”Vi ska vinna det här racet”

När Donald Trump blev president i USA för ett drygt år sedan hade världshandeln fallit kraftigt. För helåret 2016 var den nere på nivåer före finanskrisen, av förklaringar som få förstod. Det talades om fallande handelspriser, om industrialiserade länder som flyttat hem sin produktion och om mätfel till följd av ökat tjänsteinnehåll i produkterna. Men ingen hade facit.

Få trodde på någon bättring under fjolåret. Donald Trumps retorik var protektionistisk. Öppna gränser och öppna marknader förklarades vara grunden till USA:s post-industriella problem. Den nytillträdde presidenten skulle både sätta käppar i hjulet för pågående frihandelsförhandlingar och starta ett handelskrig med Kina, som han hävdade manipulerade sin valuta yuan. Trumps senaste drag är att hota med ståltullar.

Ett år senare märks dock inte några ­effekter av Trumps presidentskap på världshandeln. I förra veckan publicerades siffror från det nederländska analysföretaget CPB World Trade Monitor, som visar att världshandeln växer snabbare än BNP för första gången sedan 2014, totalt 4,5 procent. Även svensk export har tagit fart. Enligt färsk ­statistik från SCB ökade varuhandeln förra året med 10 procent. Tjänstehandeln steg med 4 procent.

Anna-Karin Jatko är generaldirektör för Exportkreditnämnden, EKN. Catrin Fransson är vd för Svensk Exportkredit, SEK. Ylva Berg är vd för Business Sweden. Som chefer för varsin statlig aktör har trion tillsammans ansvar för att den svenska exporten ska blomma.

* SEK finansierar svenska exportföretag och de svenska företagens kunder.

* EKN försäkrar exportföretag och banker mot risken att inte få betalt.

* Business Sweden betsår av konsulter som både hjälper svenska företag att öka sin försäljning utomlands och internationella företag att investera och expandera i Sverige.

I deras verksamhet har den ökade protektionismen inte heller märkts av.

– Förra året hade vi bra fart i affären. Vi lånade ut 90 miljarder kronor och en väldigt stor del gick till projekt i Nordamerika och USA. Det är mer än vanligt, säger Catrin Fransson på SEK.

– Vi ser en efterfrågan som inte alls hänger ihop med vad Trump har tweetat eller inte, tillägger Anna-Karin Jatko på EKN.

Dagens senaste tweet ska inte användas som värdemätare, anser hon.

– Då hamnar man lätt i en bild av att USA har stängt gränserna. Så är det ju inte alls. Tittar man på affärerna ser det bra ut, säger Anna-Karin Jatko.

Delvis beror det på att det från Donald Trumps sida har varit mer snack än verkstad. Under hans presidentskap har USA dragit sig ur frihandelsavtalet Trans-Pacific Partnership, TPP, mellan en rad länder kring Stilla havet. Åtgärden hade stort symbolvärde, men i själva verket handlade det om ett avtal som ännu inte trätt i kraft.

USA:s president är också i färd med att omförhandla frihandelsavtalet Nafta med Kanada och Mexiko. Hittills med begränsad framgång. Syftet var att minska handels­underskottet gentemot Mexiko, men Donald Trump har tvingats inse att mycket av det USA importerar från Mexiko innehåller amerikanska produkter. Tullar kan resultera i lika många förlorade jobb i USA som i grannlandet och skulle sannolikt resultera i högre priserna för de inhemska konsumenterna. Så komplex är världshandeln i dag.

– När vi pratar handelshinder är vi ofta inne på traditionellt industritänk. I en ­global värld, där framför allt tjänster efterfrågas och konsumenterna styr, går det inte att sätta ihop en bil med bara insatsvaror från hemlandet. Konsumenterna kommer inte att vilja köpa den. Det är en ny värld och den som vill införa handelshinder får nog göra det på ett nytt sätt, säger Anna-Karin Jatko.

