Wallenbergarnas okända side-kick

Louise Nilsson, partner på riskkapitalbolaget Priveq, gjorde nyligen bolagets bästa affär hittills då hon var med och fusionerade läkemedelsbolaget Swedish Orphan med Biovitrum. Priveq kammade hem 1,6 miljarder kronor, cirka 27 gånger det kapital på 59 miljoner kronor som Priveq hade investerat i Swedish Orphan.

Louise Nilsson agerade i nära samarbete med Thomas Eklund på Investor Growth Capital, IGC, i Wallenbergsfären. Och det är inte enda gången som Priveq har gått hand i hand med IGC. Samma sak gäller utköpet av Vårdapoteket från Apoteket och i läkemedelsbolaget Carmel Pharma.

– Vi tittar även på andra investeringar med dem, men de har inte blivit av än. När det gällde Vårdapoteket vände vi oss till dem eftersom samarbetet fungerade så bra i Swedish Orphan, säger Louise Nilsson.

– Värderingsmässigt står vi varandra nära. De har den mer unika spetskompetensen och vi har kanske större kompetens när det gäller att göra bolag börsfähiga och att göra lite större affärer, fortsätter hon.

– Investor Growth Capital har en begränsning att de får äga högst 49 procent av ett bolag, antagligen för att Investor inte vill konsolidera bolaget i sin balansräkning, och därför måste de syndikera om de vill göra större affärer, säger Louise Nilsson.

Medan Investor Growth Capital koncentrerar sig på läkemedels- och teknikbolag, fokuserar Priveq inte på någon bransch, utan på bolag som på något sätt sticker ut från mängden.

– Bolaget kanske är verksamt på en marknad med höga inträdesbarriärer för andra eller kanske gör något annorlunda, så att det över tid lyckas prestera bättre än konkurrenterna, säger hon.

– Veckans Affärer gjorde en artikel om 40 svenska världsmästarbolag, om bolag som är världsledande i sin nisch, och då hade vi varit, eller var, delägare i åtta av dem. Det särskiljer oss lite grann. Våra kollegor var inne i en eller två, säger hon.

Är det inte svårt att investera i bolag om man inte kan branschen?

– Eftersom vi gjort över 100 investeringar de senaste 27 åren så har vi ett kontaktnät över väldigt många olika branscher. Vi går inte in i tidiga skeden, för då måste man vara branschspecialist.

– IGC är mycket mer nischade och kan gå in i tidigare skeden och utvärdera projekt innan man vet om de kommer att lyckas kommersiellt eller inte.

Sedan starten 1983 har Priveq investerat nästan 2 miljarder kronor i 103 företag, som Gröna Lund, Strålfors, Gunnebo, Carema, Didaktus skolor, HL Display, Nefab, Connecta och Hemtex.

För Hemtex vann Priveq och Louise Nilsson 2006 priset för årets exit på Svenska riskkapitalföreningens dag. Priveq kammade hem 800 miljoner kronor, 20 gånger investerat kapital, på att börsnotera heminredningskedjan. Sett till årlig ränta, 243 procent, var affären Priveqs bästa, till och med bättre än Swedish Orphan som Priveq ägde i knappt sex år och som var den bästa affären sett till totalavkastningen.

Men på senare tid har det gått uselt för Hemtex.

– Det känns inte bra, det är jättetråkigt. Vi har lyckats och sedan går bolaget dåligt. Där får vi också ta på oss ett ansvar. Om vi fortfarande hade varit med så hade det känts bättre. I så fall hade vi kanske kunnat rätta till något, men det är inte säkert att vi hade klarat det. Ända tills vi lämnade hade alla pilar pekat uppåt, säger hon.

Priveq har sitt ursprung i Skandia. Det hela började 1983. Dittills hade Skandia bara investerat i noterade bolag, men försäkringsbolaget fick allt fler förfrågningar om kapital från bolag som var på väg till börsen.

En dag satt Skandias styrelse och funderade på om de skulle gå in i torvbrytningsföretaget Råsjö Torv. En torvbit gick runt styrelsebordet och ledamöterna klämde på den. Bolagets vd Björn Wolrath insåg att styrelsen inte hade tid att diskutera investeringar i så små bolag. Så han bildade ett särskilt bolag för sådant, Skandia Investment.

– Bolaget fick 110 miljoner kronor att investera, vilket var otroligt mycket pengar på den tiden, säger Louise Nilsson.

