Vinnarvargen

När Swedbank aviserade att Michael Wolf skulle bli ny vd skickade förre Skandiachefen Lars-Eric Petersson e-post till bankens ordförande Carl Eric Stålberg: Hade Stålberg verkligen kollat upp Wolf ordentligt?

Michael Wolf, som inte står ut med att ha dåliga relationer till någon enda person i världen, sägs ha reagerat med att vilja ringa upp Petersson och prata ut. Huruvida han gjorde det eller inte förtäljer inte historien, men det säger en hel del om Wolf. Han vill alltid stå på god fot med alla.

Så fort Michael Wolf har tid över, när han väntar på ett flyg på Arlanda, sitter i en taxi eller i en bilkö, ringer han upp gamla vänner och kollegor. Han är en fena på sociala och professionella nätverk. Många av Wolfs före detta kollegor som Affärsvärlden talat med kallar “Micke” en god vän, inte tidigare kollega.

Det var samma sak när han flyttade till den rika enklaven Saltsjöbaden för sex år sedan – han anpassade sig blixtsnabbt och skapade relationer.

Saltsjöbaden ligger i ensamt majestät vid två havsvikar utanför Stockholm. (Medan Michael Wolf huserar i området Solsidan vid Erstaviken bor Swedbanks nuvarande vd Jan Lidén på andra sidan viken, i det betydligt mindre fashionabla Tyresö Strand.)

Den relativa isoleringen har skapat ett sammansvetsat gäng i Saltis. En av Affärsvärldens källor beskriver det som Västberlin eller som en amerikansk “community” där föräldrarna ställer upp för slalomklubben och kör pistmaskiner i tid och otid.

Så snart han kommit på plats insåg Michael Wolf att det var tennis och slalom som gällde. Han hade spelat tennis i sin ungdom och började nu spela igen medan hans barn åkte slalom i klubben. Som den tävlingsmänniska Wolf är spelade han sig snabbt uppåt i den lokala tennisrankningen och numera kan han ibland spela mot den bästa seniorspelaren i Saltis, Christer Gardell, chef för aktivistfonden Cevian.

Självfallet slår Gardell vanligen Wolf, men så här sade Wolf till Dagens Industri i fjol sommar:

– Jag och hans fru spöade honom (Gardell, reds anm) och hans partner i en dubbel. Vi körde ett set, som vi vann med 6-4. Den segern var bra skön.

Det är sådant skryt som får hans bekanta att säga att han är en dålig vinnare. Annars får han mest beröm som supertrevlig, en man som har lätt att entusiasmera och få med sig medarbetarna, en lagspelare som vill skapa ett lag och få laget att vinna. En mycket omtyckt person, helt enkelt.

Han är dock även en dålig förlorare. Michael Wolf är fantastisk på skidor, han skrev till och med sitt specialarbete på gymnasiet om utförsåkning, men när han någon gång vurpar är det gärna skidorna det är fel på. Wolf är bortförklaringarnas mästare.

Nu för tiden, med fem barn att ta hand om, åker han mest skidor i Ramundberget i västra Härjedalen, där han bor på högfjällshotellet Fjällgården. Ibland tar han sig dock tid för helikopterskidåkning i lössnö i Alperna.

Men för att ta det från början. Den nu 45-årige Michael Wolf föddes i Österrike sommaren 1963. Han hade en österrikisk far och en svensk mor och flyttade till Sverige när han var två år gammal. Han växte upp i Enebyberg norr om Stockholm som äldst av tre bröder. På gymnasiet hade han mediokra betyg, dock inte så dåliga som ett genomsnitt på 2,8 som det tidigare skrivits om, utan 3,2. Även om han inte sägs tillhöra landets smartaste toppchefer så är han självfallet inte korkad. Han studerade enstaka kurser i ekonomi vid Stockholms universitet och tog en fil. kand. strax innan han skulle fylla 22.

Efter studierna började han som trainee på SEB. Han avancerade och till slut var han chef för Commercial Banking. Under tiden, när han var runt 25, drabbades han av en personlig tragedi. Hans far tog livet av sig – utan förklaring. Michael Wolf har själv tidigare berättat att hans ledarskap, som baseras på öppenhet samt ordning och reda, till stor del beror på detta.

Hans bröder Tom och Johan följde i hans fotspår till SEB, men medan de fortfarande jobbar kvar lämnade Michael Wolf banken efter 13 år, för Skandia. Han skulle bli projektledare och dra i gång försäljningen av globala fonder. Han hamnade under den charmige empatiske supersäljaren Jan Carendi, som alltid såg sina medarbetare. Det var inte konstigt att de fann varandra, lika barn leka bäst.

På Skandia ansåg många att Wolfs mål var att komma in i ledningsgruppen i Stockholm för att avancera mot vd-posten. Han är en otroligt ambitiös person – i allt. Han ska ha stor familj, fint jobb, höga titlar. Och han har en faiblesse för direktörsattribut.