Donald Trump har därtill försökt sig på bilaterala förhandlingar, med länder som Japan, Sydkorea och Filippinerna. Motparterna har varit måttligt intresserade.

– Vi ser starkare protektionistiska strömningar än vad vi kanske har gjort på 25 år. Men när Trump kom till makten fattade EU och Japan blixtsnabbt beslut om att faktiskt avsluta frihandelsdiskussionerna. De lyckades lösa det på rekordtid, säger Ylva Berg på Business Sweden.

Enligt en rapport från Världsbanken, Heritage Index och Global Trade Alert från november 2017 har världens 60 största ekonomier anammat fler än 7 000 protektionistiska åtgärder sedan finanskrisen, till ett värde av i runda slängar motsvarande 3 500 miljarder kronor.

Rapporten visar att USA och EU tillsammans ansvarar för fler än 1 000 av dessa åtgärder. Därefter kommer Indien, följt av Argentina, Ryssland och Japan. Brasilien, Saudiarabien och Tunisien sticker ut genom att faktiskt ha liberaliserat sina ekonomier det senaste decenniet. Allra flest protektionistiska åtgärder fattades 2016. ”Donald Trump får alla rubriker för tillfället, men alla gör det”, säger rapportförfattaren David Lowe på brittisk-kanadensiska advokat­byrån Gowling WLG till Nyhetsbyrån Reuters.

– Det viktiga är att tomrummet inte fylls av ett vakuum, utan att det fylls av andra ­aktiviteter. Det har hänt mer under det dryga senaste året än vad vi har sett på väldigt lång tid vad gäller frihandelsvänliga aktiviteter också, säger Ylva Berg.

Frågan är om de nyligen annonserade ståltullarna leder till en ändring på det. Det riskerar att trappa upp handelskriget på allvar.

En annan faktor att ta på allvar är den påverkan som Donald Trumps agerande har på det internationella systemet, såsom organisationer som World Trade Organization, WTO, säger Ylva Berg. Om USA drar sig ur ändras spelplanen.

– Då plötsligt uppenbarar sig Kina och fyller en del av det tomrummet. Då ändras spelplanen ganska radikalt.

De internationella organisationer som har funnits under en 80-årsperiod kanske inte ser likadana ut i framtiden.

– Alla sådana här trendbrott för med sig en ganska turbulent tid, innan en ny ordning har satt sig. Jag tror att det kanske är där vi är. Redan före Trump hade WTO problem och det blir inte lättare nu när amerikanerna säger att de inte ska vara delaktiga längre, säger Berg.

***

Sverige är en liten, öppen ekonomi vars välstånd har byggts upp genom handel med omvärlden, brukar det heta. Export av framför allt svensk skog och malm ökade kraftigt när industrialiseringen i Storbritannien satte fart i mitten på 1800-talet, och den växande utrikeshandeln anses ligga bakom det faktum att Sverige på 100 år gick från att vara ett av världens fattigaste länder till att år 1970 vara världens fjärde rikaste per invånare.

På senare år har historien skrivits om något. Exporten är långt ifrån den enda förklaringen. Uppbyggnaden av välfungerande institutioner, framväxten av ett effektivt banksystem och den inhemska konsumtionen, sägs i dag har varit minst lika betydelsefulla. Men sant är att exporten ökat sedan dess, om än från låga nivåer. Numera är Sverige världens 26:e största exportekonomi och värdet av de varor och tjänster som exporteras uppgår till 44 procent av BNP. Exporten av varor är störst, medan tjänstehandeln växer snabbare.

Exporten i förhållande till BNP har nära nog dubblats de senaste 50 åren. Men de senaste 20 åren har handelsnettot fallit och den svenska varuhandeln har i dag ett negativt handelsnetto. Det betyder att vi importerar varor för ett högre belopp än vi exporterar. På tjänstesidan är det tvärtom, vilket bidrar till Sverige sedan 1980-talet har ett positivt handelsöverskott totalt.

