Vi som har tonårsdöttrar

En människas paradis är en annan människas helvete. För en man i mogen ålder lockar London med sådant som Cabinet War Rooms, Tate Modern och strövtåg i fridsamma Hampstead. För tonårsdottern finns inget som slår ett besök i modekedjan Primarks butik på Oxford Street. Där ligger toppar för 99 pence i högar stora som Kinnekulle. Enda sättet att ta sig fram är att viljelöst flyta med den ström av besökare som flödar genom lokalerna. När det är dags att betala är det bara att ställa sig i kön med en längd som minner om matbutikerna i gamla Sovjet.

Nej, det bästa är inte att vara kund i Primark – i alla fall inte för den som ligger utanför målgruppen – utan det är att vara aktieägare. Holdingbolaget Associated British Foods, som äger Primark, har stigit med 200 procent på fem år tack vare den snabbväxande kedjans succé. På bara tio år har Primark tagit sig ut i världen från hemmamarknaden Irland och Storbritannien. Primark är i dag en av de tio största klädkedjorna i världen och den som växer överlägset snabbast.

För oss svenskar – exklusive modeintresserade ton­åringar – är Primark kanske mest intressant sett i relation till H&M. Den svenska kedjan är fortfarande störst i världen i segmentet, men växer betydligt långsammare. Nu attackeras Erling Perssons skapelse för första gången på allvar underifrån, av en konkurrent som håller hög modegrad men priser som ligger 30–40 procent under H&M:s redan låga. ”Mode till lägsta pris” har varit H&M:s framgångsformel genom åren. Nu gäller inte den längre. Går det att behålla tillväxt och marginaler om man skjuter in ett ”nästan” i devisen? H&M:s vd Karl-Johan Persson tror det (se sid 28). Vi som har tonårsdöttrar drar kanske andra slutsatser.

Chefredaktör

Ju sämre stöd, desto ­starkare DÖ

Bara en av fem svenskar tycker att decemberöverenskommelsen är bra, och KD muttrar om att dra sig ur. Ändå är det svårt att se att pakten spricker. Inte så länge alla partier som har ingått den utom C sannolikt skulle få ännu sämre resultat i ett nyval.