Wolf kör en direktörsbil, en Volvo XC 90 diesel, som han nu byter mot en annan direktörsbil, en Audi A6 diesel. Han spelar tennis under Båstadsveckan och har köpt ett sommarställe i exklusiva Mölle på Skånes västkust. Dessutom umgås han i Saltisgänget med Christer Gardell och Johan Staël von Holstein, medgrundare av it-bolaget Icon Medialab. Tidigare var även en annan Icongrundare med i kretsen, Jesper Jos Olsson, men han har flyttat.

Visst går det att skoja om dessa statusprylar. Men, som en av Affärsvärldens källor påpekar, Michael Wolf vill inte bara ha toppjobbet för att det är fint, han är beredd att göra själva jobbet också – och göra det väl. Han arbetar hårt och har en verklig passion för det han gör.

Samtidigt har han en förmåga att helt koppla bort jobbet när han är ledig. Men även på ledig tid går han in för det han håller på med. På golfbanan gör han dock ofta två saker samtidigt när han går 200 meter före de andra och pratar i telefon. Samtalen kan vara privata eller jobbrelaterade. Han är social och alltid tillgänglig, helt enkelt rädd att missa något.

Trots sitt enorma fokus på att göra karriär blev han efter ett halvår på Skandia bortskickad från huvudkontoret på Sveavägen i Stockholm för att bli landschef i Tyskland. Här fick han nytta av sin främsta egenskap, att få ihop ett lag och få det att tävla om att vara bäst.

Om människor inte vill tävla kan han tappa orken. Han är ett fullblod, het och ibland nervig, inte en arbetshäst som i sakta mak drar sitt lass. Oftast lyckas han dock hålla sig lugn, även om han agerar snabbt och inte skjuter upp saker till morgondagen.

I Tyskland gick det bra på jobbet. Wolf introducerade en ny produkt på marknaden och lyckades vända försäljningen på två år.

Privat gick det dock sämre, det blev skilsmässa. Michael Wolf stred för att komma hem till huvudkontoret och de två barn han hade vid den tiden, men vissa på Skandia ansåg att han egentligen kämpade för att ta sig fram i karriären. Han ansågs marknadsföra sig själv aggressivt.

Sedan Skandias aktie rasat 2001 fick Wolf komma tillbaka till Stockholm som finansdirektör år 2002. Där jobbade han för att få ordning på Skandias sargade finanser genom att stärka likviditeten och förbättra upplåningsläget.

År 2003 blev han chef för Europa, sedan även för Latinamerika, och han sägs ha lyckats få de egensinniga Europacheferna att samarbeta. Över huvud taget får han bra vitsord för sitt arbete i Skandia: bättre lönsamhet, plattare organisation och lagarbete.

I Skandia lyckades han även med ett konststycke som få andra klarade. Trots att det var hans beskyddare Jan Carendi som drev fram de skyhöga bonusar som skulle skandalisera bolaget, och trots att han själv fick 10 miljoner i bonus över en fyraårsperiod, blev den diplomatiske och politiskt fingerfärdige Wolf inte stämplad som “girig” i medierna, vilket flera av de andra direktörerna blev. Kanske för att han när vinden vände i Skandia och bonusdebatten gick hög snabbt ställde sig på den “rätta” sidan.

Wolf “ledde den interna bekännelserörelsen där de anställda uppmanades att bikta sig”, enligt Veckans Affärer.

På ett möte med Skandia Links personal vintern 2003 lade Michael Wolf, enligt Dgens Industri, på en overheadbild som visade att chefer på mellannivå fått bonus på runt 20 miljoner kronor. Personalen reagerade med bestörtning, enligt tidningen.

Om det beror på bonusjakten eller något annat när Lars-Eric Petersson nu vintern 2008 vill varna Swedbank för Wolf är oklart.

Klart är att Michael Wolf aldrig fick bli vd för Skandia, som han påstods vilja. Men efter åtta år i sparbolaget gav hans nätverkande resultat. Han blev erbjuden jobbet som vd för det börsnoterade inkassoföretaget Intrum Justitia där Christer Gardells fond Cevian var storägare och Gardell var valberedningens ordförande.

På Intrum Justitia gjorde han egentligen samma sak som på Skandia. Han åkte runt i koncernen och fick de olika ländercheferna att samarbeta. Cheferna drog lärdom av varandras erfarenheter och försökte kopiera dem som lyckats bäst. Wolf jobbade även mycket med kundtillvändhet och varumärke. Han ökade också verksamheten med att köpa upp begagnade fordringar.

Dessutom förbättrade Wolf och finansdirektören Monika Elling kommunikationen med analytiker och investerare, bland annat genom att redovisa detaljer på ländernivå.

Siffrorna blev också bättre, både omsättning och lönsamhet ökade. Hur mycket av det som var Wolfs och Ellings förtjänst är dock oklart eftersom de verkade i en enorm kreditexpansion. Och ju fler fakturor som är i omlopp desto bättre för Intrum Justitia, som inte enbart sysslar med inkasso, utan även saker som fakturahantering, kreditbeslut och kreditgarantier.