Sveriges industristruktur med några få multinationella jätteföretag och ett stort antal mycket små, är en förklaring till att handelsöverskottet inte är större. De stora företagen har investerat direkt, via dotterbolag, på tillväxtmarknaderna, något som inte syns i svenska exportsiffror. De svenska storbolagens dotterbolag har en omsättning som vida överstiger den export som Sverige har.

För att få fart på exporten måste därför de inhemska små och medelstora företagen börja exportera. Internationaliseringsgraden bland dem ligger väl till jämfört med EU-genomsnittet, men Sverige presterar sämre än exempelvis Danmark och Tyskland.

I många år förlorade den svenska exporten också exportandelar i relation till omvärlden. Den ligger i dag över EU- och OECD-genomsnittet, men inte så mycket. Många länder har en mycket högre exportandel.

Det är delvis en följd av den ökade världshandeln, men också ett resultat av den svaga tillväxten i Europa, dit 70 procent av Sveriges export går. Nedgången har inte kunnat kompenseras med ökad export till tillväxtmarknaderna. I stället har den inhemska konsumtionen varit dragloket i svensk ekonomi.

***

Klart är att den svenska exporten nu ökar. Under 2017 gick den svenska varuexporten upp med 10 procent jämfört med samma period året innan, till ett värde av 1 307 miljarder kronor.

Även andelen småföretag som exporterar har ökat under senare år. 16 procent av småföretagen exporterar numera, jämfört med 13 procent 2011. Men bara bland 3 procent av småföretagen står exporten för mer än halva företagets omsättning. Och 21 procent av de mindre företagen importerar.

– Jag tycker att vi har tagit stora steg framåt. Vi hade ju en period där vi tappade marknadsandelar, men nu har vi faktiskt lyft det. De sista siffrorna ligger på en tioprocentig ökning av varuexporten och en fyraprocentig ökning av tjänsteexporten. Så det går bra för svensk export, säger Catrin Fransson på SEK.

Men viss självkritik finns när det kommer till att nå de små och medelstora företagen.

– Vi är bra på att paketera gemensamma finansieringserbjudanden för stora bolag där det finns konkreta affärer. Vi kanske måste bli bättre på att paketera även för ­andra, säger Anna-Karin Jatko.

Enligt Ylva Berg på Business Sweden är det klokt att hålla ögonen på siffrorna, men samtidigt vara realist. Sveriges tårtbit växer, men den växer inte i samma takt som andra länders. Hon säger att det handlar om att frihandel är bra för att det går bra för många, inte minst de fattigaste länderna, där många nu kommer ur den situation de har befunnit sig i.

– Vi ska vinna det här racet. Och det ska gå bra för Sverige, det ska gå jäkligt bra för Sverige, men vi måste ju vara realister. Det finns andra som inte har kommit lika långt som vi har gjort och då är det lättare att växa, säger Ylva Berg.

Ylva Berg, Catrin Fransson och Anna-Karin Jatko ska alltså se till att den svenska exporten ökar. En viktig faktor är att ta bort lite av respekten för att ge sig iväg utomlands.

– Konkurrens sker ju inte bara på den internationella marknaden. Vi möter internationell konkurrens även på hemmaplan. Är man konkurrenskraftig här så kommer man troligen att vara det även på den utländska marknaden, säger Ylva Berg.

Så många svenska företag har konkurrenskraftiga produkter, men väljer ändå inte att exportera.

– Jag tror att det finns konkurrenskraftiga små och mellanstora företag som tror att det är mer komplext att ge sig ut utomlands än vad det är. Och hungern att expandera sin business finns inte alla gånger. Många känner att det är förenat med en stor investering och hög risk.

Anna-Karin Jatko säger att det finns små företag som faktiskt tar vara på de möjlig­heterna.

– Många unga har born global med sig från början. En del av vår utmaning är att nå ut till dem och ta vara på den kraft som finns där.

