av Beijerinvest för att ha som sommarställe år 1970, men som paret Wall numera bor i permanent, vid sidan av våningen högst upp på Strandvägen. På vägen dit åker vi förbi Molnebo herrgård som Domarbokoncernen köpte sommaren 2017. Redan tidigare fanns en hästverksamhet där men förra hösten stod det klart att delar av Unibetgrundaren Anders Ströms travhäststall, Stall Courant som även bedriver avelsverksamhet samlar sina unghästar vid Molnebo.

Anders och Anders träffades av en slump i London för några år sedan.

”Är inte du Anders Wall?” frågade Anders Ström.

”Jodå”, svarade Anders Wall.

Långt senare kontaktade Wall spelentreprenören och berättade att han hade en passande gård för Anders Ströms stjärnhästar.
”Förhoppningsvis kan det bli en riktigt stor anläggning”, säger Anders Wall när vi åker förbi.

Molnebo Unghästcenter är bara en del av de nya projekt som Wall har på gång inom koncernen Domarbo skog, som under de senaste åren också har köpt på sig alltmer mark. Det mesta av marken ägs av Domarbogruppen men Anders Wall står också själv som ägare till en del, så även sonen, Johan Wall.

Koncernen verkar nu för att täppa till luckorna mellan markerna, så att skogsägandet blir sammanhängande. Värdet för ägorna, inklusive skogsfastigheterna, ligger uppskattningsvis på runt 1,5 miljarder kronor. Planen framåt handlar till stor del om att utveckla området kring Morgongåva, exempelvis genom att bygga nya bostadsområden. Flera nya dotterbolag har därför bildats under bolaget Morgongåva Intressenter AB.

När man åker runt med Anders Wall i Wall-land är det som att ett projekt dyker upp bakom varje hörn, från musik, till byggnadsvård, e-handel, konst och travhästar.

Anders Wall återkommer flera gånger till att han ”vill ge tillbaka”, ”känner tacksamhet” och ”vill lämna något efter sig”.

Även om han personligen har tyngts av isolering under pandemin och drabbats av sorg efter bortgångar från nära och kära i sviterna av corona, så säger han:

”Den här perioden skapar flera nya möjligheter.”