Villaskatten: Tillfällig skattereträtt

Protesterna mot villaskatten är det närmaste vi har kommit enskatterevolt i Sverige. Regeringen tvingades till reträtt.Kortsiktigt och valtaktiskt var det kanske klokt att försökamildra missnöjet. På lång sikt skadas förtroendet försocialdemokraterna. Beslutet förstärker den bild avprinciplöshet som många har efter de förändringar av politikensom skett.

ÖKAR INTE TILLVÄXTENVillaskatten hör ju inte till de skatter som har betydelse förtillväxt och sysselsättning. Av samhällsekonomiska skäl finnsdet många andra skatter som först borde sänkas. Om en sänkningav skatten på arbete kan förmå fler att arbeta och förkovra sigskulle de totala resurserna i samhället öka. Någon sådan effektkan man inte vänta sig av en sänkning av fastighetsskatten.Detta hindrar inte att villaskatten hade en felaktig utformning.I synnerhet upplevdes den som orättvis av människor med svagbetalningsförmåga i äldre och attraktiva villor. Med en bättrekonstruerad fastighetsskatt kanske man i stället hade kunnatsänka andra, mer skadliga, skatter. Det grundläggande problemetär att skatterna får negativa marginaleffekter om de äranpassade till betalningsförmågan och upplevs som orättvisa omde inte är det.

En del ekonomer har varnat för fastighetsköp, eftersomfastigheter är ett av de få skatteobjekt som blir kvar när deninternationella rörligheten tvingar regeringen att anpassa andraskatter till omvärldens nivå. Fastigheter kan ju inte flyttautomlands. Därför borde man räkna med ökade pålagor i framtiden.Men den senaste revolten visar att det finns en gräns också förvillaskatten.

KORTSIKTIGA EFFEKTERÄven om fastighetsskatten inte har någon nämnvärd effekt påtillväxten kan förändringar av skatten få åtminstone kortsiktigasådana verkningar genom att efterfrågan påverkas. En allvarliginvändning mot den kraftiga höjning av beskattningen som skeddeunder krisåren är att den bidrog till att sänkafastighetsvärdena.

Det verkar inte som om politikerna var medvetna om denna effekt.Genom en skattehöjning som i sig inte särskilt starkt påverkadeefterfrågan sänkte man hushållens tillgångar, i form avfastigheter, med hundratals miljarder kronor. Detta var enbidragande orsak till den kraftiga sparandeökningen (ochkonsumtionsminskning) bland hushållen som medverkade till attfördjupa krisen i början av 1990-talet.

På motsvarande sätt medför sänkningen av fastighetsskatten enhöjning av fastighetspriserna. Det blir dock en ganska blygsamkostnadssänkning och därför en måttlig prishöjning. Dessutomdröjer det bara till nästa år innan den faktiska skatten höjsigen. Till följd av missnöjet har man ju tillfälligt låtit bliatt höja taxeringsvärdena. Men denna frysning kommer nästansäkert att upphöra nästa år.

Därför blir det en sänkning med 12 procent av den skatt somskall betalas nästa år, men i många fall en större höjning åretefter. I varje fall har den nuvarande riksdagsmajoritetensocialdemokraterna och centern i sin överenskommelse uttalat attden nya skattesatsen på 1,5 procent av taxeringsvärdet (istället för 1,7 procent) ska bli bestående.

PRISHÖJNINGEn egenhet med fastighetsskatten är, som sagt, att förändringarav skatten påverkar fastighetspriserna. När skatten nu sänksblir det därför nästan bara de nuvarande ägarna som gynnas. Enskattesänkning med 2.000 kronor (för en miljonvilla istorstadsområdena) kan medföra en prishöjning på fleratiotusentals kronor (om köparen är beredd att anpassa sitt budtill förändringen av den beräknade månadskostnaden enligt denkalkyl som mäklarna tillhandahåller).

Därmed stiger dessutom taxeringsvärdena, vilket i sin tur påsikt höjer fastighetsskatten. Särskilt i storstäderna stigerdessutom villapriserna snabbare än konsumentprisindex, vilketmedför att en taxeringsvärdesbaserad skatt tenderar att stigarealt.