Vem tusan trodde att räntan skulle dominera i tunnelbanan?

Det är snart 40 år sedan jag började arbeta på finansmarknaden. Under dessa år har räntemarknaden varit ett fokusområde. Förutom en kort period under hösten 1992, när styrräntan toppade på 500% i ett fruktlöst försök att försvara nivån på den svenska kronan, var förra veckans penningpolitiska möte – med medföljande räntebesked – det mest hajpade jag upplevt.

Anledningen är naturligtvis en giftig cocktail av skyhöga skulder och korta räntebindningstider som gjort den svenska ekonomin betydligt mer räntekänslig än i många andra ekonomier, de som präglas av en mer balanserad sammansättning av skuldnivåer och räntebindningstider.

Fram till hösten 2021 var räntor inte något som rönte något större intresse i allmänna kretsar. De vanligaste frågorna jag fick under mina resor runt om i Sverige handlade om vilka tillgångar man skulle köpa. Tillgångspriser – allt från aktier till (allt) dyrare klockor – mår extra bra av nollräntor och bekymren handlade om vad man skulle köpa. Inte om. Investeringsrådgivning är inte mitt arbete och frågestunden tog snabbt slut.

En mer balanserad ekonomi

Sedan 2022, efter att centralbanker världen över höjt räntor till mer normala nivåer, har antalet besökare på makroföreläsningar ökat avsevärt. Också antalet ekonomer som uttalar sig om ränteläget har ökat, utbudet följer efterfrågan, och deras ansikten har blivit välbekanta i media. Bra så. Makrokunskaperna hos svenska hushåll – framför allt vad avser det som styr och påverkar nivån på räntorna –  har mångdubblats på kort tid.

RiksbankenKrönika

Den första räntesänkningen får inte dröja för länge

Dessa kunskaper, tillsammans med erfarenheterna från de senaste årens högre räntor, kommer rimligtvis att leda till en mer balanserad hushållsekonomi framöver.

Vad kan man då säga om räntebeskedet? Förväntat, lägligt och nödvändigt tycker jag. Huruvida det skulle komma i maj eller juni var aldrig en game changer. Förvisso fanns viss oro för hur kronan skulle reagera om Riksbanken sänkte styrräntan innan de för oss viktigare centralbankerna ECB och Fed agerade. Men nivån på kronan är i skrivande stund på samma nivå som före räntebeskedet och även övriga delar av de finansiella marknaderna uppvisade små rörelser.

Mycket viktigare är det faktum att inflationsprognoser generellt tyder på att inflationen kommer att ligga på, eller under, tvåprocentmålet redan till sommaren. Och kanske viktigast av allt: en svag svensk ekonomi behövde räntesänkningen.

Ingen game changer

Det ska sägas, en sänkning av styrräntan från 4 till 3,75% är inte heller någon större game changer. Räntekvoten (ränteutgifterna i förhållande till disponibelinkomst) är fortfarande väldigt hög. Skuldsatta svenska hushåll har inte fått någon större lättnad, men den mentala kicken av att se en lägre ränta ska inte underskattas.

Bostadsmarknaden har börjat piggna till; omsättningen har ökat och prisnivåerna stiger försiktigt. Hushållen ser också ljusare på sin egen ekonomi framledes. Så småningom, om och när räntorna sänks ytterligare och hushållens ekonomi förbättras, ska det leda till att konsumtionen och därmed tillväxten, stiger.

Men i dagsläget är den reella lättnaden minimal. Det får mig att tro att en eventuellt ännu svagare krona – något som Riksbanken också framhöll som en framtida risk – inte har samma effekt på inflationen idag som under mer normala konsumtionsnivåer.

50 år av kronförsvagning

Det är svårare för företag som riktar sig mot hushållen att höja priserna på grund av valutaeffekter när efterfrågan från hushåll är låg och priskänsligheten hög. Företagens prisplaner indikerar också detta. Det finns mer skäl att vara orolig när konsumtion och efterfrågan stiger om kronan försvagas. En svag krona kan snabbare slå igenom i inflationen.

Men, i takt med att tillväxten stiger och svensk ekonomi går bättre kommer förhoppningsvis aptiten på en svensk krona att öka bland internationella aktörer. Det är i alla fall vad jag tror och hoppas. Dock, en 50-årig trend av en allt svagare krona kan överbevisa mig i det avseendet….

Och framåt? Riksbanken ser ytterligare två sänkningar under 2024, en efter sommaren och en framåt vintern. Övriga prognosmakare ser också två eller tre ytterligare sänkningar resten av året. Alltså – en styrränta runt 3 eller 3,25% vid årsskiftet. Men sedan blir kristallkulan grumligare. Vad övriga centralbanker gör – eller viktigare – vad de INTE gör har en påverkan.

Framför allt den amerikanska centralbanken Fed drar benen efter sig efter tecken på en överraskande stark och motståndskraftig amerikansk ekonomi. Ju lägre styrränta vi har i Sverige, desto svårare blir det att fortsätta sänka om inte andra centralbanker hänger på. Kronan igen.

Fikarummets fokus

Dessutom är geopolitiken fortsatt opålitlig och ett osäkert utfall i det amerikanska presidentvalet står för dörren. Riksbankschefen uttalade sig in en intervju efter räntebeskedet om att en normal styrränta kanske ”ligger mellan 2,5 och 3%”. Me like. Det skulle i så fall innebära boräntor – vilka är de viktigaste räntorna för hushållen – på mellan 3,5 och 4% (då bolånemarginalen historiskt brukar vara minst 100 punkter högre än styrräntan över tid).

Det är inget som skadar i en ekonomi där en skyhög skuldsättning visat sig vara det kanske största problemet. Sålunda, ta höjd för boräntor på 4%, räkna med 3,5% och hoppas på 3%. Utöver lägre räntor – om än inte så låga som många kanske drömmer om – kan svenska hushåll också se fram emot en mer expansiv finanspolitik och reallöneökningar när inflationen bedarrat. Men det vet de säkert redan om. Makroekonomi är ju det man pratar om i tunnelbanan och fikarummet nuförtiden. Vem fan trodde det?

Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.