Trots att Michael Wolf är fåfäng när det gäller karriär och utseende, vågar han också vara udda ibland.

När Michael Wolf och Stefan Carlsson, en vän från SEB-tiden som numera är vd för fondkommissionären Öhmans bank i Luxemburg, skulle spela golf i Greenwich i Connecticut för ett antal år sedan drog Wolf blickarna till sig. De båda hade ont om tid men körde ändå ut till en flott golfklubb. Så fort de kom fram hoppade Wolf ur bilen och tog av sig byxorna, skjortan och skorna för att byta om till golfkläder. Klubbens medlemmar höjde på ögonbrynen, det fanns fina omklädningsrum och man beter sig faktiskt inte så på ett sådant ställe. Men Wolf lät sig inte störas. Med en jätteportion snus under läppen och tröjan halvt instoppad i byxorna stack han i väg till första tee och slog ut.

Betydligt mer nervös var Wolf när han presenterades som Swedbanks blivande koncernchef på en presskonferens onsdagen den 15 november i år. Han läste hela sitt anförande innantill från små lappar i stället för att tala fritt. Superkommunikatören Wolf kan bli osäker av att stå alltför mycket i rampljuset.

Nu ska han in i den skadskjutna banken. Swedbanks expansiva utlåning i Baltikum och framryckning i Ukraina försatte banken i en svår situation när finanskrisen slog till. Swedbank är den enda svenska storbank som aviserat en nyemission i krisen, som lyft av kortfristiga kommunala lån på 33 miljarder (till kommunernas “bank” Kommuninvest) och som sett behov av att delta i det statliga garantiprogrammet. Ägarna är uppenbarligen nervösa eftersom emissionen gäller preferensaktier med företräde till utdelning.

Michael Wolf sägs förstå bankverksamhet, men inte på det sätt som SEB-chefen Annika Falkengren med sin djupa kunskap om affärsbanken och inte som Handelsbankens Pär Boman med sin detaljförståelse för kontorsrörelsen. Wolf är mer av en generalist som inte har särskilt stor erfarenhet av kreditgivning men sägs greppa kapitalförvaltning hyfsat från Skandiatiden.

Wolf började jobba parallellt med Jan Lidén i måndags, 1 december, men har enligt banken inget fast arbetsrum. Han ska åka runt i koncernen, träffa människor och bilda sig en uppfattning om verksamheten. Det är mycket Wolfskt att sätta sig ned och fika med människor på alla nivåer i en koncern.

När Michael Wolf tillträder som koncernchef 1 mars får han antagligen ta över Lidéns hörnrum mittemot den arbetande ordföranden Carl Eric Stålberg på ledningsplanet, det kända plan 12, på huvudkontoret vid Brunkebergstorg i Stockholm.

Swedbank är en mycket politisk organisation och Stålberg är en iskall maktspelare och taktiker, men Wolf har stora politiska känselspröt och charmören har en förmåga att ta sig fram överallt. Wolf kan också vara begrundande och beräknande så Stålberg får kanske en värdig sparringpartner.

Medan Stålberg sägs sakna empati verkar Wolf ha gott om den varan. Stålberg påstås ha koll på siffror och kunna banken utan och innan, Wolf kan absolut inte detaljerna. På Intrum Justitia är det Monika Elling som sägs ha detaljkollen.

Å ena sidan kan det vara svårt för en generalist att styra en bank. Å andra sidan är Wolf inte rädd för att delegera till dem som kan detaljerna. Det gäller alltså att han har kunniga människor omkring sig.

Ofta är det dock den som kan en fråga på djupet som får tyngden bakom sig, därtill är Stålberg Wolfs chef. Och Wolf gillar alltså inte att stöta sig med någon, han vill vara alla till lags.

Hur det hela avlöper får tiden utvisa. Det är också långtifrån säkert att Stålberg får sitta kvar.

Helt klart kommer dock vd-jobbet att bli hårt och slita på Michael Wolf. Som en av hans vänner säger: “När han är 55 kommer han att se ut som 69 – och det kommer han inte att gilla.”

__________________________________________________________

Utåtriktad charmör

Ålder: 45 år.

Familj: Sambo Lotta Leuckfeld, två barn med henne, två barn från ett tidigare äktenskap och ett bonusbarn.

Bor: På Solsidan i Saltsjöbaden utanför Stockholm.

Aktuell: Praoar som vd för

Swedbank sedan 1 december, tar över 1 mars 2009.

Utbildning: Ekonomie kandidat Stockholms universitet.

Tidigare jobb: 1985-1998 SEB Merchant Banking, 1998 projektledare Skandia, 1999-2002 vd för Skandia i Tyskland, 2002-2003 finansdirektör Skandia, 2003 Europachef i Skandia sedan även chef för Latinamerika, 2006-2008 vd Intrum Justitia, från och med 2009 vd Swedbank.

Personlighet: Utåtriktad charmör utan sinne för detaljer.

Snus: Lyckas alltid hitta ett ställe att lägga ut prillan, även mitt under pågående möten.