Gläd er trädkramare – det går att både leva gott och rädda miljön

För att industrialisera våra samhällen tömde vi haven på fisk, skogen på träd och jorden förgiftades. I takt med att välståndet steg släppte vi ut mer koldioxid, och utvann mer ur gruvorna.

Den trenden har nu brutits i flera länder. Ny data visar att flera länder i världen lyckats fortsätta växa sitt välstånd, samtidigt som materialåtgången och koldioxidutsläppen minskar. I nästan hälften av de europeiska länderna har koldioxidutsläppen minskat med åtminstone en tredjedel mellan 1990–2019, samtidigt som BNP ökat kraftigt.

Människor har svårt att ta till sig den typen av positiva nyheter, vilket Hans Rosling visat om och om igen. Vi tenderar att överskatta alltifrån hur många människor som dör i naturkatastrofer, flickor som inte får gå i skola, till antalet människor som lever i global fattigdom.

Detsamma gäller klimatet. En undersökning av Demoskop gjord 2022 visar att 7 av 10 tror att utsläppen ökat i EU med minst 10% sedan 1990, och yngre tror på större ökningarna än äldre. V- MP- och C-väljare tror på störst ökningar. I realiteten har EU:s koldioxidutsläpp minskat med 27% mellan 1990 och 2021.

Nationalekonomen Jonas Grafström har nyligen släppt en mycket läsvärd rapport för Timbro vid namn ”Klimatet vinner på tillväxt”. Han beskriver hur den svenska ekonomin nästan fördubblades mellan 1990 och 2019 och befolkningen under samma period vuxit med 1,6 miljoner. Samtidigt minskade koldioxidutsläppen med 29%. Kan ni ta in vidden av det? Dessutom har den totala svenska energianvändningen legat stilla i 50 år.

Hur har det kunnat ske?

HUSHÅLLNING NYCKELN

Företagens vilja att tjäna pengar är också en vilja att spara pengar. En sparad krona är en tjänad krona. Denna så grundläggande princip, den att hushålla med resurser, har skapat underverk vad gäller den globala resursförbrukningen.

Material är kostsamt, speciellt metaller. I ett samhälle där människor och inte stater äger produktionsmedlen (definitionen av kapitalism), har företagsägare incitament att på ett så snålt vis som möjligt uppnå så hög kvalitet som möjligt. Då uppstår en strävan att använda så lite material som möjligt, vad man nu än må producera. Dessutom vill upplysta konsumenter ogärna betala mer än nödvändigt, vilket sätter ytterligare press på företag att vara effektiva i sin produktion.

När den första aluminumburken introducerades på marknaden 1959 vägde den 82 gram, 2011 endast 13. En gammal tjock-tv kunde väga 60 kilo, en modern och stor platt-tv kan väga 6 kilo. Det är enorma materialbesparingar.

Det kallas dematerialisering – att minska mängden material som används för att tillverka en viss produkt. Det är ett kapitalistiskt och ingenjörsmässigt mirakel.

Det finns flera exempel.

Ett modernt kylskåp kan ha 75% lägre energiförbrukning än ett tjugo år gammalt. Och det kompenserar vi inte för i ökad konsumtion (vem har fler kylskåp hemma bara för att de är billigare att driva?). De nya personbilar som såldes i Sverige 2020 släpper ut 23% mindre koldioxid än de fordon som nyregistrerades 2019 och moderna lampor förbrukar uppemot 80% mindre energi. Ja, listan kan göras lång.

Peak metaller

Drivkraften bakom alla dessa produktivitetsförbättringar är ofta egoistiska snarare än altruistiska – man vill sänka kostnaderna och tjäna mer pengar. Resultatet för klimatet blir dock detsamma oavsett bakomliggande skäl.

Forskaren Andrew McAfee har studerat fenomenet dematerialisering. Hur USA, trots konstant ökande välstånd, för varje år hugger ner färre träd, konsumerar mindre papper och utvinner mindre metaller.

US Geological Insitution följer uttaget av cirka 70 metaller och trenden är nedåtgående för samtliga utom sex. Uttaget av aluminium, nickel, koppar, stål och guld minskar alla stadigt.

Det är kontraintuitivt. Men sambandet finns i flera länder.

Tack vare smarttelefonen finns en uppsjö av produkter som inte längre produceras alls i samma utsträckning: Till exempel väckarklockor, CD-spelare, miniräknare, fax, GPS, fast telefon, betaltelefoner, telefonböcker, ordböcker, och radio. Genom att ersätta allt detta med en Iphone sparas både energi och material.

När miljörörelsen kom igång på riktigt, bland annat med hjälp av klassikern ”Tyst vår” som publicerades 1962, fanns en utbredd rädsla att maten skulle ta slut. Utvecklingen har varit den motsatta – i fria ekonomier lyckas vi på mindre areal jord producera mer mat med mindre gödningsmedel.

Kina sämst i klassen

Det faktum att ett antal av världens utvecklade ekonomier har lyckats med frånkopplingen, som det kallas, är mycket glädjande. Mycket återstår dock att göra. Klimat- och miljöföroreningar förekommer fortfarande i alldeles för hög grad, och mer måste göras. Men det ger oss hopp att jorden faktiskt kan återhämta sig utan en framtvingad global recession.

Kapitalism och teknologisk utveckling är att tacka för mycket. McAfee framhåller dock att dessa två inte kommer lösa problemen självmant. Det är av yttersta vikt med även en miljömedveten befolkning samt responsiva regeringar som inför effektiv lagstiftning. McAfee kallar dessa fyra grundstenar för de fyra ryttarna.

Lagstiftning behövs – så länge det är gratis eller billigt för företag att släppa ut koldioxid kommer det att göras. Sällan är ekonomer överens om något, förutom vad som är det effektivaste sättet att motarbeta koldioxidutsläpp: en global koldioxidskatt.

Men att tro att ökat välstånd aldrig är synonymt med miljöförstöring är fel, och kan till och med vara kontraproduktivt. Att konstatera att något är teoretiskt möjligt är inte samma sak som säga sig veta hur det kommer bli. Många länder har inte kommit i närheten av frikoppling. Kina är bland de sämsta i klassen, och visar liten vilja att bättra sig. Där måste omvärlden fortsätta sätta press på bättring.

Än svälter människor och än är tillgången till sjukvård och utbildning ofullständig runt om i världen. Därför måste kampen för högre välstånd fortsätta och den måste komma fler till del. Den resan vill vi ska ske inom planetens gränser, och alltmer tyder på att det är möjligt.