Vinnaren av titeln Årets Praktarsle är …

Vi är inte ens inne i oktober. Men Affärsvärlden borde hålla evenemanget redan nu.

Jag tänker mig galakvällen som ett mellanting mellan maskerad och rollspel.

Den ska hållas på Söder, förstås. Rättvisemärkta vegankanapéer och ekologiskt vin. Gästerna tillhållna att följa vissa regler: Skägg­tvång för alla hen av manligt kön. Valfri behåring på valfria kroppsdelar för hen av andra kön. Barn välkomna, så länge pappa och pappa, mamma och mamma, eller – i cisnormativa undantagsfall – mamma och pappa, ser till att barnen inte traderar traditionella könsroller. Obligatorisk oro över klimatet, islamofobin och Danmark. Tal av Lena Sundström, Sebbe Staxx och Malin Ullgren, om vi kan lura dit dem. Och sedan, när det framstår som vilken södergala som helst, själva prisutdelningen:

Affärsvärldens utmärkelse Årets Praktarsle.

Den självklare vinnaren ska byta jobb i november, så vi kan inte vänta tills året är slut.

Det har inte saknats konkurrens. Vem har glömt Åsa Linderborgs försvar av Röda Arméns ”befrielse” av Östeuropa? Eller Adam Tenstas protest i TV4 mot en gymnastikfrökens videoklipp? Eller Gustav Fridolins uppsträckning av läroboksproducenterna, eftersom deras historie­böcker innehöll för många män? Nej, det har verkligen krävts något extra för att bli ÅP.

Desto roligare för Affärsvärlden att vinnaren kommer från näringslivet.

Polarn och Pyrets vd Anders Wiberg är en rookie i sammanhanget. I tre år var han direktör för det hela, utan att göra sig anmärkningsvärt löjlig. Men så, med bara ett par månader kvar på posten, gick han om konkurrenterna i en enda kraftansträngning.

Historien är känd, men tål att upprepas.

Polarn och Pyret hade hyrt in bloggaren och kolumnisten Malin Wollin för att i en vecka lägga ut bilder ur sin ”fartfyllda vardag” på företagets instagram. Knappt hade saken offentliggjorts ­förrän en aktivist protesterade på Polarn och Pyrets facebooksida. Andra aktivister stämde in: ”Snälla PoP, tänk om! Malin Wollin är ett katastrofval som gästbloggare”, ”Kan bara instämma. Inget mera PoP för mig”, ”Jag blir ärligt bekymrad av detta. Valet av bloggare sänder väldigt märkliga signaler till regnbågsfamiljer. Vill ni inte vi ska köpa era kläder?”.

Det var strax därefter som Anders Wiberg säkrade titeln ÅP.

”Vi har inte gjort tillräckligt bra research”, kved Wiberg ursäktande och försäkrade att ­Wollin genast fått kicken. ”Jag vill säga till alla våra kunder, och alla familjer, att vi inte står bakom det Malin ­Wollin uttrycker kring insemination och hur man skaffar barn. Vi ser öppet på familjebildning och tycker att det är upp till var och en.”

De åsikter som Malin Wollin har givit uttryck för är att det finns etiska problem med kvinnor som skaffar barn på egen hand, genom att låta sig insemineras. Hon har antytt att det möjligen kan vara så att barnets intresse inte är identiskt med kvinnans, som väljer bort pappan.

Vi vet förstås inte om Anders Wiberg verkligen tycker att det är hemskt att föra etiska resonemang. Företagsledare är opportunister. Kanske handlar det bara om försäljning. Men Wiberg skiljer ändå ut sig ur mängden av opportunister. Lättheten med vilken han ställer sig bakom principen att de mest lättkränkta gaphalsarna ska sätta gränserna för vad som får sägas, är imponerande. Det här är en man som med övertygande karaktärslöshet gärna tar ett par spadtag för att begrava fri tanke och fri diskussion. Bara försäljningen av randiga tröjor hålls uppe.

Anders Wiberg: kläm dig fram genom den allt trängre åsiktskorridoren och ta emot ditt pris som Årets Praktarsle.

Första steget på en lång resa

Vid sidan av titeln tänkte jag mig att priset för vinnaren av Årets Praktarsle bör bestå i en rullande 52-veckorskurs i queerteori, ett livstidsförråd av quorn, fredagsmiddagar med Johan Ehrenberg och Mattias Gardell och en egen kolumn i Dagens Nyheter.