Kärnkraft
Vattenfalls expert om småskalig kärnkraft: ”Ringhals är bästa platsen”
”Vi måste sluta hitta på nationella anpassningar”, säger Martin Darelius.
Han är kärnkraftsexpert på Vattenfall, och för dagen iklädd blårutig skjorta, slips och grå kavaj. Han är senior rådgivare och chef för strategiavdelningen inom den delen av Vattenfall som arbetar med kärnkraft.
De drygt 80 personerna i publiken vid Gamla Hovrättsbyggnaden i Malmö följer spänt Martin Darelius presentation om hur framtidens kärnkraft ska se ut. Han är inbjuden som gästtalare på kapitalmarknadsmötet Financial Meetings Öresund och dagens ämne är energiomställningen.
Stämningen i konferenssalen är positivt laddad. De skenande elpriserna har slagit som hårdast mot de boende i elområde 4. Något måste göras och vinterns debatt om mer kärnkraft gör sig påtaglig. Det är inte frågan om kärnkraften ska byggas ut, utan när och var det ska göras.
Tvärvändningen
Kärnkraftsdebatten förde en allt mer tynande tillvaro efter Fukushima-olyckan i Japan 2011, vars yttersta konsekvens blev det tyska beslutet att stänga alla kärnkraftverk. I Sverige har sammanlagt fyra reaktorer avvecklats i förtid sedan 2014 – två i Oskarshamn och ytterligare två i Ringhals.
De senaste åren har därför varit minst sagt omtumlande för Martin Darelius. För bara några år sedan var kärnkraftsdebatten icke-existerande, nya satsningar gjordes på vindkraft och kanske var det politiska diskussioner om slutförvaret av kärnavfallet som väckte rubriker.
Nu är det annorlunda. Med elpriskris i Europa, produktionsunderskott och volatila elpriser i vinter är energiproduktionen högt upp på den politiska dagordningen.
Ser du några problem med att säkerhetsaspekterna och slutförvaringen inte diskuteras lika mycket längre?
”Nej, eftersom vi själva i branschen inte har glömt bort det, vilket är det som någonstans gör mig trygg. Vi har diskussioner om att vi får bygga nya kärnreaktorer, men inte var de ska ligga. När diskussionen väl handlar om lämpliga platser så kommer oundvikliga diskussioner om säkerheten att komma in, men vi är inte där än”, säger Martin Darelius till Affärsvärlden.
Kan byggas – men var?
Svårigheterna för att få till ny kärnkraft är många. Från Vattenfalls sida efterlyses politisk stabilitet, då en kärnkraftsinvestering har en livslängd på minst 100 år. Mer effektiva och förutsägbara tillståndsprocesser bland myndigheterna är också något som kan underlättas.
Martin Darelius lyfter fram att Tidöavtalet är bra på så sätt att politikerna lagt förslag på att det ska kunna byggas fler kärnkraftverk och på nya platser.
När befintliga kärnkraftsreaktorer byggdes i Sverige för över 50 år sedan var regelverken nästintill obefintliga och Barsebäck, Oskarshamn, Forsmark och Ringhals valdes utifrån andra intressen. Det är även viktigt med social acceptans; att boende som får kärnkraftverk i sin närhet inte överklagar besluten.
Det är en krävande tillståndsprocess, där det krävs bygglov från kommunen och att platsen uppfyller kärntekniklagen och miljöbalken. I dagsläget vet ingen vilka krav som kommer att gälla för platsen för en ny kärnkraftsreaktor.
Stöttar Estlands utbyggnad
Lösningen på kärnkraftsefterfrågan kan vara SMR, som är en förkortning för små modulära reaktorer. De har samma teknik som vanliga kärnkraftverk, men är mindre och går snabbare att bygga. Men en förutsättning för att hålla nere kostnaderna menar Martin Darelius är att det inte ska göras några nationella anpassningar, utan att ett bredare samarbete med andra kärnkraftsnationer kan ligga till grund för att använda samma typ av SMR för att underlätta byggande, tillståndsprocesser och drift.
Och i Europa händer det saker på SMR-fronten. Estniska bolaget Fermi Energia har nyligen lagt en beställning på SMR av modellen BWRX-300 till en kostnad på runt 1 miljard euro. Vattenfall har sedan 2020 ett samarbetsavtal med Fermi Energi kring att studera möjligheter och konstruktion av små estniska modulära reaktorer. I ett pressmeddelande lyfte Fermi Energias VD Kalev Kallemets fram en intressant detalj kring SMR-projektet.
”Valet av BWRX-300 av polska, svenska och andra europeiska bolag är en försäkran om att kompetens och leveranskedjor för den valda teknologin kommer att finnas i Europa”, sa VD:n, vilket skulle kunna indikera att ett svenskt köpbeslut förutsätts av samma system.