1985 blev Christer Dahlström chef. Han var revisor i botten och kom från det som i dag är Deloitte. Han samlade duktiga människor runt sig och blev Mr Skandia Investment.

Eftersom ett försäkringsbolag då inte fick äga mer än 5 procent av röstena i ett bolag kunde Skandia Investment, genom att använda röstsvaga aktier, högst komma upp till 33 procents kapitalandel i ett företag.

– Vi var tvungna att ta armkrok med andra. Ofta med entreprenören eller familjen bakom företaget. Men om de ville sälja kunde vi samarbeta med branschkollegor som Segulah eller Industri Kapital, säger Louise Nilsson.

1998 tyckte Lars-Eric Petersson, som då var Skandias vd, att Skandia Investment skulle drivas som en traditionell investeringsfond. Skandia förvaltade andra människors pengar, så varför skulle inte Skandia Investment också kunna göra det?

Skandia Investment satte upp en riskkapitalstruktur med ett managementbolag, Priveq Partners AB, med fyra delägare: Christer Dahlström, Magnus Hardmeier, Mikael Selin och Henrik Westfeldt. Motorn Christer Dahlström blev vd.

Verksamheten har varit mycket framgångsrik. De senaste fem åren är den sammanlagda vinsten i Priveq Partner Holding AB 235 miljoner kronor, och enligt årsredovisningen för 2009 delades 128 miljoner tidigare i vår ut till de fyra som tidigare var partners. Numera är sex personer av de elva som jobbar på Priveq partners.

Fjärde AP-fonden, Handelsbankens livbolag, Ica och norska Orkla investerade 100 miljoner kronor var medan Skandia och Skandia Liv tillsammans bidrog med 600 miljoner kronor. Totalt drog den nya fonden alltså in 1 miljard kronor.

I den vevan kom Louise Nilsson in i bolaget. Hon kom från Boden och hade tagit ekonomexamen i Luleå och börjat på Öhrlings i Luleå som revisor och konsult. Sedan hade hon fortsatt på Öhrlings i Stockholm.

– Jag jobbade mycket med tillväxtbolag och konkursutredningar. Tillväxtbolagen var ofta i behov av väldigt mycket olika saker. Och när “mina” bolag var föremål för uppköp fick jag hjälpa ledningen att sätta upp datarum och sammanställa information, säger hon.

Sedan 2005 är hon partner i Priveq.

“Den årliga nettoavkastningen från starten har överstigit 20 procent, vilket placerar Priveq i toppskiktet bland private equity-bolag i Europa”, står det på Priveqs hemsida.

Därmed har Priveq överträffat investerarnas krav med råge. Brutto – före avgifter och vinstdelning – brukar investerarna kräva tre gångerna pengarna på fem år, det vill säga 25-30 procents ränta per år, enligt Louise Nilsson. Eftersom investerarna upplever att de tar en högre risk i riskkapitalbolagen än om de skulle sätta pengarna på börsen eller köpa räntepapper vill de ha högre avkastning.

Hos Priveq får investerarna först och främst en ränta på 8-10 procent. Om det blir ett överskott därutöver delar investerarna och partnerbolaget Priveq 80-20 på det. Partnerbolagets pengar används sedan bland annat till att investera i nya fonder, eftersom investerarna nu för tiden kräver att riskkapitalbolagens partners sätter in 1-2 procent av totalbeloppet.

Till skillnad från riskkapitalbolag som EQT, Industri Kapital och Nordic Capital använder Priveq sällan banklån.

– Våra bolag har högre operationell risk. De är ofta små och växer snabbt. Om vi dessutom skulle lägga på en högre finansiell risk skulle det bli för mycket för bolagen.

Priveq har börsnoterat 24 bolag, sannolikt något av ett rekord i branschen.

I stället för att som många andra riskkapitalbolag ha ett ägarbolag på Guernsey eller Jersey är Priveq svenskt, men bolaget funderar på att bli utländskt.

– Problemet är om man vill ha utländska investerare i sina fonder, vilket man kanske vill. Svenska investerare kan säga att de är fullinvesterade i Norden, vilket hände oss förra gången vi reste en fond.

– Utanför Sverige och Norden har investerarna hittills ansett att man måste ha en Guernsey- eller Jerseystruktur för att de då vet att de skattar i hemlandet. Men nu finns det funderingar på Luxemburg och EU håller på med direktiv. Kanske kan det även gå med svenska strukturer.

