Vilka ersätter staten och kapitalet som it-nav?

Det är många som vill ta åt sig äran av det svenska it-undret. Frågar man Telias mobilguru Östen Mäkitalo har han ett enkelt svar. Det är staten och kapitalet som skapat det. Eller rättare sagt: Ericsson och Televerket. Televerket bekostade genom beställningar en hel del av Ericssons framtidsprojekt och experimentella forskning. Ericsson har i sin tur blivit ett verkligt nav i det som blev vågen av svenska internet- och mobilföretag. Bolaget ligger långt framme i patentligan bland konkurrenterna och en oändlig ström av småföretag har startats av ingenjörer som i lugn och ro fått utveckla sina idéer inom Ericssons skyddande väggar. En fantastisk skola för forskare. Att Ericsson sedan varit dåliga på att kapitalisera på människorna som skapat idéer inom företaget och i stället låtit dem gå iväg och starta egna företag, är en annan historia. Att Kurt Hellström nu deklarerar att forskning för sju miljarder ska skäras bort ur bolaget är en kulturrevolution av gigantiska proportioner. Det sägs att Ericssons ingenjörer under högkonjunkturen motvilligt undersökte små forskningsbolag över hela världen, för att liksom konkurrenterna köpa upp edge-kunskap. Ingenjörerna kom dock tillbaka med beskedet att man inte hittat ett enda bolag som gjorde något som Ericsson inte kunde göra bättre internt! Nu är Hellströms budskap att bara GSM, GPRS och 3G är heligt. Resten ska skäras bort eller säljas. Det är ett dråpslag, inte bara mot Ericssons forskningsavdelning, utan också mot it-undrets Sverige. Televerket och Ericsson har varit navet, men nu kräver börsen att båda slutar sätta snurr på Sverige och koncentrerar sig på börskursen i stället. Så var skapas det nya navet? Till att börja med är Sverige redan extremt forskningsintensivt. Vi har nästan dubbelt så höga forskningsinvesteringar per capita som exempelvis USA: Effektiviteten är det däremot lite mer si och så med. Svensk forskning producerar patent, men få företag och nya jobb.n Visst får vi betalt för patenten, men det bygger inga nya Ikea. Följdaktligen: Sverige behöver både nya nav för mötet mellan forskning och näringsliv – och en ny kultur för förädling av idéer till företag. Det oroväckande i sammanhanget är att den nystartade svenska riskkapitalindustrin med konjunkturens ras har blivit extremt riskobenägen och investerar allt senare i företag. Pengarna till idéer sinar och går i stället till mognare företag. Det nya navet kan nämligen bara skapas i en mötesplats mellan riskkapitalister, begåvade människor och universiteten. Storföretagen bidrar på nästa nivå, genom att investera i företag som har gått från första idé till en andra finansieringsrunda. Tricket måste vara att skapa en ny framgångsspiral, à la den som Televerket och Ericsson utgjorde. Riskkapitalet är populistiskt och globalt, så uppsidan om man lyckas är stor, eftersom framgångsspiralen kan attrahera internationella kapitalister och utländska talanger. Men fortfarande har ingen tagit flaggan och ledningen för att skapa en sådan ny mötesplats på allvar. Och räkna inte med att Kurt Hellström eller Marianne Nivert någonsin tar upp den igen.

Pontus Forsström