”Jag vet inte vad VD:n syftade på, men jag vet att det i Polen pågår diskussioner om att använda samma teknik. Vattenfall har inte gjort något teknikval, men det finns ett samarbete mellan GE-Hitachi och KSU påbörjat i syfte att gemensamt säkra och utveckla kompetens inom kärnkraft i Europa”, säger Martin Darelius.
Utbildningsverksamheten som Martin Darelius syftar på är KSU, Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB, som har sitt huvudkontor utanför Studsvik vid Nyköping och utbildar all personal vid de svenska kärnkraftverken. Estniska operatörer till reaktorn BWRX-300 kommer alltså att utbildas med stöd från Sverige.
Fullt fokus på Ringhals
Statliga gruvjätten LKAB presenterade nyligen sitt bokslut för förra året. I en intervju med Svenska Dagbladet lyfte gruvbolags-VD:n Jan Moström fram att bolaget står inför flera utmaningar rörande det enorma energibehovet bolaget har för att tillverka sitt fossilfria stål.
”Jag kan tänka mig att vi kommer att behöva alla produktionsslag för att ersätta de enorma mängder av kol, olja och gas som vi använder i dag”, sa VD:n till tidningen och det framhölls att mindre kärnkraftsenheter låg närmast till hands.
Martin Darelius är inte själv delaktig i några diskussioner med LKAB om att stötta med SMR:er. Han säger också att det inte är omöjligt att bygga kärnkraft i den delen av landet som gruvjätten verkar i – men poängterar att det inte har gjorts tidigare. Men han lyfter också fram att det är ett hypotetiskt resonemang som inte är aktuellt, utan att fullt fokus ligger på förstudien i Ringhals.
”Det finns ju reaktorer som ligger i inlandet i övriga delar av vår värld. Vi har inte byggt kärnkraftreaktorer i inlandet i Sverige tidigare, men det har mest berott på att vi haft möjlighet att placera dem kustnära”, säger Martin Darelius.
Kan byggas i inlandet
Men om det ska byggas SMR:er i Sverige är det förmodligen inte i första hand på nya områden. Vattenfall håller på att utreda om SMR kan byggas vid den redan existerande kärnkraftsanläggningen vid Ringhals. Senast i december i år ska utredningen vara klar, men Martin Darelius flaggar för att den kan presenteras i förtid om studien blir klar tidigare än beräknat.
”Vi bedömer att Ringhals är bästa platsen att bygga på. Vi har inga andra platser som vi pekat ut och sagt att just där vore det bra. Vi fokuserar först på Ringhals och så får vi se vad som händer efter det”, säger han.
Påverkar det att Sverige inte tidigare byggt kärnkraft i inlandet?
”Nej, det finns goda internationella erfarenheter av att bygga och driva kärnkraftverk i inland, men det finns även specifika frågeställningar att ta hänsyn till. Kylning och vattentillgång är ett exempel. Ett annat är att det allt använt kärnbränsle dagsläget transporteras via båt till Oskarshamn. Så beroende på vilken mellanlagring av använt bränsle som blir aktuell för en ny reaktor behöver en ny logistikkedja utvecklas ”, säger Martin Darelius.
Dessutom kanske det inte är industrins efterfrågan på energi som kommer vara avgörande för lokaliseringen.
”Om vi hittar rätt platser så, förutom social acceptans, så kommer dessa platser att vara värdefulla och skalfördelarna av att bygga flera små reaktorer bredvid varandra kommer att vara stor.”
Behövs nationellt program
Martin Darelius ser dock fler utmaningar som också behöver lyftas fram. Den stora energiomställningen som ska göras kommer att kräva stora mängder kompetens och resurser, som behöver utbildning.
”Det handlar inte bara om reaktoroperatörer och kärnfysiker. Det är ingen armé av sådana vi behöver, kanske bara 30–40. Vi behöver elinstallatörer, elkraftsingenjörer, betongbyggare, och andra kompetenser”, säger han.
Den globala konkurrensen om dessa resurser gör också att det kan bli svårt för hela branschen att få till nybyggnationen snabbt.
”Ska vi göra en energiomställning så behöver vi ett nationellt program. Vi kan dra vår del och visa att vi är en attraktiv bransch med bra arbetsvillkor, men finns det inte tillräckligt med utbildningsplatser så blir det svårt”, säger Martin Darelius och fortsätter:
”Om man jämför med förra gången vi byggde ut energisystemet, då kom det människor från andra länder och hjälpte oss att bygga ut vårt elsystem. Det kom svetsare och betongarbetare från halva Europa, från många delar av världen. Men så är det ju inte nu för de ska också bygga ut sin elproduktion. Det kommer bli en byggboom över hela Europa.”
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