***

Det första exportkreditsystemet var privat och togs fram av den schweiziska banken Federal år 1906. Tretton år senare, 1919, etablerades ett liknande, statligt finansierat program i Storbritannien. Utöver exportkrediter, alltså lån till exportbolagens kunder, tillhandahöll den brittiska regeringen exportfinansiering, det vill säga lån till företag som ska exportera. Syftet var att minska arbetslösheten och återetablera exporten som hade förstörts av kriget.

Flera europiska länder skaffade liknande system under 1920-talet, bland annat Sveriges nordiska grannländer. Sverige fick sitt först 1933. I dag finns ungefär 200 exportkreditbolag i 100 länder.

Systemen finansierar, enligt boken Inside The World’s Export Credit Agencies, export för omkring 800 miljarder dollar varje år, eller var åttonde exportkrona. De övriga sju är också, men mer indirekt, beroende ­av ­systemet. Exportkreditaktörernas verksamhet är större än det stöd som erbjuds av multilaterala utvecklingsbanker, som Världsbanken.

Exportkreditaktörerna får sällan någon uppmärksamhet, men bidraget till handel och globalisering och därmed sysselsättning samt ökad skattebas på hemmaplan, har i de allra flesta fall varit stort. De finansierar fler utvecklingsprojekt i utvecklingsländerna än någon annan typ av finansiell institution.

Systemen har blivit så väletablerade att det i många fall krävs någon form av exportfinansiering om en affär ska bli av.

– Vi konkurrerar med andra länder som har motsvarande system, så det är inte bara bolagen som måste vara väldigt konkurrenskraftiga. Vi ser till att det här systemet som vi representerar också är konkurrenskraftigt och hela tiden utvecklas, säger Catrin Fransson.

SEK arbetar med att finansiera de svenska exportörerna, men framför allt med att finansiera de svenska exportörernas kunder. De försöker säkerställa att just den svenska exportören får affären.

– Vi brinner för att ta hem affärer tillsammans med kunden, säger Catrin Fransson på SEK.

Anna-Karin Jatko på EKN ser verksam­heten som avgörande för små och medelstora företag.

– Vi har utestående garantier i 144 länder, det vill säga, 144 länder som svenska företag exporterar till. Jag tror det är viktigt att säkra att vi inte tappar bort att världen är stor. Mycket av tillväxten finns utanför EU-området, säger hon.

Det globala exportkreditsystemet har ­genom åren fått utstå en hel del kritik. De har anklagats för att finansiera skadliga projekt, för att kringgå lagar, sakna transparens, bidra till korruption och ökad skuldbörda för utvecklingsländer. Enligt en färsk rapport från miljöorganisationen Friends of the Earth från förra året finansierade export­kreditsystem projekt med fossila bränslen för 40 miljarder dollar.

Catrin Fransson och Anna-Karin Jatkos framhäver att om man agerar rätt, så kan man bidra till att få till förändringar. Tillgången till svensk miljöteknik och tillgången till grön el är ett av Sveriges och det svenska export­kreditsystemets fördelar.

De 17 hållbara mål i Agenda 2030, som världens ledare enades om i september 2015, inbegriper bland annat att lyfta 700 miljoner människor ur fattigdom, stabilisera klimatförändringar, uppnå jämställdhet och ge människor tillgång till mat och rent vatten. Det kommer att kräva 1 400 miljarder dollar i investeringar per år fram till 2030, enligt en rapport från FN:s Sustainable Development Solutions Network, SDSN.

Allra mest pengar ska läggas på att bygga infrastruktur och ge tillgång till modern energi, sammanlagt 743 miljarder dollar per år, enligt rapporten. Många utländska företag som väljer att investera i Sverige ser tillgång till grön el som en viktig faktor, enligt Catrin Fransson på SEK.

– Investeringarna som följer av Agenda 2030 innebär en gigantisk potential. Det rör sig om smarta transportlösningar, smarta ellösningar, smart avfallshantering. För många mindre miljöteknikföretag finns en fantastisk potential. För oss handlar det om hur vi kan stötta upp det här, säger hon.

