VD-jakt på börsen

De närmaste åren kommer ett flertal av börsens mest omsatta bolag att behöva ny VD. Tre av dem är kända, det är SCA, där nuvarande Sverker Martin-Löf kliver av till våren, Telia, där Marianne Nivert pensionerar sig nästa höst. Till sist är det Sandviks VD Clas Åke Hedström som väntas dra sig tillbaka inom två år.

I såväl SCA som Sandvik finns ett par kronprinsar som anses som självklara efterträdare. I SCA är det vice VD Jan Åström, idag chef för Research & Technology, tidigare chef för MoDo papper. I Sandvik väntas Clas Åke Hedström efterträdas av sin exekutive vice VD Lars Pettersson, idag chef för Specialstål. Sandvik har också förstärkt ledningen nyligen med externrekryteringen Tom Erixon, tidigare partner på Boston Consulting Group, nu chef för Affärsutveckling och IT i Sandvik.

Men i Telia är successionsordningen långt ifrån glasklar, och problemet är inte nytt. Efter att Lars Berg lämnade bolaget för ett par år sedan har det funnits ett vacuum i Telia-toppen. Jan-Åke Kark platsade aldrig, Marianne Nivert är på grund av sin ålder om inte annat en tillfällig lösning. I en DI-intervju nyligen lät hon förstå att efterträdaren inte nödvändigtvis skulle sökas inom bolaget, men det finns två interna kandidater, Erik Heilborn, chef för International Carrier, och Kenneth Karlberg, chef för Telia Mobil.

Men med tanke på att förbränningstakten bland börs-VD:ar har ökat dramatiskt de senaste åren, snittiden är idag sex år, exklusive IT-bolagen, borde ännu fler toppchefer vara på väg ut. Till det äldre gardet hör SKF:s VD Sune Carlsson som är 60 år och Atlas Copcos Guilio Mazzalupi som är 61. WM Datas nye VD Crister Stjernfelt är 58 år och en tillfällig lösning i det tomrum som uppstod efter Lars Harrysson.

Även Föreningssparbankens Birgitta Johansson-Hedberg lär kliva ned inom ett par år. Hon har visserligen inte fyllt 60 (född 1947) men när hon fick jobbet som koncernchef hade hon egentligen redan dragit sig tillbaka till ett liv som styrelseproffs.

”Idag är väldigt få börs-VD:ar över 55 år och åldern sjunker hela tiden”, säger styrelseproffset Bernt Magnusson. Han är bland annat ordförande i Assi Domän och Swedish Match, samt vice ordförande i Avesta.

En förklaring till den ökade omsättningen på VD:ar är globaliseringen och den snabbt ökande förvärvs- och fusionsaktiviteten. Globaliseringen försvårar också rekryteringen av svenska chefer.

”Vid varje sammanslagning förlorar en VD jobbet, det spär ju på omsättningshastigheten en del. Inom branscher som skog och stål finns det bara ett par börs-VD:ar kvar, vilket också gör det svårare att hitta en VD med generalistkompetens i de branscherna framöver, idag är man specialist tills man blir VD. Utflyttningen av huvudkontor försvårar också rekrytering av nya ledare, eftersom andremannen ofta sitter utomlands på ett dotterbolag och inte vill flytta hem till Sverige igen av skatteskäl”, säger Bernt Magnusson.

”Styrelserna upplever nog ofta att det finns för få kandidater till VD-posten. Kraven är ju höga, man vill gärna ha någon som har suttit i ledningsgruppen och har det där i kroppen. Det har visat sig svårt att plocka någon som har suttit 2-3 trappor ned, hur duktiga de än är. Delvis beror det på att arbetet som koncernchef är så komplext, delvis att det krävs en bred internationell erfarenhet eftersom alla stora svenska bolag är globala idag och det är inte så många som har hunnit prova på det”, säger Sören Gyll, ordförande i Svenskt Näringsliv och medlem ibland annat SCA:s styrelse.

Ett annat problem vid toppchefsrekrytering är att det inte är lika populärt idag som tidigare.

”Alla företag som jag är involverad i jobbar aktivt med att göra kartläggningar av ledarbegåvningar, och visst finns det bra folk. Men det inte är så lätt att få tag i någon som vill ha VD-jobbet idag, med den påfrestning det innebär i form av mediauppmärksamhet och att alltid vara jagad. Förut grubblade man inte så länge om man fick erbjudande att bli VD, det gör folk idag”, säger Clas Reuterskiöld. Han var tidigare VD för Industrivärden, och sitter idag i styrelsen för Industrivärden, Sandvik, SSAB, Skandia och Ericsson.

”Man tar inte ett VD-jobb för lönen, utan för att det ger en möjlighet att genomföra strategier. Men med de höga kraven, den hårda psykiska pressen och alla resor är det många som avstår, inte minst för familjens skull. Jag tror att vi får se att VD:ar sitter allt kortare perioder framöver, dels för att de inte tycker att det är värt priset, dels därför att det kan vara svårt att hänga med i de krav som ställs”, säger Sören Gyll.

Men chefsrekryteraren Anders Gulliksson på Korn Ferry International tycker att det finns ett bra chefsmaterial i de svenska företagen.

”Det handlar ju ofta om relativt okända namn eftersom allt fokus ligger på VD, men det finns många inom exempelvis ABB, som Stefan Stockhaus, divisionschef för affärsområdet processindustrier. Och Einar Lindqvist, ny chef för Mobilsystem, är något av en kronprins inom Ericsson. Ola Rollén, VD för Hexagon är ett annat namn i den yngre generationen. Men det är helt klart att kraven ökar hela tiden, på alla nivåer, inte bara VD utan även finanschef och personaldirektören”, säger han.

Den lista på framtida ledare som publicerades i Veckans affärer i våras är framtagen med hjälp av Korn Ferry International och där nämns förutom Ola Rollén även Thomas Billing, VD för Nordstjernan, Cristina Stenbeck, arvtagerska till pappas imperium, Annika Bolin, chef för SEB Merchant Banking, Börje Ekholm, VD för Investor Growth Capital, Jörgen Andersson, marknadschef på H&M och Michael Wolf, chef för Skandia Tyskland.