Det är rätt bråttom för Priveq att bestämma sig. Om ett år ska Priveq dra ihop pengar till Fond 4, så efter sommaren måste bolaget ha fattat ett beslut i frågan.

Just nu investerar bolaget ur Fond 3, som är fyra år gammal. Priveq investerar i nya bolag under fondens första fem år så här har Priveq ett år kvar att investera. Varje fond räcker i tio år, med möjlighet att förlänga två år.

Priveq investerar i bolag som nått en omsättning på drygt 100 miljoner kronor. I genomsnitt är riskkapitalbolaget ägare till ett bolag i drygt fem år.

I en ny fond kan Priveq gå in i konjunkturkänsliga bolag, men sent i fonden avhåller sig riskkapitalbolaget från det.

– Man vet aldrig när konjunkturen vänder och vi vill inte vara pressade att sälja i fel konjunkturläge för att fonden ska stänga, säger hon.

När Louise Nilsson och hennes kollegor tittar på företag som de kan tänka sig att investera i är det ett par saker som fäller avgörandet. Bolaget måste på något sätt vara unikt och det måste finnas en bra ledning.

– Ledningen är jätteviktig. Vi investerar inte i bolag där vi redan på förhand vet att vi måste byta ut vd och stora delar av ledningen. Då blir det mer av ett turn around-case och ett för högt riskmoment för oss. Andra är jätteduktiga på det.

– Däremot förstärker vi ofta bolag med personer, till exempel när det gäller entreprenörer som har drivit upp bolag men inte byggt en ordentlig ledningsgrupp. Det är för riskfyllt att bara vara beroende av en person om något skulle hända.

Vilken är din sämsta investering?

– Jag är inne i ett antal affärer och ett fall, Innovativ Vision, har inte gått som vi har tänkt oss. Jag har jobbat mycket – en del säger för mycket – med att försöka reda ut situationen. Vi missbedömde marknaden och finanskrisen slog dessutom väldigt hårt. Nu har vi kämpat med det i två år och hittat en ny bra plattform. Nu vänder det för bolaget och jag hoppas att det blir bra. Men det kommer inte att bli en av våra bästa affärer, även om den i alla fall blir någorlunda, säger hon.

Innovativ Vision gör ett skannersystem för kvalitetsstyrning inom träindustrin.

– Sedan har jag varit med om att fatta felaktiga beslut från tid till annan, men då får man reda upp dem. Vi på Priveq har givetvis gjort dåliga affärer, men – peppar, peppar – inte behövt sätta något bolag i konkurs, förutom ett eller två bolag på 1980-talet.

Vad driver dig?

– Jag drivs av att få vara med och bidra till att bolag utvecklas. Då det är deppigt i tidningarna får jag ha en dialog med entreprenörer som brinner för sitt bolag och som vi kan stötta med kapital. Vi hjälper dem också med strukturer, men det är viktigt att inte tappa bort entreprenörskraften. Vi vill samäga bolagen och driva dem i samspel. Vi tror inte att vi kan komma in och driva bolaget själva.

– Vi har en dialog med kanske 100 bolag per år som trattas ner till tre där vi gör investeringar.

Louise Nilsson blir engagerad när hon pratar om bolagen, bland annat lägger hon ut texten om Carmel Pharma. Företaget har en produkt som sätts på farliga läkemedel och gör systemet slutet. På så vis läcker inte till exempel ångor från cancerläkemedel ut när vårdpersonalen drar upp sprutan.

– Det är ett jättespännande bolag. Vi tittade på Carmel redan 2005, men den gången gjorde 3i investeringen. Men i fjol när 3i fick problem köpte vi deras andel.

– Bolaget har funnits väldigt länge och gick ganska knackigt i början. Det fick sin riktiga tillväxtskjuts 2005, på grund av två faktorer: en ny vd, Dan Pitulia, och att det tog över distribution av sin produkt, PhaSeal, på den amerikanska marknaden i egen regi. Sedan dess har det gått fantastiskt bra i USA och nu börjar den japanska marknaden se bra ut också.

Priveq i siffror

Resultat i partners holdingbolag 2009: 135 miljoner kronor.

Antal verksamma i fövaltningsbolaget: 11, varav 6 partners.

Utdelning till fyra partners 2009: 128 miljoner.

Årlig nettoavkastning på investeringarna sedan starten 1983: Drygt 22 procent.