De svenska aktörerna går inte heller fria från kritik. I Riksrevisionens genomgång från 2014 klandrades EKN för att ha tagit för mycket betalt av sina kunder och lagt pengarna på hög. År 2010 kritiserade Riksrevisionen SEK för att verksamheten svällt kraftigt och att man bland annat gett sig in på områden som borde ha varit förbehållna privata aktörer.

Det sistnämnda leder fram till frågan om inte privata aktörer borde sköta de tjänster som de statliga spelarna tillhandahåller i dag.

– Våra bröder och systrar därute agerar på det sättet. Jag tycker att svenska bolag ska ha samma möjligheter, säger Ylva Berg.

Catrin Fransson nämner att det finns en begränsning i hur mycket av kundfinansieringen ett företag kan ha i balansräkningen, det vill säga hur mycket risk man är beredd att ta på en enskild kunds kreditkvalitet. Det begränsar hur mycket man kan sälja. EKN och SEK kan komma in och lyfta av en del av den risken. Och Anna-Karin Jatko nämner att det finns internationella regelverk för att säkra att konkurrensen är likvärdig.

– Vi ger exempelvis inga garantier under två år i EU-länder. Det finns en välfungerande privat marknad, som tar den typen av risker. Men i affärer som finns längre bort, som kräver längre lån och där risken är ­högre, behöver man ofta ha en försäkring. Där finns det inte en privat marknad på samma sätt. Där har vi en roll att fylla.

***

Enligt Ylva Berg har svenskarna i 100 års tid varit oerhört konkurrenskraftiga. ­Företagen har inte upplevt att de har ett behov av att staten går in och backar upp ­affärer aktivt. Men konkurrensen hårdnar och då är det inte oväsentligt att det finns statlig och långsiktig support för affären, speciellt de allra största affärerna. Så verkar andra industrialiserade länder.

– Staten har skapat den här möjligheten för att man ser att det är bra för Sverige. Det är så förtvivlat viktigt att små och mellan­stora bolag kommer ut. Det är där många av de nya jobben skapas i Sverige, säger Berg.

Det viktiga är att komma ihåg att Sverige är en för liten marknad för många bolag. – Vi måste vara internationella. Det är ingen slump att Sverige är ett av världens mest frihandelsvänliga länder. Vi skulle inte ha bolag som SKF, Volvo, Scania, Ericsson, med flera, om vi inte var aktiva på hela den internationella marknaden.

De återkommer flera gånger till den hårt konkurrensutsatta miljön.

– En del länder, som Kina till exempel har inte samma internationella regelverk. De ser inte på konkurrensneutralitet på samma sätt. Konkurrensen är ju också svår på så sätt att vi inte riktigt spelar på samma planhalva. Det gör ju att vi måste vara extra noga med att ligga i framkant. Vi vet ju att de ofta erbjuder en typ av finansiering som inte är möjlig för västerländska aktörer. I vissa affärer är deras erbjudanden svåra att slå. Därför behöver vi dels ett bra export­finansieringssystem, dels en närhet till marknaden och en bra dialog med kunderna, säger Anna-Karin Jatko.

Det finns en diskussion på EU-nivå om hur man ska möta den typen av konkurrens.

– Men den är i alla fall delvis inte helt konkret. Och den bygger ofta på konsensus, ­säger Anna-Karin Jatko.

Att göra affärer i tillväxtländer är inte bara en fråga om tuff, kanske till och med otillbörlig, konkurrens när det gäller finansieringen. Ett annat bekymmer är att flera av tillväxtländerna ligger långt ner på korruptionsindexet Transparency Index.

– Jag skulle säga att svenska företag är världsmästare på att hantera det. Har man inte varit det tidigare, så har man haft ­anledning att bli det de senaste åren. Jag skulle vilja tala om värdeexport. Svensk leverans är en kvalitetsstämpel. Sedan ska man ha klart för sig att vissa marknader ­absolut inte är för nybörjare. Iran är en sådan marknad, även om det också är en otroligt spännande och intressant marknad, säger Ylva Berg.